RÅ 2002 not 114

Not 114. Ansökan av M.H. och P-O.D. om rättsprövning av ett beslut om detaljplan. -Kommunfullmäktige i Lunds kommun (2001-08-30) beslutade att anta detaljplan för del av Ladugårdsmarken 5:8 i Lund. Planens syfte var att möjliggöra bostadsbebyggelse öster om befintliga bostäder på Ladugårdsmarken i stadsdelen Norra Fäladen i Lund. Av antagandehandlingarna framgick bl.a. följande. Översiktsplanen för Lunds kommun anger att området runt gården Klosterängen, även kallat Ladugårdsmarken II, skall utnyttjas för bostadsbebyggelse. Området utgör en fortsättning av tidigare bebyggd del av Ladugårdsmarken mot öster, ända fram till Klosterängsvägen. Sammantaget med övriga Ladugårdsmarken bör därför framkomma i en motsvarande avslutning av stadsbebyggelsen. Två bostadskvarter med tornhuslösning i fyra våningar föreslås därför mot norr. Emellan dessa kvarter bevaras den gamla gårdsplatsens bostadshus med sin trädgård. Området mellan denna bebyggelse och Norra Gränsvägen föreslås utnyttjas för traditionell småhusbebyggelse i en-två våningar. Småhusen föreslås i särskild bestämmelse utförda med sadeltak med en enhetlig takbeläggning. Fasadmaterial bör vara övervägande tegel och puts. I den östra delen har kommunen visat intresse för att pröva ett utvecklingsprojekt som har till mål att sänka byggkostnaderna och tillgodose ett behov av högteknologiskt, ekologiskt och energisparande byggande. Bebyggelsen uppföres så att lägenheterna kan pluggas in i en prefabricerad, alternativt platsbyggd stomme utförd i stål eller betong med utfackningsväggar av trä och glas. Trapphusen utförs fristående från byggnadskropparna. Lägenheterna nås via loftgångar och genom att lägenheterna är i två plan blir det loftgång endast på varannan våning. I den östra delen möjliggör planen sex stycken fem våningar höga bostadshus. - M.H. och P-O.D. m.fl. överklagade som ägare till eller boende på fastigheter nära planområdet beslutet i den del det avsåg utformningen av områdets östra del. De ifrågasatte behovet av höghus och anförde i huvudsak följande. Den östra delens bebyggelse med 16-18 meter höga betong- och glasklädda hus passar inte in i landskapsbilden. Höghusområdet avviker kraftigt från övrig bebyggelse. Bebyggelsen kommer att ske på en av kommunens högsta och mest framträdande punkter och en placering av höghusblock på en av Lunds högsta punkter är inte förenligt med kravet att bebyggelsen skall smälta in med omgivande miljö. Stadssilhuetten kommer att förändras och bebyggelsen skulle ge en mycket abrupt övergång från stad till landsbygd. Den tänkta placeringen innebär en kraftig exponering för vind och buller och det saknas lekytor och gemensamhetslokaler i området. Bebyggelsen är inte förenlig med översiktsplanen och strider mot kommunens tidigare beslut att avstå från exploatering av högvärdig jordbruksmark. Allmänintresset, representerat av beslutande politiker, avviker i detta fall mycket påtagligt från den direkt berörda allmänhetens. - Länsstyrelsen i Skåne län (2001-11-05) avvisade överklagandena från en del av klagandena och avslog övriga, bl.a. M.H:s och P-O.D:s överklaganden. - Som skäl för sitt avslagsbeslut anförde länsstyrelsen bl.a. följande. Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Med hänsyn härtill får kommunen själv inom vida ramar avgöra hur marken skall disponeras och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Stor vikt bör således tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Vid överprövning bör kommunens beslut om antagande av en detaljplan upphävas endast om kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. - Vid en samlad bedömning av vad som kommit fram i ärendet finner länsstyrelsen att den antagna planen uppfyller kraven på tillbörligt beaktande av enskilda intressen. Planen kan inte antas medföra betydande olägenheter för er. Med hänsyn härtill och då det inte heller kommit fram någon annan omständighet som bör föranleda att det överklagade beslutet upphävs skall överklagandena avslås. - M.H. och P-O.D. