RÅ 2002:4
Regeringens beslut i ett ärende om moratorium avseende en skatteskuld har inte ansetts kunna bli föremål för rättsprövning.
Wiréns Rederi AB (bolaget) ansökte om att regeringen skulle förordna om anstånd med betalning av bolagets förfallna skattefordringar till den dag Lettland betalar den skuld som Lettland har till SwemBalt AB enligt en internationell skiljedom. Bolaget utvecklade grunderna för sin talan enligt följande. SwemBalt bedrev under slutet av år 1993 och början av år 1994 en kontorshotellrörelse på ett fartyg i Riga hamn. Den 28 mars 1994 forslades fartyget bort av okända personer. Det återställdes aldrig. Under åberopande av en överenskommelse mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Lettlands regering om främjande och ömsesidigt skydd av investeringar (SÖ 1992:93) påkallade SwemBalt internationellt skiljeförfarande mot Republiken Lettland. Skiljenämnden meddelade dom den 23 oktober 2000. Enligt skiljedomen skall Republiken Lettland till SwemBalt betala drygt 2 500 000 US-dollar avseende bl.a. kompensation för förlusten av fartyget. Republiken Lettland har inte efterkommit skiljedomen. Tvärtom har Republiken Lettland klandrat den. Invändningar som har framställts är materiella och kan därför inte leda till någon ändring av skiljedomen. Utrikesdepartementets hittillsvarande ansträngningar att på diplomatisk väg söka en lösning på tvisten har varit verkningslösa. - Bolaget har ägarintressen i och fordringar på SwemBalt. Dessa fordringar överstiger bolagets skatteskulder som för närvarande uppgår till 4 835 618 kr. - Förutsättningar finns att förordna om moratorium enligt 1 § alternativt 6 § lagen (1940:300) angående förordnande om anstånd med betalning av gäld m.m. (moratorielagen).
Regeringen (Justitiedepartementet, 2001-11-22) yttrade: Det saknas lagliga förutsättningar att förordna om moratorium. Regeringen avslår därför ansökningen.
Bolaget yrkade att Regeringsrätten skulle pröva om regeringens beslut stred mot rättsreglerna i 1 § alternativt 6 § moratorielagen.
Regeringsrätten (2002-03-26, Hulgaard, Melin, Stävberg, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) skall domstol, på ansökan av en enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen eller en förvaltningsmyndighet som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen, pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. I 2 § rättsprövningslagen föreskrivs att vissa särskilt angivna slag av beslut är undantagna från lagens tillämpningsområde. Bland dessa beslut finns beslut som rör skatter och avgifter (2 § andra stycket 6).
Regeringens beslut innebär ett avslag på bolagets ansökan om att regeringen förordnar om anstånd med betalning av bolagets förfallna skatteskulder. Ärendet rör således skatter och rättsprövning av beslutet kan inte ske.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen.
Regeringsrådet Lavin var av skiljaktig mening och anförde: Moratorielagen innehåller föreskrifter om möjligheten att meddela anstånd med betalning av gäld. Ett förordnande enligt lagen kommer med andra ord att avse förhållandet mellan en gäldenär och en borgenär. Eftersom ingendera parten behöver vara det allmänna anser jag att ett ärende om moratorium typiskt sett angår ett sådant förhållande som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen.
I det aktuella fallet råkar skulden vara en skatteskuld. Bolagets ansökan om förordnande av moratorium har dock inte aktualiserat någon tillämpning av föreskrifter om skatter eller avgifter. Den prövning enligt moratorielagen som skett hos regeringen bör ha följt samma regler i moratorielagen som för vilken annan skuld som helst. Enligt min mening utgör regeringens beslut inte ett skatte- eller avgiftsbeslut i egentlig mening utan rör enbart ett skuldförhållande som sådant.
Inte heller i övrigt föreligger något hinder mot att pröva bolagets ansökan om rättsprövning.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att Regeringsrätten bör upptaga ansökan till prövning.