om fortsatt reformering av inkomstskatten, m.m.

Prop. 1979/80: 58

Regeringens proposition

1979/80: 58

om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

beslutad den 8 november 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag om en fortsatt reformering av inkomst-

skatten. Marginalskattesänkningar föreslås för 1980 års inkomster mellan

ca 35000 kr. och 116000 kr. Den största sänkningen, med 4 procentenheter,

genomförs i skikten mellan 58 000 kr. och 75 000 kr. Vidare föreslås att en marginalskattespärr införs, enligt vilken den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten inte får överstiga en viss gräns. Denna föreslås utgöra 80 72 i inkomstskikt upp till 30 basenheter — 174000 kr. år 1980

— och 854. för inkomstdelar därutöver. Den gällande regeln om begränsning av det totala skatteuttaget, den s. k. 80/85-procentregeln, föreslås anpassad till marginalskattetaket.

I propositionen redovisas den lagtekniska regleringen av den reform av det kommunala skatteunderlaget som utgjorde ett led i propositionen om den kommunala ekonomin (prop. 1978/79:95). Grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen föreslås i det sammanhanget höjt från 4 500 kr. till 6000 kr., medan det statliga grundavdraget föreslås slopat. Den särskilda skattereduktionens storlek anpassas till de nya reglerna för grundavdragen och en teknisk anpassning av den statliga inkomstskatteskalan genomförs.

Även utformningen av folkpensionärernas skattelättnader behandlas i

propositionen. För är 1980 föreslås en höjning av det extra avdraget. Vidare läggs förslag fram om deklarationspliktsgränsen för folkpensionärer vid 1980 års taxering.

Slutligen föreslås i propositionen att avgift för arbetslöshetsförsäkring, som tidigare har varit avdragsgill endast inom ramen för det s. k. kapital-

försäkringsavdraget, skall få dras av från inkomsten i förvärvskällan.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980. I Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 58

Prop. 1979/80: 58

F Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 576) om statlig inkomst-

skatt!

dels att 8§. 98 2 och 3 mom., 108 I mom. samt I 18 I mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 10 a§, av nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8¶Skattskyldig fysisk person. som varit här i riket bosatt under beskattningsåret., äger att å den täxeräde inkomsten åtnjuta statligt srundavdrag, varvid 48§ 2 och 3 mom. samt 49§ kommunalskattelagen skola äga motsvarande tilllämpning.

Förening, som är hänförlig under 538 I mom. första stycket e) kommu-

nalskattelagen. äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grund-

avdrag med 2000 kronor.

2 mom? För skattskyldig fy- 2 mom. Har skattskyldig varit sSisk person. som varit här i riket bosatt här i riket under hela eller bosatt under hela eller någon del någon del av beskattningsåret och

av beskattningsåret, utgöres den har skatteförmågan varit väsentli-

beskattningsbara inkomsten av den gen nedsatt av sådan anledning, taxerade inkomsten, minskad med som anges I 508 2 mom. andra, det statliga grundavdrag. vartill tredje eller fjärde stycket kommuden skattskyldige är berättigad. nalskattelagen (1928: 370), får efter Den beskattningsbara inkomsten taxeringsnämndens eller, om beskall angivas i helt hundratal kro- svär anförts eller särskild framställnor, så ant överskjutunde belopp. ning därom gjorts senast den 30 juni som icke uppgår till helt hundratal året näst efter taxeringsåret, länskronor, bortfaller. rättens prövning den skattskyldiges

Finnes skattskyldigs skatteför- taxerade inkomst minskas med avmåga hava varit väsentligen ned- drag enligt bestämmelserna i nämnsatt av anledning, varom i 508 2 da lagrum. Vad härefter återstår mom. andra, tredje eller fjärde avrundas nedåt till helt hundratal stycket kommunalskattelagen kronor och utgör beskattningsbar (1928: 370) förmåäles, må efter taxe- inkomst. ringsnämndens eller, om besvär an-

förts eller ock särskild framställ-

ning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter tuxeringsåret, läns-

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770. 2 Senaste lydelse 1977: 573. 3 Senaste lydelse 1979: 171.

Prop. 1979/80: 58 3

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

rättens beprövande den skattskyl-

diges taxerade inkomst minskas,

förutom med statligt grundavdrag. med viterligare avdrag enligt beståmmelserna i nämnda lagrum.

Vad härefter återstär avrundas nedåt ull helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

För förening som äger rätt till grundavdrag enligt 88, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

3 mom.t Ha makar. som under beskattningsäret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här I riket, båda haft taxerad inkomst,

skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem

båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 318 kommunalskattelagen, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskältan i ej blott ringa omfattning. Med B-

inkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgö- Beskattningsbar A-inkomst utres av det sammanlagda beloppet görs av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, för- minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och så- lustavdrag och sådant avdrag som dant avdrag utöver grundavdrag avses i 2 mom. första stycket. Besom avses i 2 mom. andra stycket. skattningsbar A-inkomst avrundas Beskattningsbar A-inkomst avrun- nedåt till helt hundratal kronor. så das nedät till helt hundratal kronor, att överskjutande belopp, som icke så att Överskjutande belopp, som uppgår till helt hundratal kronor, icke uppgår till helt hundratal kro- bortfaller. nor, bortfaller. Beskattningsbar B-inkomst ut-

Beskattningsbar B-inkomst wgö- görs av skillnaden mellan den res av skillnaden mellan den skatt- skattskyldiges beskattningsbara inskyldiges beskattningsbara = in- komst, beräknad enligt 2 eller 4 komst. beräknad enligt 2 mom... mom... och den beskattningsbara och den beskattningsbara A-inkom- A-inkomsten. sten.

Nuvarande Iyvdelse

10. $

I mom? Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

4 Senaste lydelse 1970: 163. 5 Senaste lydelse 1978:912.

Prop. 1979/80: 58 4

Grundbeloöoppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enhgt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 108 I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten:

när beskattningsbar inkomst överstiger

I menicke 5 basenheter: grundbeloppet för 3 basenheter och 4 av återstoden;

sv ou 6 - : a la 5 n NY EN - I

HON 7 ” ' 6 3 ” ;

7 & : 7 "6 NOA

ger 9 - : - - 8 - > 00 ” :

grn 0) ” : - ” 9 ” "2500 : 10 HH ” : ” ” 10 v 2906 ” : Hot 12 - : ” ” H" ” ME Kn ” ; per sv 13 vw : sr vi 12 - > 35 ov ” :

ov os 4 - : nn ua 2 - > 098 or > :

14 von 6 - i - - 14 - 45060 +” I

BON 20 ” : ” ” 16 ” "4900 ” :

20 30 os NN 20 ” SIN MG

30 basenheter ” ” 30 ” MT: 12 ” .

