RÅ 2001:55

X och Y överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked, skulle förklara att det skattemässiga anskaffningsvärdet för de konvertibla skuldebrev som X ägde vid bolagsstämman den 31 mars 2000 utgjordes av skuldebrevens marknadsvärde den dagen och att skillnaden mellan detta värde och emissionskursen skulle behandlas som ett ovillkorligt aktieägartillskott som ökade Y:s anskaffningsvärde för aktierna i X. Bolagen yrkade vidare att Regeringsrätten skulle uttala sig om huruvida den ersättning X erhöll vid avyttring av skuldebreven utgjorde skattepliktig inkomst för X. De anförde bl.a. följande. Av redogörelsen för sakförhållandena i Regeringsrättens dom den 6 juli 2000 i mål nr 98-2000 framgår att moderbolaget, kort tid efter det att dotterbolaget förvärvat det konvertibla skuldebrevet, delade ut aktierna i dotterbolaget till sina aktieägare. Huruvida detta inverkat på Regeringsrättens bedömning framgår inte. I förevarande fall genomfördes emissionen inte inför en extern överlåtelse av det dotterbolag som tecknade lånet. Omständigheterna är också speciella eftersom X endast kunde överlåta de konvertibla skuldebreven på det sätt som fastlagts av bolagsstämman i moderbolaget. En ytterligare skillnad är att de konvertibla skuldebreven har varit föremål för två skilda bolagsstämmobeslut. Eftersom Skatterättsnämnden inte berör det andra bolagsstämmobeslutet får det antas att nämnden anser att detta saknat betydelse för anskaffningsvärdets storlek. Fram till det andra beslutet hade X inte någon ovillkorlig rätt till den värdestegring som de konvertibla skuldebreven undergick. Om det inte förelåg något intresse bland de nyanställda att förvärva de konvertibla skuldebreven kunde X inte tillgodogöra sig värdestegringen på annat sätt. Om det andra bolagsstämmobeslutet inte hade fattats hade konverteringsrätten för de kvarvarande konvertibla skuldebreven saknat värde för X och skuldebreven fått lösas in till nominellt belopp. Beträffande de konvertibla skuldebrev som X ägde vid tidpunkten för bolagsstämman den 31 mars 2000 finns det anledning att likställa bolagsstämmans beslut med ett nytt emissionsbeslut. Om X tecknat det nya lånet hade anskaffningsvärdet för skuldebreven utgjorts av marknadsvärdet vid emissionstillfället och någon skattepliktig vinst hade inte aktualiserats vid vidareöverlåtelsen. Genom bolagsstämmans beslut fick de konvertibla skuldebreven ett värde som de inte haft dessförinnan. Beslutet innebar en sådan genomgripande förändring att det måste likställas med ett nytt emissionsbeslut. Denna möjlighet till kapitalökning bör behandlas som en nyemission. Anskaffningsvärdet för de kvarvarande konvertibla skuldebrev som avyttras över börs skall därmed utgöras av deras marknadsvärde den 31 mars 2000. Skillnaden mellan anskaffningsvärdet och emissionskursen skall behandlas som ett ovillkorligt aktieägartillskott och öka Y:s anskaffningsvärde för aktierna i X. - En av Skatterättsnämndens ledamöter och nämndens sekreterare ansåg i ett särskilt yttrande att den ersättning som X kunde erhålla vid en avyttring av skuldebreven inte utgjorde skattepliktig inkomst för X. Med denna inställning blir frågan om anskaffningsvärdets storlek av underordnad betydelse. Eftersom frågan om skatteplikt får anses rymmas inom ramen för de frågor som ställts till Skatterättsnämnden hemställer klagandebolagen att, om Regeringsrätten delar uppfattningen i fråga om skatteplikten, detta även kommer till uttryck i Regeringsrättens avgörande.

Riksskatteverket hemställde att förhandsbeskedet inte skulle ändras.

Regeringsrätten (2001-11-21, Ragnemalm, Nilsson, Schäder, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt de i bolagens ansökan om förhandsbesked angivna förutsättningarna är X åtminstone sedan år 1997 ett helägt dotterbolag till Y. Under år 1997 emitterade Y konvertibla skuldebrev som förvärvades av X för marknadsvärdet. En del av dessa skuldebrev avser X nu att avyttra till externa köpare till marknadspris. Möjligheten till denna avyttring tillkom efter beslut av Y:s ordinarie bolagsstämma den 31 mars 2000. Under innehavstiden har skuldebreven, beroende på konverteringsrätten, ökat i värde.

Genom lagstiftning år 2000 har ändringar gjorts i bl.a. inkomstskattelagen (1999:1229) i samband med att vissa aktiebolag gavs rätt att förvärva egna aktier (s.k. återköp). I 48 kap. 6 a § inkomstskattelagen anges att kapitalvinst, som uppkommer då ett publikt aktiebolag, vars aktier är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad, avyttrar egna aktier, inte skall tas upp till beskattning. Detsamma gäller för vinst då ett sådant bolag utfärdar eller avyttrar optioner, terminer eller liknande instrument vilkas underliggande tillgångar består av egna aktier. Ändringar av motsvarande innebörd har gjorts i lagen (1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229). De nya bestämmelserna tillämpas på omständigheter som inträffat efter den 9 mars 2000. I lagstiftningen har dock inte behandlats vad som skall gälla i fall där sådana instrument emitterats till ett helägt dotterbolag, som i sin tur avyttrar instrumenten externt i en situation som i övrigt är jämförbar med den som lagreglerats.

I lagförarbetena (prop. 1999/2000:38 s. 28 ff.) uttalades att en jämförelse mellan en avyttring av egna aktier och en nyemission var väsentlig. Vid en nyemission uppkommer inte några skattemässiga konsekvenser för bolaget, vilket talade för att en avyttring av egna aktier inte heller skulle medföra några skattekonsekvenser.

Med utgångspunkt i de ovan redovisade förutsättningarna kan på liknande sätt sägas att X:s externa avyttring av de konvertibla skuldebreven leder till en kapitalökning för koncernen som helhet, en ökning som i ekonomiskt avseende kan likställas med att Y gör en nyemission. Att kapitaltillskottet i den ena situationen tillfaller X och i den andra Y är av underordnad betydelse med tanke på deras inbördes förhållande.

Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten, som utgår från att X fortfarande är ett helägt dotterbolag till Y när skuldebreven avyttras, att en extern avyttring av de konvertibla skuldebreven till marknadspris inte skall utlösa någon inkomstbeskattning för X till den del vinsten kan hänföras till konverteringsrätten. Med denna inställning i den grundläggande frågan om en avyttring medför några beskattningskonsekvenser för X saknas enligt Regeringsrättens mening, med de givna förutsättningarna, anledning att fastställa något skattemässigt anskaffningsvärde för skuldebreven.

Av det anförda följer att Y får anses ha gett ett tillskott till X motsvarande skillnaden mellan vad X erhåller vid en extern avyttring av konverteringsrätterna och vad X vid emissionen erlagt för dessa.