RÅ 2003 not 95

Anstånd beviljades med betalning av skattetillägg på betydande belopp / I mål om anstånd med betalning av skattetillägg behövde kommunikation inte ske av yttrande i taxeringsfrågan

Not 95. Överklagande av Vexrog Trading AB ang. anstånd med betalning av skattetillägg. - Vexrog Trading AB (bolaget) yrkade vid 2000 års taxering avdrag för förluster om ca 94 milj. kr vid handel med optioner. Skattemyndigheten i Stockholm vägrade i omprövningsbeslut den 26 november 2001 bolaget det yrkade avdraget. Skattemyndigheten påförde samtidigt bolaget skattetillägg som uppgick till ca 9,5 milj. kr. Bolaget överklagade beslutet och ansökte om anstånd med betalning av skatten. Skattemyndigheten avslog den 2 april 2002 ansökan om anstånd. Bolaget överklagade detta beslut hos Länsrätten i Stockholms län och anförde i huvudsak följande. Skattemyndigheten hade missuppfattat sakomständigheterna. Bl.a. gjordes det felaktigt gällande att det saknades uppgifter för bedömning av den skatterättsliga frågan. Skattemyndighetens uppgift om att länsrätten i domar den 28 februari 2002 hade prövat den nu aktuella skattefrågan var felaktig. Den skatterättsliga frågan i de av skattemyndigheten åberopade domarna avsåg behandlingen av aktieägartillskott i visst fall. Det nu aktuella målet avsåg den skatterättsliga bedömningen av förlust på optioner. - Den rättsliga förutsättningen för att skattetillägg skall kunna påföras är enligt gällande rätt att det krävs mer än "mycket sannolikt". Skattemyndigheten skall i princip styrka att det föreligger en oriktig uppgift. Vid prövning av förutsättningar för anstånd skall förutsättningen för att påföra skattetillägg ligga till grund för prövningen. Anstånd skall således medges om en preliminär bedömning visar att skattemyndigheten inte styrkt att det föreligger en oriktig uppgift. - Med anledning av överklagandet anförde skattemyndigheten bl.a. följande. Skattemyndigheten hade företagit omfattande utredningar i form av revisioner av ett skatteupplägg avseende optionsaffärer företagna med Bank of Ireland. Att de olika bolagen i upplägget hade yrkat avdrag för olika transaktioner medförde inte att skattemyndigheten missbedömt sakfrågan. Bolagets förlust emanerade från samma upplägg med optionsaffärer. -Länsrätten i Stockholms län (2002-06-20, ordf. Annell) avslog överklagandet med följande motivering: Enligt 17 kap. 2 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483), SBL, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt 1. om det kan antas att den skattskyldige kommer få befrielse helt eller delvis från skatten, 2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller 3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. - Länsrätten har i dom den 23 januari 2002 i mål nr 1099-02 avslagit tidigare överklagande från bolaget av skattemyndighetens beslut den 20 december 2001 att inte medge anstånd. Den 28 februari 2002 beslutade kammarrätten i mål nr 761-2002 att inte meddela bolaget prövningstillstånd. - Av utredningen i inkomsttaxeringsärendet framgår bl.a. följande. - Aktuellt taxeringsår omfattar för bolagets del perioden den 21 oktober 1998 - den 31 december 1999. Bolaget har för denna period redovisat ett underskott om 94 471 856 kr hänförligt till förluster vid optionshandel. Beträffande de aktuella optionsaffärerna föreligger följande underlag. - I bekräftelser från Bank of Ireland av optionsavtal anges att Vexrog Trading AB skall köpa optionskontrakt (Interest Rate Futures Options) för 144 438 000 (call option) respektive 153 090 000 kr (put option) av The Governor and Company of the Bank of Ireland per den 11 december 1998. I den ena bekräftelsen (call option) anges ett strike price på 111,3 och cap level på 112,3 och i den andra (put option) anges ett strike price på 112,3 och cap level på 111,3. För att finansiera köpet har bolaget lånat 297 528 000 kr, dvs. hela beloppet, av sitt moderbolag Soltaket 104 AB. Pengarna har ursprungligen lånats ut av Bank of Ireland. I ytterligare två bekräftelser anges att Vexrog Trading AB skall sälja optionskontrakt (Interest Future Options) för 110 610 000 kr (call option) respektive 92 820 000 (put option) till The Governor and Company of the Bank of Ireland per den 23 december 1998. I den ena bekräftelsen (call option) anges ett strike price på 111,3 och cap level på 112,3 och i den andra (put