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. M.H. och P-O.D. hänvisade till vad de tidigare anfört och framhöll särskild följande. Krav på tillgänglighet för handikappade finns inte beskrivna i detaljplanen. Genomförandebeskrivningen saknar en redovisning av vilka tekniska och ekonomiska åtgärder planen förutsätter. Härigenom strider planen mot bestämmelserna i plan- och bygglagstiftningen. De anförde vidare att yttrande från Boverket borde inhämtas. - Regeringen (Miljödepartementet, 2002-02-21) som fann att ärendet kunde avgöras utan ytterligare utredning, tog inte upp flera av överklagandena till prövning och avslog övriga, bl.a. M.H:s och P-O.D:s, överklaganden. Som motivering för sitt avslagsbeslut i sakfrågan anförde regeringen följande. Vid prövningen av överklagandena finner regeringen att det inte framkommit att detaljplanen kan anses innebära sådana olägenheter för de klagande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande anfört bl.a. om handläggningen i kommunen eller länsstyrelsen eller om att olika allmänna intressen inte tillgodosetts utgör inte heller tillräckliga skäl för att regeringen med anledning av överklagandena skall upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - M.H. och P-O.D. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och begärde inhibition. De anförde bl.a. följande. Det allmänna intresse som utgörs av tillgänglighetsaspekterna som dessa preciseras i kommittédirektiven till översyn av PBL och i Boverkets byggregler 1993:57 med senare ändringar, då särskilt föreskrifterna om tillgänglighet till byggnad och rum, tillgodoses inte inom ramen för den fastställda detaljplanen. I de presentationsskisser av byggnadernas utformning som utgjort arbetsmaterial för kommunen har byggnaderna identisk bredd och längd som i detaljplanen. Planen är att ge utrymme för tio trerumslägenheter i två etage. Lägenheterna tillgodoser inte kravet på en fullvärdig bostad enligt nämnda föreskrifter, eftersom de inte innehåller ett rum eller en avskiljbar del av ett rum för sömn och vila i samma plan som köks- och hygienutrymmena. Sovrummet är placerat på våningsplanet ovanför den övriga bostaden och därför inte tillgängligt för den som inte själv kan ta sig uppför en trappa. Huskropparna är så utformade att dessa inte utan avvikelse, som inte kommer att vara av mindre karaktär, kan tillgodose nämnda krav. Vid avgränsningen mot norr i det detaljplanerade områdets centrala del har fyra huskroppar placerats omkring en gård. Två av huskropparna är sammanbyggda. Parkeringsplatserna till dessa har placerats utanför den föreskrivna gränsen på ett gångavstånd om 25 meter från entrén till något av husen runt gården. Även i detta avseende strider den fastställda detaljplanen mot det allmänna intresset om tillgänglighet. Regeringen har, liksom andra i planfrågor berörda myndigheter, understrukit att frågor om tillgänglighet är en viktig demokratifråga. Det är därför olyckligt om byggprocessen i det aktuella området tillåts fortskrida utan att prövningen av detaljplanens uppfyllande av tillgänglighetsintresset slutförts. - Regeringsrätten (2002-07-08, Billum, Hulgaard, Nilsson, Dexe, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen, PBL, skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt lagen. Av 2 kap. 4 § PBL framgår vilka allmänna intressen som skall beaktas vid utformningen av ny bebyggelse. Enligt paragrafens första stycke 6 skall bebyggelsemiljön inom områden med sammanhållen bebyggelse utformas med hänsyn till behovet av möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området. Enligt andra stycket samma paragraf skall det inom dessa områden bl.a. finnas möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service. Av 2 § första stycket 8 lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. framgår att byggnader som uppförs skall uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. - De nu nämnda bestämmelserna är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna ett förhållandevis stort handlingsutrymme. Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärendet. Det har vidare inte framkommit att något förfarandefel begåtts vid handläggningen som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att regeringens klandrade avgörande på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Yrkandet om inhibition föranleder därmed ingen åtgärd. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2002-06-25, Hammarberg)

*REGI

*INST