RÅ 2004:118

Socialnämnden i Kungälvs kommun avslog den 19 september 2002 D.J:s ansökan om bostad med särskild service för vuxna enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, med motiveringen att behovet inte kunde tillgodoses på grund av resursbrist. D.J. överklagade beslutet hos Länsrätten i Göteborg som i dom den 6 november 2002 biföll överklagandet och beslutade att socialnämnden skulle bereda honom den sökta insatsen. Därefter ansökte Länsstyrelsen i Västra Götalands län om att länsrätten skulle ålägga kommunen att betala en särskild avgift enligt 28 a-c §§ LSS om minst 50 000 kr per månad från den 6 februari 2003 till det datum som länsrätten bestämde. Länsrätten fann i dom den 19 december 2003 att kommunen underlåtit att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla den aktuella insatsen och förpliktade därför kommunen att till staten betala en särskild avgift om 150 000 kr.

Kungälvs kommun överklagade beslutet och yrkade att länsrättens dom tills vidare inte skulle gälla (inhibition). Kammarrätten i Göteborg avvisade i beslut den 13 februari 2004 yrkandet om inhibition med motiveringen att avgiftsbeslut inte gäller omedelbart. I dom den 13 september 2004 avslog kammarrätten överklagandet.

Kommunen yrkade att Regeringsrätten skulle förordna att kammarrättens dom tills vidare inte skulle gälla då frågan om särskild avgift var av så stor betydelse för kommunen att det vore orimligt att, i avvaktan på det slutliga avgörandet, behöva betala ut det påförda beloppet.

Regeringsrätten (2004-11-19, Lavin, Wennerström, Nord) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Kungälvs kommun förutsätter i sitt yrkande om inhibition att den överklagade domen är omedelbart gällande för kommunen. Den dom om kommunens skyldighet att tillhandahålla en viss insats, vars verkställighet är i fråga i målet, skulle egentligen ha efterkommits omedelbart (27 § andra stycket LSS). Den dom som kommunen i förevarande mål överklagar innebär att en särskild avgift enligt 28 a § LSS ålagts kommunen därför att den ifrågavarande insatsen ansetts inte ha tillhandahållits. Den sistnämnda domen tillhör emellertid inte det slags avgörande som enligt någon bestämmelse i LSS i princip skall gälla omedelbart. Detta medför att den överklagade domen inte kan bli verkställbar förrän den vunnit laga kraft. Någon skyldighet för kommunen att erlägga den av kammarrätten ålagda avgiften föreligger således än så länge inte.

I 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) föreskrivs som en särskild förutsättning för meddelande av inhibition att det överklagade beslutet "eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart". Som ovan framgått, är den ifrågavarande domen inte direkt verkställbar. Till följd härav saknar Regeringsrätten laga grund för att pröva inhibitionsyrkandet. Yrkandet skall därför avvisas.