RÅ 2003 not 84

Not 84. Överklagande av J.B.M.H. i mål om resning i ärende ang. uppehålls- och arbetstillstånd m.m. - Migrationsverket beslutade den 3 januari 2002 att avslå en ansökan av J.B.M.H., medborgare i Tunisien, om uppehålls- och arbetstillstånd samt att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529). Sedan J.B.M.H. fullföljt sin talan avslog Utlänningsnämnden hans överklagande i beslut den 20 mars 2002. J.B.M.H. ansökte därefter om resning och inhibition. -Kammarrätten i Stockholm (2002-03-28, Berglin, Sjöberg, Irving Magnusson) avslog ansökningarna med följande motivering: Skäl att i resningsmålet bevilja rättshjälp föreligger inte. Yrkandet härom skall därför avslås. - - - J.B.M.H. har i överklagandet till Utlänningsnämnden gjort gällande att han inte har haft någon möjlighet att ge in ansökan om uppehållstillstånd från sitt hemland i enlighet med 2 kap. 5 § utlänningslagen. Han har därvid påstått dels att den svenska ambassaden i Tunis har stängt den 15 juli 2001 och då upphört med sin verksamhet, dels att Sveriges ambassad i Alger inte har någon beredskap för att överta en sådan verksamhet. Utlänningsnämnden har i sitt beslut angett att det kommit till nämndens kännedom att ett flertal ansökningar om uppehållstillstånd tagits emot och behandlats av Sveriges ambassad i Alger. Vidare har nämnden angett att Sverige kommer att öppna ett honorärkonsulat i Tunis inom den allra närmaste tiden. J.B.M.H. har såvitt framkommit inte, innan nämnden fattade sitt beslut, underrättats om att nämnden har haft dessa uppgifter. - J.B.M.H. har visserligen inte underrättats om vissa uppgifter som tillförts ärendet i Utlänningsnämnden genom någon annan än honom själv. Det föreligger emellertid inte skäl att anta att sådan underrättelse skulle ha haft någon avgörande betydelse för utgången i ärendet. Vad J.B.M.H. sålunda och i övrigt anfört kan således inte anses visa att synnerliga skäl föreligger att pröva saken på nytt. Ansökan om resning skall därför avslås. - J.B.M.H. yrkade hos Regeringsrätten att Regeringsrätten skulle bevilja resning i ärendet samt rättshjälp. Han anförde bl.a. att det fanns skäl att anta att en kommunicering av de uppgifter som tillförts ärendet skulle kunna medföra avgörande betydelse för utgången i ärendet och att han fått möjlighet att bemöta och beriktiga de uppgifter som ingick i beslutsunderlaget hos Utlänningsnämnden. - Regeringsrätten förordnade i protokoll den 2 maj 2002 att vidare verkställighet av Utlänningsnämndens beslut om avvisning inte fick ske till dess att målet avgjordes eller annorledes förordnades. - Regeringsrätten (2003-05-13, Hulgaard, Schäder, Melin, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) får ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Enligt punkten 1 i nämnda bestämmelse får dock myndigheten avgöra ärendet utan att så har skett om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av annan anledning är uppenbart obehövliga. Enligt 17 § andra stycket förvaltningslagen bestämmer myndigheten om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. - Utlänningsnämnden har i yttrande anfört bl.a. följande. Vid telefonkontakt mellan nämndens handläggare och ombudet den 13 mars 2002 avseende ett annat ärende upplystes ombudet om att Sveriges ambassad i Alger tagit emot ansökningar från tunisier samt att väntetiden inte var särskilt lång. Den 12 februari 2002 inkom från Polismyndigheten i Stockholms län en polisutredning. Handläggaren vid nämnden fick vid telefonkontakt med polismyndigheten den 4 mars 2002 besked om att åtal troligtvis inte skulle väckas. Polisutredningen har överhuvudtaget inte varit föremål för nämndens bedömning. J.B.M.H. har endast varit misstänkt för brott vilket inte kan utgöra grund för ett eventuellt avslagsbeslut. Någon kommunicering av nämnda utredning har därför inte ansetts behövlig i ärendet. Uppgifterna i utredningen har saknat betydelse för utgången. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Enligt 37 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Med hänsyn till vad som framkommit i målet kan sådana skäl inte anses föreligga. - Skäl att bevilja rättshjälp föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - Regeringsrättens beslut i protokoll den 2 maj 2002 har därmed upphört att gälla. (fd II 2003-04-08, Hedin)

*REGI

*INST