RÅ 2002:23
Yrkande om muntlig förhandling i ett mål om återbetalning av arbetslöshetsersättning borde ha bifallits redan med tillämpning av 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen när de faktiska förhållandena i flera hänseenden framstod som oklara. Prövningstillstånd i kammarrätt.
Transportarbetarnas Arbetslöshetskassa beslutade den 2 oktober 1996 att H.L. var återbetalningsskyldig enligt 36 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, med 68 003 kr för felaktigt utbetald ersättning i 163 dagar under perioden fr.o.m. vecka 14/1994 t.o.m. vecka 25/1996. Kassan fann att H.L. enligt anställningsbevis utfärdat den 30 juni 1996 av Elons Åkeri AB i Gränna hade en tillsvidareanställning på heltid sedan 1994 och därför inte var att betrakta som arbetslös. H.L. begärde omprövning av beslutet och åberopade ett nytt anställningsbevis daterat den 7 oktober 1996 vilket angav att H.L. var anställd "vid behov av extra arbetskraft" med tillägget "När jobb finns (säsongsbetonat)". Vid omprövning den 11 juli 1997 fann kassan inte skäl att ändra sitt tidigare beslut. Kassan ansåg att H.L. var att betrakta som fast anställd på heltid eftersom något anställningsbevis inte utfärdats vid anställningens början.
Länsrätten i Stockholms län
H.L. överklagade arbetslöshetskassans beslut och yrkade muntlig förhandling för att få möjlighet att styrka att han inte varit tillsvidareanställd och i vart fall inte bort inse att så var fallet. Han åberopade vittnesförhör per telefon med arbetsgivaren Alf Johannesson, Elons Åkeri AB.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1998-06-17, ordförande Hägerström) yttrade, efter att i beslut den 19 maj 1998 ha avslagit yrkandet om muntlig förhandling, följande. Av 4 § ALF framgår att arbetslöshetsersättning endast tillkommer den som är arbetslös. - Enligt 36 § ALF skall den som genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp återbetala det som utbetalats för mycket, om det inte i särskilt fall föreligger anledning att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. I målet föreligger två motstridiga anställningsbevis avseende H.L:s anställning vid Elons Åkeri AB. Det första är upprättat den 30 juni 1996 och anger att H.L. varit tillsvidareanställd på heltid sedan april 1994. Det andra är upprättat den 7 oktober 1996 och anger att han varit anställd vid behov av extra arbetskraft. H.L. tog del av kassans återkravsbeslut den 3 oktober 1996. Redan genom beslut den 17 juli 1996 hade kassan emellertid stoppat utbetalningen av arbetslöshetsersättning till H.L. fr.o.m. vecka 26/1996. Motiveringen till detta var att han, enligt inkommet anställningsbevis från Elons Åkeri AB, var tillsvidareanställd på heltid. H.L., som tog del av nyssnämnda beslut den 22 juli 1996, har inte begärt omprövning av detsamma. - Länsrätten gör följande bedömning. - Den första frågan att ta ställning till i målet är vilket anställningsavtal H.L. haft hos Elons Åkeri AB. De två anställningsbevis som inkommit till kassan innehåller därvidlag motstridiga uppgifter. Det andra av de två anställningsbevisen har upprättats först efter det att H.L. tagit del av kassans återkravsbeslut i början av oktober 1996. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt framkommit finner länsrätten att de uppgifter som lämnats i det anställningsbevis som upprättats den 7 oktober 1996 inte förtjänar tilltro. Vid sådan bedömning anser länsrätten sålunda att H.L. under den i målet aktuella perioden varit tillsvidareanställd på heltid hos Elons Åkeri AB. Han har alltså inte varit arbetslös och därför inte haft rätt att uppbära arbetslöshetsersättning. - H.L. har, oaktat han varit tillsvidareanställd på heltid, felaktigt deklarerat att han varit helt eller partiellt arbetslös. Han har således, genom att lämna oriktiga uppgifter, orsakat att ersättning obehörigen utgått till honom. Vid angivna förhållanden föreligger en strikt återbetalningsskyldighet. Denna återbetalningsskyldighet kan dock helt eller delvis efterges i särskilt fall. Några skäl som bör föranleda eftergift av återbetalningsskyldigheten har dock inte visats föreligga. - Mot bakgrund av ovanstående finner länsrätten att kassan har haft fog för sitt beslut om återkrav, varför överklagandet skall avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
kammarrätten och vidhöll sitt yrkande om att länsrätten borde ha hållit muntlig förhandling
H.L. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten och vidhöll sitt yrkande om att länsrätten borde ha hållit muntlig förhandling. Han menade att rättens vägran att hålla muntlig förhandling stred mot artikel 6 i Europakonventionen.
