RÅ 2002 not 204

Not 204. Ansökan av A.L. om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan. - Kommunfullmäktige i Enköpings kommun beslutade den 27 maj 1999 att anta detaljplan för del av Sycklinge 1:7 m.fl., Kolarvik, Sjöängarna i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Uppsala län den 30 november överklagandet. - A.L. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - A.L. vidhöll sin begäran om att ytterligare en tomt skall få bildas i anslutning till den egna redan etablerade tomten. Han anförde bl.a. följande. Marken på den önskade tomten är planare än på många andra tomter inom området. Väg saknas men det är endast cirka 100 meter till två alternativa utfarter. Fornlämningen, som är belägen på grannens skogsmark, syns inte från tomten. Från stranden sett ligger den tänkta tomten "bakom" den redan befintliga. Strandlinjen kommer därför inte att belastas av en ny tomt. -Regeringen (Miljödepartementet, 2002-03-14): Regeringen konstaterar att syftet med den aktuella detaljplanen är att bringa bättre överensstämmelse mellan plan och hävdade tomtplatser så att avstyckning blir möjlig samt att reglera tillåten bruksarea per fastighet. Vidare möjliggör planen viss kompletterande bebyggelse. Detaljplanen ersätter en byggnadsplan från år 1965, som avsåg att reglera fritidshusbebyggelsen, mestadels bestående av byggnader uppförda på ofri grund. Planområdet är beläget cirka 7,5 km söder om Enköpings tätort invid Mälaren. Området omfattas av de särskilda hushållningsbestämmelserna i 4 kap.miljöbalken, vilket innebär att området med hänsyn till natur- och kulturvärden är av riksintresse. Inom området skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. - När det gäller överklagandet från A.L. noterar regeringen att det område som han önskar bebygga i gällande plan är utlagt som allmän plats, park, strövområde. Kommunen har i samrådsredogörelsen anfört bl.a. att planförslaget inte avser att mark nära stranden, som i dag inte utgör tomtmark, skall få ändras till sådan mark. Regeringen anser inte att vad A.L. anfört utgör skäl att frångå kommunens bedömning att ett tillmötesgående av hans önskemål skulle strida mot de allmänna intressen, som enligt 2 kap. plan- och bygglagen (1987:10) skall beaktas vid lokalisering av bebyggelse. Vad han anfört utgör vid en avvägning inte skäl att upphäva beslutet att anta planen. - Regeringen avslår överklagandet. - A.L. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade därvid att Regeringsrätten skulle företa syn på platsen. Till stöd för sin ansökan anförde han bl.a. följande. I samband med att han fick del av kommunens förslag till ny detaljplan för området, begärde han att förslaget skulle ändras så att ytterligare en tomt med byggrätt medgavs på hans fastighet. Hans begäran föranledde dock inte kommunen att vidta någon ändring av planförslaget i denna del. Som skäl härför angav kommunen att ytterligare en tomt "ej bör medges med hänsyn till markens lutning och läget i förhållande till områdets vägar samt närhet till fornlämning". Vidare angavs att det generella strandskyddet omfattade mark och vatten och att det inom detta område gällde en restriktiv hållning mot nya tomter. Inget av kommunens redovisade skäl är sakligt motiverat. Hans tomt lutar ej mer än andra tomter i området. Den tillkommande tomten kan lätt anslutas till befintlig farbar väg. Fornlämningen ligger på andra sidan ett berg och kan inte ses från tomten. Vad slutligen gäller det åberopade strandskyddet kan konstateras att den nya planen medger nya tomter som ligger närmare strandlinjen än 300 meter. Den prövning som länsstyrelsen och regeringen gjort har inte innefattat någon egentlig bedömning i sak av kommunens skäl för att inte tillmötesgå hans begäran. - A.L. fogade flera kartskisser m.fl. handlingar till sin ansökan. - Regeringsrätten (2002-12-18, Lavin, Schäder, Ersson, Melin, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att hålla syn. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om syn. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2002-11-27, Lindvall)

*REGI

*INST