RÅ 2001 not 29
Tillstånd till expropriation av fastighet (avslag)
Not 29. Ansökan av Kommanditbolaget Vipan, Persson & Co om rättsprövning av beslut ang. tillstånd till expropriation. - Göteborgs kommun ansökte, med stöd av 2 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719), om tillstånd att med äganderätt få expropriera fastigheterna Göteborg Heden 40:29 och 40:30 i kommunen. Som skäl för sin ansökan anförde kommunen i huvudsak följande. Det aktuella markområdet behöver tas i anspråk för det nya Världskulturmuseet som skall uppföras i Göteborg. Ett detaljplanearbete för detta ändamål har påbörjats. Kommunen gör bedömningen att expropriation av fastigheterna erfordras för att ge kommunen möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordning. Det kan med skäl antagas att fastigheterna inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnadsåtgärd som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt och det är angeläget att kommunen får rådighet över fastigheterna till främjande av ett framtida planmässigt byggnadsskick. Kommunen har under längre tid förhandlat med berörd fastighetsägare men förhandlingarna har inte mynnat ut i någon överenskommelse om förvärv eller byte. - KB Vipan, Persson & Co och annan part motsatte sig som markägare expropriationen och anförde därvid bl.a. följande. Det finns inte något tillämpligt expropriationsändamål och det är inte heller fråga om att få tillgång till mark för framtida tätbebyggelse eftersom syftet med sökt tvångsförvärv är att ge utrymme för en enda byggnad - Världskulturmuseet. Uppförandet av museet kan vara av stort allmänt intresse men det sker på bekostnad av fastighetsägarnas berättigade och lagskyddade intresse av att genomföra en i detaljplan garanterad tätbebyggelse. De förhandlingar som kommunen hänvisat till har syftat till att genom byte mot kommunen tillhörig mark tillförsäkra fastighetsägarna utrymme för bostadsbebyggelse i ett läge som i attraktionskraft är likvärdigt med de aktuella fastigheternas. Syftet med expropriationslagstiftningen är inte att ge kommunen ett extra påtryckningsmedel i en förvärvssituation utan att säkerställa mark för de i lagen angivna ändamålen. Ett bifall till kommunens ansökan strider mot expropriationslagen och reglerna i regeringsformen och Europakonventionen till skydd för enskild egendom. - Länsstyrelsen i Västra Götalands län avgav den 18 januari 2000 yttrande i ärendet och anförde därvid i huvudsak följande. Förändringarna vid Korsvägen och Södra vägen är av mycket stor betydelse för Göteborg och hela regionen. De nya byggnader som avses uppföras måste styras av en helhetssyn. För att kunna genomföra dessa förändringar på ett så bra sätt som möjligt är det av största vikt att kommunen är ägare till den mark som berör de offentliga byggnaderna Världskulturmuseet och Vetenskapscentrum. Kommunen äger all berörd mark utom fastigheterna Göteborg Heden 40:29 och 40:30. Planändringarna i området får anses ha stöd i översiktsplanen som anger "nöjespark" dvs. förändringarna är förenliga med översiktsplanens grundidé om "evenemangsstråket". Enligt expropriationslagen föreligger rätt till expropriation beträffande redan tätbebyggd mark när det finns behov av att förändra bebyggelsen. Här är det helt klart att berörd mark snart kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärder och kommunen behöver således vara ägare till även aktuella fastigheter. Länsstyrelsen bedömer att kommunen visat att Göteborg Heden 40:29 och 40:30 behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning och att marken inom överskådlig framtid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Det är vidare av betydelse för främjande av planmässigt byggnadsskick att kommunen får rådighet över marken. Länsstyrelsen tillstyrker därför att kommunen med stöd av 2 kap. 1 § expropriationslagen med äganderätt får expropriera Göteborg Heden 40:29 och 40:30. - KB Vipan, Persson & Co m.fl. yttrade sig till regeringen och anförde därvid bl.a. följande. Tvångsförvärvet avser att säkerställa mark för uppförande av Världskulturmuseet. Göteborgs kommun har i avtal med regeringen åtagit sig att tillhandahålla marken för angivet ändamål. Detta medför att det organ som nu skall pröva tillåtligheten av tvångsförvärvet självt har den direkta nyttan av ett tillstånd. Då det är fråga om myndighetsutövning mot enskild måste regeringen i detta fall jämställas med en förvaltningsmyndighet som enligt 1 kap. 9 § regeringsformen i sin verksamhet skall iaktta saklighet och opartiskhet. Det blir en omöjlighet för regeringen att uppfylla dessa krav när syftet med tvångsförvärvet är att fullfölja en marköverlåtelse till staten enligt ett avtal med regeringen. Enligt artikel 6 p.1 Europakonventionen skall envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång. Den administrativa prövning som nu sker innefattar ingen domstolsprövning men är ändå avgörande för frågan om äganderättsövergången. Det intresse som kränks vid ett bifall till kommunens ansökan är möjligheten för dem att kunna erbjuda marknaden centralt belägna och därmed attraktiva bostäder och lokaler. