RÅ 2004:86
Att förvägra en person, som är bosatt och skattskyldig i Sverige men arbetar i Danmark, avdrag för avgift till dansk arbetslöshetskassa har ansetts strida mot gemenskapsrättens regler om fri rörlighet för arbetstagare.
Länsrätten i Skåne län
J.O. var under de aktuella beskattningsåren bosatt i Malmö och arbetade i Köpenhamn. Han var skattskyldig i Sverige och yrkade i sina deklarationer för taxeringsåren 1997 och 1998 avdrag för avgift till dansk arbetslöshetskassa med 5 350 kr respektive 5 488 kr. Skattemyndigheten i Malmö vägrade båda taxeringsåren avdragen med motiveringen att avdrag inte medgavs för utgift till utländsk arbetslöshetskassa. J.O. överklagade skattemyndighetens beslut och vidhöll sina yrkanden om avdrag för avgifterna. Han anförde att han inte fick upprätthålla sitt medlemskap i svensk arbetslöshetskassa då han arbetade i Danmark och att han hade rätt till arbetslöshetsunderstöd från svensk arbetslöshetskassa enbart under förutsättning att han under den tid han arbetat i Danmark betalat avgift till en dansk arbetslöshetskassa.
Länsrätten i Skåne län (2000-11-30, ordförande Hellerstedt) avslog överklagandena och yttrade bl.a.: Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall, enligt 20 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Avdrag får inte göras för bl.a. den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. Till skattskyldigs levnadskostnader räknas, enligt anvisningspunkt 1 till nämnda bestämmelse, bl.a. premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom. punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §. - Avdrag medges, enligt anvisningspunkt 6 till 33 § KL, för avgift till erkänd arbetslöshetskassa. Med arbetslöshetskassa avses i KL arbetslöshetskassa enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. Avdragsrätten omfattar således endast avgifter till en arbetslöshetskassa som regleras i denna lag, dvs. arbetslöshetskassa som är registrerad hos Arbetsmarknadsstyrelsen. Utgifter för andra slag av arbetslöshetsförsäkringar, t.ex. utländska försäkringar, är alltså inte avdragsgilla. - Länsrätten gör följande bedömning. - J.O. har under beskattningsåret betalat avgift till dansk arbetslöshetskassa. Det har inte framkommit att den danska arbetslöshetskassan är registrerad hos Arbetsmarknadsstyrelsen. Den danska arbetslöshetskassan kan därför inte anses utgöra en sådan arbetslöshetskassa som avses i KL. Avdrag kan således lagligen inte medges för avgift till denna arbetslöshetskassa vid 1997 och 1998 års taxeringar.
J.O. överklagade och yrkade i första hand att länsrättens domar skulle ogiltigförklaras, i andra hand att målen skulle återförvisas till länsrätten och i tredje hand att kammarrätten skulle ompröva länsrättens domar. Han anförde bl.a. följande. Han var tvungen att betala avgift till dansk arbetslöshetskassa för att behålla rätten att uppbära arbetslöshetsersättning från Sverige. Ingenstans i KL står det att arbetslöshetskassan skall vara registrerad hos AMS för att avdrag skall medges. Denna tolkning står i strid med bl.a. rådets förordning (EEG) nr 1408/71, vilken för gränsgångare rättsligt likställer medlemskap i svensk och utländsk arbetslöshetskassa. EU:s lagar och förordningar står över nationell lagstiftning. Dessa inkonsekvenser har numera rättats till genom ändring i KL men det innebär inte att denna praxis någonsin varit riktig. Skattemyndigheten tillstyrkte dessutom denna lagändring, vilket innebär att skattemyndigheten hade ändrat uppfattning redan vid tiden för hans överklaganden.