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse

10 § I mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjesuttelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger I basenhet enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt:

I procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger

I menicke 4 basenheter: grundbeloppet för I basenhet och 2 6 av återstoden; 4 v 5 ” : ” ” 4 basenheter och = 466” ” ;

5 6 - 5 sa = ser - I

6 7 6 ”" cv EHN ” ; 7: 8 7 ” oo HAR” ” ; & 9 8 0 IGN ” ;

9: 10 : "9 2096

oo HH ” : ” ” 10 ” "0 22 ” ; Hov 12 ” : ” ” l" ” "2690 ” ; ror 13 ” : ” ” 12 ” JO V ” ; 1 14 ” : ” ” 13 ” EE RN ” ; Hon I5 ” : ” ” l4 ” 0 J9 GR ” ; sov 6 ” : ” ” IS ” 0 AGN ” ; HBO 7 ” i ” ” 16 ” "0 4S KV : Hov 20 ” : ” ” 17 ” 0 48 ” ;

20 oo 30 - : - sa 20 - > s3oö a :

30 basenheter : ” ” 30 ” "> SBR”

Prop. 1979/80: 58 5

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel. Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

10a§

Vid beräkning av statlig inkomstskatt gäller följande i fråga om fysSisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av

beskattningsåret, och för oskiftat dödsbo efter den som vid sin död

var bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte uti den mån den tillsammans med kommunal inkomstskatt överstiger 80 procent av någon del av den beskattningsbara inkomsten upp till 30 basenheter och 85 procent av någon del av den beskattningsbara inkomsten därutöver.

Har skattskyldig inkomst som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) heskattas i annan kommun än hemortskommunen anses inkomst i hemortskommunen = utgöra — den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Har skattskyldig inkomst I två eller flera kommuner utom hemortskommunen skall den största av dessa inkomster anses utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten i nämnda kommuner. Uppgår inkomst I två eller flera kommuner till samma belopp skall inkomst i den kommun som har den högsta skattesatsen. anses utgöra den högsta delen uv den — sammanlagda — inkomsten. Motsvarande skall gälla vid sådan fördelning som avses 160§ kommu-

nalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas samman enligt [1 § I mom. beräk-

nas statlig inkomstskatt med ut-

gångspunkt i de regler som enligt tredje stycket ovan gäller för make

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har den högsta A-inkomsten.

Bestämmelserna tillämpas därvid

som om denne make var skattskyl-

dig även för andra makens B-

inkomst. Har makarna skilda hem-

ortskommuner unses hemortskom-

munen för maken med den högsta

A-inkomsten vara makarnas ge-

mensumma. Är makarnas inkoms-

ter lika stora skall den kommun där

skattesatsen är högst anses som

hemortskommun.

118 I mom.8 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans. taxeras en var för sin inkomst, varvid anvisningarna till 528 kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag. varom 1 4§ I mom. förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst.

Avdrag, som 198 2 mom. andra Avdrag, som i 98 2 mom. första stycket sägs, beräknas för vardera stycket sägs. beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmel- maken för sig, varvid bestimmelserna 1528 I mom. fjärde och femte serna 1528 I mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen styckena kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande till- (1928: 370) tillämpas. lämpning.

I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar

A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattnings- Har bäda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten en- bar inkomst, beräknas skatten enligt sjätte -nionde styckena. ligt sjätte -åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskatt- Beskattningsbar B-inkomst hos

ningsbar B-inkomst, beräknas skat- make, som har den lägsta beskattten på det summanlagdu beloppet ningsbara A-inkomsten. sammanav dessa inkomster och fördelas på läggs med andra makens beskatt-

makarna efter förhållandet mellan ningsbara inkomst. Därefter beräkde beskattningsbara inkomsterna. nas skatt med tillämpning av 10§ 1

I annat fall sammanlägges be- mom. på summan av nämnda Bskattningsbar B-inkomst hos make. inkomst och andra makens beskatt-

8 Senaste lydelse 1976: 68.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

som har den lägsta beskattningsba- ningsbara inkomst. Skatten på marå A-inkomsten, med andra makens karnas B-inkomster utgör skillnabeskattningsbara inkomst. Därefter den mellan den sålunda beräknade beräknas skatt med tillämpning av skatten och den skatt som belöper 108 I mom. på summan av nämnda på den i nämnda summa ingående B-inkomst och andra makens be- beskattningsbara A-inkomsten. skattningsbara inkomst. Skatten på Skatten på B-inkomst fördelas på makarnas B-inkomster utgör skill- makarna efter förhållandet mellan naden mellan den sålunda beräkna- deras beskattningsbara B-inkomsde skatten och den skatt som belö- ter. Bestämmelserna i 108 3 mom.

per på den i nämnda summa ingåen- skall därvid iakttas.

de beskattningsbara A-inkomsten. Vid tillämpning av detta moment Skatten på B-inkomst fördelas på skall, om det sammanlagda belopmakarna efter förhållandet mellan pet av makars B-inkomster inte deras beskattningsbara B-inkoms- överstiger 2000 kronor, dessa inter. Bestämmelserna i 10§ 3 mom. komster anses som A-inkomst. skola därvid iakttagas. Vidare skall minst 4500 kronor av

Om det sammanlagda beloppet vardera makens beskattningsbara av makars B-inkomster icke över- inkomst anses som beskattningsbar stiger 2000 kronor, skola dessa in- A-inkomst. komster vid tillämpning av detta moment anses som A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980 och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 198, 468 2 mom., 48& 2 och 3 mom., 538 I mom., punkt I av anvisningarna till 20§, punkt 14 av anvisningarna till 218, punkt 2 av anvisningarna till 228, punkt 9 av anvisningarna till 24§, punkt 9 av anvisningarna till 28§, punkt 9 av anvinsningarna till 29§, punkt 12 av anvisningarna till 32 § samt punkt 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i anvisningarna till 33 § skall införas en ny punkt, 6, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §!

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gå-

va.

