RÅ 2002 not 65
Föreläggande rörande kassaarbete (rättsprövning, avslag)
Not 65. Ansökan av PrisXtra i City AB om rättsprövning av ett beslut ang. föreläggande enligt arbetsmiljölagen. -Yrkesinspektionen i Stockholms distrikt (1998-06-17, numera ingående i Arbetsmiljöverket) förelade PrisXtra i City AB (bolaget) vid vite av 200 000 kr att organisera och ordna arbetet i butiken så att varje arbetstagare inte utförde kassaarbete under mer än två tredjedelar av arbetsdagen och med sammanhängande arbetspass understigande två timmars längd. - Bolaget överklagade föreläggandet. - Arbetarskyddsstyrelsen (2000-04-13, numera del av Arbetsmiljöverket) ändrade föreläggandet på så sätt att kassaarbetet fick utgöra högst två tredjedelar av arbetsdagen för arbetstagare som arbetade mer än 20 timmar i veckan och högst tre fjärdedelar av dagen för dem som arbetade mindre än 20 timmar per vecka. Villkoret om arbetspassens längd liksom vitet kvarstod oförändrade. - Bolaget överklagade Arbetarskyddsstyrelsens beslut hos regeringen. - Arbetsmiljöverket avgav yttrande. - Regeringen (Näringsdepartementet, 2001-12-06): Regeringen ändrar Arbetarskyddsstyrelsens beslut så att det får följande lydelse. Bolaget föreläggs med stöd av 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen (1977:1160), AML, vid vite av 200 000 kr att senast den 1 juli 2002 ordna arbetet i butiken på följande sätt. a) Varje arbetstagare får utföra kassaarbete högst sju timmar under en arbetsdag. b) Varje arbetstagare får utföra kassaarbete högst fyra femtedelar av arbetstiden under en dag. Detta villkor gäller dock inte för arbetsdag då den sammanlagda arbetstiden är tre timmar eller mindre. c) Kassaarbete får inte utföras mer än två timmar i sträck. Mellan två kassaarbetspass skall arbetstagaren alltid under minst 15 minuter beredas paus eller också syssla med annat arbete. - Regeringen anförde som skäl för sitt beslut: Det är av stor vikt att motverka belastningsskador på grund av ensidigt upprepat arbete. Såsom Arbetsmiljöverket framhållit i sitt yttrande är det härvid av avgörande betydelse att begränsa den dagliga exponeringen. Det är därför lämpligt att ange en maximal tid för kassaarbete under en arbetsdag. En avvägning måste i detta sammanhang ske mellan det medicinskt optimala och praktiskt möjliga. - Det är vidare av stor vikt att under arbetsdagen ge möjlighet till återhämtning genom pauser och omväxling med annat arbete. Av detta skäl är det lämpligt att såväl begränsa arbetspassens längd som att ange en gräns för hur stor del av arbetsdagen som får ägnas åt kassaarbete. Även här måste en avvägning ske mellan vad som är praktiskt möjligt och mest fördelaktigt ur ergonomisk synpunkt. Är arbetsdagen kortare än tre timmar framstår det dock inte som ändamålsenligt att kräva att viss del av dagen skall ägnas åt annat än kassaarbete. - Tillräcklig tid bör bestämmas från dagen för regeringens beslut för att vidta de ifrågavarande åtgärderna. - Vitet bör kvarstå oförändrat. - Bolaget ansökte om rättsprövning och anförde bl.a. följande. Regeringens beslut innebär ett indirekt tvång att införa arbetsrotation för kassapersonal. Det saknas stöd i AML eller dess förarbeten för att tvångsmässigt införa arbetsrotation. Den del av beslutet som innefattar föreläggande för bolaget att tillse att arbetstagarna under högst 4/5-delar av arbetsdagen utför kassaarbete är särskilt ingripande. Bolaget har vidtagit alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall enligt 3 kap. 2 § AML och har därför uppfyllt lagens krav. De insatser som krävs för att förbättra arbetsmiljön får inte vara orimliga i förhållande till de resultat som kan uppnås. I förevarande fall är de krav som ställts orimliga. Det saknas underlag för att anta att beslutet kommer att minska skaderiskerna för anställda hos bolaget. Beslutet strider mot proportionalitetsprincipen. Det kommer att innebära en kostnadsökning med ca 1,5 miljoner kr/år för bolaget, en kostnad som bolagets konkurrenter inte vidkänns. Beslutet är inte grundat på förhållanden hos bolaget utan på generella antaganden om att kassaarbete leder till förslitningsskador. Om regeringen eller Arbetsmiljöverket finner att det är av vikt att reglera arbetsmiljön på ett så ingripande sätt bör det lämpligen ske genom lag, förordning eller föreskrifter för att nå ut och ge fullt genomslag i all detaljhandel. Beslutet har karaktär av lagstiftning. Det saknas lagstöd för att ålägga en enskild näringsidkare sådana förhållningsregler, i vart fall om det inte föreligger en tydligt högre arbetsmiljörisk än hos andra inom branschen. - Bolaget kontrollerar kontinuerligt arbetsmiljön och det föreligger inte något fall av konstaterad arbetsskada till följd av kassaarbete hos bolaget. Frånvaron på grund av långtidssjukskrivning är dessutom lägre än branschgenomsnittet. - Regeringsrätten (2002-05-08, Ragnemalm, Schäder, Almgren, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Arbetsmiljölagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö (1 kap. 1 § AML). Av 2 kap. 1 § fjärde stycket AML framgår bl.a. att arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även förläggning av arbetstider beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas. Vidare skall enligt 3 kap. 2 § AML arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Med stöd av bemyndiganden i 4 kap. AML och 18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) har Arbetarskyddsstyrelsen i föreskrifter om arbete i utgångskassa (3 § AFS 1992:19) föreskrivit att kassapersonalens arbete skall planeras och ordnas så att variation i arbetsuppgifter, arbetsställningar och arbetsbelastning medges. Av samma föreskrifter framgår att arbetspassens längd skall anpassas till rådande arbetsbelastning och när det behövs regleras genom arbetsväxling och pauser. Yrkesinspektionen får enligt 7 kap. 7 § AML, i dess i målet tillämpliga lydelse, meddela de förelägganden som behövs för att lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Inspektionen får i ett sådant föreläggande sätta ut vite. - De nu redovisade bestämmelserna ger de tillämpande myndigheterna ett betydande handlingsutrymme i ärenden enligt AML. Vad som förekommit i målet ger enligt Regeringsrättens mening inte vid handen att regeringen överskridit gränserna för detta handlingsutrymme eller att beslutet är oförenligt med den proportionalitetsprincip som skall iakttas. Inte heller har det framkommit att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel eller att regeringen har felbedömt de fakta som legat till grund för beslutet. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2002-04-17, I. Larsson)