RÅ 2004:121
För rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn, som fyllt 16 men inte 21 år och som omfattas av 1 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, krävs inte att förälder och barn bor tillsammans.
I en framställning hos Skåne läns allmänna försäkringskassa begärde M.B. att tillfällig föräldrapenning skulle utges till henne under tiden den 31 augusti - den 2 september 1998 för vård av hennes 19-årige son R. då denne blivit akut sjuk. - Av utredningen framgick bl.a. följande. R. har Downs syndrom och omfattades av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Han uppbar hel förtidspension och handikappersättning. R. bodde själv i familjens gamla bostad sedan M.B. flyttat till en ny bostad i närheten av R. Han hade ingen personlig assistent utan enbart hjälp av hemtjänsten två gånger i veckan om fyra timmar per gång. Han gick i gymnasiesärskola. Av läkarintyg framgick att R. var mycket infektionsbenägen och att han enligt M.B:s beskrivning ofta fick hög feber, svimmade och/eller kräktes och blev oklar. Han övergick då inom loppet av några timmar från att vara fullt frisk till att inte kunna klara sig utan tillsyn. - Försäkringskassan beslutade efter omprövning den 21 maj 1999 att inte betala ut tillfällig föräldrapenning till M.B. Kassan redogjorde därvid bl.a. för bestämmelserna i 4 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, om att tillfällig föräldrapenning kan utges för vård av ett barn som fyllt 16 men inte 21 år om barnet omfattas av 1 § LSS och för vad Riksförsäkringsverket (RFV) angett i sina allmänna råd 1997:10 om att det för rätt till tillfällig föräldrapenning för barn över 16 år enligt förarbetena till lagen borde krävas att barnet bor tillsammans med en förälder.
Länsrätten i Skåne län
M.B. överklagade och yrkade att hon skulle beviljas tillfällig föräldrapenning fr.o.m. den 31 augusti t.o.m. den 2 september 1998. Hon anförde bl.a. följande. Sonen R. har Mb Down och bor sedan maj 1998 själv i hennes tidigare lägenhet. Detta är möjligt tack vare hemhjälp fyra gånger per vecka och ett stort engagemang från hennes sida. Det är nödvändigt att väcka honom varje morgon för att han skall komma iväg till skolan eller för att han skall gå upp under ledighet. Hon måste även säga till honom när det dags att han skall lägga sig. R. har ingen tidsuppfattning och han måste även ha hjälp vid besök hos tandläkare, vårdcentral osv. R. klarar trots allt sitt boende bra och över förväntan. Hans tillvaro måste dock tillrättaläggas och struktureras mycket noga. Detta ansvarar hon helt och hållet för. Vid sjukdom har han inte förmåga att avgöra när han behöver hjälp och det går ofta inte att kommunicera med honom när han har hög feber. Han behöver vid dessa tillfällen hjälp och då rimligen av någon som han känner och litar på. Det mest naturliga i sådana situationer som dessa är att hon eller någon annan anhörig vårdar honom till dess att han tillfrisknat och åter kan sköta sig själv. Om R. hade bott tillsammans med henne hade det varit hans rätt att bli vårdad av henne eftersom han ännu inte fyllt 21 år. Varför skall det ha någon betydelse att han bor själv? I förarbetena till lagstiftningen sägs att det bör krävas att barnet bor tillsammans med en förälder. Det står inte skall. Försäkringskassan tolkar lagstiftningen utan fingertoppskänsla. Sunt förnuft säger att hon skall kunna vårda R. när han behöver det utan att hon skall behöva vidkännas en ekonomisk förlust. Det kan inte vara så att R. skall behöva tvingas in i ett gruppboende för att få den tillsyn han behöver när han är sjuk.
Domskäl
Länsrätten i Skåne län (2000-04-04, ordförande Tired) yttrade: Av RFV:s allmänna råd (1997:10 s. 47) framgår bl.a. följande: "Rätt till tillfällig föräldrapenning för barn över 16 år som omfattas av LSS föreligger endast i fall då föräldern behöver avstå från förvärvsarbete på grund av sjukdom eller smitta hos barnet. Med sjukdom hos barnet avses ett tillkommande sjukdomstillstånd, dvs. att en ny sjukdom tillstöter eller att grundtillståndet försämras. Med denna avgränsning följer att vårdbehov som beaktas vid assistansersättning inte ersätts genom den tillfälliga föräldrapenningen. För rätt till tillfällig föräldrapenning för barn över 16 år bör enligt förarbetena (prop. 1992/93:159, s. 151 och 205) krävas att barnet bor tillsammans med en förälder. Det är inte meningen att en förälder vars barn uppnått sådan självständighet att det flyttat hemifrån skall kunna uppbära tillfällig föräldrapenning. Om barnet på grund av funktionshindret inte kan bo kvar hemma torde det inte heller vara aktuellt med stödet. En förälder kan inte anses behöva avstå från förvärvsarbete på grund av barnets sjukdom, eftersom barnet inte i vanliga fall bor hos föräldrarna eller någon av dem." - Länsrätten gör följande bedömning. - Utredningen i målet ger vid handen att R. under normala förhållanden klarar av sitt boende väl och att han har uppnått en sådan självständighet som detta boende kräver. Enligt länsrättens mening får försäkringskassan vid ett sådant förhållande, med hänsyn till vad som anges i förarbetena, anses haft fog för sitt beslut att inte bevilja M.B. tillfällig föräldrapenning för tid som nu är ifråga. Överklagandet skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
M.B. överklagade och yrkade bifall till sin begäran om föräldrapenning. Hon anförde i huvudsak följande. Hon kan inte se att det har någon betydelse om R. sammanbor med henne eller inte, när han blir akut sjuk. Det centrala är hans behov av vård och omsorg i dessa situationer. Om de hade sammanbott skulle hon ha fått tillfällig föräldrapenning för de berörda dagarna. R. är något av en pionjär. Det är inte så vanligt att ungdomar med hans handikapp bor ensamma. Icke desto mindre är det en rättighet för honom att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Fortfarande efter två år är det fråga om en inskolning till eget boende. R. behöver hennes stöd i många stycken, exempelvis med att passa tider, komma upp på morgonen, lägga sig i tid och assistans vid läkar- och tandläkarbesök. Han är inte självständig och kan inte alltid klara sig själv när han blir sjuk. Det finns en lucka i trygghetsnätet för dessa ungdomar. Det är av principiellt intresse att se över försäkringskassans bedömningsgrunder i fall som detta. Det är av yttersta vikt att luckan täpps igen, innan någon faller igenom. Problemet kan lösas genom gruppboende. En sådan lösning vore dock odemokratisk, oetisk och framför allt diskriminerande. Det vore en lösning på samhällets villkor.
