RÅ 1999 not 250

Not 250. Överklagande av Golli K. ang. inhibition i mål om särskild avgift enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE). - Skattemyndigheten påförde den 26 juni 1998 Golli K. särskild avgift enligt LSE med 10 000 kr. - Golli K. överklagade beslutet och yrkade samtidigt inhibition. -Länsrätten i Dalarnas län (1998-07-24, ordf. Uddenberg) avslog yrkandet om inhibition. - Golli K. överklagade länsrättens beslut. - Kammarrätten i Sundsvall (1998-09-28, Wennerström, Mobacke, Lénberg Karlsson): För beslut om särskild avgift enligt LSE gäller med avseende på förfarandet bl.a. vissa förfaranderegler i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), till vilka hänvisas särskilt i 10 kap. 11-12 §§ LSE. - Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, kan domstol, som har att pröva besvär, förordna att det överklagade beslutet, om det eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart, tills vidare inte skall gälla och även i övrigt förordna rörande saken. En ytterligare förutsättning härför är att inhibitions- eller anståndsfrågan inte är att bedöma enligt annan lagstiftning. I 2 § FPL föreskrivs nämligen att om i lag eller i annan författning som beslutats av regeringen meddelats bestämmelser som avviker från lagen (FPL), den bestämmelsen gäller. - Vad gäller beskattningsbeslut enligt LSE följer av 6 kap. 1 §, med dess hänvisning till förfarandereglerna i LPP, att ett överklagande inte inverkar på skyldigheten att betala skatt (5 kap. 18 § LPP). Beskattningsbeslut enligt LSE är således omedelbart verkställbara i den mån inte anstånd anses kunna meddelas i enlighet med de särskilda förfarandebestämmelser som gäller härför enligt de i LPP angivna förfarandereglerna till vilka LSE i detta avseende hänvisar till. - Vad härefter angår beslut om särskilda avgifter enligt LSE är emellertid dessa inte beskattningsbeslut, vilket medför att LPP:s förfarandebestämmelser inte är tillämpliga på dessa beslut med undantag för de förfarandebestämmelser som det särskilt hänvisas till. Hänvisningen i LSE i denna del berör dock inte till någon del bestämmelserna i LPP om inverkan av överklagande av meddelade beskattningsbeslut eller de särskilda anståndsreglerna i LPP. Inte heller i övrigt innehåller LSE, med avseende på beslut om särskild avgift, några bestämmelser i denna del. Vid angivna förhållanden får avgiftsbesluten anses sakna rättsverkan innan de vunnit laga kraft och något förordnande om inhibition eller anstånd erfordras inte vid ett överklagande då ikraftträdandet och därmed också verkställigheten skjuts på framtiden enbart genom att avgiftsbeslutet överklagats. Länsrätten har vid sådant förhållande saknat laga grund för prövning av det hos länsrätten framställda inhibitionsyrkandet, vilket i stället bort avvisas. - Kammarrättens avgörande. Kammarrätten upphäver länsrättens beslut och avvisar Golli K:s där framställda yrkande om inhibition. - I Regeringsrätten yrkade Golli K. omprövning av kammarrättens beslut. - Riksskatteverket anförde i yttrande bl.a. följande. Verket ansåg att Regeringsrätten borde återförvisa målet till kammarrätten för prövning av frågan om inhibition. Ett beslut om särskild avgift enligt LSE var verkställbart utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Sanktionen med särskilda avgifter infördes i den förutvarande lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter (LDO). Beslut om att påföra särskild avgift enligt LDO kunde verkställas utan hinder av att de överklagats, vilket följde av en hänvisning till 85 § fordonsskattelagen (1988:327). Förarbetsuttalanden i samband med införandet av LSE talade för att lagstiftaren avsåg att reglerna i LDO oförändrade skulle föras över till LSE. I LSE saknades emellertid regler om huruvida beslut om påförande av särskild avgift kunde verkställas utan hinder av att de överklagats. Beskattningsmyndigheten hade alltsedan LSE trädde i kraft gjort den bedömningen att beslut om särskild avgift kunde verkställas utan hinder av att de överklagats. Det var en allmän princip att ett beslut om skatt var verkställbart också i det fall då beslutet inte hade vunnit laga kraft. Det gällde även sanktionsavgifter såsom skattetillägg och förseningsavgift. När den särskilda avgiften infördes i LDO som en sanktion mot att ha märkt dieselolja i bränsletanken på fordon så var även dessa avgiftsbeslut verkställbara. De särskilda avgifterna enligt LSE var ofta betungande för den som blev påförd sådan avgift. Om besluten skulle sakna rättsverkan innan de vunnit laga kraft, skulle det säkerligen leda till ett stort antal överklaganden. Kammarrättens ställningstagande kullkastade den allmänna principen att beslut om skatt och avgifter var omedelbart verkställbara. Verket hade utfärdat föreskrifter (RSFS 1996:14) om inbetalning av särskild avgift enligt 10 kap. 5 § LSE. Dessa föreskrifter blev otillämpbara med kammarrättens tolkning. Beskattningsmyndighetens rutiner för indrivning av påförda avgifter måste också ändras. Indrivning skulle inte att kunna ske förrän besluten om särskild avgift vunnit laga kraft, vilket skulle medföra betungande bevakningsrutiner för beskattningsmyndigheten. - Regeringsrätten (1999-11-24, Björne, Holstad, Lindstam, Eliason, Hulgaard) gjorde samma bedömning som kammarrätten och fastställde det slut som kammarrättens beslut innehöll. (fd I 1999-11-02, Perttu)

*REGI

*INST