RÅ 2003 not 18

Not 18. Överklagande av Justitiekanslern ang. kameraövervakning. -Länsstyrelsen i Stockholms län (2001-05-08) beslutade att meddela Nationalmuseum med Prins Eugens Waldermarsudde (Nationalmuseum) tillstånd att dygnet runt i museets lokaler vid Södra Blasieholmshamnen i Stockholm använda 74 övervakningskameror och att spela in bilder som förmedlas av dessa kameror. Ändamålet med övervakningen angavs vara att dels höja säkerhetsnivån för besökare, personal och bevakningspersonal, dels förebygga brott och minska risken för olyckor. Bildmaterialet fick enligt tillståndet bevaras i högst en månad om det inte överlämnades till polis eller åklagare. - Justitiekanslern överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att länsrätten skulle begränsa tillståndet på så sätt att rätten att spela in bilder endast skulle gälla under tid då museet var stängt för besökare och när överfallslarmet utlösts. - Länsrätten i Stockholms län (2001-10-19, ordf. Holmberg) avslog överklagandet med följande motivering: Syftet med lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning, LAK, är att reglera användningen av övervakningskameror på ett sådant sätt att detta hjälpmedel för att förhindra brott och minska risken för olyckor kan utnyttjas på ett effektivt sätt samtidigt som ett tillfredsställande skydd mot integritetskränkningar upprätthålls. - Det är ostridigt att Nationalmuseum har ett berättigat intresse av att i främst brottsförebyggande och brottsbekämpande syfte använda övervakningskameror. Fråga i målet är om det tillstånd att behandla och bevara bilder från övervakningskameror som nu meddelats Nationalmuseum bör av integritetshänsyn inskränkas på sätt Justitiekanslern yrkat. - Tillstånd till att behandla och bevara bilder skall enligt förarbetena till LAK inte regelmässigt följa ett tillstånd till allmän kameraövervakning utan behovet måste påvisas i det enskilda fallet. Det poängteras emellertid också i förarbetena att det bör vara möjligt att ge tillstånd som innefattar rätt att behandla eller bevara bilder vid övervakning av särskilt brottsutsatta platser. Om tillstånd skall meddelas eller inte skall avgöras vid en avvägning mellan övervakningsintresset och allmänhetens integritetsintresse. - På ett museum exponeras värdefulla föremål på ett sätt som medför risk för stöld och skadegörelse. Nationalmuseums samlingar omfattar en stor oersättlig kulturskatt och museet får därmed anses särskilt utsatt och i behov av särskilt skydd. Länsrätten har vid synen kunnat konstatera att Nationalmuseum lägger ned stora resurser och ansträngningar på att ha en god säkerhet samt att en mängd åtgärder vidtagits för att höja säkerheten särskilt efter rånet den 22 december 2000. Länsrätten har vidare kunnat konstatera att museet ändå på grund av sin storlek och utformning och de många utställningsobjekten är svårövervakat. Museet är vidare enligt länsrättens bedömning att betrakta som en särskilt brottsutsatt plats med hänsyn till det rån som under museets öppethållande genomfördes i december 2000. Omständigheterna är sådana att Nationalmuseum har ett befogat intresse av att i brottsbekämpande syfte inte bara använda övervakningskameror utan också kontinuerligt spela in och behandla film som förmedlas från övervakningskamerorna under museets öppethållande. Detta syfte kan enligt vad som framkommit inte lika väl uppfyllas på något annat sätt. - Mot dessa omständigheter skall vägas att ett museum är en plats dit allmänheten beger sig för rekreation varför även integritetsintresset gör sig starkt gällande. Ett stort antal personer besöker museet. Länsrätten finner emellertid vid en sammantagen bedömning att Nationalmuseums intresse av övervakning genom bildinspelning dygnet runt är så starkt att det väger över det integritetsintrång detta innebär för enskilda besökare. Överklagandet skall därför avslås. - Justitiekanslern överklagade och vidhöll sitt yrkande. - Kammarrätten i Stockholm (2002-04-17, Nylund, Strandberg, Börjesson) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut: Frågan i målet är om Nationalmuseums tillstånd till allmän kameraövervakning skall begränsas på så sätt att rätten att behandla och bevara bilder som förmedlas av i tillståndet angivna kameror endast får ske under tid som museet är stängt för besökande såvida inte överfallslarmet har utlösts. - Det saknas särskilda rekvisit i LAK för bedömningen av när och i vilken utsträckning ett tillstånd till allmän kameraövervakning får förenas med en rätt att behandla och bevara bilder. Kammarrätten delar inte Justitiekanslerns uppfattning att sådant tillstånd endast