! Senaste lydelse 1978: 944.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses 135 § 3 eller 4 mom. ;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100

kronor;

ersättning, som på grund av för- ersättning, som på grund av för-

säkring jämlikt lagen (1962: 381) om säkring jämlikt lagen (1962: 381) om

allmän försäkring, lagen (1954: 243) allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller la- om yrkesskadeförsäkring eller la-

gen (1976: 380) om arbetsskadeför- gen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfatlit den försäkrade, om säkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på för- icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4500 kronor eller värvsinkomst av 6 000 kronor eller

högre belopp för år eller utgör för- högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersätt- äldrapenning, så ock sådan ersätt-

ning enligt annan lag eller särskild ning enligt annan lag eller särskild

författning. som utgått annorledes författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som än på grund av sjukförsäkring, som

nyss sagts, till nägon vid sjukdom nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under eller olycksfall i arbete eller under

militärtjänstgöring eller i fall som militärtjänstgöring eller i fall som

avses I lagen (1977: 265) om statligt avses I lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd = eller = lagen personskadeskydd = eller = lagen

(1977: 267) om krigsskadeersättning (1977: 267) om krigsskadeersättning

till sjömän om icke ersättningen till sjömän om icke ersättningen

grundas på förvärvsinkomst av grundas på förvärvsinkomst av

4500 kronor eller högre belopp för 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit nå- sjukdom eller olycksfall tillfallit nå-

gon på grund av annan försäkring, gon på grund av annan försäkring,

som icke tagits i samband med som icke tagits I samband med

tjänst. dock att till skattepliktig in- tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av komst räknas ersättning i form av pension celler i form av livränta i pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig den mån livräntan är skattepliktig

enligt 328 I eller 2 mom., så ock er- enligt 328 I eller 2 mom., så ock er-

sättning som utgår på grund av tra- sättning som utgår på grund av tra-

fikförsäkring elter, med nedan angi- fikförsäkring eller, med nedan angi-

vet undantag, annan ansvarighets- vet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skade- försäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad ståndsförsäkring och avser förlorad

inkomst av skattepliktig natur; inkomst av skattepliktig natur:

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast-

ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag:

Prop. 1979/80: 58 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring:

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att

hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse

elter i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller

olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkrinag, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor el- = förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år: ler högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån

givaren enligt 208 eller punkt 5 av anvisningarna till 46§ icke är berättigad

till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbi-

drag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt

6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag:

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt:

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den värdbehövande:

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, förordningen (1976: 262) om statskommunala bo-

stadsbidrag eller förordningen (1977: 392) om statskommunala bostadsbi-

drag till vissa folkpensionärer m. f1.:

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid

första tillfålle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 218.

tSe vidare anvisningarna.)

46 §

2 mom.? I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna

till 41 b 5;

3) för premier och andra av- 3) för premier och andra avgifter,

gifter, som skattskyldig erlagt för som skattskyldig erlagt för försäkförsäkringar av följande slag, vilka ringar av följande slag, vilka ägas ägas av honom själv eller, i före- av honom själv eller, i förekom-

kommande fall, hans make eller mande fall, hans make eller hans hans omyndiga barn, nämligen ka- omyndiga barn, nämligen kapital-

pitalförsäkring, till den del avdrag försäkring, till den del avdrag för

för premien ej medges enligt punkt premien ej medges enligt punkt 2 av 2 av anvisningarna till 22§ eller anvisningarna till 22§ eller punkt 9 punkt 9 av anvisningarna till 298, av anvisningarna till 29 §, arbetslös-

arbetslöshetsförsäkring samt sådan hetsförsäkring, om avdrag ej sjuk- eller olycksfallsförsäkring, medges enligt nyssnämnda lagrum

därunder inbegripen avgift till sjuk- eller punkt 6 av anvisningarna till kassa för begravningshjälp, som ej 33§, samt sådan sjuk- eller olycksavses I 338 och som ej utgör sjuk- fallsförsäkting, därunder inbegriförsäkring enligt 2 -4 kap. lagen om pen avgift till sjukkassa för begravallmän försäkring; ningshjälp, som ej avses i 338 och

som ej utgör sjukförsäkring enligt

2—4 kap. lagen om allmän försäk-

ring;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklaration fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret utgivit för eller

tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med

3000 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseen-

de annan pensionförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring

2 Senaste lydelse 1978: 913.

Prop. 1979/80: 58 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i

riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det

belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock

att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må

åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500

kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit

ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och icke är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses I punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 298, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den icke överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening icke överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskatt-

ningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst

avses inkomst som enligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även

inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 8

2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta

att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock

följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Sådant avdrag får dock icke beräknas för inkomst som

härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har

sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av

anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk

Prop. 1979/80: 58 12

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

eller rörelse, upphört med driften 1 förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag

beräknas även på sådan inkomst som enligt 98 3 mom. andra stycket lagen

(1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får I detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyl-

dige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift

som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som

för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som

enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har

avdrag för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som avses I första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf.

Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemorts-

kommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i

annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i före-

kommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits. :

48§

2 mom? Skattskyldig fysisk 2 mom. Skattskyldig fysisk

person, som varit här I riket bosatt person. som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret. äger under hela beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxe- att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt rade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag med 4500 kronor. grundavdrag med 6 000 kronor.

Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskatt-

ningsåret uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig gottgörelse som utgör skattepliktig

inkomst enligt lagen (1958: 295) om inkomst enligt lagen (1958: 295) om

sjömansskatt skall grundavdraget sjömansskatt skall grundavdraget

3 Senaste lydelse 1974: 769.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

minskas med cn tolftedel för varje minskas med 500 kronor för varje period om trettio dagar för vilken period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt I $ 2 mom. lagen skat- samt enligt I $ 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda tepliktig dagpenning. beräknade grundavdraget avrun- 3 mom. Skattskyldig fysisk das uppåt till helt tiotal kronor. person, som varit här i riket bosatt

3 mom.! Skattskyldig fysisk per- endast under en del av beskattson. som varit här i riket bosatt ningsåret, äger i hemortskommu-

endast under en del av beskatt- nen åtnjuta kommunalt grundavningsäret, äger i hemortskommu- drag med 500 kronor för varje kanen åtnjuta kommunalt grundav- lendermånad eller del därav, varundrag som för varje kalendermånad der han varit här i riket bosatt. Här-

eller del därav, varunder han varit vid gäller bestämmelserna i 2 mom.

här i riket bosatt, utgör en tolftedel andra stycket. av 4500 kronor. Härvid gäller bestämmelserna i 2 mom. andra stycket. Det avdragsbelopp, som så-

lunda erhålles, avrundas uppåt till

helt tiotal kronor.

