RÅ 2003:96

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1998-09-16, ordförande Annell) yttrade: Av EG-förordningen 1408/71 artikel 69 punkten 1 c) och punkten 2 framgår bl.a. följande. Rätten till förmåner skall bibehållas under en längsta tid av tre månader från och med den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat han har lämnat, under förutsättning att den totala förmånsperioden inte överstiger den förmånsperiod som han hade rätt till enligt denna stats lagstiftning. Om personen återvänder till den behöriga staten före utgången av den period under vilken han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i punkten 1 c) skall han fortsätta att ha rätt till förmåner enligt denna stats lagstiftning. Han skall förlora all rätt till förmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, om han inte återvänder dit före utgången av denna tid. - Av 1 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid framgår att då tid enligt lag eller särskild författning skall räknas efter vecka, månad eller år, varde den dag för slutdag ansedd, som genom sitt namn i veckan eller sitt tal i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjas. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. - M.A. avreste till Spanien den 17 januari 1998. Han har efter återkomsten till Sverige insänt två stycken anmälan om arbetslöshet till arbetsförmedlingen i Tanum. En anmälan är av förmedlingen inkomststämplad den 17 april 1998 och den andra anmälan är inkomststämplad den 13 maj 1998. Den sistnämnda anmälan har senare av förmedlingen bakdaterats till den 16 april 1998. - Länsrätten gör följande bedömning. - För att en sökande skall ha rätt till fortsatt ersättning från sin svenska arbetslöshetskassa måste den sökande återvända till Sverige och anmäla sig på arbetsförmedlingen före utgången av den s.k. tremånadersperioden. Denna period skall räknas från och med den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i Sverige. Då M.A. avreste utomlands den 17 januari 1998, skall han från och med detta datum anses upphört att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i Sverige. Länsrätten finner till skillnad från HTF:s arbetslöshetskassa att före utgången av tremånadersperioden innebär att han före utgången av den 17 april 1998 varit skyldig att anmäla sig till arbetsförmedlingen. M.A. har således anmält sig till arbetsförmedlingen inom föreskriven tid. Skäl att på den av arbetslöshetskassan åberopade grunden utförsäkra honom från kassan föreligger därmed inte. Överklagandet skall därför bifallas. - Länsrätten upphäver HTF:s arbetslöshetskassas beslut och visar målet åter till kassan för erforderlig handläggning.

HTF:s arbetslöshetskassa överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa kassans beslut. Som grund för yrkandet anfördes att länsrättens dom strider mot 3 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och artikel 69 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) tillstyrkte i yttrande till kammarrätten bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande: Av daganteckningar från arbetsförmedlingen framgår att M.A. besökte förmedlingen första gången efter sin utlandsvistelse den 17 april 1998. Vidare framgår att den kontakt som han dessförinnan påstår sig ha haft med arbetsförmedlingen den 16 april 1998 endast har varit telefonledes. För att en sökande skall betraktas som anmäld hos arbetsförmedlingen krävs ett personligt besök. Den ursprungliga datumstämpeln som anger att anmälan gjorts den 17 april 1998 förtjänar mest tilltro. Detta stöds också av att M.A. på kassakort har deklarerat den 17 april 1998 som första arbetslösa dag efter hemkomst till Sverige. Frågan om hur tremånadersperioden beräknas skall avgöras utifrån ordalydelsen i förordningstexten. I artikel 69 anges i den svenska översättningen att "Rätten till förmåner skall bibehållas under en längsta tid av tre månader från och med den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat som han har lämnat ...". Detta innebär att resdagen skall vara den första dagen i tremånadersperioden, vilket i förevarande fall betyder att den första dagen i denna period är den 17 januari 1998. Om perioden inte skall bli tre månader och en dag måste följaktligen sista dagen vara den 16 april 1998. För det fall lagen om beräkning av lagstadgad tid anses vara tillämplig leder detta till samma resultat vid beräkningen. Med utgångspunkt från denna lag börjar tideräkningen i förevarande fall "från" den 16 januari 1998.

M.A. förelades att svara i målet, men hördes inte av.

