RÅ 2003 not 220

Not 220. Ansökan av C.Ö. om rättsprövning av beslut om antagande av detaljplan. - Samhällsbyggnadsnämnden i Sollentuna kommun antog den 13 juni 2000 en detaljplan för del av kvarteren Sjökaptenen och Sjöfolket i kommundelen Sjöberg. Planens syfte var att möjliggöra ny sträckning av Vaktelvägen och utbyggnad av småhus inom hittills obebyggda delar av kvarteren Sjökaptenen och Sjöfolket. Enligt kommunens översiktsplan, antagen den 27 april 1998, skulle området användas för bostäder varvid områdets karaktär, inklusive grönstruktur, skulle bevaras. En tidigare områdesplan från 1981 gav möjlighet till bebyggelse med 35-40 enbostadshus i grupp (radhus eller liknande) i området men den planen var enligt översiktsplanen inaktuell. Med de minsta tomtstorlekar som anges i nu antagen plan kunde cirka 15 tomter skapas inom planområdet. - Stadsbyggnadsnämndens beslut överklagades av C.Ö., ägare till fastigheten Sjökaptenen 6, som gränsade mot planområdet. C.Ö. yrkade att planen skulle ändras så att hans fastighet slapp generande insyn från blivande grannar inom planområdet liksom att sådana grannar slapp insyn från hans fastighet. Insynsproblemen kunde lösas genom att i planen endera husen närmast hans fastighet flyttades 10 meter västerut, eller en allmänning på 10-15 meters bredd gjordes mellan hans fastighet och kommande bebyggelse, eller att han fick disponera och plantera växtlighet i planteringszonen väster om sin fastighet, eller att en omfördelning av mark gjordes så att han avstod mark i söder mot att få en markremsa i väster på 20 x 2-3 meter. -Länsstyrelsen i Stockholms län (2000-08-29) avslog överklagandet med följande motivering. En grundläggande princip i plan- och bygglagstiftningen är att kommunen inom vida ramar får avgöra hur marken skall användas och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Stor vikt tillmäts således de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. En överinstans skall i princip endast ingripa då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda och/eller allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen. - I förevarande fall föreligger en intressemotsättning mellan å ena sidan C.Ö:s enskilda intresse av insynsskydd mot hans redan bebyggda fastighet från den bebyggelse som möjliggörs i närheten genom den nya planen och å andra sidan kommunens strävan att genomföra översiktsplanen genom att möjliggöra en ordnad bostadsförsörjning. Enligt 5 kap. 2 § plan- och bygglagen, PBL, skall vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Kommunen har under planarbetet gjort några modifieringar av planbestämmelserna med hänsyn till C.Ö:s fastighet. De blivande nya bostadshusen får inte ligga närmare än 20 meter från huset på C.Ö:s fastighet och nivåmässigt kommer de naturligt något lägre än huset på hans fastighet. Planen är utformad inom vad som ligger inom det s. k. kommunala planmonopolet enligt 1 kap. 2 § PBL och intressena hos C.Ö. som fastighetsägare träds inte oskäligt förnär. Vad C.Ö. således anfört utgör inte skäl art upphäva beslutet att anta detaljplanen. Planen får vidare upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt endast om kommunen har medgett det och sådant medgivande föreligger inte. - Sedan C.Ö. överklagat beslutet avslog regeringen (2000-11-30, Miljödepartementet) överklagandet med motiveringen att detaljplanens utformning inte kunde anses medföra sådana olägenheter för C.Ö. att planen av det skälet inte kunde godtas samt att vad han anfört inte heller i övrigt utgjorde skäl att upphäva beslutet att anta planen. - C.Ö. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att detta skulle upphävas. - Regeringsrätten höll den 10 december 2003 muntlig förhandling i målet. Vid denna var C.Ö. och företrädare för Sollentuna kommun närvarande. - C.Ö. åberopade till stöd för sin talan bl.a. följande. Huset var helt nybyggt och generalentreprenören hade inte utfört arbetet på ett riktigt sätt. Huset hade 24 fönster och två altanglasdörrar som vette mot det aktuella planområdet. Det stora antalet fönster och byggnadens placering i den kuperade terrängen medförde betydande olägenheter med insyn från en omgivande nära bebyggelse. Ett trädäck hade byggts i anslutning till poolanläggningen och placerats precis vid tomtgränsen. Huset var färdigbyggt då planförslaget skickades ut för samråd. På kommunens karta över det föreslagna planområdet fanns inte byggnaden inritad. Vid samrådet framförde han att tillräcklig hänsyn inte tagits till problemen med insyn och de särskilda förhållanden som uppkommit vid tomtgränsen. Han hade sett sig tvungen att av kommunen förvärva intilliggande mark vid poolanläggningen. Vid detta område hade han senare fått riva delar av trädäcket samt till stora kostnader anlägga planteringar för att skapa någon form av insynsskydd. - Sollentuna kommun bestred att det förekommit fel i förfarandet vid antagandet av planen. Kommunen kände till C.Ö:s hus och hade från början utnyttjat ett omfattande underlagsmaterial, bl.a. kartor där huset funnits inritat. C.Ö. hade under samrådsförfarandet inkommit med synpunkter på planförslaget. Kommunen hade under planprocessen kommenterat de framförda synpunkterna samt med anledning av dessa även vidtagit justeringar i planförslaget. De problem som uppstått vid tomtgränsen hade lösts genom att C.Ö. fått förvärva intilliggande mark av kommunen. Planen var nu till största delen genomförd. - Regeringsrätten (2003-12-30, Lindstam, Sandström, Wennerström, Dexe, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Vad C.Ö. anfört beträffande den aktuella detaljplanen och dess konsekvenser visar inte att regeringen felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som finns i planärenden. Utredningen i målet ger inte heller stöd för att det skulle ha förekommit något fel i den formella hanteringen av ärendet av beskaffenhet att föranleda att regeringens beslut skall upphävas. Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angett. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2003-12-10, Liljeros)

*REGI

*INST