RÅ 2001 not 6

Tillstånd till verksamhet vid flygplats (rättsprövning, avslag)

Not 6. Ansökan av Claes W. om rättsprövning av ett beslut enligt miljöskyddslagen (1969:387) till verksamhet vid Malmö-Sturup flygplats i Svedala kommun. - Luftfartsverket äger och driver Malmö-Sturup flygplats, som togs i drift i december 1972. Vid flygplatsen bedrivs flygverksamhet och härtill anslutna verksamheter. Flygverksamheten omfattas av såväl inrikes som utrikes linjefart, fraktflyg och charter samt allmänflyg, skolflyg och militärflyg. Även s.k. flygdagar kan förekomma. Flygplatsen är belägen i Svedala kommun. Förutom Svedala kommun överflygs även delar av Lunds, Skurups och Trelleborgs kommuner vid start och landning. - Luftfartsverkets verksamhet vid Malmö-Sturup flygplats hade inte tidigare tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen. - Koncessionsnämnden för miljöskydd lämnade den 6 maj 1997 Luftfartsverket tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till verksamhet vid Malmö-Sturup flygplats. Tillståndet omfattade linjefart, fraktflyg, charter, allmänflyg och militärflyg om högst 77 000 flygplansrörelser per år, varav 40 000 rörelser med tunga flygplan, skolflygverksamhet om 13 000 rörelser per år (varav 4 000 rörelser med tunga flygplan), flygdagar och markbunden verksamhet. I antalet flygrörelser för skolflygverksamheten inräknades s.k. overshoot med två rörelser per tillfälle. För tillståndet föreskrevs vidare ett antal villkor. Bl.a. skulle Luftfartsverket före utgången av år 2001 vidta byggnadstekniska åtgärder på bostadshus som efter den i villkor 2 angivna tidpunkten flera gånger per dygn utsätts för maximalbullernivåer över 80 dBA. Målet för åtgärderna skulle vara att bullernivån inomhus minskas till 45 dBA. - Teoretiska beräkningar skulle användas vid bestämningen av vilka bostäder som skall bli föremål för åtgärder. Tillsynsmyndigheten fick dock bestämma att det vid tveksamhet om en viss fastighet utsattes för mer än 80 dBA i stället fick användas uppmätta värden om dessa visade högre bullervärden än de beräknade. Åtgärder skulle vidtas endast om kostnaderna för att begränsa bullret inomhus till 45 dBA var rimliga med hänsyn till bostadens standard och värde. - Claes W. m.fl. överklagade Koncessionsnämndens beslut att tillåta verksamheten vid flygplatsen och yrkade att regeringen förordnade om en prövotid på 5-10 år, under vilken en kompletterande skogsskadeutredning borde genomföras. - Claes W. överklagade även Koncessionsnämndens beslut att teoretiska beräkningar skulle användas vid bestämningen av vilka bostäder som skulle bli föremål för åtgärder och yrkade att regeringen i stället förordnade att de verkliga bullerförhållanden, enligt fullständigt korrigerade bullermattor för MD 80, skulle utgöra beslutsunderlag för åtgärder. Han yrkade vidare att regeringen snarast borde ålägga Luftfartsverket att redovisa fullständigt korrigerade bullermattor. - Koncessionsnämndens beslut överklagades även i andra avseenden av olika klaganden. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-03-09) tog inte upp överklagandet av vissa klaganden till prövning och avslog överklagandena i övrigt. - Som skäl för beslutet i vad avsåg Claes W:s överklagande anförde regeringen: Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att regeringens prövning skall ske med tillämpning av bestämmelserna i miljöskyddslagen (1969:387). - Tillstånd till verksamheten vid Malmö-Sturup flygplats har lämnats av Koncessionsnämnden som också fastställt villkor för densamma. Lunds kommun, Claes W. m.fl. har gjort gällande att ärendet bör kompletteras med en skogsskadeutredning. Som skäl för utredning har de anfört att skogsskadorna inte är tillräckligt belysta för att de villkor som är förknippade med verksamheten skall kunna bedömas och att objektiva sakliga undersökningar om skogsskadorna måste genomföras. Några remissinstanser har tillstyrkt en sådan utredning. Av Koncessionsnämndens beslut framgår att frågan om vilka skador utsläppen kan ge upphov till på närliggande skogar ingående har diskuterats i ärendet och att Koncessionsnämnden därvid funnit att skäl saknas för att föranstalta om en prövotidsutredning. Regeringen finner att den föreliggande utredningen måste anses tillräcklig för att bedöma tillåtligheten och fastställande av villkor. Regeringen delar därför Koncessionsnämndens bedömning att skäl saknas för att föranstalta om ytterligare utredning. - När det skall bestämmas vilka bostäder som bör bullerisoleras, skall enligt Koncessionsnämndens beslut teoretiska beräkningar användas. Claes W. har gjort gällande att de verkliga bullerförhållandena i stället bör användas. Som skäl har han anfört att de verkliga bullervärdena är högre än de teoretiska, att beslutet grundar sig på en undervärdering av den verkliga bullersituationen och att de verkliga bullermattorna täcker en betydligt större yta än de teoretiska. Naturvårdsverket har bestritt ändring. Enligt Koncessionsnämndens beslut bör underlaget i första hand vara teoretiskt beräknat flygbuller enligt den gemensamma nordiska beräkningsmetoden för flygbuller, men vid tveksamhet får beräkningarna kompletteras med mätningar av verkliga bullervärden. Regeringen delar Koncessionsnämndens bedömning i fråga om vilken beräkningsmetod som bör tillämpas. - Claes W. ansökte om rättsprövning och begärde att Regeringsrätten prövade om regeringens beslut stred mot kraven i 12 a, 13 och 14 §§miljöskyddslagen (1969:387) på miljökonsekvensbeskrivning och myndighetssamråd. Till stöd för sin talan anförde Claes W. i huvudsak följande. Luftfartsverket hade i ansökan till Koncessionsnämnden för miljöskydd inte redovisat en miljökonsekvensbeskrivning som uppfyllde miljölagstiftningens krav avseende omfattningen av skador på skog i närområdet samt bullerexponering. Länsstyrelsen hade i samband med koncessionsprövningen upprepade gånger under många år begärt kompletterande undersökningar. Luftfartsverket hade förhindrat utförandet av sådana utredningar. Såväl Skogsvårdsstyrelsens som Naturvårdsverkets och länsstyrelsens synpunkter förbigicks helt i regeringens beslut. Att bullermattorna var felaktigt redovisade framgick av promemorior den 13 juni 1997 och den 23 april 1998 av Ingemansson Technology AB. - Regeringsrätten (2001-01-12, Ragnemalm, Nordborg, Hulgaard, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller underlåtit att pröva fakta av betydelse eller skulle ha överskridit gränserna för det handlingsutrymme som den aktuella lagregleringen ger. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2000-12-13, Perttu)

*REGI

*INST