RÅ 2004:120

Domskäl

Länsrätten i Västmanlands län (1997-11-18, ordförande Hallner) yttrade: Enligt 4 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, har den som till följd av arbetsskada fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel, sedan den sjukdom som förorsakats av skadan upphört, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. - Av 4 kap. 2 § samma lag framgår att livränta beräknas på den försäkrades livränteunderlag och utgår med så stor andel av detta som motsvarar graden av nedsättning av hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. - I 4 kap. 3 § LAF föreskrivs att förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av den försäkrade med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. L.T. har omskolat sig från målare till yrkeslärare på grund av en godkänd arbetsskada, syndroma cervicalis, med visandedag den 29 februari 1984. Under studietiden uppbar han livränta perioden den 13 januari 1986 - den 31 maj 1989 och sjukpenning enligt LAF perioden den 20 augusti 1990 - den 7 juni 1991. Studierna avslutades den 7 juni 1991. Han har efter utbildningen haft vikariat som lärare men inte fått någon fast anställning. Under perioden den 10 juni 1991 - den 6 januari 1992 beräknades livränteunderlaget på mellanskillnaden mellan målarlön och a-kasseersättning. Från och med den 7 januari 1992 har livränteunderlaget beräknats på mellanskillnaden mellan målarlön och lön för nyutexaminerad yrkeslärare. Vid fastställandet av livränteunderlaget för perioden från och med den 1 januari 1996 och tillsvidare har försäkringskassan beräknat lönen för yrkeslärare med hänsyn till att L.T. skulle ha uppnått fyra och ett halvt års erfarenhet. - Länsrätten gör följande bedömning. - Till grund vid bestämmande av arbetsskadelivränta ligger en jämförelse mellan ett livränteunderlag som fastställs enligt särskilda regler och den inkomst som den försäkrade trots arbetsskadan har förmåga att skaffa sig (förvärvsförmågan). Regeringsrätten har i flera domar funnit att det allmänna läget på arbetsmarknaden inte hör till de omständigheter som kan beaktas vid bedömning av förvärvsförmågan. (Se RÅ 1996 ref. 58 I och II samt RÅ 1996 not. 185). Regeringsrätten har därvid uttalat att den förvärvsförmåga som återstår efter arbetsskadan i princip skall bedömas mot bakgrund av ett tänkt läge på arbetsmarknaden där det allmänt sett finns tillräcklig tillgång på arbetet av det aktuella slaget. - L.T. har genom arbetsskadeförsäkringens försorg fått en yrkesutbildning till yrkeslärare men på grund av arbetsmarknadsläget inte lyckats få en fast anställning i yrket, utan endast vikariat. Hans förvärvsförmåga med avseende på livränta enligt LAF skall bedömas i ett arbetsmarknadsläge med tillräcklig tillgång på arbeten. I målet är inte visat att arbetsskadan medför att han inte skulle kunna arbeta heltid som yrkeslärare. Länsrätten finner vid angivna förhållanden att det inte finns anledning anta annat än att han i nära anslutning till utbildningens upphörande skulle ha erhållit arbete som yrkeslärare på heltid och att hans förvärsförmåga, per den 1 januari 1996, skulle ha motsvarat en yrkeslärares med fyra och ett halvt års erfarenhet. Med hänsyn härtill och till att någon annan omständighet inte framkommit som föranleder ändring i försäkringskassans beslut, skall överklagandet avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2003-06-02, Nylund, Strandberg, Wahlberg, referent, samt nämndemännen Lantz och Andersson) yttrade: Av 4 kap. 3 § LAF framgår att den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. - L.T. har, efter avslutad yrkeslärarutbildning våren 1991, inte fått något fast arbete som yrkeslärare. Han har endast haft kortare vikariat. Det får anses ostridigt att han i och för sig har förmåga att arbeta som yrkeslärare. Frågan i målet är om hans livränta från den 1 januari 1996 skall beräknas utifrån en inkomst efter skadan motsvarande ingångslönen för yrkeslärare eller en lön för en yrkeslärare med fyra och ett halvt år i yrket. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Arbetsskadeförsäkringens syfte är att ersätta en inkomstförlust som beror på arbetsskada. Den principiella utgångspunkten måste enligt kammarrättens mening vara att en inkomstförlust som inte beror på arbetsskadan, utan t.ex. på arbetsmarknadsläget eller på att den försäkrade inte gör tillräckliga ansträngningar att skaffa sig ett arbete, inte skall täckas av arbetsskadeförsäkringen. - L.T:s förvärvsförmåga som yrkeslärare får anses ha uppkommit i och med att utbildningen avslutades våren 1991. I målet har inte framkommit eller ens gjorts gällande att det på grund av hans arbetsskada, ålder, bosättningsförhållanden eller andra personliga förhållanden har varit orimligt att begära av honom att t.ex. flytta för att få ett arbete. Kammarrätten finner liksom länsrätten att, eftersom livräntan endast skall täcka den inkomstförlust som beror på arbetsskadan, hänsyn inte skall tas till att L.T. inte arbetat som yrkeslärare under den tid som gått sedan han avslutade sin utbildning. - Vilken inkomst som en försäkrad skulle ha haft om han hade arbetat är en bevisfråga. Som Riksförsäkringsverket anfört i yttrande till kammarrätten råder det i allmänhet stor osäkerhet om vilken den individuella löneutvecklingen skulle ha varit om den försäkrade hade arbetat heltid i det nya yrket. Följden härav kan många gånger bli att det inte kan anses visat att den försäkrade skulle ha haft nämnvärd löneökning. När, som här, det är utrett att en tjänst som yrkeslärare innebär en avtalad befordringsgång där lönen höjs med ökat antal år i yrket föreligger emellertid inte denna svårighet. Vid detta förhållande finner kammarrätten att L.T:s inkomst efter skadan skall beräknas till lönen för en yrkeslärare med fyra och ett halvt år i yrket. Överklagandet skall således avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