533 I mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej an-

nat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats:

samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av här belägen fastighet:

för inkomst av rörelse, som här bedrivits:

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ-

ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån

och förvärvats genom verksamhet här i riket:

för — pension = enligt = lagen för — pension = enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring till (1962: 381) om allmän försäkring till

den del beloppet överstiger 4500 den del beloppet överstiger 6000

kronor och för annan ersättning en- kronor och för annan ersättning en-

ligt nämnda lag; ligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:

för belopp. som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäKringsrörelse:; + Senaste lydelse 1978: 913. 3 Lydelse enligt prop. 1979/80: 32.

Prop. 1979/80: 58 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller tagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgätt till

någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän: för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen

(1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd:

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973: 349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst:

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eiler rörelse: samt

för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i den omfattning, som anges I anvisningarna till 41 b 8;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner. skogar samt uthyrda eller med tomt-

rätt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar

eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose sta-

tens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushällningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse:

d) akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional ut-

vecklingsfond som avses i förordningen (1978: 504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond,

allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understöds-

föreningar som inte bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet, pen-

sionsstiftelser som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsut-

fästelse m. m., personalstiftelser som avses i samma lag med ändamål

uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd

eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsned-

läggelse eller rationalisering av företags verksamhet, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna pensionsfonden, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m., Bok-

branschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt

Prop. 1979/80: 58 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samarbete med u-länder, Järnkontoret och SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Skeppsfartens sekundärlånekassa, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén,

Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Aktiebolaget Tipstjänst:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller be-

stämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna under-

stöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för inkomst av fastighet och av rörelse:

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, samtliga här under f) avsedda bolag. verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats: g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet: för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda. av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke. må klagan icke föras.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 20§

1.5 Till skattskyldigs levnads- 1. Till skattskyldigs levnadskostkostnader, för vilka avdrag enligt nader, för vilka avdrag enligt denna

denna paragraf ej medgives, räknas paragraf ej medges, räknas bland bland annat premier för egna per- annat premier för egna personliga

sonliga försäkringar och avgifter till försäkringar och avgifter till kassor,

kassor, föreningar och andra sam- föreningar och andra sammanslut-

manslutningar, i vilka den skatt- ningar, i vilka den skattskyldige är

skyldige är medlem. Att i vissa spe- medlem. Avdrag får dock göras för ciella fall avdrag dock får göras för sådana premier och avgifter i den dylika premier och avgifter, fram- omfattning som anges i 25§ I

går av stadgandena i 25§ I mom., mom., 33§ och 46§ 2 mom. samt 33§ och 468 2 mom. samt punkt 2 punkt 2 av anvisningarna till 22 §, av anvisningarna till 22§ och punkt punkt 9 av anvisningarna till 29 &

9 av anvisningarna till 298. och punkt 6 av anvisningarna till

33 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål äro att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla

affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avse jubileum för företa-

get, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelav-

löpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna äro att hänföra till

personalvård. Avdrag må i det enskilda fallet icke åtnjutas med större belopp än som kan anses skäligt.

till 218

14.7¶Sjukpenning enligt lagen 14. Sjukpenning enligt lagen

(1962: 381) om allmän försäkring. (1962: 381) om allmän försäkring. lagen (1954:243) om yrkesskade- lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. lagen (1976: 380) om ar- försäkring. lagen (1976: 380) om ar-

betsskadeförsäkring, lagen (1977: betsskadeförsäkring, lagen (1977:

265) om statligt personskadeskydd 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 267) om krigsska- och lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skat- deersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastig- tepliktig intäkt av jordbruksfastig-

het om sjukpenningen grundas på het om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till jord- inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet och för sig eller till- bruksfastighet och för sig eller till-

sammans med annan sjukpenning- sammans med annan sjukpenning-

grundande inkomst uppgår till4 500 grundande inkomst uppgår till 6 000 kronor eller högre belopp för år. kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av jordbruksfastighet Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres under nämnda förutsätt- hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen ningar också ersättning enligt lagen

(1956: 293) om ersättning åt smitt-« (1956: 293) om ersättning åt smittbärare. bärare.

& Senaste lydelse 1976: 1094. 7 Senaste lydelse 1977: 279.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 22 § 2.8 Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till det allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skatter

få icke dragas av (se 20 5).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b§. Bestämmelserna i punkt 9 av an- Bestämmelserna i punkt 9 av an-

visningarna till 29§ om avdrag för visningarna till 298 om avdrag för

premie för grupplivförsäkring äger premie för grupplivförsäkring och i motsvarande tillämpning beträffan- punkt 6 av anvisningarna till 33§ de inkomst av jordbruksfastighet. om avdrag för avgift till erkänd ar-

betslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av jordbruksfas-

tighet.

till 24§

9.3 Sjukpenning enligt lagen 9. Sjukpenning — enligt lagen

(1962: 381) om allmän försäkring, (1962: 381) om allmän försäkring,

lagen (1954: 243) om yrkesskade- lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om ar- försäkring, lagen (1976: 380) om ar-

betsskadeförsäkring, lagen (1977: betsskadeförsäkring, lagen (1977:

265) om statligt personskadeskydd 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 267) om krigsska- och lagen (1977: 267) om krigsska-

deersättning till sjömän utgör skat- deersättning till sjömän utgör skat-

tepliktig intäkt av annan fastighet tepliktig intäkt av annan fastighet

om sjukpenningen grundas på in- om sjukpenningen grundas på in-

komst, som hänför sig till annan komst. som hänför sig till annan fastighet och för sig eller tillsam- fastighet och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrun- mans med annan sjukpenninggrun-

dande inkomst uppgår till 4500 kro- dande inkomst uppegär till 6 000 kro-

nor eller högre belopp för år. Till nor eller högre belopp för år. Till

intäkt av annan fastighet hänföres intäkt av annan fastighet hänföres

under nämnda förutsättningar ock- under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956: så ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare. 293) om ersättning åt smittbärare.

till 288

9.19 Sjukpenning enligt lagen 9. Sjukpenning — enligt = lagen (1962:381) om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskade- lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976: 380) om ar- försäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskuadeförsäkring, lagen (1977: betsskadeförsäkring, lagen (1977:

265) om statligt personskadeskydd 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 267) om krigsska- och lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skat- deersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av rörelse om sjuk- tepliktig intäkt av rörelse om sjuk-

8 Senaste lydelse 1976: 1094. » Senaste lydelse 1977: 279. 10 Senaste lydelse 1977: 279. 2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 58

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

penningen grundas på inkomst, penningen grundas på inkomst, som hänför sig till rörelse och för som hänför sig till rörelse och för sig eller tillsammans med annan sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 4500 kronor eller högre uppgår till 6000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av rörelse belopp för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda förutsätt- hänföres under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen ningar också ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smitt- (1956: 293) om ersättning åt smittbärare. bärare.

till 29 § 9.!! Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter. tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke avdragas (se 20§). Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b§. Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom. Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33§ om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

till 32 § 12.!? Sjukpenning enligt lagen 12. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. (1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskade- lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. lagen (1976: 380) om ar- försäkring, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: betsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd 265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 267) om krigsska- och lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skat- deersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjuk- tepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, penningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjuk- eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår penninggrundande inkomst uppgår

!" Senaste lydelse 1976: 1094. !2 Senaste lydelse 1977: 279.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 4500 kronor eller högre belopp till 6000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättningar ock- under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen så ersättning enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smitt- (1956: 293) om ersättning åt smiltbärare samt annan lag eller författ- bärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på ning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller sagts, till någon vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller på grund av olycksfall i arbete eller på grund av

militärtjänstgöring. militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973: 349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid

grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av

tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av rege- . ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

till 33 §

6. Avdrag medges för avgift till

erkänd arbetslöshetskassa. Kan så-

dant avdrag ifrågakomma i flera

förvärvskällor skall det i första

hand hänföras till den förvärvskälla

där bruttointäkten är störst.

till 50 §

2.13 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig

del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

!3 Senaste lydelse 1978: 913.

Prop. 1979/80: 58 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdraget skall i första hand be- Avdraget skall i första hand be-

stämmas med hänsyn till storleken stämmas med hänsyn till storleken

av den skattskyldiges taxerade in- av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947: 576) om komst enligt lagen (1947: 576) om

statlig inkomstskatt. Överstiger statlig inkomstskatt. Överstiger

denna inkomst icke visst högsta be- denna inkomst icke visst högsta be-

lopp, skall avdraget beräknas till lopp, skall avdraget beräknas till

vad som behövs för att den skatt- vad som behövs för att den skatt-

skyldige icke skall påföras statligt skyldige icke skall påföras högre beskattningsbar inkomst. Detta statligt beskattningsbar inkomst än

högsta inkomstbelopp motsvarar 6 000 kronor. Detta högsta inkomsttaxerad inkomst för skattskyldig, belopp motsvarar taxerad inkomst som under beskattningsåret icke för skattskyldig, som under be-

haft annan inkomst än äålderspen- skattningsåret icke haft annan insion enligt 6 kap. 2§ första stycket komst än älderspension enligt 6 lagen (1962: 381) om allmän försäk- kap. 2§ första stycket lagen ring och därutöver skattepliktiga in- (1962:381) om allmän försäkring täkter av tjänst om sammanlagt och därutöver skattepliktiga in-

3600 kronor samt åtnjutit avdrag täkter av tjänst om sammanlagt

endast med 100 kronor enligt 33 § 2 5200 kronor samt åtnjutit avdrag mom. första stycket. För gift skatt- endast med 100 kronor enligt 33 § 2

skyldig, som uppburit folkpension mom. första stycket. För gift skattmed belopp som tillkommer gift skyldig. som uppburit folkpension

vars make uppbär folkpension, be- med belopp som tillkommer gift

räknas det högsta inkomstbeloppet vars make uppbär folkpension, be-

med utgångspunkt från en pension räknas det högsta inkomstbeloppet utgörande 77,5 procent av basbe- med utgångspunkt från en pension loppet. För övriga skattskyldiga be- utgörande 77.5 procent av basberäknas det med utgångspunkt från loppet. För övriga skattskyldiga been pension utgörande 95 procent av räknas det med utgångspunkt från basbeloppet. Sistnämnda beräk- en pension utgörande 95 procent av ningsgrund gäller också om gift basbeloppet. Sistnämnda beräkskattskyldig under viss del av be- ningsgrund gäller också om gift skattningsåret uppburit folkpension skattskyldig under viss del av be-

med belopp som tillkommer gift skattningsåret uppburit folkpension

vars make uppbär folkpension, och med belopp som tillkommer gift under återstoden av året uppburit vars make uppbär folkpension, och folkpension med belopp som till- under återstoden av äret uppburit kommer gift vars make saknar folk- folkpension med belopp som tillpension. kommer gift vars make saknar folk-

pension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp

motsvarande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 75 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 125000 kronor, skall avdrag

icke medgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 24§ 2 mom. denna

lag och jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål skall inräknas i förmögenhetsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyl-

Prop. 1979/80: 58 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dige eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna enbart en fastighet. I första hand avses fastighet som utgör stadigvarande

bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52§ I mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 3 mom. taxeringslagen (1956: 623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 m om.? Skattskyldig, som upp- 3 mom. Skattskyldig, som upp-

burit folkpension, är med undantag burit folkpension, är med undantag

som anges i andra stycket skyldig som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna själv- att utan anmaning avlämna själv-

deklaration endast om hans brut- deklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvs- tointäkt av en eller flera förvärvs-

källor under året uppgått till minst källor under året uppgått till minst

16 000 kronor, eller, om hans make 17500 kronor, eller, om hans make

uppburit folkpension, till minst uppburit folkpension, till minst

13800 kronor. Med folkpension 15200 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålders- avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepen- pension, förtidspension, änkepension och hustrutilllägg. Som folk- sion och hustrutilllägg. Som folkpension räknas icke barnpension el- pension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. ler vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skattskyldi-

ge har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret, om han har

skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75 000 kronor eller om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. I fråga om makar gälla bestämmelserna i I mom. tredje stycket såvitt avser förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

! Lagen omtryckt 1971: 399, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. ? Senaste lydelse 1978: 914.