option) ett strike price på 112,3 och cap level på 111,3. Bolaget har redovisat en förlust om 94 098 000 kr, dvs. skillnaden mellan vad som betalats vid köp av köp- och säljoptioner och vad som erhållits vid försäljning av köp- och säljoptioner. - Skattemyndigheten anför i beslutet den 26 november 2001 att det, mot bakgrund av att optionsavtalen är motställda, dvs. det ena avser spekulation i uppgång och det andra i nedgång av underliggande egendom, är misstämmande att transaktionerna inneburit förlust. Vidare anför skattemyndigheten att optionsavtalen saknar uppgift om vad som är underliggande egendom samt att det mot bakgrund av att det inte är fråga om marknadsnoterade optioner är omöjligt att värdera om de uppgivna inköps- respektive försäljningspriserna motsvarar marknadsmässiga belopp. Skattemyndigheten anser vidare att det inte är sannolikt att ett litet nystartat bolag med 100 000 kr i aktiekapital kan vara motpart i kontraktsvolymer om 30 000 kontrakt à 1 000 000 kr. - Bolaget har i överklagande till länsrätten och vid den muntliga förhandlingen invänt att bolaget ingett underlag som förklarar värdeförändringen på optionerna, att skattemyndigheten har tillställts den underliggande egendomen för optionsaffärerna, OM:s räntetermin OMR10, att skattemyndigheten inte har ifrågasatt detta underlag, att det krävs mycket starka bevis för att ifrågasätta en av Irlands största bankers affärer och att det är orimligt att banken skalle ha lånat ut ett så stort belopp utan säkerhet. Bolaget har vidare anfört följande. Eftersom bolagets ställföreträdare lämnat alla begärda handlingar till skattemyndigheten har skattemyndighetens utredningsskyldighet aktualiserats. Skattemyndigheten har inte styrkt att bolaget lämnat en oriktig uppgift, alternativt skall skattetillägget efterges. Enligt ett avgörande från Regeringsrätten kan anstånd medges p.g.a. att ett mål är under prövning. Anstånd bör i vart fall medges tills länsrätten meddelat dom i huvudmålet. - Länsrätten gör följande bedömning. - Mot bakgrund av vad som framkommit i inkomsttaxeringsmålet och vid den muntliga förhandlingen om de aktuella optionsaffärerna finner länsrätten att omständigheterna inte är sådana att det föreligger någon tveksamhet om att bolaget kommer att bli skyldigt att betala skatten och skattetillägget. Inte heller anser länsrätten att det framstår som oskäligt att bolaget skall betala skatten och skattetillägget. Inte heller av annat skäl föreligger skäl för anstånd. Bolagets överklagande skall därför avslås. - I överklagande vidhöll bolaget sitt anståndsyrkande och yrkade alternativt att länsrättens dom skulle undanröjas. Vidare yrkade bolaget ersättning för sina kostnader i kammarrätten. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Länsrätten hade meddelat dom i anståndsmålet utan att kommunicera ett yttrande från skattemyndigheten avseende taxeringsfrågan som inkom till länsrätten samma dag som domen i anståndsmålet meddelades. Då således ett allvarligt rättegångsfel begåtts borde länsrättens dom undanröjas. Vidare är utgången i målet oviss. Det var med hänsyn till omständigheterna i målet och till skattebeloppets storlek synnerligen stor risk att bolaget skulle lida skada som inte kunde återställas. Det var obilligt att inte medge anstånd. Bolaget hade vägrats anstånd med skattetillägget eller 9 475 166 kr och kronofogdemyndigheten gjort utmätning. Om anstånd inte medgavs skulle bolaget komma att försättas i konkurs. Detta skulle ske innan frågan om skattetillägg ens hade prövats av länsrätten. Enligt en dom från Europadomstolen i juli 2002 fick skattetillägg inte tas ut innan det hade skett en domstolsprövning. Anstånd skall medges om det föreligger risk för irreparabla skador. Att en konkurs tillhör denna situation var uppenbart. - Kammarrätten i Stockholm (2002-09-18, Lindgren, Svensson, Lundström): Domskäl. I första hand är fråga om länsrätten brustit i sin kommunikationsplikt och sin skyldighet att medge bolaget insyn i sådant material som legat till grund för länsrättens dom i anståndsmålet, jfr 18 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Ett sådant fel kan leda till att domen undanröjs och målet återförvisas för förnyad handläggning. Av handlingarna framgår att den aktuella skrivelsen från skattemyndigheten inkom till länsrätten den 20 juni 2002, dvs. samma dag som domen i anståndsmålet