RÅ 2003 not 185
D:4206-2002
D:4207-2002
D:4208-2002
D:4209-2002
D:4210-2002
D:4211-2002
Ledamöter och föredragande: Se ovan
Uppslagsord: Besvärsrätt - saklegitimation och övriga frågor om partsbehörighet - aktiebolag som upplösts efter konkurs ansågs sakna partshabilitet för överklagande av länsrätts avvisningsbeslut
Lagrum:
13 kap. 49 § aktiebolagslagen (1975:1385)
Not 185. Överklagande av Projorg AB ang. partshabilitet för upplöst aktiebolag i mål om inkomsttaxering 1996 och 1997, m.m. - Skattemyndigheten i Stockholms län beslutade att inte medge Projorg Service AB (bolaget) vissa kostnadsavdrag vid inkomsttaxeringarna 1996 och 1997. Vidare beslutade skattemyndigheten om betalningsskyldighet för bolaget för källskatt och arbetsgivaravgifter avseende januari 1996 - juni 1997 samt påförde avgiftstillägg. Dessutom beslutade skattemyndigheten om betalningsskyldighet för bolaget för källskatt och arbetsgivaravgifter avseende juli - september 1997. Bolaget överklagade besluten hos Länsrätten i Stockholms län, som förelade bolaget - vid påföljd att överklagandena annars inte skulle tas upp till prövning - att ange yrkandena och grunderna härför. I beslut den 12 december 2000 avvisade länsrätten bolagets överklaganden med stöd av 4 och 5 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291) och med motiveringen att bolaget inte följt föreläggandet. Bolaget hade försatts i konkurs den 15 februari 1999. Sedan bolaget överklagat länsrättens beslut hos Kammarrätten i Stockholm, avslutades konkursen utan överskott den 11 maj 2001. Kammarrätten avvisade i beslut den 25 april 2002 bolagets överklagande på den grunden att bolaget, som hade upplösts, saknade rättskapacitet och därmed partshabilitet, dvs. förmåga att uppträda som part i rättegång. - Bolaget överklagade och anförde bl.a. följande. Genom Europadomstolens domar den 23 juli 2002 (Janosevic respektive Västberga Taxi AB och Vulic mot Sverige) och RÅ 2000 ref. 66 var det klarlagt att det förfarande som länsrätten genomfört genom avvisning, och vid senare prövning även kammarrätten godkänt, inte är tillåtet. Det var åtminstone när det gällde av skattemyndigheten påförda avgiftstillägg uppenbart att det stred mot Europakonventionen att någon domstolsprövning aldrig skett. Slutligen yrkade bolaget ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med 72 500 kr. - Riksskatteverket bestred bifall till bolagets överklagande. -Regeringsrätten (2003-11-11, Nordborg, Eliason, Wennerström, Dexe): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 13 kap. 49 § (tidigare 19 § första stycket) aktiebolagslagen (1975:1385) är ett i konkurs försatt bolag upplöst om konkursen avslutas utan överskott. Som huvudregel gäller att ett bolag som upplösts på detta sätt saknar rättskapacitet och därmed inte längre kan vara part i rättegång (se t.ex. NJA 1979 s. 700 och RÅ84 1:87). Från denna huvudregel har emellertid i praxis gjorts vissa undantag. Förhållandena har då i allmänhet varit sådana att det av särskilda skäl bedömts ligga i bolagets eller dess motparts intresse att en tvist får prövas av domstol efter det att bolaget formellt upplösts. Särskilda skäl att tillerkänna ett upplöst bolag partshabilitet har således befunnits föreligga t.ex. när ett bifall till bolagets talan i en skatteprocess skulle kunna innebära att skatt återbetalas till bolaget och därmed medföra en ny utdelning i konkursen (RÅ 1996 not. 192) och när ställföreträdare för bolaget, mot vilken talan om företrädaransvar väckts vid allmän domstol, haft ett betydande intresse för egen del av att få skattefrågan överprövad i fövaltningsdomstol (RÅ 2000 ref. 41). - Bolaget har, som framgått, upplösts först sedan det överklagat länsrättens beslut. Det kan visserligen sägas att om ett förfarande, när ett bolag upplöses, har fortskridit så långt att beslut har meddelats i första instans och beslutet därefter har överklagats av någondera parten, det kan framstå som oskäligt att avbryta processen och på så sätt förhindra en överprövning av länsrättens avgörande (jfr NJA 1999 s. 237). Det bör emellertid även i en sådan situation finnas särskilda skäl av sådant slag som nyss nämnts för att det skall finnas anledning att låta processen fortgå. - Frågan är om den omständigheten att bolaget påförts avgiftstillägg, som tas ut efter samma grunder som skattetillägg, medför att bolaget med tillämpning av Europakonventionens regler är berättigat till en prövning i kammarrätten i dessa delar. - Regeringsrätten har, med hänvisning till att systemet med skattetillägg ansetts innefatta en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen (RÅ 2000 ref. 66 I och Europadomstolens domar den 23 juli 2002 i målen Janosevic respektive Västberga Taxi AB och Vulic mot Sverige), konstaterat att en skattskyldig alltid är berättigad till en överprövning i förvaltningsdomstol av påförda skattetillägg och att det, för att en rättssäker prövning av ett skattetillägg skall kunna ske, är nödvändigt att även det grundläggande taxeringsbeslutet kan överprövas. Denna princip ansågs gälla även i fråga om ett bolag som är upplöst efter avslutad konkurs och som av den anledningen annars saknar rättskapacitet och partshabilitet (RÅ 2002 ref. 76). - I RÅ 2003 ref. 53 har Regeringsrätten vidare funnit att det av Europakonventionens regler inte följer någon rätt till domstolsprövning i mer än en instans. - Bolaget gör gällande att det skall anses att någon prövning i domstol inte ägt rum i förevarande mål mot bakgrund av att länsrätten avvisat bolagets överklaganden. Ett upplöst bolags rätt till domstolsprövning av påförda avgiftstillägg innefattar emellertid inte en ovillkorlig rätt att få till stånd en prövning i sak. Den sträcker sig inte längre än till att säkerställa att ett sådant bolag har möjlighet att uppträda som part i en domstolsinstans i det fall det annars skulle ha förlorat den möjligheten av den anledningen att det upplösts. De andra processuella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en domstol skall ta upp ett överklagande till prövning i sak påverkas inte (jfr 3-6 a §§förvaltningsprocesslagen). En process där - som i förevarande fall - länsrätten avvisat överklagandena på grund av att den funnit avgörande brister i förutsättningarna för en saklig prövning, vilka inte hänger samman med bolagets upplösning, innebär således inte att rätten till domstolsprövning har kränkts. - Med hänsyn till det anförda och då det inte heller i övrigt framkommit något sådant förhållande som medför att ett avsteg bör göras från huvudregeln att ett upplöst bolag inte längre kan vara part i en rättegång skall kammarrättens beslut att avvisa bolagets överklagande fastställas. - Regeringsrätten finner att bolaget bör beviljas ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med skäliga 5 000 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut. - Regeringsrätten beviljar Projorg Service AB ersättning av allmänna medel för kostnader i Regeringsrätten med 5 000 kr. (fd II 2003-10-15, Nilsson)