RÅ 2002 not 149

Not 149. Överklagande av L.B. ang. särskild inkomstskatt för utomlands bosatta inkomståren 1996 och 1997. - Skattemyndigheten beslutade den 28 juli 1997 att L.B i skattehänseende skulle anses bosatt i Spanien fr.o.m. den 23 maj 1997. - L.B. överklagande och yrkade att han skulle anses bosatt i Spanien fr.o.m. den 18 juli1996. L.B. anförde som stöd för sin talan bl.a. följande. Han har inte haft någon väsentlig anknytning till Sverige sedan den 15 juli 1992 då han sålde sin fastighet. På grund av hälsoskäl har han periodvis vistats i Spanien sedan november 1990. Han flyttade från Sverige den 30 juni 1996 och har därefter inte vistats här. Han fick hemvist i Spanien den 18 juli 1996. Samma månad meddelade han svenska myndigheter att han var skriven i Spanien och att han ville ha nödvändiga blanketter för att skriva ut sig från Sverige. Han fick dock inte några sådana förrän efter förnyad kontakt med skattemyndigheten. Han blev avskriven från försäkringskassan den 11 juli1996 men eftersom skattemyndigheten sände blanketter så sent ansågs han inte skatterättsligt bosatt i Spanien förrän den 23 maj 1997. - Skattemyndigheten ändrade inte sitt beslut och anförde att det ankom på den som var bosatt i Spanien att ta kontakt med spansk skattemyndighet för att få skatterättsligt hemvist där. Om L.B. hade gjort det hade ett tidigare datum påförts förfrågan från den svenska skattemyndigheten. - L.B. å sin sida anförde att eftersom det tog så lång tid innan han fick nödvändiga blanketter om hemvistet i Spanien från skattemyndigheten i Sverige, kunde han inte kontakta den spanska skattemyndigheten tidigare. -Länsrätten i Stockholms län (1998-09-23, ordf. Nordwall): I 3 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, SINK, anges att skattskyldiga enligt lagen ifråga är personer som är bosatta utomlands och uppbär skattepliktig inkomst. L.B. har emellertid enligt intyg från skattemyndigheten i Spanien inte skatterättsligt hemvist där förrän den 23 maj 1997. - Överklagandet avslås. - L.B. fullföljde sin talan. - Kammarrätten i Stockholm (1999-09-27, Avellan-Hultman, Wijkman, Dahlman): Av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, framgår bl.a. att skyldighet att erlägga skatt för all inkomst som förvärvats inom eller utom Sverige åligger fysisk person för tid under vilken han varit här i riket bosatt. - Av 3 § SINK framgår att skattskyldiga enligt lagen är fysiska personer som är bosatta utomlands och uppbär inkomst som är skattepliktig enligt 5 § och som inte undantagits från skatteplikt enligt 6 § 1 eller 4. Av 2 § framgår att med bosatt utomlands förstås fysisk person som inte är bosatt här i riket eller stadigvarande vistas här. Vidare framgår av 2 § att beteckningar som används kommunalskattelagen m.m. har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. - Av punkten 1 första stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen framgår bl.a. att såsom bosatt här i riket räknas den som här har sitt egentliga bo och hemvist. - Enligt punkten 1 andra stycket av samma anvisningar skall den som inte stadigvarande vistas i Sverige men som tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige. Därvid skall beaktas sådana omständigheter som att han är svensk medborgare, den tidsrymd under vilken han tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige m.m. - Enligt tredje stycket av ifrågavarande anvisningspunkt anses en person som är svensk medborgare eller som sammanlagt under minst tio år haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistats här och som utreser från Sverige bosatt här intill dess fem år förflutit från dagen för avresan från Sverige, såvida han inte visar att han under beskattningsåret inte har haft sådan väsentlig anknytning till Sverige som avses i andra stycket. - Kammarrätten gör följande bedömning. - L.B. är svensk medborgare och har utrest från Sverige. Den omständigheten att han enligt bestämmelserna i svensk folkbokföringslag skall anses utflyttad hindrar