RÅ 2004 not 182
Ansökan av H.I. om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan
Not 182. Ansökan av H.I. om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. - Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun antog den 16 december 2002 detaljplan för Amhults skyttepaviljong inom stadsdelen Torslanda. - Syftet med planen var att göra det möjligt att uppföra cirka 50 lägenheter i grupphus, parhus eller radhus samt en gruppbostad med cirka sex lägenheter. Utgångspunkten för utformningen av planen hade varit att bebyggelse och anläggningar skulle anpassas efter områdets naturliga förutsättningar och att det skulle finnas förutsättningar för en god social gemenskap. Planen var i första hand inriktad på att föreskriva områdets karaktär genom bestämmelser om gatusektionernas utformning, behandling av marken och placering av husen i terrängen, medan den gav stora friheter i utformningen av husen. Detaljplanen ingick som en del i en större omvandling av området kring Torslanda f.d. flygfält. - H.I. överklagade nämndens beslut och yrkade att det skulle upphävas. Han anförde bl.a. följande. Detta var ett mycket dåligt val för placering av bostäder. Kommunen nämnde bl.a. att dammen där grodorna bor är ett skyddsområde. Det kunde man inte tro när man såg hur det har avverkats träd där. Kommunen hade hunnit avverka den fina björkskog som fanns i området. Han ville att kommunen skulle återplantera björken. Alternativt kunde man iordningställa kalhygget för hundklubben. Slutligen ville han veta vad kommunen menade med att grusvägen var reglerad. -Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2003-03-20) avslog överklagandet och anförde - efter att först ha redogjort för de utgångspunkter som gällde för länsstyrelsens prövning samt uttalat sig om ärendets formella handläggning - som skäl för avslaget följande. - Länsstyrelsen har att i två olika funktioner granska och pröva kommunernas beslut om detaljplaner. Förutom att pröva överklaganden skall länsstyrelsen som regional planmyndighet granska och på eget initiativ pröva om ett detaljplanebeslut kan befaras strida mot vissa kommunövergripande intressen såsom riksintressen, mellankommunala intressen eller människors hälsa och säkerhet [se närmare 12 kap.1-3 §§plan- och bygglagen (1987:10), PBL]. - När det gäller den nu överklagade detaljplanen har länsstyrelsen som regionalplanmyndighet den 10 januari 2003 beslutat att inte pröva kommunens antagandebeslut. Det innebär att länsstyrelsen i denna egenskap bedömt att planen, genom att området tas i anspråk för den tänkta bebyggelsen, inte skadar några natur- eller kulturvärden av riksintresse eller av regional betydelse. Länsstyrelsen har inte heller bedömt att trafiksäkerhetsintresset åsidosätts. - Genom överklagandena har inte framkommit något som medför att länsstyrelsen nu som besvärsprövande myndighet gör någon annan bedömning i dessa frågor. - Angående frågan om grusvägen så framgår det av samrådskommentaren att grusvägens tillfart reglerades i samband med en annan detaljplan. Denna fråga omfattas således inte av den nu överklagade detaljplanen. - Vad gäller slutligen frågan om den tilltänkta bebyggelsens inverkan på klagandens intressen anser länsstyrelsen att planen inte förorsakar så allvarliga olägenheter för honom att detaljplanen av det skälet inte kan godtas. - Lämpligheten av att genom detaljplanen tillåta den nya bebyggelsen är under nu redovisade förhållanden närmast en fråga av lokal betydelse som får anses falla inom det handlingsutrymme som är förbehållet kommunen eller, med andra ord, inom kommunens självbestämmanderätt. - H.I. överklagade länsstyrelsens beslut. Han stod fast vid vad han tidigare skrivit om den planerade bebyggelsen och förstod inte länsstyrelsens skrivning att planen inte skadade några natur- eller kulturvärden av riksintresse eller av regional betydelse. Björkskog hade avverkats och efter det hade djurlivet minskat väsentligt. Det fanns betydligt bättre platser att bygga på. - Regeringen (2003-05-28, Miljödepartementet) avslog överklagandet och anförde därvid att detaljplanen inte kunde anses innebära sådana olägenheter för H.I. att planen av det skälet inte kunde godtas samt att vad han anfört inte heller i övrigt utgjorde skäl att upphäva beslutet att anta planen. - H.I. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde i huvudsak följande. Både djur och natur skulle komma att drabbas hårt om den antagna detaljplanen genomfördes. Det fanns andra områden på det gamla flygfältsområdet som lämpade sig bättre för bebyggelse. - Regeringsrätten (2004-10-19, Nordborg, Stävberg, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - För det särskilda sank- och kärrområde inom planområdet, som H.I. särskilt värnar om, har i planen förts in en skyddsbestämmelse av innebörd att åtgärder som kan skada det biologiska värdet inte får vidtas. Av utredningen i målet framgår inte att naturmiljön inom planområdet i övrigt är sådan att planen på den grunden behövt utformas på annat sätt än vad som skett för att kraven enligt PBL eller miljöbalken skall uppfyllas. - Vad som i övrigt förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som finns i planärenden. Utredningen i målet visar vidare inte att det vid handläggningen av planärendet förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att det klandrade avgörandet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2004-09-29, T. Lindvall)