RÅ 2004 not 199

Not 199. Ansökan av J.S. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Arboga kommun (2000-12-19) antog detaljplan för del av Västra Ladubacksgärdet norr om kv. Katrinelund. - Beslutet överklagades av J.S. m.fl. men Länsstyrelseni Västmanlands län (2003-04-11) avslog överklagandena. - J.S. m.fl. överklagade och invände bl.a. att det inte gjorts någon prövning av behovet av en miljökonsekvensbeskrivning innan detaljplaneprocessen drogs igång. - Efter att ha inhämtat yttrande från kommunen och Kemikalieinspektionen avslog Regeringen (Miljödepartementet, 2004-03-04) överklagandet med följande motivering: Enligt 5 kap. 18 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljö, hälsan och hushållningen med mark och vatten och andra resurser. - Av handlingarna i ärendet framgår att detaljplanen medger användning av kvartersmark för bl.a. mindre tillverkningsindustri och att planområdet har bedömts intressant för etablering av företaget SGS DNA, ett bioteknikföretag som tillverkar syntetiskt DNA. Av planhandlingarna framgår att kommunen bedömt att en miljökonsekvensbeskrivning inte behövde upprättas i samband med planläggningen. Regeringen konstaterar dock att handlingarna saknar närmare uppgifter om den planerade verksamheten och dess eventuella påverkan på omgivningen. Kommunen har hos regeringen kommit in med underlag för bedömningen av behovet av en miljökonsekvensbeskrivning. Med hänsyn till den utredning som presenterats finner regeringen att frågan om behovet av en miljökonsekvensbeskrivning är tillräckligt belyst. - I den av kommunen ingivna utredningen görs bedömningen att planens genomförande inte innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Regeringen, som saknar anledning att ifrågasätta denna bedömning, finner att det således inte varit nödvändigt att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning i ärendet. - Vid prövningen av ärendet i sak finner regeringen att detaljplanen i sig inte kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning anförde J.S. m.fl. bl.a. följande. Beslutet strider mot rättsregler rörande laglighet och faktabedömning samt mot kraven på saklighet och opartiskhet. Kommunen påbörjade planarbetet enligt reglerna för enkelt planförfarande och efter ett samrådsmöte togs ett förbättrat planförslag fram där en skyddad zon mellan det planerade industriområdet och bostadsområdena skrevs in. Sedan tekniska nämnden beslutat handlägga planärendet enligt reglerna för normalt planförfarande sammankallades ett nytt samrådsmöte och på detta möte presenterades det förbättrade förslaget till detaljplan. Därefter beslutade tekniska nämnden, trots ett omfattande samråd där ett stort antal synpunkter och förslag till förbättringar lämnades, att lägga fram det ursprungliga planförslaget. Det planlagda området är större än det behov som föreligger. Det har inte gjorts någon miljökonsekvensbeskrivning trots bestämmelser härom i PBL. Kommunen gjorde inte heller någon bedömning av om en miljökonsekvensbeskrivning behövdes utan beställde i efterhand en rapport för att rättfärdiga detta. Den till regeringen inlämnade rapporten innehöll en mängd felaktigheter vilket påpekats i yttrande till regeringen. Ett flagrant exempel är frågan om skyddade arter. Enligt kommunen och rapporten finns inga skyddade arter i området trots att det finns både igelkott och huggorm. Den föredragande tjänstemannen i detta ärende är stadsarkitekten i kommunen som tidigt visat aversion mot de berörda i planärendet. Det är alldeles uppenbart att han befunnit sig i en jävsliknande situation under hela processen. Att en tjänsteman, som så tydligt visar sin negativa inställning till en av parterna i ett detaljplaneärende, är ärendets föredragande är mycket olämpligt. - Regeringsrätten (2004-11-12, Lavin, Eliason, Wennerström, Almgren, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Nu aktuell detaljplan innebär att mark i anslutning till ett bostadsområde kan tas i anspråk för bebyggelse i form av kontor, bostäder och mindre tillverkningsindustri. Planen medger för dessa ändamål en största byggnadsarea om sammantaget 5 000 kvm och en högsta byggnadshöjd om åtta meter. Planområdet avgränsas på alla sidor av mark som inte får bebyggas och planen innehåller i övrigt bl.a. bestämmelser om störningsskydd och placering av parkeringsplatser för att begränsa olägenheter för närboende. Av handlingarna framgår vidare att planområdet inte ligger inom område som med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns är av riksintresse eller omfattas av EG-direktiven 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar eller 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. - Sökandena har som grund för sin ansökan om rättsprövning bl.a. anfört att i plan- och bygglagstiftningen uppställda krav på en miljökonsekvensbeskrivning inte uppfyllts, att jäv får anses ha förekommit vid planärendets handläggning och att planbeslutet i flera avseenden strider mot de krav på opartiskhet och saklighet som skall föreligga i ett planärende. - Enligt 5 kap. 18 § andra stycket PBL skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Med hänsyn till planområdets belägenhet och utformningen av planen samt den utredning som föreligger med avseende på den miljöpåverkan i olika avseenden som ett genomförande av planen kan få ger vad som framkommit i målet enligt Regeringsrättens mening inte vid handen att det strider mot nämnda lagrum att en miljökonsekvensbeskrivning har ansetts kunna undvaras. Vad som förekommit i målet visar inte heller att kommunens handläggning av planärendet varit oriktig på grund av att föredragande stadsarkitekt befunnit sig i en jävssituation. Handlingarna i målet ger vidare inte stöd för att det i övrigt skulle ha förekommit något annat fel i det formella förfarandet av ärendet av beskaffenhet att föranleda att regeringens beslut upphävs. - Beträffande prövningen i sak gäller enligt 1 kap. 5 § PBL att både enskilda och allmänna intressen skall beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet. Vidare skall enligt 5 kap. 2 § första stycket PBL vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. De nu nämnda bestämmelserna utgör allmänt hållna riktlinjer för avvägningen mellan olika intressen och tillgodoseende av olika behov. Det finns därför ett betydande utrymme för olika bedömningar och en förhållandevis stor handlingsfrihet för de beslutande myndigheterna. Vad sökandena anfört beträffande den nu aktuella detaljplanen och dess konsekvenser samt vad i övrigt förekommit i målet visar inte att regeringen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden. - Av anförda skäl kan regeringens beslut inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2004-10-06, I. Larsson)

*REGI

*INST