RÅ 2001 not 20

Not 20. Ansökan av Å.R.E. AB om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan. - Kommunstyrelsen i Åre kommun beslutade den 3 juni 1998 att anta detaljplan för "Slänten" och Bistrohuset i Åre fjällby, Lien 2:8, 2:33, 2:37 m.fl., i kommunen. - Sedan beslutet överklagats fastställde Länsstyrelsen i Jämtlands län den 11 mars 1999 kommunens beslut att anta detaljplanen. - Monica T. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-05-04): Enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ankommer det på kommunen att, när förslag till detaljplan upprättas, svara för samråd och sammanställningar av inkomna anmärkningar. Av handlingarna i ärendet framgår att planförfattaren arkitekt SAR Björn R. sammanställt och bemött under samrådstiden inkomna synpunkter. Han har också efter utställningen i yttrande kommenterat inkomna skrivelser. Av handlingarna framgår samtidigt att han medverkat i planarbetet på uppdrag av byggherren. Detta är en sådan omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet. - Regeringen finner att kommunen, genom att för de uppgifter som det ankommer på kommunen att svara för anlita en planförfattare som även representerar byggherren, har handlagt ärendet i strid mot de bestämmelser som gäller för handläggningen av planärenden enligt PBL. Regeringen finner att detta handläggningsfel är sådant att det kan ha haft betydelse för utgången i ärendet. Den omständigheten att arkitekt SAR Ulf A. i efterhand granskat planprocessen och lämnat ett utlåtande medför ingen annan bedömning. Kommunstyrelsens beslut att anta detaljplanen bör därför upphävas. - Vid denna utgång prövar regeringen inte övriga invändningar mot planen. - Regeringen upphäver med ändring av länsstyrelsens beslut, kommunstyrelsens beslut den 3 juni 1998 att anta detaljplan för "Slänten" och Bistrohuset i Åre fjällby, Lien 2:8, 2:33, 2:37 m.fl. i Åre kommun. - Bolaget ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och gjorde gällande i första hand att jäv inte förelegat och i andra hand, om så skulle anses vara fallet, att detta uppenbarligen saknat betydelse varför regeringens beslut strider mot 11 § förvaltningslagen (1986:223). Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Åre kommuns miljö- och byggnadsnämnd beslutade om genomförande av samråd för planförslaget den 30 oktober 1997. Under förvintern genomfördes ett första samrådsförfarande. Därefter beslutade nämnden vid sammanträde den 11 december 1997 att godkänna planen för utställning. Innan denna genomfördes skulle man emellertid avvakta att bolaget höll ett utlovat möte med de berörda den 2 januari 1998. Vid mötet framkom en stark opinion mot flera delar av det framlagda förslaget. Det var också tydligt att man anmärkte på att Björn R. i samma ärende hade ett uppdrag av både exploatören och kommunen. Nämnden insåg att det fanns fog för denna kritik och beslöt därför att utsträcka och göra om samrådet, men nu med nämndens förvaltningschef som ansvarig för detta. Detta beslut genomfördes den 15 januari 1998 genom utskick av ett nytt och delvis reviderat underlagsmaterial. Till detta fogades också samrådsredogörelsen från den första omgången, så att alla parter skulle ha tillgång till samma material. Sedan den nya samrådstiden gått ut, upprättade förvaltningschefen en ny samrådsredogörelse. Denna låg sedan till grund för ett nytt utställningsbeslut från nämndens sida den 2 februari 1998. Då plan- och bygglagen (1987:10) kräver att nämnden har tillgång till arkitektkompetens knöts också arkitekten SAR Ulf A. till ärendet från tiden för det nya samrådet. Efter utställningstidens utgång avgav han ett särskilt utlåtande daterat den 2 april 1998, där han föreslog att kommunen skulle anta planen, vilket kommunstyrelsen gjorde den 3 juni 1998. Bolagets uppfattning är således att kommunen, genom att göra om samrådsprocessen och frikoppla Björn R. från kommunens vidare hantering av densamma, har undanröjt handläggningsfelet. Naturligtvis kan omfattningen av åtgärderna diskuteras men i detta fall är det ju inte satt i fråga att Björn R. skulle kunna åta sig uppdraget som planförfattare, utan det som ifrågasatts är hans samtidiga engagemang som nämndens tjänsteman i ärendet. Detta förhållande har därför rättats till. Bolaget anser att, även om jäv skulle anses föreligga, detta inte haft betydelse för ärendets slutliga utgång. - Regeringsrätten (2001-02-09, Ragnemalm, Lindstam, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Om Regeringsrätten därvid finner att så är fallet och det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet, skall Regeringsrätten enligt 5 § samma lag upphäva beslutet. I annat fall skall beslutet stå fast. - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller underlåtit att pröva fakta av betydelse för målet. Regeringens beslut kan inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett (jfr RÅ 1995 not. 141). Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2001-01-24, Bäckström)

*REGI

*INST