RÅ 2004 not 178
Arvsavstående som skett från lott efter den först avlidne föräldern men inte från lott efter den sist avlidne föräldern godtogs vid skattläggningen
Not 178. Överklagande av Skatteverket i mål ang. arvsskatt. - H.K. avled den 27 december 1993. Bouppteckning efter honom förrättades den 22 mars 1994. Ensam dödsbodelägare var hustrun I.K. Vidare framgick av bouppteckningen att H.K:s och I.K:s gemensamma barn, I.J., var efterarvinge. Till bouppteckningen var fogad en förklaring om arvsavstående från I.K., enligt vilken hon avstod ett belopp om 70 000 kr till förmån för I.J. I.K. avled den 17 juli 2001. Bouppteckning efter henne förrättades den 1 oktober 2001. I.J. var ensam dödsbodelägare. Till bouppteckningen fanns fogad en förklaring om arvsavstående från I.J., enligt vilken hon avstod ett belopp om sammanlagt 57 000 kr till sina två enda barn, T.J. och M.J. Enligt förklaringen skulle arvsavståendet i sin helhet ske från hennes arv efter H.K. - Skattemyndigheten i Växjö beslutade den 10 januari 2002 att vid den schematiska lottläggningen fördela det T.J. och M.J. tillkommande beloppet på så sätt att var och en av dem erhöll 14 250 kr efter H.K. och 14 250 kr efter I.K. I.J. erhöll 27 731 kr efter vardera föräldern. Skatten bestämdes till 2 770 kr. Den belöpte i sin helhet på I.J:s arvslott efter H.K. Sedan I.J. överklagat beslutet omprövades det av skattemyndigheten i beslut den 20 juni 2002, varvid myndigheten inte ändrade det tidigare beslutet. Länsrätten i Kalmar län avslog överklagandet i dom den 16 oktober 2002. I.J. överklagade domen hos Kammarrätten i Jönköping, som i dom den 28 oktober 2003 biföll överklagandet och fastställde arvsskatten till noll kr. - Skatteverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa länsrättens dom. Verket anförde bl.a. följande. Frågan hur ett arvsavstående skall fördelas när ett barn, som vid den sist avlidne förälderns död hade rätt till arv efter båda föräldrarna, avstod en del av arvet hade prövats av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2000 s. 217. Verket ansåg att Högsta domstolen hade gjort ett i princip heltäckande uttalande beträffande alla tänkbara uttryckssätt i arvsavståendeförklaringar. Detta innebar att ett avstående vid den sist avlidne förälderns död - oavsett hur det formulerats - omfattade båda arvslotterna och att det avstådda beloppet skulle fördelas i proportion till arvslotternas storlek. Denna princip borde följaktligen inte frångås ens i de fall där det klart framgick att avsikten varit att avstå ett bestämt belopp hänförligt till en viss angiven arvslott. Även med beaktande av det förhållandet att I.J. formulerat arvsavståendeförklaringen på ett sådant sätt att någon tvekan inte rådde om att hennes avsikt varit att avstå ett bestämt belopp hänförligt till arvslotten från fadern fanns det inte skäl att bedöma förklaringen i detta mål på annat sätt än vad Högsta domstolen gjorde i det aktuella rättsfallet. I.J:s arvsavstående skulle därför fördelas i proportion till arvslotternas storlek på det sätt som skattemyndigheten och länsrätten gjort. - I.J. bestred bifall till överklagandet. -Regeringsrätten (2004-10-14, Lavin, Eliason, Almgren, Nord, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i den efterlevandes bo, beräknas denna andel enligt huvudregeln i 15 § 2 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt till hälften. Från huvudregeln finns vissa undantag, vilka dock saknar betydelse i förevarande mål. - I.J. erhåller således två lika stora arvslotter, varav den ena härrör från fadern och den andra från modern. I.J. har i arvsavståendeförklaringen uttalat att avståendet i sin helhet sker från hennes arv efter fadern. Frågan i målet är om det vid arvsskatteberäkningen - trots I.J:s förklaring - skall anses att hälften av det belopp hon avstått från härrör från arvslotten efter modern. - Till skillnad från vad som var fallet i NJA 2000 s. 217 föreligger i förevarande mål en uttrycklig förklaring att arvingen avstår ett visst belopp från en av föräldrarna. Skäl saknas enligt Regeringsrättens mening att i ett sådant fall frångå förklaringen. I.J:s avstående skall därför i sin helhet hänföras till arvslotten efter fadern, vilket medför att någon arvsskatt inte skall tas ut. Skatteverkets överklagande skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2004-09-29, Kristiansson)