får ges om det är fråga om en särskilt brottsutsatt plats, i vart fall inte i den meningen att platsen frekvent måste ha varit utsatt för brott. Frågan om inspelningsrätt skall medges får således behandlas inom ramen för den samlade bedömning som skall göras vid avvägningen mellan övervakningsintresset och integritetsintresset i varje enskilt fall. - Det är ostridigt i målet att det finns ett legitimt behov för Nationalmuseum att i brottsförebyggande och brottsbekämpande syfte använda kameraövervakning med viss inspelningsrätt. Eftersom brott och förberedelser till brott mycket väl kan äga rum under öppettider utan att överfallslarm har utlösts får det vidare anses stå klart att en rätt att oavbrutet spela in bilder dygnet runt kan förbättra möjligheterna att förebygga och beivra brott. Av vad som framkommit beträffande det säkerhetsarbete som i övrigt bedrivs av Nationalmuseum för att skydda den egna konstsamlingen och inlånad konst kan inte den slutsatsen dras att kameraövervakning med inspelningsrätt skulle ersätta eller träda i stället för andra, mindre integritetskränkande åtgärder. Det framstår som om övervakningskamerorna med inspelningsrätt dygnet runt skulle utgöra ett värdefullt och oersättligt komplement till andra åtgärder. Enligt kammarrättens bedömning får, med hänsyn till att övervakningen och inspelningsrätten är avsedda att förebygga och underlätta beivrandet av brott som riktas mot unika, värdefulla och oersättliga föremål, intresset av övervakning med inspelningsrätt dygnet runt anses vara mycket starkt. - Mot övervakningsintresset skall dock den enskildes integritetsintresse ställas. Nationalmuseum utgör en plats som allmänheten uppsöker bl.a. för rekreation och avkoppling, vilket enligt praxis innebär att den enskilde anses kunna ställa höga krav på sin integritet. Den aktuella övervakningen får dessutom anses relativt långtgående med hänsyn till såväl antalet kameror, kamerornas placering och upptagningsområde som den i målet aktuella inspelningsrätten. - Vid en avvägning av övervakningsintresset mot integritetsintresset finner kammarrätten att vad som framkommit i målet visar att intresset av en sådan övervakning av Nationalmuseum som omfattas av det aktuella tillståndet väger tyngre än det intrång i den enskildes personliga integritet som övervakningen innebär. Justitiekanslerns överklagande skall därför avslås. - Justitiekanslern överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle begränsa tillståndet så att bilder som spelats in under museets öppettider fick behandlas och bevaras under endast ett dygn; bilder som förmedlades när överfallslarmet utlösts eller då museet var stängt för besökande borde få behandlas och bevaras på det sätt som följde av det tidigare tillståndet. - Regeringsrätten (2003-02-18, Lindstam, Schäder, Almgren, Melin, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Reglerna i LAK om en särskild tillståndsprövning för användning av övervakningsutrustning syftar till att skydda enskilda mot integritetskränkningar som användningen av sådana tekniska hjälpmedel kan förorsaka. Tillstånd till allmän kameraövervakning skall enligt 6 § LAK meddelas om intresset av en sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Om syftet med övervakningen är att förebygga brott eller förhindra olyckor eller andra därmed jämförliga ändamål skall detta särskilt beaktas. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad skall särskilt beaktas hur övervakningen skall utföras och vilket område som skall övervakas. Frågan om bilder skall få behandlas eller bevaras eller om ljud skall få avlyssnas eller tas upp avgörs inom ramen för den samlade bedömning som skall göras vid intresseavvägningen. I 13 och 14 §§ LAK finns bestämmelser om begränsningar i möjligheten att behandla och bevara upptaget bild- och ljudmaterial. Upptaget material får bevaras under högst en månad om inte länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid (14 § första stycket). - Vid prövningen av integritetsintresset är det enligt lagens förarbeten av stor betydelse vad kameraövervakningen skall innefatta. När det är fråga om att behandla eller bevara bilder eller avlyssna eller ta upp ljud ökar riskerna för intrång i enskildas personliga integritet. Vidare är bedömningen beroende av det område som skall övervakas, när och hur länge övervakningen skall pågå och övriga omständigheter (prop. 1997/98:64 s. 28). I propositionen sägs vidare (s. 29) att tillstånd att behandla och bevara bilder inte regelmässigt skall följa ett tillstånd till allmän kameraövervakning. Behovet av att behandla och bevara bilder