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-03-09): Regeringen finner att kommunen visat att de fastigheter som kommunens ansökan avser behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Det kan vidare med skäl antas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärder, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Förutsättningarna för expropriation enligt 2 kap. 1 § expropriationslagen är därmed uppfyllda. Enligt 2 kap. 12 § första stycket samma lag skall expropriationstillstånd inte meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller om olägenheterna av expropriationen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas med den. Regeringen finner vid en avvägning att denna bestämmelse inte utgör hinder mot den sökta expropriationen. De omständigheter som KB Vipan, Persson & Co och Föreningen Securitas u.p.a. anfört utgör inte heller i övrigt hinder mot att kommunens ansökan bifalls. - Kommunens ansökan om expropriation av fastigheterna Göteborg Heden 40:29 och 40:30 bör med hänsyn till det anförda bifallas. - Regeringen ger Göteborgs kommun tillstånd att genom expropriation med äganderätt ta i anspråk fastigheterna Göteborg Heden 40:29 och 40:30. - Regeringen erinrar om att ett expropriationstillstånd förfaller om saken inte har fullföljts genom ansökan om stämning till domstol inom ett år från det att tillståndet beviljades. - Kommanditbolaget Vipan, Persson & Co ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Som grund för sin ansökan anförde bolaget i huvudsak följande. Beslutet står i strid med flera betydelsefulla rättsregler. För det första har beslutet tillkommit på sådant sätt att det enligt såväl grundlagen som nationella förvaltningsrättsliga principer strider mot den skyldighet som åvilar regeringen vid beredning, utredning och handläggning av ärenden av det slag som nu är i fråga. För det andra är beslutet i sig inte förenligt med ett antal rättsregler i nationell och internationell rätt. - Till utveckling av sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Regeringens beslut strider mot 2 kap. 18 § regeringsformen, RF, genom att kravet på angeläget allmänt intresse inte är uppfyllt. Därmed strider beslutet också mot den proportionalitetsprincip som kommer till uttryck i Europakonventionen och i EG-rätten. Vidare är den utredning som föregått beslutet bristfällig, vilket strider mot 1 kap. 9 § RF och de övergripande principer som kommer till uttryck i 4 och 7 §§förvaltningslagen (1971:290), FL. Beslutet strider också mot 1 kap. 9 § RF genom att kraven på opartiskhet och saklighet inte är uppfyllda. Inte heller framgår det av beslutet vilka skäl som bestämt utgången. Regeringen har därigenom åsidosatt sin skyldighet att motivera beslutet och således handlat i strid mot artikel 6 i Europakonventionen och 20 § FL. Beslutet strider vidare mot 2 kap.1 och 12 §§expropriationslagen (1972:719). Göteborgs kommun har inte visat att kommunen har behov av den aktuella marken eller att det inte finns något annat lika lämpligt område eller någon annan lika godtagbar lösning för att tillgodose ett eventuellt behov. Olägenheten av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas med den. Den eventuella intresseavvägning som gjorts är endast av formell natur samt är osaklig och partisk. Syftet med expropriationen har varit att skapa möjlighet för kommunen att överlåta fastigheterna till staten, vilket syfte inte omfattas av bestämmelserna i expropriationslagen. Vidare saknar kommunen expropriationsmöjlighet av det skälet att uppförande av ett Världskulturmuseum ligger utanför kommunens författningsenliga kompetensområde. Av Statens fastighetsverks ansökan den 4 augusti 2000 om bygglov för uppförande av Världskulturmuseum framgår också att fastigheterna Göteborg Heden 40:29 och 40:30 inte berörs eller kommer att tas i anspråk för byggandet av Världskulturmuseet. - Enligt bolagets uppfattning är det inte uppenbart att de åberopade felen saknat betydelse för avgörandet. - Bolaget åberopar ett rättsutlåtande av jur. dr Hans Stenberg angående bl.a. lagligheten av regeringens beslut. - Regeringsrätten avslog den 27 juni och den 24 oktober 2000 yrkanden om inhibition. - Regeringsrätten (2001-02-14, Swartling, Lindstam, Nilsson, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 § RF skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 2 kap.1 §expropriationslagen får expropriation ske för att ge kommun möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Inom tätbebyggt område får dock - såvitt är av intresse i målet - expropriation ske endast om det med skäl kan antas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare föreskrivs i 2 kap. 12 § första stycket nämnda lag att expropriationstillstånd inte skall meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Av 2 kap. 18 § första stycket RF följer att expropriation får ske endast när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. - Med utgångspunkt i den utredning som kommunen åberopat har regeringen funnit att de i 2 kap. 1 § expropriationslagen angivna förutsättningarna för expropriation föreligger. Vidare har regeringen funnit att 2 kap. 12 § samma lag inte utgör hinder mot expropriationen. - Vad bolaget anfört och vad som i övrigt framkommit i utredningen visar, enligt Regeringsrättens mening, inte att regeringen tillämpat expropriationsbestämmelserna på ett oriktigt sätt eller i övrigt gått utöver det utrymme som dessa bestämmelser ger. Inte heller har det framkommit att regeringen felbedömt de fakta som legat till grund för beslutet eller att intresseavvägningen påverkats av ovidkommande hänsyn eller varit felaktig på annat sätt. Vidare finner Regeringsrätten inte att det förekommit sådana brister av formell karaktär i beredningen av ärendet att beslutet på den grunden bör upphävas. - Regeringsrätten finner alltså att regeringens beslut om tillstånd till expropriation inte strider mot 2 kap.1 eller 12 §expropriationslagen eller mot någon annan rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2000-12-13, Hammarberg)