Skåne läns allmänna försäkringskassa ansåg att överklagandet skulle avslås.
Kammarrätten i Göteborg (2001-05-22, Nyström, Hansson, referent, Aurell samt nämndemännen Johansson och Lidén) yttrade: Vad M.B. anfört i kammarrätten utgör - med hänsyn till det syfte med ifrågavarande bestämmelse i 4 kap. 11 § AFL som framgår av det i länsrätten återgivna propositionsuttalandet - inte skäl till annan bedömning än den länsrätten gjort. Kammarrätten avslår därför överklagandet.
M.B. fullföljde sin talan om rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av sonen R. Hon anförde bl.a. följande. I förarbetena till lagstiftningen står att barnet bör bo tillsammans med en förälder, inte att de skall bo tillsammans. Detta bör ge möjlighet till flexibilitet i tolkningen av ett ärende. R. flyttade hemifrån för att kunna leva ett så normalt vuxenliv som möjligt trots sitt funktionshinder. Funktionshindret är livslångt, varför han kommer att behöva stöd och hjälp hela livet. Han är således inte självständig. Barn och vuxna med funktionshinder kan behöva akut hjälp. Vid ifrågavarande tillfälle var R. i behov av akut hjälp på grund av mycket hög feber och svimningsanfall. Hemtjänsten saknar möjligheter att ge honom utökad hjälp i en sådan situation.
RFV bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Enligt förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 151 och 205) bör för rätt till tillfällig föräldrapenning för barn över 16 år krävas att barnet bor tillsammans med en förälder. Det är inte meningen att en förälder skall kunna uppbära tillfällig föräldrapenning för ett barn som blivit så självständigt att han eller hon flyttat hemifrån. Om barnet på grund av funktionshindret inte kan bo kvar hemma blir det inte heller aktuellt med stödet. I dessa fall anses en förälder inte behöva avstå från förvärvsarbete på grund av barnets sjukdom, eftersom barnet inte i vanliga fall bor hos föräldrarna eller någon av dem. - M.B:s son R. bodde vid den aktuella tidpunkten inte tillsammans med henne. Med hänvisning till uttalandena i förarbetena är hon därför enligt verkets mening inte berättigad till tillfällig föräldrapenning.
Regeringsrätten (2004-06-22, Nordborg, Eliason, Hulgaard, Wennerström, Hamberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap. 11 § andra stycket AFL kan tillfällig föräldrapenning utges för vård av ett barn som fyllt 16 men inte 21 år om barnet omfattas av 1 § LSS. Av tredje stycket framgår att tillfällig föräldrapenning utges om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet.
Frågan i målet är om M.B. har rätt till tillfällig föräldrapenning under tiden den 31 augusti - den 2 september 1998 för vård av sin då 19-årige, icke hemmaboende son R.
I målet är ostridigt att R. omfattas av 1 § LSS.
Lagstiftningen om föräldrapenningförmåner innehåller inte några klart uttryckta bestämmelser om att en förutsättning för ersättning är att förälder och barn bor tillsammans. I förarbetena till de i målet aktuella bestämmelserna har, som framgår av bl.a. RFV:s svaromål, gjorts vissa uttalanden av innebörd att det för rätt till ersättning bör krävas att barnet bor tillsammans med föräldern. Om detta skulle vara en förutsättning för att utge ersättning, borde den enligt Regeringsrättens mening ha kommit till uttryck i lagtexten. M.B. kan därför inte förvägras tillfällig föräldrapenning på den grunden att hon inte sammanbodde med sin son. Vid detta förhållande och då det i målet inte gjorts gällande att M.B. av annat skäl inte har rätt till tillfällig föräldrapenning i enlighet med sitt yrkande, skall hennes överklagande bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar och förklarar, med bifall till överklagandet, M.B. berättigad till tillfällig föräldrapenning under tiden den 31 augusti - den 2 september 1998.