inte att han kan anses bosatt i Sverige enligt svensk skattelag. Enligt intyg från skattemyndigheten i Spanien har han inte skatterättslig hemvist där förrän den 23 maj 1997. För tid dessförinnan har inte visats annat än att hans skatterättsliga hemvist skall anses vara i Sverige. Skattemyndigheten har därmed haft fog för sitt beslut och överklagandet skall avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - L.B. överklagade kammarrättens dom och yrkade att han inte skulle anses bosatt i Sverige fr.o.m. den 18 juli 1996. Han skulle därmed beskattas enligt SINK fr.o.m. samma dag. - Riksskatteverket (RSV) bestred bifall till överklagandet och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa den överklagade domen. RSV anförde härvid bl.a. följande. Av utredningen i målet framgår att L.B. fick skatterättsligt hemvist i Spanien den 23 maj 1997. Då L.B. för tid dessförinnan inte varit oinskränkt skattskyldig i annat land kan han inte heller anses ha haft varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort på sätt som anges i punkt 1 andra stycket anvisningarna till 53 § KL. Den exakta innebörden av uttrycket "varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort" framgår varken av lagtexten eller av dess förarbeten. Det ligger emellertid i uttrycket att den skattskyldige är just obegränsat skattskyldig i detta andra land. Bosättningen i utlandet bör rimligen utgöra en spegelbild av bosättningen i Sverige. - Regeringsrätten (2002-10-10, Lavin, Schäder, Melin, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Skattskyldiga enligt SINK är enligt 3 § den lagen fysiska personer som är bosatta utomlands och uppbär inkomst som är skattepliktig enligt 5 § och som inte undantagits från skatteplikt enligt 6 § 1 eller 4 samma lag. Enligt 2 § SINK avses med uttrycket "bosatt utomlands" i fråga om en fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller stadigvarande vistas här. Enligt nämnda paragraf har beteckningar som används i KL samma betydelse i SINK om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Denna hänvisning leder i detta mål till att frågan om bosättning skall avgöras med tillämpning av reglerna i 53 § KL jämte anvisningar. - Enligt 53 § 1 mom. KL är en fysisk person skyldig att erlägga skatt i Sverige för all inkomst, som han förvärvat inom eller utom riket, för den tid under vilken han varit bosatt i Sverige. Enligt punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf räknas såsom bosatt i Sverige dels den som har sitt egentliga bo och hemvist här, dels den som utan att vara bosatt i Sverige stadigvarande vistas här. En person, som inte stadigvarande vistas i Sverige men som tidigare haft sitt egentliga bo och hemvist här, skall anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige. Därvid skall beaktas sådana omständigheter som att han är svensk medborgare, den tidrymd under vilken han tidigare haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige, att han inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, att han har en bostad i Sverige inrättad för åretruntbruk, att han har familj i Sverige, att han bedriver näringsverksamhet i Sverige eller genom innehav av tillgångar som direkt eller indirekt ger honom ett väsentligt inflytande i sådan näringsverksamhet, är ekonomiskt engagerad i Sverige eller att han innehar fastighet här i riket och därmed jämförbara förhållanden. I anvisningspunktens tredje stycke anges att en person som är svensk medborgare eller som under sammanlagt minst tio år haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistats här och som utreser från Sverige skall anses bosatt här intill dess fem år har förflutit från dagen för avresan från Sverige, såvida han inte visar att han under beskattningsåret inte har haft sådan väsentlig anknytning till Sverige som anges ovan. - I prop. 1984/85:175 (om bl.a. nya bosättningsregler i skattelagstiftningen) s. 10-15 har departementschefen uttalat bl.a. följande om reglernas syfte och innebörd: Regeln