Kammarrätten i Stockholm (2002-02-11, Strandberg, Börjesson, referent, Nordlund samt nämndemännen Smedman och Strid) yttrade: Av den svenska översättningen av artikel 69 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 framgår att den arbetssökande, för bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning, måste återvända till avreselandet inom tre månader från och med den dag då denne upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i det landet. Kammarrätten noterar därvid att förordningstexten inte uppställer något krav på att den arbetssökande skall anmäla sig på arbetsförmedlingen inom tremånadersperioden, utan endast att denne skall återvända till den behöriga staten inom denna tid. - I förevarande fall avreste M.A. från Sverige den 17 januari 1998. Han har således haft att återvända inom tre månader från och med denna dag för bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning. Fråga är därmed vilken dag som utgör den sista i denna tremånadersperiod. Vid tillämpning av förordningen i dess svenska ordalydelse måste denna sista dag enligt kammarrättens mening anses vara den 16 april 1998. - M.A. har gjort gällande att han både har återvänt till Sverige samt anmält sig på arbetsförmedlingen inom tremånadersperioden. För att styrka detta förhållande har han till kassan ingivit kopia av sin flygbiljett. Av denna framgår att M.A. har rest från Gran Canaria till Göteborg via Madrid och Köpenhamn den 15 april 1998 samt att flygplanet haft en beräknad avgångstid från Köpenhamn klockan 19.20 samma dag. M.A:s uppgift att han återvänt till Sverige inom tremånadersperioden har i sig inte bestridits av kassan eller AMS. Kammarrätten finner vid angivna förhållanden inte skäl att ifrågasätta att M.A. har återvänt till Sverige inom den i artikel 69 föreskrivna tiden. Skäl att på den av arbetslöshetskassan åberopade grunden utförsäkra honom från kassan vid aktuell tidpunkt föreligger således inte. Huruvida han även har anmält sig på arbetsförmedlingen inom denna tid saknar därvid betydelse. Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar och fastställa HTF:s arbetslöshetskassas beslut att utförsäkra M.A. AMS anförde bl.a. följande. Av artikel 69.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen följer att en person som är berättigad till arbetslöshetsersättning i ett land kan fortsätta att uppbära denna ersättning när han under högst tre månader står till förfogande för arbetsmarknaden i ett annat land (intyg E 303). Under intygets giltighetstid är sökanden befriad från skyldigheten att stå till förfogande för den behöriga statens arbetsmarknad (EG-domstolens dom i de förenade målen 41, 121 och 796/79, Testa / Bundesanstalt für Arbeit, REG 1980 s. 1979). Om den som beviljats intyg E 303 inte finner ett arbete kan han/hon återfå sin rätt till ersättning som arbetssökande i den behöriga staten. För att detta skall vara möjligt krävs enligt artikel 69.2 att sökanden "återvänder till den behöriga staten" inom intygets giltighetstid. Enligt gällande regler krävs att sökanden anmäler sig på svensk arbetsförmedling inom intygets giltighetstid för att kunna återfå ersättningsrätten från svensk arbetslöshetskassa i egenskap av arbetssökande i Sverige. Sker anmälan efter det att intygets giltighetstid har löpt ut och arbetslöshetskassan inte finner skäl att utsträcka fristen för återanmälan på arbetsförmedlingen måste sökanden utföra arbete för att åter kunna uppbära arbetslöshetsersättning i Sverige. En ordning enligt vilken tidpunkten för återvändande enligt artikel 69.2 bestäms utifrån det datum då sökanden återvänder till svenskt territorium kan föranleda svårigheter i tillämpningen och riskera dess förutsägbarhet och konsekvens och således även den enskildes rättssäkerhet. För det fall att Regeringsrätten överväger att anta kammarrättens tolkning av artikel 69.2 bör förhandsavgörande inhämtas från EG-domstolen.

Prövningstillstånd meddelades.

M.A. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2003-12-30, Lavin, Sandström, Dexe, Nord, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 § första stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring har endast personer som i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt lagen rätt till ersättning, om inte något annat följer av förordning nr 1408/71. Enligt 9 § 3 samma lag är ett av villkoren för att en sökande skall ha rätt till ersättning att han är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Därtill krävs att han uppfyller det s.k. arbetsvillkoret i 12 §.

De relevanta bestämmelserna i artikel 69 i förordning nr 1408/71 har i den svenska versionen följande lydelse.

1. En anställd eller egenföretagare, som är helt arbetslös och uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka arbete där, skall behålla rätten till sådana förmåner enligt följande villkor och med följande begränsningar:

- - -

c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en längsta tid av tre månader från och med den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat som han har lämnat, under förutsättning att den totala förmånsperioden inte överstiger den förmånsperiod som han hade rätt till enligt denna stats lagstiftning. För säsongsarbetare skall denna tid dessutom begränsas till den tid som återstår till slutet av den säsong för vilken han har anställts.

2. Om personen återvänder till den behöriga staten före utgången av den period under vilken han har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i punkt 1 c, skall han fortsätta att ha rätt till förmåner enligt denna stats lagstiftning. Han skall förlora all rätt till förmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, om han inte återvänder dit före utgången av denna tid. I undantagsfall kan denna tidsgräns utsträckas av de behöriga förmedlingarna eller institutionerna.

Artikel 69 i förordning nr 1408/71 innebär att ett i förhållande till de nationella lagstiftningarna självständigt system införts till förmån för personer som är arbetslösa. Reglerna har företräde framför nationella regler om arbetslöshetsförmåner och tillämpas i fråga om personer som begär det. Systemet ger en person rätt att med bibehållande av den inhemska rätten till arbetslöshetsersättning bege sig till en annan medlemsstat för att söka arbete där och då vara befriad från kravet att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i avreselandet. Denna möjlighet är beroende av att personen återvänder till avreselandet före utgången av tremånadersperioden.

I artikel 69.1 c i förordningen föreskrivs att tremånadersperioden skall räknas "från och med" den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat han lämnat. Den dagen är i detta mål ostridigt den 17 januari 1998. Förordningen innehåller inga särskilda föreskrifter om periodens slutdag. Slutdagen skall då bestämmas enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister. Av artikel 3.2 c i förordning nr 1182/71 - som i denna del överensstämmer med lagen om beräkning av lagstadgad tid - följer att fristen, som länsrätten funnit, gick ut vid utgången av den 17 april.

I målet är ostridigt att M.A. den 17 april 1998 var tillbaka i Sverige.

Vad avser förutsättningarna för att den enskilde skall vara bibehållen sina rättigheter efter vistelsen utomlands gäller enligt artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 endast ett krav, nämligen att han återvänder inom den föreskrivna perioden. Något kompletterande krav, såsom att den enskilde inom perioden också skall göra en anmälan till arbetsförmedlingen, kan därför inte uppställas.

Regeringsrätten finner att regleringen är så klar att det inte finns behov av ett förhandsavgörande i saken från EG-domstolen.

Av det anförda följer att överklagandet skall avslås.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2003-11-12, föredragande M. Olsson, målnummer 2553-02