1 §  Befinner sig Sverige i krig eller krigsfara eller råda här eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden eller vidtages i utlandet åtgärd, varigenom betalning till borgenär i Sverige hindras eller synnerligen försvåras, äger regeringen, när riksdagen ej är samlad, efter hörande av fullmäktige i riksbanken meddela förordnande, för viss tid eller tills vidare, om anstånd med betalning av gäld, om särskilda inskränkningar i borgenärs rätt att utsöka sin fordran, att söka att gäldenärens egendom avträdes till konkurs och att i övrigt göra gällande rättsliga verkningar av dröjsmål i avseende å betalningen, om uppskov med försäljning av utmätt eller konkursbo tillhörig egendom, eller om förbud för borgenär att genom försäljning eller annorledes skaffa sig betalning ur lös pant. Förordnande som nu sagts må ej gälla längre än till dess trettio dagar förflutit från det nästa riksdag sammanträtt.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen som avses i första stycket, äger regeringen med riksdagens samtycke meddela förordnande som där sägs. Finnes under sådan tid oundgängligen nödigt att förordnande genast meddelas, må regeringen utfärda förordnandet efter hörande av fullmäktige i riksbanken, dock ej för längre tid än trettio dagar. Lag (1989:243).

2 §  Förordnande som i 1 § sägs må begränsas att avse viss gäld eller ock gäldenär som kan antagas hava råkat i särskilda betalningssvårig heter. Konungen äger uppdraga åt domstol eller annan myndighet att pröva, huruvida villkor som må hava uppställts för åtnjutande av förmån enligt denna lag är uppfyllt i fråga om viss gäldenär.

Vad i denna lag sägs om gäld skall jämväl gälla offentlig avgift som icke kan anses såsom gäld.

3 §  Förordnande om betalningsanstånd må även innefatta förbud för gäldenär att fullgöra betalning å tid, varunder anståndet gäller.

Växel eller check må under tid, då betalningsanstånd gäller, icke uppvisas till betalning eller protesteras för bristande betalning.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående gäldenärs skyldighet att utgiva ränta å gäld, med vars betalning anstånd åtnjutes. 4 § Är enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende av att talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan i följd av förordnande enligt denna lag sådan åtgärd icke företagas, vare borgenärens rätt förvarad, om åtgärden vidtages inom en månad efter hindrets upphörande; dock att i fråga om vad borgenären har att iakttaga för bevarande av växelrätt eller checkrätt skall gälla vad därom särskilt stadgas.

5 §  Ändå att förordnande som i 1 § sägs av regeringen utfärdats med riksdagen, äger regeringen, såframt ej riksdagen annorledes beslutat, efter hörande av fullmäktige i riksbanken föreskriva, att förordnandet skall helt eller delvis erhålla förlängd giltighet eller utsträckas att gälla senare förfallande gäld. Finnes förordnandet böra utsträckas på annat sätt, skall vad i 1 § för varje särskilt fall stadgas lända till efterrättelse. Lag (1989:243).

6 §  Oaktat förhållanden som avses i 1 § ej äro för handen, må förordnande enligt vad där sägs meddelas för viss gäldenär, om det för tillgodoseende av allmänt väl finnes vara av synnerlig vikt.

Har sådant förordnande meddelats för aktiebolag, ekonomisk förening eller annan, sammanslutning, äger Konungen, där det prövas nödigt för främjande av syftet med förordnandet, föreskriva, att administratorer som utses av Konungen eller i den ordning Konungen bestämmer skola under den tid förordnandet gäller i styrelsens ställe omhänderhava förvaltningen av gäldenärens angelägenheter enligt vad som styrelsen är stadgat; dock vare administratorerna icke skyldiga att vidtaga åtgärd för att gäldenären skall träda i likvidation eller försättas i konkurs.

7 §  Förordnande som meddelats med stöd av denna lag må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

8 §  Närmare bestämmelser som föranledas av förordnande enligt denna lag meddelas av Konungen.