Skattemyndigheten ansåg att överklagandena skulle avslås och anförde bl.a. följande. De åberopade artiklarna ur rådets förordning (EEG) nr 1408/71 behandlar det försäkringsskydd som bl.a. gränsarbetare har rätt till. Frågan i målen är emellertid den skatterättsliga avdragsrätten för avgift till en utländsk arbetslöshetskassa. Att det för aktuella taxeringsår saknas avdragsrätt för sådan avgift innebär inte att Sverige bryter mot den ovan angivna förordningen. Skatterätten omfattas inte av något avtal eller någon konvention mellan EU-länderna. Varje land får själv besluta om beskattning inom det egna territoriet. Skattemyndigheten kan inte finna någon EG-lagstiftning som ger stöd för J.O:s yrkanden. Att avdrag numera medges innebär inte att Sverige dessförinnan brutit mot någon EU-bestämmelse.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2002-08-22, Åberg, Nystrand, referent, Lindén) yttrade: Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 reglerar inte beskattningsfrågor för medborgare i de skilda medlemsstaterna inom EU. Det finns idag inte några harmoniserade bestämmelser inom gemenskapen för hur de avtalsslutande staterna skall fördela beskattningsrätten sig emellan. Bestämmelser om i vilket land som nordiska "gränsgångares" inkomster skall beskattas finns i stället i 1989 års nordiska dubbelbeskattningsavtal, vilket för J.O:s del innebär att hans inkomster beskattas enligt svensk skattelagstiftning. - Kammarrätten i Göteborg har i ett flertal domar funnit att det har saknats laglig grund för att medge avdrag för avgift till utländsk arbetslöshetskassa för tid t.o.m. taxeringen 1998 (se bl.a. dom den 19 december 1997 i mål nr 1210-- 1212-1997 och dom den 13 april 2000 i mål nr 1235-1999). Regeringsrätten har i flera av de mål som överklagats dit beslutat att inte meddela prövningstillstånd (se bl.a. beslut den 27 juli 2000 i mål nr 1315-1998). Kammarrätten finner inte skäl att göra någon annan bedömning i förevarande mål. Med hänsyn härtill skall överklagandena avslås. - Kammarrätten avslår överklagandena.
J.O. fullföljde sin talan.
Skatteverket tillstyrkte av gemenskapsrättsliga skäl bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (2004-10-18, Ragnemalm, Sandström, Ersson, Dexe, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt punkt 6 av anvisningarna till 33 § i den numera upphävda KL i dess lydelse vid aktuella taxeringar medgavs avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa. Avdragsrätten omfattade endast avgifter till arbetslöshetskassa som reglerades i den numera upphävda lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Utgifter för andra arbetslöshetsförsäkringar, t.ex. utländska sådana, var således inte avdragsgilla vid de nu aktuella taxeringarna.
Bestämmelserna har därefter ändrats. Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1998 med tillämpning första gången vid 1999 års taxering, infördes avdragsrätt för avgift till utländsk arbetslöshetskassa under vissa förutsättningar. Avdraget har sedermera ersatts med en skattereduktion, som även kan erhållas för avgift till utländsk arbetslöshetskassa; se 65 kap.11 b och 11 c §§inkomstskattelagen (1999:1229).
Enligt den lagstiftning som gällde nu aktuella taxeringsår medgavs således inte avdrag för avgift till utländsk arbetslöshetskassa. I målet aktualiseras frågan om denna reglering strider mot artikel 39 i EG- fördraget om fri rörlighet för arbetstagare.
Enligt vad EG-domstolen vid upprepade tillfällen slagit fast, tar artikel 39 inte endast sikte på öppen diskriminering av medborgare från andra medlemsstater. Även bestämmelser som hindrar eller avskräcker medborgare i en medlemsstat från att lämna sitt hemland för att utöva sin rätt till fri rörlighet utgör ett hinder för denna frihet, även om de tillämpas oberoende av de berörda arbetstagarnas nationalitet (se t.ex. domen i mål C-385/00, de Groot, REG 2002 s. I-11819, punkt 78).
J.O. har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet genom att förvärvsarbeta i annan medlemsstat och kan därför åberopa fördragets bestämmelser. Han har enligt den tillämpliga svenska regleringen vägrats avdrag på den grunden att avgiften erlagts till en utländsk arbetslöshetskassa. En sådan bestämmelse är ägnad att få till effekt att arbetstagare avstår från att lämna landet för att arbeta i en annan medlemsstat. Regeringsrätten finner därför att den utgör ett hinder för arbetskraftens fria rörlighet. Det har inte framkommit några omständigheter som kan rättfärdiga kopplingen till svensk arbetslöshetskassa.
Regeringsrätten finner mot denna bakgrund att det strider mot fördragets artikel 39 att inte medge J.O. avdrag för den avgift han erlagt till dansk arbetslöshetskassa. Skäl saknas att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. J.O:s yrkanden skall således bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten medger J.O. avdrag vid 1997 och 1998 års taxeringar för de avgifter han betalat till dansk arbetslöshetskassa.