måste kunna påvisas i det enskilda fallet. Det bör dock kunna vara möjligt att ge tillstånd till allmän kameraövervakning som innefattar rätt att behandla och bevara bilder vid övervakning av särskilt brottsutsatta platser. - Nationalmuseum har förevisningar av svenska och utländska konstsamlingar som är unika och i många fall oersättliga. I museets samlingar ingår bl.a. ca 8 000 målningar. År 2000 utsattes museet för ett grovt rån under tid då det var öppet för allmänheten. Vid rånet tillgreps målningar av Renoir och Rembrandt. Ett av verken har ännu inte återfunnits. Museet har även tidigare drabbats av stölder och skadegörelse av värdefulla föremål. - Det är ostridigt i målet att kameraövervakning skall få ske av Nationalmuseums lokaler under museets öppethållandetider och att museet därvid skall få spela in och bevara bilderna under högst ett dygn. Den avgörande frågan i målet är således om tiden för bevarande av bilderna bör utsträckas till längst en månad. - Regeringsrätten har tidigare vid några tillfällen prövat frågor om tillstånd att bedriva allmän kameraövervakning enligt LAK. Det har då, när övervakning och bevarande av inspelat material medgetts, gällt platser där de enskilda som kan komma att utsättas för övervakning samtidigt är de som riskerar att drabbas av den brottslighet som övervakningen syftar till att motverka (övervakning kvälls- och nattetid av ett torg respektive en gångväg genom en park, RÅ 2000 ref. 61 I och II, samt, utan begränsning till viss tid av dygnet, av ett parkeringshus, RÅ 2001 ref. 39). Integritetsintresset måste, som Regeringsrätten konstaterade i sist nämnda avgörande, i sådana fall anses vara mindre starkt. - I förevarande mål är det emellertid frågan om en plats som kan sägas vara avsedd för allmänhetens rekreation i vid mening och där kameraövervakningen inte, mer än möjligen indirekt, syftar till att bereda enskilda trygghet utan till att förebygga tillgrepp och skadegörelse av särskilt värdefull egendom. Det är givet att integritetsintresset under sådana förhållanden måste tillmätas stor vikt och att intresset av att förebygga brott följaktligen måste vara betydande för att kameraövervakning med rätt att spela in och under viss tid bevara bilder skall tillåtas. - Det förhållandet att museer, liksom andra lokaler där värdefull egendom förvaras, kan utsättas för brottsliga angrepp kan inte generellt vara tillräckligt för att låta integritetsintresset få ge vika. På vissa museer finns emellertid samlingar bestående av unika föremål som, förutom ett betydande ekonomiskt värde, har ett kulturhistoriskt värde som innebär att det finns ett samhälleligt intresse av att samlingarna bevaras. Sådana samlingar kan vara särskilt stöldbegärliga och de kan, om de skadas eller försvinner, inte ersättas. När enstaka exemplar eller samlingar av sådana föremål ställs ut kan därför det brottsförebyggande intresset ha en sådan styrka att kameraövervakning med rätt att spela in och under viss tid bevara bilder bör tillåtas. En sådan inspelningsrätt under tid då museet är öppet för allmänheten kan antas medverka till att begångna brott klaras upp och därför även verka brottsförebyggande. - Vid en avvägning av övervakningsintresset mot integritetsintresset kan konstateras att Nationalmuseum vidtagit de övriga säkerhetsfrämjande och brottsförebyggande åtgärder som kan anses ekonomiskt försvarbara. Det står därmed klart att kameraövervakning under museets öppethållande med rätt att spela in och under viss tid bevara bilderna inte är avsedd att ersätta eller träda i stället för andra, mindre integritetskränkande åtgärder. - Det är givet att bevarande av inspelat material under ett dygn innebär ett mindre intrång i den enskildes integritet än en bevarandetid om en månad. Med hänsyn till att tillgrepp och skadegörelse kan ske i obevakade ögonblick, till vad som upplysts om lokalernas utformning samt till att inspelade bilder kan underlätta en brottsutredning kan dock en så begränsad bevarandetid som ett dygn inte tillgodose det behov av övervakning av museets lokaler som finns. - Regeringsrätten finner vid en samlad bedömning att behovet av övervakning med rätt att spela in och bevara bilderna under högst en månad väger tyngre än det intrång i den personliga integriteten som övervakningen innebär. Tillståndet till allmän kameraövervakning av Nationalmuseums lokaler vid Södra Blasieholmshamnen i Stockholm bör därför förenas med rätt att under tid museet håller öppet spela in och bevara bilderna under en tid av högst en månad. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2003-01-22, Fredriksson)

*REGI

*INST