expedierades. Skrivelsen avsåg länsrättens mål rörande inkomsttaxeringen. Det har emellertid inte framkommit att skrivelsen inverkat på länsrättens bedömning i anståndsmålet eller att länsrätten över huvud taget tagit del av skrivelsen innan domen i anståndsmålet expedierades. Länsrätten har således inte brustit i sin skyldighet i fråga om kommunicering och partsinsyn i målet. Bolagets yrkande om att länsrättens dom skall undanröjas p.g.a. bristande kommunicering skall därför avslås. - Fråga är därefter om bolaget skall beviljas anstånd med betalning av tillkommande inkomstskatt om 19 986 kr och skattetillägg om 9 455 180 kr. Den tillkommande skatten har påförts med anledning av att skattemyndigheten vägrat bolaget avdrag för förluster hänförliga till handel med optioner. Skattemyndigheten har vidare funnit att bolaget lämnat oriktig uppgift genom att yrka avdrag för ett underskott som visats vara oriktigt och har därför påfört bolaget skattetillägg. - Av handlingarna i målet framgår att bolaget har betalat inkomstskatten men inte skattetillägget. Målet avseende inkomstskatten och skattetillägget har ännu inte prövats av länsrätten. Skattetilläggsskulden har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. Enligt uppgift från bolaget har kronofogdemyndigheten gjort utmätning hos bolaget och bolaget kommer att gå i konkurs om anstånd inte medges. - Bolaget har bl.a. åberopat att skattemyndighetens krav på betalning av skattetilläggsskulden innan skattetilläggsfrågan avgjorts av domstol strider mot den s.k. oskuldspresumtionen i artikel 6.2 i Europakonventionen. - Enligt artikel 6.2 skall var och en som blivit anklagad för brott betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts. Regeringsrätten har i ett avgörande (RÅ 2000 ref. 66 II) uttalat att det är oklart i vad mån oskuldspresumtionen skall anses ställa krav på att ett myndighetsbeslut om brottspåföljd som överklagats inte får verkställas innan domstol prövat överklagandet. Det synes dock enligt Regeringsrätten rimligt att utgå från att verkställighet inte får ske om den skulle innebära att rättsläget över huvud taget inte kan återställas om den efterföljande domstolsprövningen leder till att myndighetens beslut ändras. Efter att ha redogjort för utformningen av gällande anståndsregler finner Regeringsrätten att anståndsreglerna garanterar att det inte kan vara oförenligt med artikel 6.2 att kräva omedelbar verkställighet. - Europadomstolen har därefter i ett avgörande den 23 juli 2002 mellan Västberga Taxi AB och Vulic mot Sverige bl.a. prövat frågan om det svenska systemet med omedelbar verkställighet av skattetillägg är förenligt med den s.k. oskuldspresumtionen. Europadomstolen fann att ett system som tillåter verkställighet av ansenliga skattetilläggsbelopp innan skyldigheten att betala skattetilläggen fastslagits av domstol kan kritiseras och bör bli föremål för "strict scrutiny". I det aktuella målet hade dock inte något belopp betalats av den ena klaganden och endast ett mindre belopp av den andre klaganden. Denna omständighet i förening med att klaganden i det första fallet skulle ha blivit försatt i konkurs redan på grund av skatteskulden gjorde att det svenska systemet, som möjliggör återbetalning av indrivna belopp, ansågs ge ett tillräckligt skydd för klagandens intressen i det aktuella fallet. Någon kränkning av artikel 6.2 hade således inte skett. - Av såväl Regeringsrättens som Europadomstolens avgöranden kan därmed slutsatsen dras att den omständigheten att ett bolags skatteskuld överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning innan skattefrågan avgjorts av domstol inte i sig är en kränkning av artikel 6.2 i Europakonventionen. I stället bör en prövning ske i varje enskilt fall varvid en sådan omständighet som att en indrivning av skulden får till följd att rättsläget inte kan återställas vid ett eventuellt bifall i domstol bör leda till bedömningen att en kränkning har skett. Europadomstolens dom kan enligt kammarrättens mening således inte anses innebära något avsteg från de principer Regeringsrätten lagt fast i sitt avgörande. En prövning enligt gällande anståndsregler får därför anses garantera att en kränkning av artikel 6.2 i Europakonventionen inte sker. - Av 17 kap. 2 § första stycket SBL framgår att skattemyndigheten får bevilja anstånd med betalning av skatt bl.a. om