RFV yrkade i överklagande att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar och med ändring av försäkringskassans beslut förklara att L.T:s inkomst efter skadan skulle bestämmas till ett belopp som motsvarade ingångslönen för yrkeslärare i januari 1996.

L.T., som också överklagade kammarrättens dom, yrkade att inkomsten efter skadan skulle bestämmas till ett belopp motsvarande ingångslönen för yrkeslärare och anförde bl.a. följande. Han har gjort vad som rimligen kan begäras av honom för att i rådande arbetsmarknadsläge skaffa sig inkomst genom arbete. Så länge han inte genom tidigare verksamhet kvalificerat sig för en högre lön, är hans förmåga att skaffa sig inkomst som yrkeslärare inte högre än vad som motsvarar ingångslönen för detta yrke.

Regeringsrätten (2004-12-14, Lavin, Eliason, Almgren, Nord, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap. 1 § första stycket LAF har en försäkrad, som till följd av arbetsskada fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer, om nedsättningen är varaktig eller kan antas bestå under minst ett år.

Den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom eller henne med hänsyn till arbetsskadan, hans eller hennes utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter (4 kap. 3 § LAF).

Regeringsrätten har i rättsfallen RÅ 1996 ref. 58 I och II uttalat att den försäkrades förvärvsförmåga efter det att arbetsskadan inträffat i princip skall bedömas mot bakgrund av ett tänkt läge på arbetsmarknaden där det allmänt sett finns tillräcklig tillgång på arbeten av det aktuella slaget.

L.T., som tidigare arbetade som målare, har en godkänd arbetsskada med visandedag den 29 februari 1984. Han avslutade under år 1991 en ettårig utbildning till yrkeslärare. Han har dock inte kunnat få någon fast anställning som yrkeslärare utan har endast haft några kortvariga vikariat.

Försäkringskassan beslutade den 21 december 1995 om fortsatt livränta för L.T. för tiden fr.o.m. den 1 januari 1996. L.T:s inkomst som målare om skadan inte inträffat uppskattades till 221 200 kr. Inkomsten efter skadan beräknades uppgå till 173 642 kr, vilket belopp motsvarade inkomsten för en yrkeslärare med fyra och ett halvt års erfarenhet. Enligt uppgift från den skola där L.T. haft vikariat var den avtalsenliga lönen år 1995 för en yrkeslärare med fyra och ett halvt års erfarenhet i yrket 14 233 kr i månaden.

Frågan i målet är om L.T:s livränta skall beräknas utifrån en inkomst efter skadan motsvarande ingångslönen för yrkeslärare eller motsvarande lönen för en yrkeslärare med fyra och ett halvt års erfarenhet.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

L.T. hade kunna börja arbeta som yrkeslärare sommaren 1991, om det funnits något sådant arbete tillgängligt på arbetsmarknaden. Utredningen i målet ger stöd för att han i sådant fall den 1 januari 1996 skulle ha haft den inkomst från vilken försäkringskassan utgått vid beräkningen av livräntan. Då den försäkrades förvärvsförmåga efter arbetsskadan skall bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden, skall L.T:s inkomst efter arbetsskadan fastställas till det belopp som underinstanserna funnit.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandena.

Föredraget 2004-11-24, föredragande S. Ericson, målnummer 4258-03