RÅ 2001 not 181
Bygglov för mast och teknikbodar för mobiltelefoni (avslag)
Not 181. Ansökan av T.H. om rättsprövning av beslut ang. bygglov.- Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun (1999-04-08) beslöt vid sammanträde att meddela Telia Mobile AB bygglov för anläggning bestående av en 38 meter hög mast och en teknikbyggnad på 6 m2 på fastigheten Lindeberga 1:9 i Lindsdal. - Beslutet överklagades av T.H. m.fl. - Länsstyrelsen i Kalmar län (1999-06-24) avslog överlagandet och anförde som motivering för sitt avslagsbeslut bl.a. följande. Området ligger utanför detaljplanelagt område. Områdesbestämmelser saknas. - Den lovgivna masten utgörs av en 1 meter bred och 38 m hög fackverksmast. - Utformningen avviker inte från tekniska master i allmänhet. Teknikbyggnaden placeras i direkt anslutning till masten. Masten kommer att placeras i en lövskogsdunge ca 400 m väster om Lindsdalsvägen. Området väster om Lindsdalsvägen utgörs i huvudsak av jordbruksmark med inslag av mindre skogsdungar. Enligt länsstyrelsens bedömning utgör bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, inte något hinder mot lokaliseringen och utformningen av den aktuella masten. Vad avser frågan om vilka olägenheter som masten kommer att medföra för klagandenas fastigheter är den huvudsakliga invändningen som klagandena har mot bygglovet oron för att den elektromagnetiska strålningen från masten långsiktigt skall påverka människors och djurs hälsa negativt. - Enligt Strålskyddsinstitutet information i 97:03 "Strålning från basstationer för mobiltelefoni" finns en s.k. Europanorm som är fastställd som svensk Standard SS-ENB 50 1662. Det där angivna gränsvärdet (4,5 W/m2för 900 MHz resp. 9 W/m2 1800 MHz) underskrids redan på en meters avstånd från antennen. På ett avstånd av mer än 5 meter avtar strålningen med kvadraten på avståndet. Något annat gränsvärde för radiovågor finns inte. - Klagandenas hus ligger ca 500 m från anläggningen vilket är 100 gånger det avstånd (5 m) från vilket strålningen avtar med kvadraten på avståndet. Vid bostäderna är strålningsnivån således ca 10 000 gånger mindre än 5 m från strålningskällan där strålningsnivån redan ligger under gränsvärdet. Med hänsyn härtill bedömer länsstyrelsen att riskerna för att klagandena vid vistelse på sina fastigheter skall drabbas av skadlig elektromagnetisk strålning som försumbar. Oro för elektromagnetisk strålning utgör inte skäl för att upphäva det överklagade beslutet. Inte heller i övrigt föreligger skäl för att upphäva beslutet. - Sedan länsstyrelsens beslut överklagats beslöt Kammarrätten i Jönköping (2000-01-28) att med eget utlåtande att överlämna ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten anförde därvid bl.a. att de av klagandena påtalade olägenheterna inte var av sådan art att det fanns skäl att vägra bygglov med hänsyn till bestämmelserna i 3 kap. PBL. - Regeringen (Miljödepartementet, 2000-12-17) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, med hänsyn bl.a. till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva samhällsbyggnadsnämndens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - T.H. ansökte om rättsprövning och gjorde gällande att regeringens beslut stred mot 1 kap. 1 § och 2 kap. PBL. Han anförde bl.a. följande. Regeringen har inte uttalat sig om den planerade åtgärden uppfyller förutsättningarna i 2 kap. PBL, vilket kammarrätten i sitt beslut om överlämnande till regeringen uppdragit åt regeringen att göra. Regeringen borde stadfästa gränsvärden för elektromagnetiska fält att gälla tills nya rön eventuellt ger skäl för ändring. - Regeringsrätten (2001-12-14, Lindstam, Hulgaard, Almgren, Melin, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23–25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller underlåtit att pröva fakta av betydelse för målet. Det har inte heller framkommit att det vid handläggningen förekommit något sådant fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som T.H. angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2001-11-28, Bäckström)