RÅ 2003 not 56

Not 56. Överklagande av B.C. ang. inkomsttaxering 1992. - B.C. var styrelseledamot i Charma, Omtanke-Kärlek AB. Hans hustru ägde 91 procent av aktierna i bolaget. B.C. ägde inte några aktier i bolaget. Bolaget försattes i konkurs den 12 juni 1991. Enligt konkursbouppteckningen hade B.C. en fordran på bolaget om 1 050 000 kr. I förvaltarberättelsen angavs att B.C. uppgett att bolagets verksamhet upphört den 15 januari 1991 samt att fordringen hade uppkommit genom att han betalat bolagets skulder till Nordbanken. Senare uppgavs att denna betalning skett den 2 februari 1991. B.C. överlät fordringen den 20 oktober 1991 till U.K. för en krona. B.C. yrkade genom begäran om omprövning av 1992 års taxering avdrag för realisationsförlust med 734 999 kr, motsvarande 70 procent av (1 050 000 kr - 1 kr =) 1 049 999 kr. -Skattemyndigheten i Stockholms län (1996-04-12) beslutade att stå fast vid sitt tidigare beslut att inte godta avdraget med hänvisning till att fordringen redan vid dess tillkomst var värdelös. - Sedan B.C. överklagat avslog Länsrätten i Stockholms län (1998-06-18, ordf. Haggren) överklagande med följande motivering: Utredningen i målet ger vid handen att bolaget var att betrakta som insufficient den 30 juni 1990 och att det troligen även var insolvent redan vid denna tidpunkt. Av handlingarna i målet framgår även att bolaget har haft ekonomiska svårigheter redan under hösten 1989 och framgent samt att man försökt avyttra bolaget ett par gånger utan att lyckas. B.C. måste som styrelseledamot varit väl medveten om dessa förhållanden. Mot bakgrund härav kan B.C:s fordran på bolaget inte anses ha haft något ekonomiskt värde vid utlåningstillfället. Någon värdeminskning av fordran kan därför inte anses ha skett under innehavstiden. Avdrag för realisationsförlusten skall därför inte medges, varför överklagandet skall avslås. - Kammarrätten i Stockholm (1999-09-29, Konradsson, Lindbäck, Lundström) avslog B.C:s överklagande med följande motivering: I målet är ostridigt att bolaget vid utlåningstillfället den 2 februari 1991 befann sig i en ekonomiskt mycket ansträngd situation och att bolaget fyra månader senare gick i konkurs. B.C. har således lånat ut 1 050 000 kr till ett bolag med starkt nedsatt betalningsförmåga. Den fordran B.C. fått mot bolaget har därför vid utlåningstillfället haft ett betydligt lägre värde än det nominella värdet. B.C. har inte gjort sannolikt att värdet på fordran vid utlåningstillfället varit högre än vid försäljningstillfället, åtta månader senare. Någon realisationsförlust har därmed inte uppkommit. - B.C. fullföljde sin talan. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (2003-03-31, Hulgaard, Schäder, Melin, Stävberg): B.C:s avyttring av fordringen på bolaget är en sådan avyttring som enligt 3 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, medför rätt till avdrag från intäkt av kapital vid realisationsförlust. När det gäller beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt 24 § 1 mom. första stycket SIL har Regeringsrätten ansett att förvärv av regressfordran är att anse som ett med köp och byte jämförligt fång och att omkostnadsbeloppet utgörs av det belopp som den skattskyldige betalat till långivaren (RÅ 2001 ref. 57). Det finns inte skäl att anlägga något annat synsätt i förevarande mål. - Hinder för avdrag för realisationsförlust föreligger emellertid enligt 20 § andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) om förlusten är att betrakta som en personlig levnadskostnad (jfr RÅ 1985 Aa 204 och RÅ 2000 ref. 45). Utlåning till närstående eller ett av närstående ägt bolag kan i allmänhet antas ha sådant samband med den personliga relationen att en förlust på grund därav har karaktär av personlig levnadskostnad, om inte den skattskyldige visar annat. De närmare omständigheterna kring fordringens tillkomst är inte klarlagda. Vad som framkommit i målet ger inte stöd för att betrakta realisationsförlusten vid avyttring av fordringen på det av hans hustru i det närmast helägda aktiebolaget som något annat än en personlig levnadskostnad. B.C. är därför inte berättigad till avdrag för förlusten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2003-03-05, Kristiansson)

*REGI

*INST