RÅ 2002:102

C.O. yrkade i sin självdeklaration till ledning för 1995 års taxering avdrag för ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning. Skattemyndigheten i Göteborg fann i omprövningsbeslut att C.O. inte var berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader.

C.O. överklagade skattemyndighetens beslut hos Länsrätten i Göteborg som i dom den 15 april 1999, mål nr S755-97, fann att C.O. var berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader. I domen konstaterade länsrätten att skattemyndigheten ansett att C.O. inte varit berättigad till avdrag för kostnader för dubbel bosättning och att myndigheten därför inte hade tagit ställning till i vilken utsträckning det av C.O. yrkade avdraget utgjorde avdragsgilla kostnader. Länsrätten visade därför målet åter till skattemyndigheten för prövning av med vilket belopp C.O. skulle medges avdrag för ökade levnadskostnader.

Vid omprövning med anledning av C.O:s överklagande och länsrättens tidigare dom beslutade skattemyndigheten att medge C.O. avdrag för kostnader för dubbel bosättning med 31 360 kr. Skattemyndigheten vägrade därvid avdrag för amorteringar och räntor samt för ett belopp som C.O. avsatt för underhåll av sin fastighet. Eftersom det yrkade avdraget inte medgivits fullt ut återsändes ärendet till länsrätten.

I yttrande med anledning av skattemyndighetens omprövningsbeslut vidhöll C.O. att han skulle medges avdrag med 99 232 kr. Han anförde bl.a. följande. Underhållskostnader är faktiska kostnader som ingen fastighetsägare kommer ifrån. Avdraget för räntekostnader avser den del av kostnaderna som inte täcks av det avdrag som han beviljats i inkomstslaget kapital och det räntebidrag som han har fått. Amortering sker i den takt som motsvarar avskrivningen av byggnadsvärdet med hänsyn till ålder och bruk. Den "konsumerade" delen av kapitalet återställs på detta sätt. I all hyressättning ingår avskrivningskostnader av byggnadsvärdet.

Skattemyndigheten överklagade och yrkade att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle fastställa skattemyndighetens beslut att medge C.O. avdrag för ökade levnadskostnader med endast 31 360 kr. Skattemyndigheten anförde bl.a. följande. Enligt sjätte stycket anvisningspunkt 3 a till 33 § KL medges vid beräkningen av ökade levnadskostnader avdrag för logi till belopp motsvarande den faktiska utgiften. Länsrätten har medgivit C.O. avdrag för ökade levnadskostnader med 85 742 kr. Av detta belopp avser emellertid 54 382 kr räntekostnader. Beloppet motsvarar ränteutgifterna reducerade med erhållet räntebidrag och skattereduktion som C.O. fått på grund av underskott i inkomstslaget kapital. Enligt 3 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, får från intäkt av kapital avdrag göras för ränteutgifter, allt under förutsättning att avdrag inte skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Enligt 33 § 1 mom. fjärde stycket KL hänförs ränta på skuld som skattskyldig ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten till inkomst av kapital. Detta innebär att avdrag för räntekostnader inte kan medges i inkomstslaget tjänst.

C.O. ansåg att överklagandet skulle avslås och hänvisade till vad han anfört i länsrätten.

Kammarrätten i Göteborg (2001-02-06, Dyhre, Österlin, referent, Hulting) fann att skäl saknades att beräkna C.O:s faktiska kostnader för logi vid dubbel bosättning på annat sätt än länsrätten gjort och avslog därför överklagandet.

Anm. I dom samma dag prövade kammarrätten motsvarande frågor beträffande 1996 års taxering, med samma utgång.

Riksskatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar och fastställa skattemyndighetens beslut. Verket anförde bl.a. följande. Räntan på fastighetslånet är i sin helhet avdragsgill i inkomstslaget kapital. Avdrag för ränta görs aldrig i inkomstslaget tjänst oberoende av vad lånet varit avsett att finansiera. C.O. har i inkomstslaget kapital medgivits avdrag för sina räntekostnader hänförliga till lånet på fastigheten i form av skattereduktion med 30 procent av betalda räntor. Att dra av ränteutgifterna på det sätt som C.O. har gjort innebär att han drar av en utgift, eller del av den, två gånger, vilket aldrig kan vara förenligt med skattelagstiftningen.

Prövningstillstånd meddelades.

C.O. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2002-12-20, Hulgaard, Wennerström, Almgren, Dexe, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. C.O., som har familjebostad i Göteborg, har under beskattningsåren 1994 och 1995 haft ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning. Bostaden på arbetsorten var en villafastighet i Hunnebostrand. Han har vid taxeringen medgivits avdrag för sina ränteutgifter avseende lån hänförliga till villafastigheten i inkomstslaget kapital och erhållit skattereduktion med 30 procent av underskott som därigenom uppkom i inkomstslaget.

Frågan i målet avser beräkningen av utgifter för logi på arbetsorten vid dubbel bosättning. Länsrätten och kammarrätten har i dessa utgifter räknat in ränteutgifterna reducerade med det räntebidrag och den skattereduktion som C.O. erhållit.

Enligt punkt 3 a sjätte stycket av anvisningarna till 33 § KL, i bestämmelsens vid förevarande års taxeringar gällande lydelse, beräknas avdrag för kostnad för logi vid dubbel bosättning till ett belopp motsvarande den faktiska utgiften.

Av 3 § 2 mom. SIL framgår att från intäkt av kapital får avdrag för ränteutgift göras under förutsättning att avdrag inte skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Även ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig i och för tjänsten skall hänföras till inkomst av kapital (se 33 § 1 mom. fjärde stycket KL). C.O. har också i inkomstslaget kapital medgivits avdrag för sina ränteutgifter hänförliga till lånet på fastigheten. Någon ytterligare vid taxeringen avdragsgill ränteutgift föreligger därför inte.