Prop. 1979/80: 58 [a] ta

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 2§ 1, 4 och 5 mom. samt 48 uppbördslagen (1953: 272)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 I mom? Där beteckningar, som I mom. Beteckningar som ananvändas + kommunalskattelagen, vänds i kommunalskattelagen lagen om statlig inkomstskatt, lagen (1928:370), lagen (1947:576) om om statlig förmögenhetsskatt eller statlig inkomstskatt, lagen taxeringslagen, begagnas I denna (1947:577) om statlig förmögenlag, hava de, såvida ej annat an- hetsskatt = eller = taxeringslagen gives eller av sammanhanget fram- (1956:623) har samma betydelse i går, samma innebörd som i nämnda denna lag, om inte annat anges eller

författningar. framgår av sammanhanget.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

4 mom? Skaltereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, med 1800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make av gift skattskyldig, vars make

har taxerad inkomst enligt nämnda har taxerad inkomst enligt nämnda

lag som understiger 4500 kronor, lag som understiger 6000 kronor, med 40 procent av det belopp som med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4500 motsvarar skillnaden mellan 6000 kronor och den taxerade inkoms- kronor och den taxerade inkom-

ten. sten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig Har gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad in- till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4500 kro- komst, som understiger 6 000 kranor, ätnjutes skattereduktion en- nor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta dast av den som har den högsta

taxerade inkomsten. Äro de taxera- taxerade inkomsten. Är de taxera-

de inkomsterna lika stora, tillkom- de inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av mer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga. de skattskyldiga.

Skattereduktion = enligt — första Skattereduktion = enligt — första

stycket åtnjutes endast av skatt- stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i riket skyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattnings- under någon del av beskattningsåret. För gitt skattskyldig gäller året. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skatte- dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas. skall reduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket un- maken ha varit bosatt här i riket un-

1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. ? Senaste lydelse 1979: 174. > Senaste lydelse 1979: 88.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

der någon del av beskattningsåret. der någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning stycket. Avser makens bosättning

här i riket endast en mindre del av här i riket endast en mindre del av

beskattningsåret, = åtnjuter — den beskattningsåret. — åtnjuter — den skattskyldige skattereduktion, om skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst en- maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, ligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2250 kronor, med som understiger 3000 kronor, med 40 procent av det belopp som mot- 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 2250 kro- svarar skillnaden mellan 3 000 kronor och den taxerade inkomsten. nor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna I första, andra och tredje styckena

skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt I $ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker icke i fråga Skattereduktion sker endast i om statlig förmögenhetsskatt, soci- fråga om statlig inkomstskatt, otförsäkringsavgift till folkpensio- kommunal inkomstskatt, skogsneringen enligt 19 kap. 3 § lagen vårdsavgift och skattetillägg enligt

(1962:381) om ullmän försäkring, taxeringslagen (1956:623). tilläggspensionsavgift, siukförsäkringsavgift, urbetsskadeförsäkringsuavgift. delpensionsförsäkringsaäavgift,. arbeisgivaravgift, allman arbeisgivaravgift, avgift för sjötolks pensionering och förseningsavgift enligt taxeringslagen sam annuitet å avdikningslan.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduk-

tion bortfaller.

5 mom: Skattskyldig fysisk 5 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller sta- person, som varit bosatt eller sta-

digvarande vistats här i riket under digvarande vistats här i riket under nägon del av beskattningsåret åt- någon del av beskattningsåret åtnjuter särskild skattereduktion med njuter särskild skattereduktion med

det belopp varmed 0.4 basenheter, det belopp varmed 0,4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basen- enligt lagen (1977:1071) om basen- + Senaste lydelse 1978: 915.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

het enligt 108 I mom. lagen het enligt 10 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. (1947: 576) om statlig inkomstskatt överstiger 1600 kronor. överstiger 2 000 kronor.

I fråga om särskild skattereduk- I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. tion tillämpas bestämmelserna i 4

fjärde. femte och sjätte styckena mom. fjärde, femte och sjätte

motsvarande tillämpning. styckena.

4 §

I mom.” Har lokal skattemyn- I mom. För inkomst av tjänst

dighet ej annorledes förordnat, som hänför sig till bestämd tidsperiskall, då inkomst av tjänst hänför od och uppbärs vid regelbundet sig till arbetsanställning som är av- återkommande tillfällen eller till arsedd att vara kortare tid än en vec- betsanställning som är avsedd att

ka eller då inkomsten eljest avser vara kortare tid än en vecka skall

bestämd tidsperiod och uppbäres preliminär A-skatt utgå med be-

vid regelbundet återkommande till- lopp, som anges i skattetabeller,

fällen, preliminär A-skatt utgår med om inte lokal skattemyndighet har

belopp, som angivas i skatteta- bestämt annat. Skattetabellerna

beller. Regeringen eller den myn- skall ange den preliminära skatt

dighet regeringen bestämmer fast- som belöper på olika inkomstbe-

ställer för varje inkomstår sådana lopp, beräknade för månad eller tabeller. den kortare tid som anges i tabel-

Skattetabellerna skola för olika lerna. Regeringen eller myndighet inkomstbelopp, beräknade för vec- som regeringen bestämmer fastka eller den längre tid som bestäms ställer för varje inkomstår sådana av regeringen eller den myndighet tabeller. regeringen utser, angiva därå belö- Tabellerna skall grundas på fölpande preliminär skatt. Tabellerna Jande förutsättningar, nämligen skola grundas på följande förutsätt- att inkomsten är oförändrad unningar, nämligen der inkomståret,

att inkomsten samt grundavdra- att den skattskyldige endast get äro — oförå under kommer att taxeras för den inkomst inkomstäret, som anges I tabellen,

Ftt den skattskyldige icke kom- att den skattskyldige inte skall mer att taxeras för annan inkomst erlägga annan skatt eller avgift som än som i tabellen angives. ej heller avses i denna lag än statlig inför garantibelopp för fastighet eller komstskatt och kommunal inkomstför förmögenhet. skatt,

att den skattskyldige icke har att skattskyldig som avses i 2

att erlägga socialförsäkringsavgift mom. första stycket 2 och 4 erhåller till folkpensioneringen enligt 19 skattereduktion,

kap. 3§ lagen (1962:381) om all- att den skattskyldige vid taxe-

män försäkring, tilläggspensions- ring för inkomsten inte erhåller avgift eller sjukförsäkringsavgift, andra avdrag än grundavdrag och,

att skattskyldig, som avses I 2 såvitt gäller skattskyldig som avses mom. första stycket 2) och 4) er- 1 2 mom. första stycket 3 och 4,

håller skattereduktion, samt förvärvsavdrag.

