RÅ 2002 not 166

Not 166. Ansökan av B-O.P. om rättsprövning av beslut ang. ändring av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Vaxholms kommun beslutade den 23 november 1998 om ändring av detaljplan (tidigare avstyckningsplan) för Ytterby 4:291 m.fl. i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län den 14 april 1999 att avslå överklagandet och fastställa kommunens beslut. - B-O.P. överklagade länsstyrelsens beslut. Han yrkade första hand att kommunens antagandebeslut skulle upphävas, i andra hand att beslutet skulle fastställas med undantag för fastigheten Ytterby 4:525. Han yrkade också att syn på platsen skulle ske. B.-O.P. riktade kritik mot kommunens handläggning av ärendet. Han ansåg att samrådsförfarandet skötts felaktigt, att planhandlingarna var behäftade med brister och att kommunen inte gjort en rimlig avvägning mellan olika berörda intressen. - Kommunen yttrade sig i ärendet den 12 september 2000 och anförde bl.a. följande. Det som klaganden framfört om delningar av fastigheter inom Ytterbyområdet på Resarö under 1990-talet visar behovet av att ge kommunens målsättning, som tagits fram i samråd med resaröborna, stöd i detaljplanebestämmelser för att Resarös karaktär med tämligen stora tomter skall kunna bevaras. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-12-21): Regeringen finner att ärendet kan avgöras på befintligt underlag och utan syn. - Regeringen konstaterar att ändringen av detaljplanen (avstyckningsplanen) syftar till att genom införande av en planbestämmelse om minsta tomtstorlek 1 500 kvm, i överensstämmelse med den fördjupade översiktsplanen för Resarö, undanröja den möjlighet att tillåta mindre tomtstorlekar som kan bli följden av en utbyggnad av va-nätet i förening med formuleringen i länsstyrelsens fastställelsebeslut för gällande plan. - Regeringen finner vid en avvägning att ändringen av detaljplanen inte kan anses åsidosätta B-O.P:s intressen på ett sådant sätt att ändringen av det skälet inte kan godtas. Vad han anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet om planändringen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - B-O.P. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Han och hans bror är ägare till fastigheten Ytterby 4:525 i Vaxholms kommun. Fastigheten, som omfattar 2 487 kvm, är belägen på sydöstra delen av ön Resarö. För området gällde en detaljplan (avstyckningsplan), i vilken angavs bl.a. att storleken på tomt inte fick understiga 1 500 kvm fram till dess nöjaktig utredning visats föreligga rörande möjligheterna för anordnande av underjordiska ledningar för avlopp. Fastigheten Ytterby 4:525 ingår sedan cirka åtta år tillbaka i s.k. verksamhetsområde för allmänt VA-nät. Fastigheten fick således enligt tidigare gällande detaljplan delas till mindre tomter än 1 500 kvm. Grannar har också under årens lopp genomfört sådana förändringar av sina fastigheter. - Vaxholms kommun har underlåtit att kalla bl.a. honom som fastighetsägare till samrådsmöte. Han har haft ett betydande intresse av att kunna påverka kommunen inför föreslagen planändring. Genom kommunens förfarande har hans möjlighet till inflytande över planändringen åsidosatts. Han förklarade för kommunen att också han hade velat ställa frågor muntligen och samtidigt framföra sina åsikter om planändringen. Han ville därför att kommunen skulle kalla till ett extra samrådsmöte. Kommunen har dock inte trots vetskap om brister i kallelsen berett förfördelade tillfälle till ett extra möte. Han har inte heller på något annat sätt erbjudits möjlighet att muntligen lämna synpunkter på planförslaget. Även om lagstiftningen [jfr 5 kap. 20 och 21 §§ plan- och bygglagen (1987:10), PBL] inte innehåller några närmare bestämmelser om formerna för samrådet och kallelser till detta, måste lagstiftaren ha utgått ifrån att kommuner inte särbehandlar t.ex. fastighetsägare inom ett planområde på så sätt att bara vissa av dem får kallelse och möjlighet att närvara vid möten. Det måste i vart fall strida mot det allmänna rättsmedvetandet att låta vårdslösheten med felaktiga fastighetsförteckningar gå ut över en fastighetsägare på sätt som skett. Till följd av att planprocessen varit felaktig har kommunen de facto punkterat det ökade medborgarinflytande som lagstiftaren åsyftat. - När det gäller intresseavvägningen har kommunen och regeringen inte enligt 1 kap. 5 § PBL gjort en rimlig avvägning mellan de intressen som står mot varandra i planärendet. Kommunen och regeringen har inte heller enligt 5 kap. 2 § PBL tagit skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden. En förtätning och förändring av omgivningen kring deras fastighet har ägt rum under flera år och när så området väl förändrats hindras de från att genomföra detsamma som grannarna tillåtits göra. - Regeringsrätten (2002-10-30, Billum, Nordborg, Wennerström, Dexe, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden eller att det förekommit något fel i förfarandet som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att regeringens beslut på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2002-09-18, I. Larsson)

*REGI

*INST