RÅ 2002 not 219

Not 219. Överklagande av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ang. arbetslöshetsersättning. - Sveriges Teaterverksammas arbetslöshetskassa beslöt den 19 januari 1999 att inte ändra ett tidigare beslut enligt vilket N.R. inte hade rätt till arbetslöshetsersättning eftersom den verksamhet som han bedrev i företagsform inte kunde bedömas utgöra en bisyssla. I det överklagade beslutet angavs ytterligare att hans verksamhet i företaget inte gick att skilja från hans huvudsysselsättning som anställd. N.R. ansågs därför vara företagare. N.R. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län som i dom den 29 april 1999 fann att N.R:s verksamhet i det egna företaget uppfyllde samtliga förutsättningar i 39 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, för att godkännas som en bisyssla. Länsrätten biföll därför överklagandet. Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, överklagade domen hos Kammarrätten i Stockholm med yrkande att länsrättens dom skulle upphävas och arbetslöshetskassans beslut fastställas. AMS anförde bl.a. att en verksamhet inte kunde karaktäriseras som en bisyssla om den kompletterade eller var av samma slag som verksamheten i huvudsysselsättningen. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd. - AMS överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd och överlämna målet till kammarrätten för prövning i sak. Till stöd för sin talan anförde AMS bl.a. följande. Länsrättens dom strider mot 35 § ALF. N.R. är att betrakta som företagare eftersom hans verksamhet som företagare inte gått att särskilja från huvudsysslan. Verksamheten fortgick under arbetslösheten. Rådande osäkerhet rörande företagarbegreppet, särskilt avseende gränsdragningen mellan konstnärligt arbete som utförs i form av anställning och motsvarande arbete som efter arbetslöshetens inträde fortsättes i form av bisyssla, är besvärande för arbetslöshetskassorna. - N.R. bestred yrkandet. Han anförde bl.a. att han varit anställd som producent sex månader per år under perioden 1995-1999. Arbetet som producent hänfördes inte till gruppen konstnärlig personal. Han hade även varit anställd som lärare. -Regeringsrätten (2002-12-30, Lindstam, Schäder, Melin, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 34 a § andra stycket 1 förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall kammarrätten meddela prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt. - Målet rör i sak frågan om N.R:s bisyssla varit av sådant slag att han, enligt 39 § ALF, trots bisysslan hade rätt till arbetslöshetsersättning då hans heltidsanställning upphörde. AMS gör gällande att det för sådan rätt fordras att huvudsysselsättningen och verksamheten i bisysslan inte har ett så nära innehållsmässigt eller annat samband att de inte kan särskiljas från varandra. Det har i rättstillämpningen inte klargjorts om ett sådant krav kan ställas. - Regeringsrätten finner mot bakgrund av det anförda att det varit av vikt för ledning av rättstillämpningen att AMS överklagande av länsrättens dom prövats av kammarrätten. Prövningstillstånd borde därför ha meddelats. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar AMS prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Stockholm av styrelsens överklagande av Länsrättens i Stockholms län dom den 29 april 1999. Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd II 2002-12-11, M. Olsson)

*REGI

*INST