det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten eller det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. - Kammarrätten, som har tagit del av handlingarna i såväl anståndsmålet som i länsrättens mål angående inkomsttaxeringen, finner i likhet med länsrätten att utgången i målet avseende inkomsttaxeringen inte kan anses oviss. Anstånd kan därför inte medges på denna grund. - I frågan om en betalning av skatten skulle medföra betydande skadeverkningar för bolaget eller annars framstå som oskälig gör kammarrätten följande bedömning. Den aktuella skatteskulden avser ett betydande belopp som nästan uteslutande utgörs av det påförda skattetillägget. Bolaget har upplyst att en indrivning av skulden skulle medföra att bolaget försätts i konkurs. Om en konkurs avslutas och bolaget upplöses innan skattefrågan slutligt avgjorts kan det i och för sig medföra skadeverkningar för bolaget. Av handlingarna i målet framgår dock att länsrätten den 19 juni 2002 hållit muntlig förhandling i såväl skattemålet som i anståndsmålet och att rätten på begäran av bolaget beslutat om fortsatt skriftlig handläggning av skattemålet. Länsrättens avsikt vid tidpunkten för förhandlingen var att bolaget skulle slutföra sin talan i skattemålet senast den 5 augusti 2002. Länsrättens slutliga avgörande i skattemålet torde således vara nära förestående och risken att bolaget skulle upplösas dessförinnan förefaller liten. Av utredningen framgår vidare att bolaget, som registrerades den 21 oktober 1998, dvs. knappt två månader innan de aktuella optionsaffärerna ägde rum, under ifrågavarande räkenskapsår inte bedrivit någon annan verksamhet än de i målet aktuella optionsaffärerna, att bolaget inte varit registrerat för mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter eller F-skatt, att uppgifter om anställda saknas samt att bolaget inte deklarerat några kostnader för lokaler, inventarier eller anställda. Mot denna bakgrund finner kammarrätten att de skadeverkningar som ett uteblivet anstånd skulle medföra för bolaget inte kan anses så betydande som avses i 17 kap. 2 § första stycket punkten 3 SBL. Inte heller kan en betalning av skatten anses oskälig. Överklagandet skall därför avslås. - Bolaget har yrkat ersättning för ombudskostnader i målet. - Av 3 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. framgår att en skattskyldig som i ett mål haft kostnader för bl.a. ombud skall beviljas ersättning för kostnaderna om den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i målet, målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller det finns synnerliga skäl för ersättning. - Bolaget har inte vunnit bifall till sin talan. Kammarrätten finner inte heller i övrigt förutsättningar föreligga för att medge bolaget yrkad ersättning. - Domslut. Kammarrätten avslår bolagets överklagande. - Kammarrätten avslår bolagets yrkande om ersättning för ombudskostnader. - Bolaget fullföljde sin talan. - Med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen beslutade Regeringsrätten i protokoll den 30 oktober 2002 att förordna rörande saken genom att medge bolaget anstånd med betalning av det skattetillägg som påförts bolaget enligt skattemyndighetens beslut den 26 november 2001 till dess Regeringsrätten avgjort målet eller annorlunda förordnats, dock längst till tre månader efter länsrättens avgörande med anledning av bolagets överklagande av nämnda beslut. Länsrätten hade den 6 mars 2003 meddelat dom i taxeringsmålet. Det interimistiska förordnandet skulle således upphöra att gälla den 7 juni 2003. Länsrättens dom hade överklagats av bolaget. - Bolaget yrkade att anstånd med betalning av skattetillägget skulle medges till dess lagakraftägande dom förelåg alternativt att länsrättens dom skulle undanröjas på grund av grovt rättegångsfel. Vidare yrkade bolaget anstånd med anledning av att det överklagat länsrättens dom i taxeringsmålet samt ersättning för kostnader med 6 030 kr. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Ansökan om anstånd avsåg numera endast skattetillägget. Om Regeringsrätten fann att bolagets ansökan om anstånd skulle bifallas vidhölls inte yrkandet om undanröjande av länsrättens dom. Sakfrågan i målet avsåg ett underskottsavdrag som uppkommit i samband med handel med optioner. Utgången i målet var så oviss att förutsättningar för anstånd förelåg. Även oskälighetsrekvisitet var uppfyllt. Bolaget hade upprättat en kontrollbalansräkning och om anstånd inte medgavs skulle en verkställighet av statens fordran medföra att bolaget fick ställa in sina betalningar och försättas i konkurs. Redan själva konkursbeslutet innebar skadeverkningar för bolaget. Om bolaget inte fick anstånd skulle konkursbeslutet vinna laga kraft och bolaget upplösas. - Anstånd borde även medges på den grunden att domstol ännu inte hade prövat om förutsättningar förelåg för att påföra skattetillägg. Beslutet om att driva in skattetillägget skulle bli det avgörande elementet för att försätta bolaget i konkurs om anstånd inte medgavs. Samma dag som länsrätten avslog bolagets överklagande avseende anstånd inkom ett yttrande från skattemyndigheten till länsrätten i taxeringsfrågan. Bolaget fick del av yttrandet först efter det att dom meddelats i anståndsfrågan. Länsrättens underlåtenhet att kommunicera skattemyndighetens yttrande med bolaget utgjorde ett grovt rättegångsfel som borde föranleda att länsrättens dom undanröjdes. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl. a. följande. Hinder mot omedelbar verkställighet av påfört skattetillägg föreligger inte. Betydande skadeverkningar har inte visats föreligga. - Regeringsrätten (2003-05-27, Ragnemalm, Lavin, Hulgaard, Ersson, Dexe): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 17 kap. 2 § första stycket SBL får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt 1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten, 2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller 3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. - Regeringsrätten tar först upp frågan om länsrätten förfarit felaktigt genom att meddela dom i anståndsmålet utan att först bereda bolaget tillfälle att yttra sig över en till domstolen från skattemyndigheten inkommen inlaga i taxeringsmålet. - När såväl ett taxeringsmål som ett anståndsmål är under handläggning i en domstol kan - med hänsyn till det krav på skyndsamhet som gäller för anståndsmålet - ett avgörande av detta inte skjutas upp till dess skriftväxlingen i taxeringsmålet avslutats. I stället får vid bedömningen beaktas att vad som framförts i den senast inkomna skrivelsen inte kunnat bemötas av motparten. Länsrättens förfarande har således inte varit felaktigt. - Vad gäller frågan om bolaget bör beviljas anstånd gör Regeringsrätten följande bedömning. - Anståndet gäller skattetillägg som uppgår till betydande belopp. Skattetillägget har påförts av skattemyndigheten och hade vid tiden för underinstansernas avgöranden inte varit föremål för prövning av domstol. Ett utkrävande av skattefordringen kunde beräknas medföra att bolaget försattes i konkurs. Bolagets överklagande framstod inte som uppenbart ogrundat. Enligt Regeringsrättens mening borde bolaget ha medgetts anstånd. Den omständigheten att länsrätten numera avslagit bolagets överklagande i taxeringsmålet bör inte hindra att anstånd medges. - Enligt 17 kap. 2 § tredje stycket SBL får anståndstiden bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning eller med anledning av överklagandet eller ansökan om förhandsbesked. Anstånd med anledning av bolagets överklagande av skattemyndighetens beslut kan således beviljas längst till den 7 juni 2003. - Med hänsyn till att det är fråga om anstånd under mycket kort tid saknas anledning att överväga frågan om ställande av säkerhet. - Bolaget har vidare yrkat anstånd med anledning av dess överklagande av länsrättens dom i taxeringsmålet. Regeringsrätten kan inte som första instans pröva en sådan ansökan och yrkandet skall avvisas. - Bolaget har fått bifall till sitt överklagande. Regeringsrätten finner att bolaget bör medges ersättning för kostnader med yrkat belopp. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten medger, med ändring av kammarrättens dom, bolaget anstånd med betalning av skattetillägget till den 7 juni 2003 och avslår yrkandet om ytterligare anstånd med anledning av bolagets överklagande av skattemyndighetens beslut i taxeringsfrågan. - Regeringsrätten avvisar bolagets yrkande om anstånd med betalning av skattetillägget med anledning av bolagets överklagande av länsrättens dom i taxeringsmålet. - Regeringsrätten beviljar bolaget ersättning enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med 6 030 kr. (fd I 2003-05-13, Östman Johansson)

*REGI

*INST