RÅ 2001 not 57

Not 57. Överklagande av Riksförsäkringsverket ang. rätt till livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Försäkringskassan i Västerbottens län beviljade den 14 november 1994 P-O.R. arbetsskadelivränta grundat på bl.a. en beräknad inkomst om arbetsskadan (axel- och epicondylitbesvär) inte inträffat om 222 700 kr för tiden 16.11.1992 - 28.2.1993 och 209 200 kr för tiden därefter till utgången av år 1995. Inkomsten efter skadan bedömdes vara 146 600 kr. - P-O.R. överklagade och yrkade att han skulle tillerkännas livränta baserad på en årsinkomst före skadan om 239 600 kr för år 1992 enligt beräkningar utförda av P. vid Svenska Elektrikerförbundet. -Länsrätten i Västerbottens län (1997-06-10, ordf. Östberg) avslog överklagandet. - P-O.R. överklagade vidare till kammarrätten och framställde samma yrkande som i länsrätten. - Riksförsäkringsverket (RFV) bestred ändring och anförde bl.a. följande. P-O.R. har i anledning av arbetsskada slutat sitt arbete som elektriker och omskolats till automatiseringstekniker. Utredningen visar inte att hans arbetsskada utgör hinder för honom att arbeta som automatiseringstekniker eller att lönen i ett sådant arbete understiger en elektrikerlön. Någon inkomstförlust som berättigar till livränta föreligger således inte. - Kammarrätten i Sundsvall (1998-10-07, Sjöberg, Eberstein, Mattsson): - - - Kammarrätten, som i förevarande mål saknar anledning att ta ställning till någon annan fråga än den som rör beräkningen av den årsinkomst P-O.R. för år 1992 skulle haft som oskadad, finner att det inte framkommit något som ger kammarrätten skäl att frångå den beräkning rörande hans årsinkomst som gjorts av P. och som tar sikte på just P-O.R:s beräknade årsinkomst rörande aktuellt år. I följd härav skall överklagandet bifallas och handlingarna i målet överlämnas till försäkringskassan för erforderlig åtgärd. - Med ändring av försäkringskassans beslut och länsrättens dom fastställer kammarrätten, vid bestämmandet av P-O.R:s livränta avseende tiden den 16 november 1992 till den 28 februari 1993, hans inkomst som oskadad till 239 600 kr för år 1992. - RFV överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom samt fastställa länsrättens dom och försäkringskassans beslut. Till stöd för sin talan anförde RFV bl.a. följande. Kammarrätten har i sin dom angett att rätten i målet ansett sig sakna anledning att ta ställning till någon annan fråga än den som rör beräkningen av den årsinkomst P-O.R. för år 1992 skulle ha haft som oskadad. Kammarrättens ställningstagande synes bygga på antagandet att det skulle vara tillåtet för en försäkrad att föra talan enbart i fråga om det livränteunderlag som skall läggas till grund för en livränta. Storleken av livränteunderlaget utgör emellertid enligt RFV:s uppfattning endast en av grunderna för att tillerkänna en försäkrad en livränta med visst belopp. Enligt processrättsliga grundsatser kan ett överklagande inte - utom i mycket speciella fall - endast rikta sig mot skälen i ett beslut. Varken lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagens förarbeten eller praxis ger stöd för att detta skulle vara möjligt i ett fall som det förevarande. Några vägande skäl för att det skulle tillåtas kan RFV inte finna. P-O.R:s talan hos länsrätten och kammarrätten bör anses ha inneburit att han yrkat livränta med högre belopp än vad han tillerkänts genom försäkringskassans beslut och grunden för hans talan varit att han ansett att livränteunderlaget borde ha fastställts till ett högre belopp. Vid sådant förhållande borde kammarrätten vid sin bedömning av målet även ha prövat RFV:s invändning. RFV hävdade i kammarrätten att - även om livränteunderlaget kunde beräknas till ett högre belopp - P-O.R. inte var berättigad till högre livränta än den han redan tillerkänts, eftersom hans förmåga att skaffa sig förvärvsinkomst inte till följd av arbetsskadorna blivit nedsatt i erforderlig omfattning. P-O.R. borde därmed inte anses ha drabbats av någon inkomstförlust som berättigade till arbetsskadelivränta. - Regeringsrätten (2001-04-25, Swartling, Baekkevold, Eliason, Ersson, Dexe): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den fråga som skall prövas i ett arbetsskadeärende rörande livränta är om livränta skall utgå och i så fall med vilket belopp. Detta anger således ramen för processen. För att rätten till livränta och storleken av eventuellt livräntebelopp skall kunna avgöras måste en jämförelse göras mellan å ena sidan den inkomst den försäkrade skulle ha uppnått om skadan inte inträffat och å andra sidan den inkomst han kan beräknas uppnå trots skadan (se prop. 1975/76:197 s. 73). Inkomsten före respektive efter skadan är således rättsfakta eller omständigheter som avgörandet skall grundas på. I ett överklagat mål eller ärende om livränta måste även de omständigheter som åberopats av motparten beaktas, dock att prövningen inte får leda till en ändring till den enskildes nackdel som går utöver vad som ryms inom klagandens yrkande. - Kammarrätten borde således vid sin prövning ha beaktat även de omständigheter som åberopades av RFV. Kammarrättens dom bör därför upphävas och målet visas åter till kammarrätten för en ny prövning i enlighet med det nu sagda. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till Kammarrätten i Sundsvall för ny prövning. (fd II 2001-03-21, Bäckström)

*REGI

*INST