RÅ 2004 not 201

Not 201. Överklagande av E.J. ang. arbetsskadelivränta. - E.J. drabbades av en hjärtinfarkt den 12 november 1996 och beviljades i anledning härav förtidspension fr.o.m. september 1997. Stockholms läns allmänna försäkringskassa fann i beslut den 6 maj 1999 att E.J. inte hade rätt till livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. - E.J. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län som i dom den 22 september 1999 avslog överklagandet. - E.J. överklagade domen hos Kammarrätten i Stockholm och ingav ett utlåtande av specialistläkaren Risto Halonen. Kammarrätten meddelade prövningstillstånd och beslutade att inhämta ett sakkunnigutlåtande. E.J. yrkade att kammarrätten skulle hålla muntlig förhandling och att Risto Halonen skulle höras som vittne. I beslut den 18 april 2001 fann kammarrätten att muntlig förhandling var obehövlig och avslog yrkandet därom samt avvisade yrkandet om vittnesförhör. E.J. bereddes tillfälle att skriftligen slutföra sin talan. I dom den 28 maj 2001 fann kammarrätten att E.J:s arbetssituation inte varit sådan att den med hög grad av sannolikhet kunnat ge upphov till hjärtinfarkt varför kammarrätten avslog överklagandet. - E.J. fullföljde sin talan. Han yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och dess beslut att inte bevilja muntlig förhandling och visa målet åter till kammarrätten. Han anförde bl.a. att kammarrätten enligt artikel 6 i Europakonventionen och Europadomstolens praxis borde ha hållit muntlig förhandling i målet. - Riksförsäkringsverket ansåg att kammarrätten borde ha hållit muntlig förhandling och att kammarrättens dom borde upphävas och målet återförvisas dit. -Regeringsrätten (2004-11-16, Ragnemalm, Ersson, Dexe, Stävberg, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande.Regeringsrätten har nu att ta ställning till frågan om kammarrätten borde ha hållit muntlig förhandling. - Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall muntlig förhandling hållas i länsrätt och kammarrätt, om enskild som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Av förarbetena till lagen (prop. 1971:30 Del 2 s. 537) framgår att rätten bör ta stor hänsyn till parts önskemål om muntlig förhandling. Frågan huruvida en muntlig förhandling är obehövlig eller inte bör i första hand bedömas mot bakgrund av den föreliggande utredningen i målet men även andra faktorer kan tillmätas betydelse, t.ex. att målet är mycket viktigt för den enskilde och att han genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet. - Europadomstolen har i två domar den 12 november 2002 (Lundevall resp. Salomonsson mot Sverige) funnit att kammarrätt, trots att begäran om muntlig förhandling inte hade framställts i länsrätt, borde ha tillmötesgått klagandenas begäran om en sådan förhandling i kammarrätten. Europadomstolen uttalade bl.a. att tvister om socialförsäkringsförmåner generellt är ganska tekniska och att avgörandena i målen ofta grundas på skriftliga läkarutlåtanden. Många sådana tvister avgörs därför bättre på handlingarna utan ett muntligt förfarande. Omständigheterna i nämnda mål var enligt domstolen dock sådana att en muntlig förhandling kunde ha gett ett bättre underlag inför avgörandet och det förelåg inte några exceptionella omständigheter som motiverade ett undantag från principen om att muntlig förhandling skall hållas om part begär det. Domstolen noterade i det ena fallet att läkarintygen i målet var motstridiga. - Europadomstolens domar avsåg visserligen det fallet att länsrätt hade dömt till förmån för den försäkrade medan kammarrätt, således utan att hålla muntlig förhandling, med ändring av länsrättens domar avgjort respektive mål till vederbörandes nackdel. Kravet på att tillmötesgå en begäran om muntlig förhandling kan emellertid enligt Regeringsrättens mening i princip också ställas i ett fall som det förevarande, där kammarrätten efter att ha meddelat prövningstillstånd avslagit den försäkrades överklagande. - I det nu aktuella målet har läkarna gjort motstridiga bedömningar i frågan om huruvida E.J:s arbete med hög grad av sannolikhet kunnat ge upphov till den hjärtinfarkt som han drabbats av. En muntlig förhandling i kammarrätten hade kunnat vara av värde inför avgörandet av målet och kan därför inte anses ha varit obehövlig. Inte heller har några särskilda skäl mot en sådan förhandling framkommit. Kammarrätten borde därför ha hållit muntlig förhandling. Det finns således grund för att upphäva kammarrättens dom och visa målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd I 2004-10-27, Åsberg)

*REGI

*INST