RÅ 2003 not 101

Not 101. Ansökan av M.S. om rättsprövning av beslut om tillfälligt förbud att vidta vissa skogsvårdande åtgärder i ärende ang. inrättande av naturreservat. - Länsstyrelsen i Dalarnas län beslutade den 7 december 2000 med stöd av 7 kap. 24 § miljöbalken, MB, om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd utföra vissa skogsvårdande åtgärder på del av fastigheten Korsnäs 1:19 i Falu kommun. Förbudet avsåg bl.a. avverkning av skog, fällande av växande eller döda träd samt borttagande och upparbetande av vindfällen. Förbudet ingick som en del av beredningen av ett ärende om inrättande av ett naturreservat på fastigheten och gällde tills vidare, dock längst t.o.m. den 1 december 2003. Som skäl för beslutet anförde länsstyrelsen bl.a. att delar av området hade speciella naturvärden knutna till den gamla tallskogen, vilken hade betydelse både som naturtyp i sig men också för vissa arter som gynnas av gammeltall samt för friluftsliv och som exkursionsområde för traktens skolor. Som ett ytterligare skäl för beslutet angavs att någon överenskommelse om reservatsbildningen inte kunnat uppnås med fastighetsägaren. - M.B. överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att det skulle upphävas samt anförde följande. Skogen inom området var av varierande ålder. Riktigt gammal skog fanns endast i anslutning till och delvis inom synhåll för Rottneby Herrgård. I övrigt var skogen visserligen generellt av hög ålder, men inte så gammal att åldern gjorde den unik. Den gårdsnära skogen var delvis mellan 200 och 300 år gammal medan skogen i övrigt var mellan ca 140 och 160 år gammal, dvs. endast något tiotal år äldre än normal ålder vid slutavverkning. Den verkligt gamla skogen hade uppnått sin höga ålder just som gårdsträd i anslutning till herrgården. Denna del av skogen, motsvarande mellan 0,5 och 1 hektar hade han aldrig haft för avsikt att avverka. Förbudsområdet omfattade i princip all avverkningsmogen skog på fastigheten. Utanför förbudsområdet var skogen ung eller av medelålder. Avverkningsförbudet omöjliggjorde uttag av det kapital som skogen utgör. Kapital behövdes för erforderliga och omfattande renoveringar av de kulturhistoriskt intressanta herrgårdsbyggnaderna. Det förelåg inte heller någon brist på markområden för friluftsliv. Exempelvis kunde Dalregementets före detta övningsområde och fritidsområdet Lugnet nyttjas för friluftsaktiviteter. -Regeringen (2002-10-24, Miljödepartementet) avslog överklagandet och yttrade: Enligt 7 kap. 24 § MB får länsstyrelsen, då fråga uppkommit om bildande av ett naturreservat, meddela förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd vidta åtgärder som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. - Regeringen finner att de av länsstyrelsen beslutade föreskrifterna avser förbud mot åtgärder som, om de utförs, kan komma att äventyra eller förstöra skyddsvärdena i området. Regeringen finner inte att de beslutade föreskrifterna går längre än vad som krävs för att trygga ändamålet med det tilltänkta reservatet. - Enligt regeringens mening har det inte framkommit något som, vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen, utgör skäl att upphäva det interimistiska förbudet. - M.S. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva det. - Regeringsrätten (2003-05-28, Lindstam, Hulgaard, Schäder, Almgren, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 7 kap. 4 § MB får länsstyrelsen förklara ett mark- eller vattenområde som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. När en fråga har väckts om att ett område skall skyddas som naturreservat, får länsstyrelsen enligt 7 kap. 24 § MB, för viss tid, dock högst tre år, meddela förbud mot att sådana åtgärder som berör området och som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet vidtas utan tillstånd. - Regeringsrätten kan vid en sammantagen bedömning av vad som förekommit i målet inte finna att regeringen vid sitt beslutsfattande skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som den aktuella lagregleringen ger i ärenden om bildande av naturreservat. Något fel i förfarandet från länsstyrelsens eller regeringens sida som kan ha påverkat utgången i ärendet har inte framkommit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2003-05-14, Hammarberg)

*REGI

*INST