Kammarrätten i Stockholm (1999-10-07, Jansson, Engquist, referent) meddelade inte prövningstillstånd.
I överklagande hos Regeringsrätten yrkade H.L. att han skulle beviljas prövningstillstånd i kammarrätten. Han anförde bl.a. följande. Det torde vara ostridigt i målet att han inte arbetat de dagar för vilka han uppburit arbetslöshetsersättning varför frågan är vilken anställningsform han haft och, för det fall att han skulle anses ha varit tillsvidareanställd, huruvida han skäligen bort inse detta. Han har från arbetsgivaren fått den förklaringen att det första arbetsgivarintyget blivit felaktigt eftersom ställföreträdaren inte förstått att tillsvidareanställning var detsamma som fast anställning. Länsrättens vägran att hålla muntlig förhandling har inneburit att han förvägrats förebringa den muntliga bevisning som varit nödvändig för en riktig utgång i målet. Det återkrävda beloppet är en betydande summa för honom.
Prövningstillstånd meddelades.
I yttrande medgav Arbetsmarknadsstyrelsen H.L:s yrkande om att få prövningstillstånd i kammarrätten.
Regeringsrätten (2002-05-06, Lavin, Hulgaard, Schäder, Melin, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet rör i sak frågan om H.L. orsakat att arbetslöshetsersättning obehörigen utgått till honom vilket i sådant fall medför strikt återbetalningsskyldighet enligt 36 § ALF. Om återbetalningsskyldighet konstateras föreligga, skall dessutom prövas om det finns skäl att bevilja eftergift.
Under handläggningen i länsrätten yrkade H.L. att muntlig förhandling skulle hållas i målet. Länsrätten avslog dock yrkandet med motiveringen att sådan förhandling var obehövlig mot bakgrund av befintlig utredning i målet. Hos kammarrätten och Regeringsrätten har H.L. hävdat att yrkandet borde ha bifallits. Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, skall muntlig förhandling hållas i länsrätt och kammarrätt om enskild som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Av förarbetena till lagen (prop. 1971:30 Del 2 s. 537) framgår att rätten skall ta stor hänsyn till parts önskemål om muntlig förhandling. Önskemålet bör frångås endast om rätten är övertygad om att den föreliggande utredningen gör förhandlingen obehövlig eller att särskilda omständigheter talar mot förhandling. Frågan huruvida en muntlig förhandling är obehövlig eller inte bör i första hand bedömas mot bakgrund av den föreliggande utredningen i målet men även andra faktorer kan tillmätas betydelse, t.ex. att målet är mycket viktigt för den enskilde och att han genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet. I förevarande fall måste också beaktas den rätt till domstolsprövning och därmed sammanhängande krav på muntlig förhandling som följer av artikel 6 i Europakonventionen vilken gäller som svensk lag. Rätt till en rättvis och offentlig förhandling inför domstol föreligger enligt artikeln när det gäller att pröva en persons civila rättigheter och skyldigheter. Enbart i undantagsfall får domstolarna avslå ett yrkande om muntlig förhandling i ett mål rörande sådana rättigheter och skyldigheter som avses i artikeln.
Enligt 34 a § andra stycket FPL skall kammarrätten meddela prövningstillstånd - förutom i vissa särskilt angivna fall - om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (punkt 3).
Regeringsrätten gör följande bedömning av frågan om muntlig förhandling borde ha hållits i målet och om kammarrätten borde ha meddelat prövningstillstånd.
En muntlig förhandling hade kunnat närmare belysa H.L:s anställningsförhållande och omständigheterna vid arbetsgivarens utfärdande av anställningsbeviset samt även kassans del i ansvaret för utbetalning av ersättning för spridda dagar från 1994 och framåt utan kontroll av anställningsförhållandet. Vidare hade en muntlig förhandling kunnat klarlägga H.L:s sociala situation och andra förhållanden av betydelse för en eventuell bedömning av eftergiftsfrågan. Muntlig förhandling kan därmed inte anses ha varit obehövlig. Inte heller har särskilda skäl mot en sådan förhandling framkommit. Mot denna bakgrund borde det för kammarrätten ha framstått som ovisst om länsrätten kommit till ett riktigt slut i och med att yrkandet om muntlig förhandling avslagits. Regeringsrätten finner att kammarrätten enligt 34 a § andra stycket 3 FPL borde ha meddelat tillstånd för prövning av H.L:s talan. Det finns därför grund för att upphäva kammarrättens beslut och meddela sådant tillstånd.
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar H.L. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Stockholm av hans överklagande av Länsrättens i Stockholms län dom den 17 juni 1998 i mål nr Ö 17196-97. Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning.