RÅ 2004 not 51
Ansökan av H.H. om rättsprövning av beslut om antagande av detaljplan. - Byggnadsnämnden i Umeå kommun beslutade den 16 juni 2003 att anta detaljplan för del av Österteg 6:41 m.fl. inom stadsdelen Teg. Detaljplanen avsåg att möjliggöra flyttning av postens åkeri med godshantering till Östertegs industriområde för att uppnå större närhet till postterminalen vid Alviks flygplats. För att rymma verksamheten skulle en tomt avsedd för småindustri utvidgas. Utvidgningen skulle ske på ett område som i den gällande planen var avsatt som grönområde. - Efter överklagade av H.H. avslogLänsstyrelsen i Västerbottens län (2003-08-19) överklagandet med följande motivering. - Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Länsstyrelsen finner detaljplaneförslaget förenligt med 2 kap. 1-3 §§ PBL. Även om miljöförhållandena för boende och annan störningskänslig verksamhet på de berörda fastigheterna försämras i förhållande till vad som gäller idag finner länsstyrelsen att intrångseffekterna med hänvisning till gällande plan inte är större än att de får tålas. Eventuella behov av åtgärder till följd av intrångseffekter från föreslagen verksamhet eller påverkan av fastighetsvärden är frågor som hanteras i annan ordning. Länsstyrelsen finner också att den föreslagna verksamheten inte på något uppenbart sätt strider mot intentionerna för det sedan tidigare planerade småindustriområdet. Ej heller utgör utvidgningen av verksamhetsområdet över det skogbevuxna grönområdet sådan förändring att den utgör grund att häva planen
Not 51. Ansökan av H.H. om rättsprövning av beslut om antagande av detaljplan. - Byggnadsnämnden i Umeå kommun beslutade den 16 juni 2003 att anta detaljplan för del av Österteg 6:41 m.fl. inom stadsdelen Teg. Detaljplanen avsåg att möjliggöra flyttning av postens åkeri med godshantering till Östertegs industriområde för att uppnå större närhet till postterminalen vid Alviks flygplats. För att rymma verksamheten skulle en tomt avsedd för småindustri utvidgas. Utvidgningen skulle ske på ett område som i den gällande planen var avsatt som grönområde. - Efter överklagade av H.H. avslogLänsstyrelsen i Västerbottens län (2003-08-19) överklagandet med följande motivering. - Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Länsstyrelsen finner detaljplaneförslaget förenligt med 2 kap. 1-3 §§ PBL. Även om miljöförhållandena för boende och annan störningskänslig verksamhet på de berörda fastigheterna försämras i förhållande till vad som gäller idag finner länsstyrelsen att intrångseffekterna med hänvisning till gällande plan inte är större än att de får tålas. Eventuella behov av åtgärder till följd av intrångseffekter från föreslagen verksamhet eller påverkan av fastighetsvärden är frågor som hanteras i annan ordning. Länsstyrelsen finner också att den föreslagna verksamheten inte på något uppenbart sätt strider mot intentionerna för det sedan tidigare planerade småindustriområdet. Ej heller utgör utvidgningen av verksamhetsområdet över det skogbevuxna grönområdet sådan förändring att den utgör grund att häva planen. - Sedan H.H. överklagat länsstyrelsens beslut avslog regeringen (2003-10-23, Miljödepartementet) överklagandet och anförde. Regeringen konstaterar att enligt gällande detaljplan från 1967 är större delen av kvarteret, inklusive H.H:s fastighet, avsatt för småindustriändamål. För det aktuella planområdet anges park eller plantering. Större delen av Österteg 6:41 är enligt en detaljplan från 1998 avsatt för småindustri som inte får vara störande för omgivningen. Den nu aktuella planen syftar till att utvidga det befintliga småindustriområdet norrut. - Regeringen konstaterar vidare att den verksamhet som möjliggörs genom den nu aktuella planen enligt planbestämmelserna inte får vara störande för omgivningen. Med hänsyn bl.a. härtill finner regeringen att detaljplanen inte kan anses innebära sådana olägenheter för H.H. att planen av det skälet inte kan godtas. Vad han anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. - H.H. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet tills vidare inte skulle gälla. Han hänvisade till vad han tidigare anfört i målet och tillade bl.a. följande. Kommunen hade inte uppfyllt sin samrådsskyldighet enligt 5 kap. 20 § PBL eftersom samråd förekommit vid endast ett tillfälle. Beslutet var vidare olagligt på den grunden att kommunen både reviderat och antagit förslaget vid samma tillfälle. Miljöenhetens skrivelse den 16 december 2003 till den tillträdande fastighetsägaren visade att verksamheten kommer att medföra hälsoskadliga bullerstörningar för de närboende. För att undvika dessa störningar var det nödvändigt att den aktuella detaljplanen upphävdes. - Regeringsrätten (2004-03-16, Lavin, Dexe, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i plan- och bygglagen är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Vad sökanden anfört beträffande den aktuella detaljplanen och dess konsekvenser visar inte att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2004-02-18, T. Lindvall)