RÅ 2004 not 85
Ledamöter och föredragande: Se nedan
Uppslagsord: Skattetillägg - skattetillägg undanröjdes då den skattskyldiga gjort sannolikt att hon inte fått kännedom om beslutet om skattetillägg tidigare än två månader från den dag då deklarationen kom in
Lagrum:
5 kap. 2 § andra stycket och 3 § andra styckettaxeringslagen (1990:324)
Not 85. Överklagande av S.T. ang. skattetillägg på grund av uteblivna deklarationer vid inkomsttaxering 1998 och 1999. - Skattemyndigheten i Stockholms län förelade S.T. att inkomma med självdeklaration för taxeringsåret 1998 eftersom någon sådan inte inkommit till myndigheten inom föreskriven tid. Föreläggandet sändes ut till S.T:s dåvarande folkbokföringsadress, Krällingegränd 21 i Spånga. Då någon deklaration inte kom in trots föreläggandet beslutade skattemyndigheten den 10 oktober 1998 att skönstaxera S.T. för en beräknad förvärvsinkomst om 176 814 kr. Samtidigt påförde skattemyndigheten förseningsavgift med 2 000 kr samt skattetillägg med 40 procent av den skatt som debiterats på grund av skönstaxeringen. S.T. överklagade skattemyndighetens beslut och inkom därefter den 14 mars 2000 med självdeklaration i vilken inkomsten redovisades till 107 064 kr. Skattemyndigheten beslutade genom omprövning den 5 juni 2000 att taxera henne enligt ingiven deklaration. Skattemyndigheten beslutade vidare att inte undanröja skattetillägget och att inte medge eftergift av förseningsavgiften. Länsrätten i Stockholms län och därefter Kammarrätten i Stockholm avslog hennes överklaganden. - Skattemyndigheten förelade S.T. även vid 1999 års taxering att inkomma med självdeklaration eftersom någon sådan inte inkommit till myndigheten inom föreskriven tid. Även detta föreläggande sändes till S.T:s då gällande folkbokföringsadress Krällingegränd 21 i Spånga. Då någon deklaration inte kom in trots föreläggandet beslutade skattemyndigheten den 25 november 1999 att skönstaxera henne för en beräknad förvärvsinkomst om 130 052 kr. Skattemyndigheten påförde samtidigt förseningsavgift med 2 000 kr och skattetillägg med 40 procent av den skatt som debiterats på grund av skönstaxeringen. S.T. överklagade skattemyndighetens beslut varefter länsrätten avslog hennes överklagande. Sedan S.T. också överklagat länsrättens avgörande förordnade kammarrätten att hon skulle taxeras i enlighet med en den 16 april 2002 inkommen deklaration men avslog hennes överklagande i fråga om förseningsavgift och skattetillägg. - Hos Regeringsrätten fullföljde S.T. sin talan och anförde bl.a. följande. Hon och hela hennes familj flyttade från Krällingegränd 21 den 30 april 1997. Hon gjorde folkbokföringsändring men trots att skattemyndigheten visste att hon flyttat från Krällingegränd 21 fortsatte myndigheten att skicka flera brev till den adressen. Hon kunde inte besvara breven då hon aldrig fick dem. Av postens returer framgår att hennes ansökan om eftersändning fungerat. Det betyder att hon gjort en adressändring. Posten returnerade deklarationerna till skattemyndigheten. - Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde följande. S.T. hade skönstaxerats båda åren. Skönstaxeringarna hade föregåtts av förelägganden om att inkomma med deklaration och överväganden om skönstaxeringar. Dessa handlingar hade skickats till Krällingegränd 21. Någon anmälan från S.T. om att hon flyttat från Krällingegränd 21 till Rinkebysvängen 107 hade inte inkommit till skattemyndigheten. Inte heller hade hon ansökt och tilldelats någon särskild postadress beträffande Rinkebysvängen 107. Skattemyndigheten påbörjade en utredning om hennes rätta folkbokföring under 1998. Utredningen ledde inte till någon ändring av hennes folkbokföringsadress. S.T. var skyldig att deklarera även om hon inte fick några självdeklarationer sända till sig. Eftersom hon trots förelägganden inte inkommit med självdeklarationer i rätt tid, hade det funnits anledning att påföra skattetillägg och förseningsavgifter. Vad S.T. anfört utgjorde inte grund för att efterge dessa. -Regeringsrätten (2004-05-06, Lavin, Billum, Ersson, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Bestämmelserna om särskilda avgifter i 5 kap.taxeringslagen (1990:324), TL, återges nedan i den lydelse som är aktuell i målen. - Enligt 5 kap. 2 § andra stycket TL skall skattetillägg påföras den skattskyldige om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. - Vidare följer av 5 kap. 5 § första stycket TL att förseningsavgift skall påföras en deklarationsskyldig som inte kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kr och andra skattskyldiga med 500 kr. Av bestämmelsens andra stycke framgår att förseningsavgiften skall bestämmas till fyra gånger detta belopp om en komplett deklaration inte kommit in senast den 1 augusti under taxeringsåret. - I 5 kap. 6 § TL anges tre fall i vilka den skattskyldige helt skall befrias från särskild avgift. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - S.T. inkom inte med deklarationer inom föreskriven tid taxeringsåren 1998 och 1999. Deklarationerna kom inte heller in inom den i 5 kap. 5 § andra stycket TL angivna tiden. Förutsättningar för påförande av förseningsavgifter enligt 5 kap. 5 § första och andra styckena TL har därför varit för handen. Skäl för befrielse från förseningsavgifterna med stöd av 5 kap. 6 § TL har inte framkommit. Hennes överklagande skall därför inte bifallas såvitt avser påförda förseningsavgifter. - En förutsättning för påförande av skattetillägg vid utebliven deklaration enligt 5 kap. 2 § andra stycket TL är att ett föreläggande har sänts ut till den skattskyldige. Förutsättningen att ett föreläggande, eller med bestämmelsens tidigare lydelse, en anmaning att deklarera skall ha sänts ut till den skattskyldige innan skattetillägg kan påföras infördes ursprungligen i 116 c § i den då gällande taxeringslagen (1956:623), GTL. I förarbetena till den sistnämnda bestämmelsen anfördes att något krav på delgivning av anmaningen inte föreslogs men att denna måste uppfylla alla formella krav. Det måste t.ex. anges när deklarationen senast skulle lämnas och det var väsentligt att skattemyndigheten tog reda på den skattskyldiges aktuella adress för att anmaningen skulle kunna skickas dit (prop. 1977/78:136 s. 164 och 199 f.). - I RÅ 1990 ref. 83, som avsåg tillämpning av 116 c § GTL, fann Regeringsrätten att en anmaning att avge självdeklaration som sänts till den skattskyldige i rekommenderat brev med mottagningsbevis men som inte lösts ut av den skattskyldige fick anses utsänd i sådan mening att skattetillägg kunde påföras. Regeringsrätten anförde bl.a. att det saknades anledning att anta att den adress till vilken försändelsen sänts inte var den skattskyldiges aktuella. I RÅ 1991 ref. 95 hade skattemyndigheten försökt att delge en anmaning att avge självdeklaration först genom särskild postdelgivning och därefter genom stämningsmannadelgivning, men misslyckats. Regeringsrätten fann att anmaningen inte kunde anses utsänd i sådan mening att skattetillägg kunde påföras. - I förevarande fall har skattemyndigheten sänt ut föreläggandena att lämna självdeklaration till S.T:s dåvarande folkbokföringsadress, Krällingegränd 21. Av handlingarna framgår att 1998 års föreläggande återkom till skattemyndigheten med poststämpeln "åter avsändaren" och uppgift om att "adressaten har flyttat" och att begäran om eftersändning upphört att gälla. Föreläggandet för 1999 återkom till skattemyndigheten med poststämpeln "åter avsändaren" och "namn saknas på adressen". S.T. synes således ha gjort en adressändring som av någon anledning inte kommit till skattemyndighetens kännedom och som inte heller medfört ändring av hennes folkbokföring. - Skattemyndigheten har genom de returnerade försändelserna fått en indikation på att S.T. inte längre var bosatt på Krällingegränd 21. Av handlingarna framgår att skattemyndigheten med anledning härav företagit viss utredning för att försöka utröna rätt adress. Med hänsyn härtill, och då ett föreläggande som sänts till den skattskyldiges gällande folkbokföringsadress normalt får anses utsänt till den skattskyldige i den mening som avses i 5 kap. 2 § andra stycket TL, har förutsättningar för påförande av skattetillägg enligt nämnda bestämmelse förelegat. - Skattetillägget skall dock undanröjas enligt 5 kap. 3 § andra stycket TL om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av året efter det då beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek och om en självdeklaration kommit in inom två månader från den dag då han fick sådan kännedom. - En förutsättning för att skattetilläggen skall undanröjas enligt denna bestämmelse är således att S.T. gjort sannolikt att hon inte fått del av besluten om skattetillägg eller någon annan handling med uppgift om dessa tidigare än två månader före den dag då deklarationerna kom in till skattemyndigheten. I RÅ 1990 ref. 94, som gällde bestämmelsens äldre motsvarighet i 116 d § GTL, fann Regeringsrätten att det ankom på vederbörande domstol, när det var ovisst om förutsättningar för tillämpning av bestämmelsen var för handen, att så långt möjligt utreda frågan. Om en utredning inte gav klart besked fann Regeringsrätten att det i regel kunde presumeras att deklarationen kommit in i sådan tid att förutsättningar för undanröjande av skattetillägget förelåg. - I förevarande mål är det oklart om, och i så fall när, S.T. fått del av besluten om skattetillägg, skattsedel eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggen. S.T. har uppgivit att hon inte fått del av några handlingar från skattemyndigheten. Det förhållandet att såväl förelägganden som beslut synes ha adresserats till Krällingegränd 21 och därefter gått i retur till skattemyndigheten talar emot att hon fått del av besluten. Med hänsyn till omständigheterna får S.T. anses ha gjort sannolikt att hennes självdeklarationer vid 1998 och 1999 års taxeringar kommit in inom sådan tid att förutsättningar för undanröjande av skattetilläggen är för handen. Överklagandet skall därför bifallas i denna del. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av länsrättens och kammarrättens domar samt skattemyndighetens beslut undanröjer Regeringsrätten de påförda skattetilläggen. - Regeringsrätten avslår överklagandet i övrigt. (fd II 2004-03-31, Östman Johansson)