RÅ 2003 not 204

Not 204. Ansökan av M.H. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Lysekils kommun (1997-08-21) antog detaljplan för område norr om Kristinebergsvägen, Skaftö-Fiskebäck 1:306 m.fl. - Länsstyrelsen Västra Götaland (1999-07-14) avslog överklaganden av beslutet. - M.H. m.fl. överklagade. - Regeringen (Miljödepartementet, 2000-09-14) avslog överklagandena och åberopade bl.a. att framförda invändningar om handläggningen av planärendet och om att olika allmänna intressen inte beaktats tillräckligt inte utgjorde skäl att upphäva beslutet att anta planen. - I ansökningen om rättsprövning anfördes bl.a. följande. Detaljplanen har tagits fram på felaktiga premisser eftersom miljö-, hälso- och säkerhetsaspekter inte beaktats tillräckligt. Planområdets östra del är t.ex. ytterst exponerat i den känsliga bebyggelsemiljön i Fiskebäckskil och planen omfattar inte de mest trafikfarliga korsningarna som "försörjer" området och de som berörs av de eventuella förändringarna utanför planområdet har inte blivit hörda. Deras egna intressen som boende och fastighetsägare har vidare tillagts alltför låg vikt i olika intresseavvägningar. Den formella hanteringen av detaljplaneärendet har dessutom stora brister. Planförfarandet har således inte omfattat ett program. Inte heller har en miljökonsekvensbeskrivning upprättats trots att planen medger förändringar som innebär en betydande inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med mark, vatten och andra resurser. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet. Vid denna lämnade en planarkitekt i kommunen uppgifter om det arbete som föregått antagandet av planen. - Regeringsrätten (2003-12-12, Lavin, Eliason, Hulgaard, Wennerström, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall vid prövning av frågor enligt lagen både allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet. Vidare skall enligt 5 kap. 2 § första stycket samma lag vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. De nu nämnda bestämmelserna är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna ett förhållandevis stort bedömningsutrymme. - Vid utarbetande och antagande av en detaljplan gäller vidare bl.a. enligt 5 kap. 18 § PBL att planen skall grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. När program utarbetas skall också enligt 5 kap. 20 § PBL sakägare och andra berörda beredas tillfälle till samråd. Enligt 5 kap. 18 § PBL gäller även att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. - I målet tillämpliga bestämmelser i 5 kap. 18 och 20 §§ PBL trädde i kraft den 1 januari 1996 med övergångsbestämmelser som innebar att bestämmelserna blev tillämpliga även på detaljplanärenden som avgjordes efter ikraftträdandet men där planarbetet påbörjats före ikraftträdandet. - Beträffande den i målet aktuella detaljplanen utvisar handlingarna att det i planprocessen före antagandet av planen den 21 augusti 1997 inte förekommit något programarbete i enlighet med föreskrifterna i 5 kap. PBL. Å andra sidan hade planarbetet den 1 januari 1996, när ett i princip obligatoriskt krav på program med åtföljande samråd m.m. infördes i PBL, fortskridit under flera år och grundats på ett tidigare detaljplaneförslag. Mot bakgrund av det planarbete och samrådsförfarande som förevarit i detta sammanhang och då detaljplanen, såvitt framgår, även har stöd i gällande översiktsplan får det anses ha varit onödigt att efter den 1 januari 1996 upprätta ett program och låta planprocessen starta på nytt med ett programsamråd. Att så inte skett kan därför inte anses ha utgjort något hinder mot att anta planen. Med hänsyn till att detaljplanen endast avser en viss förtätning av bebyggelsen i anslutning till övrig bebyggelse i Fiskebäckskils samhälle kan inte heller skyldighet att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning anses ha förelegat. Handlingarna ger vidare inte stöd för att det skulle ha förekommit något annat fel i den formella hanteringen av ärendet av beskaffenhet att föranleda att regeringens beslut upphävs. Vad sökandena i övrigt anfört beträffande den aktuella detaljplanen och dess konsekvenser visar inte heller att regeringen felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som finns i planärenden. Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på det sätt sökandena angett. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - M.H. har yrkat ersättning för sin inställelse vid den muntliga förhandling som Regeringsrätten hållit i målet. Enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får enskild part som inställt sig till muntlig förhandling vid förvaltningsdomstol tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Regeringsrätten finner inte skäl föreligga att tillerkänna M.H. ersättning av allmänna medel för inställelsekostnader. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten avslår M.H:s yrkande om ersättning för kostnader i samband med hans inställelse vid den muntliga förhandlingen i Regeringsrätten. (fd II 2003-11-12, Liljeros)

*REGI

*INST