RÅ 2004 not 7

Not 7. Överklagande av E.L. ang. arbetsskadeförsäkring. - E.L. var anställd på heltid som operatör vid Värö Bruk AB. Han upprätthöll sedan den 1 december 1977, förutom den ordinarie heltidsanställningen, också en bisyssla som deltidsbrandman vid räddningstjänsten i Varbergs kommun. E.L. råkade ut för ett olycksfall i sitt arbete i juni 1991. Efter vissa ersatta sjukperioder fortsatte han sin heltidsanställning utan att göra någon inkomstförlust men kunde på grund av arbetsskadan inte fortsätta med sin bisyssla. Hallands läns allmänna försäkringskassa beviljade E.L. livränta för tiden den 1 oktober 1993 - den 30 september 1996. Livräntan uppgick till 46 000 kr per år och motsvarade den inkomstförlust som E.L. drabbats av på grund av att han inte längre kunde arbeta som deltidsbrandman. - E.L. begärde hos försäkringskassan fortsatt livränta för tiden efter september 1996. Försäkringskassan fann i beslut den 10 november 1998 att E.L. genom den tidigare beviljade livräntan fått skäligt rådrum för att kompensera inkomstförlusten. Kassan hänvisade därvid till Försäkringsöverdomstolens dom den 22 december 1986 i mål nr 737/83. E.L. överklagade beslutet menLänsrätten i Hallands län (1999-09-21, ordf. Norgren) instämde i försäkringskassans bedömning och avslog överklagandet. - E.L. överklagade men Kammarrätten i Göteborg (2000-11-20, Svensson, Österlin, Björnsson, referent) ändrade inte länsrättens dom. - E.L. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten. Av ett av honom åberopat intyg utfärdat den 13 februari 2001 av en företagsläkare framgick bl.a. följande. E.L. har fortfarande samma besvär som 1993 med yrsel, balanssvårigheter och besvär från höger handled med smärta och viss stelhet. Smärtan är korrelerad till belastning. Det är från medicinsk synpunkt klart olämpligt för honom att arbeta som deltidsbrandman. Ett sådant arbete skulle innebära hälsorisker för honom. Med hänsyn till de besvär som han har haft har det också varit svårt att hitta en annan lämplig bisyssla. - Riksförsäkringsverket medgav att E.L. beviljades livränta med ett belopp motsvarande hälften av inkomsten av arbetet som deltidsbrandman fram till pensionsåldern för deltidsarbete som brandman, 60 år. Verket anförde bl.a. följande. Mot bakgrund av de speciella omständigheter som råder vad gäller utförandet av arbetet som deltidsbrandman är det inte sannolikt att E.L. utan att utöka sin arbetsinsats skulle kunna få inkomster som motsvarar tidigare extrainkomster. I avsaknad av närmare utredning får de inkomster E.L. skulle kunna få i ett annat extraarbete, utan att utöka sin arbetsinsats, uppskattas till ca hälften av vad han skulle ha tjänat som deltidsbrandman. - Regeringsrätten (2004-01-29, Nordborg, Eliason, Hu7lgaard, Wennerström, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 4 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, framgår att försäkrad som till följd av arbetsskada fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel har rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. - Enligt 4 kap. 3 § LAF skall den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. - Enligt förarbetena till lagstiftningen (prop. 1975/76:197 s. 73 f.) skall prövningen av rätt till livränta grunda sig på de ekonomiska följderna av arbetsskadan. Inkomstförlusten beräknas på den uppskattade skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade skulle ha haft om skadan inte inträffat (livränteunderlaget) och den inkomst han vid ett normalt arbetsmarknadsläge kan få genom arbete trots arbetsskadan. - Arbetet som deltidsbrandman utgjorde för E.L:s del en bisyssla utöver ett heltidsarbete som operatör och innebar jour var tredje vecka med planlagd övning och utbildning 48 timmar per år. Av utredningen i målet framgår att E.L. på grund av arbetsskadan är förhindrad att fortsätta sitt arbete som deltidsbrandman. Det saknas uppgifter i målet om E.L. aktivt försökt få andra bisysslor efter det att han slutat arbetet som deltidsbrandman. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - E.L. kan på grund av en godkänd arbetsskada inte längre upprätthålla den tidigare bisysslan som deltidsbrandman med de speciella krav som ställs på en sådan. Bisysslan har kunnat kombineras med en heltidsanställning i annat arbete. I avsaknad av närmare utredning finner Regeringsrätten, i likhet med Riksförsäkringsverket, att det inte är sannolikt att E.L., utan att utöka sin arbetsinsats, skulle kunna få inkomster motsvarande de tidigare extrainkomsterna och att det inkomstbortfall han därigenom förorsakats får uppskattas till hälften av vad han skulle ha tjänat som deltidsbrandman. E.L. är därför berättigad till fortsatt livränta enligt LAF beräknad med utgångspunkt i hälften av inkomsten i arbetet som deltidsbrandman. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden och förklarar E.L., under förutsättning att övriga villkor för rätt till livränta är uppfyllda, berättigad till livränta för tid fr.o.m. oktober 1996 fram till 60 års ålder grundad på ett livränteunderlag beräknat med utgångspunkt i hälften av inkomsten som deltidsbrandman. - Regeringsrätten överlämnar målet till Hallands läns allmänna försäkringskassa för vidare handläggning. (fd I 2004-01-08, Åkerrén)

*REGI

*INST