om väsentlig anknytning till Sverige har utformats som en presumtionsregel för bosättning i Sverige vid utflyttning till utlandet. Syftet med bestämmelsen är att förhindra s.k. skenbosättning i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige. Den som efter utflyttningen från Sverige väljer att inte längre vara svensk medborgare får därigenom anses ha gett tillkänna en avsikt att bryta banden med Sverige eller i vart fall minska anknytningen, vilket också bör beaktas vid bedömningen av den skattemässiga bosättningen. Det framhålls dock att det är fråga om att göra en samlad bedömning i det enskilda fallet varför alla omständigheter av betydelse för bosättningen måste beaktas. Som exempel på vad som inte anses ge väsentlig anknytning till Sverige anges ett enkelt fritidshus eller rena kapitalplaceringar i Sverige. Däremot bör hus som är klassificerade som fritidshus men som är belägna i attraktiva områden och inrättade för åretruntbruk få en ökad betydelse vid bedömningen. Tillgångar som ger ett verkligt inflytande i en rörelse som bedrivs i Sverige bör beaktas oavsett om det sker genom innehav av aktier, via en juridisk person eller på annat sätt. Mellan en kapitalplacering och ett klart ägarinflytande finns det ett gränsland där det är befogat att tala om ett aktivt ekonomiskt engagemang. Den som flyttar från Sverige har därtill varje beskattningsår och till dess fem år förflutit från utflyttningsdagen i princip bevisbördan för att han inte har väsentlig anknytning till Sverige. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - RSV har som sin uppfattning framfört att frågan om L.B:s skattskyldighet under den aktuella tiden skall bedömas mot bakgrund av om han kan anses ha varit oinskränkt skattskyldig i ett annat land. Det finns emellertid inte någonstans angivet i lag att förekomsten av "oinskränkt skattskyldighet i ett annat land" skall vara bestämmande för en persons skattskyldighet i Sverige. RSV anser att det i uttrycket "varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort" i punkt 1 andra stycket anvisningarna till 53 § KL ligger att den skattskyldige är oinskränkt skattskyldig i ett annat land. De citerade orden i anvisningarna ger dock endast uttryck för att vissa faktiska förhållanden (bosättning och hemvist) skall vara för handen. Den tolkning som RSV förordar skulle i själva verket medföra att det andra landets skatterättsliga lagstiftning skulle vara utslagsgivande för den skattskyldiges bosättning och hemvist. Det ifrågavarande uttrycket i anvisningarna ingår som en av många anknytningsfaktorer. Dessa ger överlag uttryck för objektivt iakttagbara faktiska förhållanden, vilket talar emot att innebörden av såväl det ifrågavarande uttrycket som övriga anknytningsfaktorer skulle vara beroende av en särskild skatterättslig prövning enligt utländsk rätt. Om uttrycket skulle tillmätas den betydelse som RSV gör gällande, skulle flertalet andra anknytningsfaktorer framstå som i stort sett onödiga. Syftet med bestämmelsen om väsentlig anknytning till Sverige i 53 § 1 mom. KL är emellertid att det skall göras en samlad bedömning i varje särskilt fall, varför alla omständigheter av betydelse för bosättningen skall vägas in. Vad nu anförts innebär att frågan om L.B. haft väsentlig anknytning till Sverige skall besvaras utan avseende på om han varit obegränsat skattskyldig eller inte i ett annat land. - När det gäller helhetsbedömningen av L.B:s situation framgår att han lämnat Sverige den 30 juni 1996 för att av hälsoskäl bosätta sig i Spanien. Det har inte framkommit att han haft kvar någon sådan väsentlig anknytning till Sverige som avses i 53 § KL. Hans yrkande om att beskattas med stöd av de särskilda reglerna i SINK från och med den 18 juli 1996 skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av underinstansernas domar bifaller Regeringsrätten L.B:s yrkande att beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta från och med den 18 juli 1996. (fd II 2002-09-04, I. Bolin)

*REGI