5 Senaste lydelse 1977: 1075.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivus den

skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyl-

dig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

2 mom. I skattetabellerna skola i 2 mom. I skattetabellerna skall i särskilda kolumner upptagas skat- särskilda kolumner tas upp skattetebelopp för följande grupper av belopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomstagare, som icke 1) ogift inkomsttagare. som inte

avses under 4), och gift inkomstta- avses under 4, och gift inkomstta-

gare, vars make har en sammanräk- gare, vars make har en sammaänräknad nettoinkomst på minst tvåtusen nad nettoinkomst på minst 3000 kronor; kronor,

2) gift inkomstagare, vars make 2) gift inkomstagare, vars make saknar sammanräknad = nettoin- saknar sammanräknad = nettoinkomst eller har sådan inkomst un- komst eller har sådan inkomst understigande tvåtusen kronor; derstigande 3 000 kronor,

3) gift inkomsttagare, som är be- 3) gift inkomsttagare, som är berättigad till avdrag enligt 468§ 3 rättigad till förvärvsavdrag,

mom. kommunalskattelagen;

4) ogift inkomsttagare, som är be- 4) ogift inkomsttagare. som är berättigad till avdrag enligt 46 § 3 rättigad till förvärsavdrag. mom. kommunalskattelagen.

Ogift inkomsttagare, som har Opift inkomsttagare, som är behemmavarande barn och som icke rättigad till skattereduktion men är hänförlig till under 4) upptagen inte till förvärvsavdrag skall jämgrupp av skattskyldiga, skall lik- ställas med inkomsttagare som ställas med inkomsttagare som un- avses under 2. der 2) avses.

3 mom." Skattetabellerna skola 3 mom. Skattetabellerna skall angiva den preliminära skatten un- ange den preliminära skatten under der förutsättning att statlig in- förutsättning att statlig inkomst-

komstskatt beräknas med tillämp- skatt beräknas med tillämpning av

ning av det procenttal av grundbe- det procenttal av grundbeloppet, loppet. som bestämts för inkomst- som har bestämts för inkomståret året samt att det sammanlagda be- samt att kommunal inkomstskatt loppet av kommunal inkomstskatt beräknas för skattekrona och skatoch landstingsmedel beräknas för teöre till vissa i hela krontal be-

skattekrona och skatteöre till vissa stämda belopp, som regeringen el-

i hela krontal bestämda belopp, ler myndighet som regeringen be-

vilka tegeringen eller den myndig- stämmer fastställer för varje inhet regeringen bestämmer fast- komstår. ställer för varje inkomstår. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer må dock be- regeringen bestämmer får dock be-

träffande Stockholm, Göteborg el- träffande Stockholm, Göteborg el-

ler Malmö, efter framställning av ler Malmö, efter framställning av 5 Senaste lydelse 1974: 771.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

vederbörande kommun, upprätta vederbörande kommun, upprätta

särskild tabell för inom kommunen särskild tabell för inom kommunen

skattskyldiga, avseende en utdebi- skattskyldiga, avseende en skatte-

tering för kommunalt ändamål i sats för kommunalt ändamål i fem-

femtiotal ören, samt meddela de tiotal ören, samt meddela de närnärmare föreskrifter, som må er- mare föreskrifter, som kan behövas fordras för tillämpning av tabellen. för tillämpning av tabellen. Den Den merkostnad, som kan uppkom- merkostnad, som kan uppkomma ma för upprättandet av sådan ta- för upprättandet av sådan tabell, bell, skall gäldas av vederbörande skall betalas av vederbörande komkommun. mun.

4 mom. I skattetabellerna skall 4 mom. I skattetabellerna skall därjämte intagas en särskild ko- också tas in en särskild kolumn,

lumn, vari angives det belopp var- vari anges det belopp varmed preli-

med preliminär A-skatt skall beräk- minär A-skatt skall beräknas på innas & inkomst för dag av sådan an- komst för dag av sådan anställning

ställning som är avsedd vara korta- som är avsedd vara kortare tid än

re tid än en vecka. För samtliga en vecka. För samtliga skatteta-

skattetabeller skola enahanda be- beller skall samma belopp anges i lopp angivas i den särskilda kolum- den särskilda kolumnen att tillämnen att tillämpas oberoende av ar- pas oberoende av arbetstagarens cibetstagarens civilstånd och annan i vilstånd och annan i 2 mom. angi- 2 mom. angiven omständighet. ven omständighet. Skattebeloppen Skattebeloppen skolaberäknas på skall beräknas på grundval av be-

grundval av beräknelig genomsnitt- räknelig genomsnittlig sysselsätt-

lig sysselsättning under året och av ning under året och med ledning av

den utdebitering till kommunal in- för riket genomsnittlig skattesats komstskatt och landstingsmedel, till kommunal inkomstskatt föregåsom riksskatteverket bestämmer ende år. I övrigt skall vad ovan i

för varje år. Den särskilda skatte- denna paragraf sägs i tillämpliga de-

kolumnen skall avse en lägsta lar gälla vid skattebeloppens beräk-

dagsinkomst av tio kronor. I övrigt ning. skall vad ovan i denna paragraf sägs

i tillämpliga delar gälla vid skatte-

beloppens beräkning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980 och tillämpas första gången i

fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt

på grund av 1981 års taxering.

Prop. 1979/80: 58

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 12 § samt de tabeller som

avses i 7 § I mom. och 8 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt! skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 12 §?

Jämkning i fall som avses i 12 8 1 Jämkning i fall som avses i 12§ I

mom. vid e) må för år räknat med- mom. vid e) får för är räknat medgi-

givas med högst ett belopp. som vas med högst ett belopp, som

motsvarar summan av icke utnytt- motsvarar summan av 6 DO0 kronor

Jat grundavdrag och det belopp. och det belopp. med vilket avdrag med vilket avdrag för väsentligen för väsentligen nedsatt skatteförnedsatt skatteförmåga högst skulle måga högst skulle ha kunnat medgi- Aava kunnat medgivas vid taxering vas vid taxering till statlig inkomst-

till statlig inkomstskatt. skatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt enligt 7 §. må vid jämkning enligt 12 § I mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag. vilka sjömannen med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det tand, där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt beräknas med ullämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

! Lagen omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. ? Senaste lydelse 1978: 916.

Prop. 1979/80: 58 28

Bilaga

Nuvarande lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt?

Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Tabell F kolumn 2-—3

(Gift sjöman)

3 Senaste lydelse 1978: 916.

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn) Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Prop. 1979/80: 58 30

Nuvarande Ivdelse

Närfart Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns

810— 1 200 12,00 + 30,0 70

1200— 1 800 129 +31,5 Ho

1 800— 2 400 318 +32,5 Ho

2400— 3 000 513 +38,5 Po

3 000— 3 600 744 +43,0 X

Tabell N kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Prop. 1979/80: 58 32

Bilaga

Föreslagen lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Tabell F kolumn 2—3

(Gift sjöman)

Prop. 1979/80: 58 33

Föreslagen Ilvydelse

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)

3 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 58

Prop. 1979/80: 58 34

Föreslagen lydelse

Närfart Tabell N kolumn I (Ogift sjöman utan barn)

Tabell N kolumn 2-3 (Gift sjöman)

Prop. 1979/80: 58 35

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Prop. 1979/80: 58 36

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

De nya tabellerna tillämpas från och med ikraftträdandet vid redares avräkning med sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst.

Äldre lydelse av tabellerna gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som har avräknats eller hade bort avräknats från beskattningsbar inkomst

före ikraftträdandet av denna lag.

Prop. 1979/80: 58 37

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.!

dels att 2 § skall upphöra att gälla.

dels att 1. 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

| $?

Skattesatsen för kommuns och Skattesatsen för kommuns och

annan menighets uttag av skatt annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skat- det antal skattekronor och skat-

teören, som enligt länsstyrelsens teören, som enligt länsstyrelsens

beräkning kommer att påföras de beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas, just- skattesatsen skall fastställas, ökat

erat enligt 2§ och ökat med det an- med det antal skattekronor, som tal skattekronor. som staten upp- staten uppskattas skola tillskjuta skattas skola tillskjuta enligt lagen enligt lagen (1979: 362) om skatteut-

(1979: 362) om skatteutjämningsbi- jämningsbidrag.

drag och med bidragsunderlag en-

ligt bestämmelserna om skattebort-

fallsbidrag.

Om enligt 4 kap. 43 andra stycket kommunallagen (1977: 179) annan

skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts tidigare, skall den nya

skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor och skattcören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det är skattesatsen skall fastställas.

38 Länsstyrelsen skall senast den 10 Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun. september varje år lämna kommun, landstingskommun och församling landstingskommun och församling uppgift om det skattvunderlag. som uppgift om det beräknade antalet enligt 2. $ skall beaktas vid bestäm- skattekronor och skatteören som mande av utdebhitering. avses I IS första stycket.

! Lagen omtryckt 1973: 437

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1977: 191

28 1977: 1076. ? Senaste lydelse 1979: 392. + Senaste lydelse 1976: 198.

Prop. 1979/80: 58 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

484 Kommun är berättigad att under Kommun är berättigad att under

visst år av staten uppbära kom- visst år av staten uppbära kom-

munalskatt med belopp som mot- munalskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på svarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor grundval av antalet skattekronor

och skatteören i kommunen vid det och skatteören i kommunen vid det föregående årets (taxeringsåret) föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skatte- taxering, beräknat efter den skatte-

sats som har bestämts för året före sats som har bestämts för året före

taxeringsåret. Vid beräkningen av taxeringsåret.

antalet skattekronor och skatteören beaktas bestämmelserna i 2 §.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977: 179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att av sta- Kommun är berättigad att under

ten såsom förskott uppbära det be- visst år av staten såsom förskott

lopp som på grundval av taxerings- uppbära ett belopp som motsvarar nämnds beslut visst år (taxerings- produkten av den skattesats som år) rörande taxering till kommunal har beslutats för året och det antal inkomstskatt har beslutats till utde- skattekronor och skatteören, som bitering för det kommande året. enligt täxeringsnämnds beslut rö- Vid beräkningen av förskottsbelop- rande det föregående årets taxe-

pet justeras antalet skattekronor ring till kommunal inkomstskatt

och skatteören enligt 2§. Vad som har påförts de skattskyldiga. Det har beslutats till utdebitering ingår i nu nämnda beloppet ingår i komkommunens fordran hos staten vid munens fordran hos staten vid iningången av året näst efter det år, gängen av året näst efter det år, då

då beslutet fattades. Förskottet av- beslutet fattades. Förskottet avräk-

räknas mot den kommunalskatt, nas mot den kommunalskatt, som som kommunen har rätt att uppbära kommunen har rätt att uppbira av av staten på grundval av taxeringen staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet under året efter det år, då förskot-

utanordnas enligt bestämmelserna i tet utanordnas enligt bestämmelfemte stycket. serna i femte stycket.

Är antalet hos länsstyrelsen registrerade kyrkobokförda invånare i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid

mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt

tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens

fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommunen uppgift om det invånarantal

och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören,

som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

+ Senaste lydelse 1979: 392.

Prop. 1979/80: 58 39

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten

enligt denna paragraf, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari. mars, maj, juli, september och november. Är kommunens fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades i januari månad icke motsvarar en sjättedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det be-

lopp, som utbetalas I mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt. I fråga om församlingsskatt gäller däremot bestämmelserna 1 84 § lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om bestämmande av utdebitering samt förskottsutbetalning av allmän kom-

munalskatt gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 848 lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 84§?

Församling är berättigad att un- Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära för- der visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som mot- samlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på svarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen vid och skatteören i församlingen vid det föregående årets (taxeringsåret) det föregående årets (taxeringsäret)

taxering, beräknat efter den skatte- taxering, beräknat efter den skatte-

sats som har bestämts för året före sats som har bestämts för året före taxeringsäret. Vid beräkningen uv taxeringsåret. Har skattskyldig enantalet skattekronor och skatteören ligt lagen (1951:691) om viss lindbeaktas bestämmelserna i 2 § lagen ring i skattskyldigheten för den som (1965:269) med särskilda bestäm- inte tillhör svenska kyrkan ätnjutit melser om kommuns och annan lindring i skattskyldigheten till för-

menighets utdebitering av skatt. samlingen, skall belopp, som för-

Har skattskyldig enligt lagen samlingen annars skulle ha varit be-

(1951: 691) om viss lindring i skatt- rättigad att uppbära av staten, nedskyldigheten för den som inte till- sättas i motsvarande mån.

hör svenska kyrkan åtnjutit lindring

i skattskyldigheten till församling-

en, skall belopp, som församlingen

annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i mot-

svarande mån.

! Lagen omtryckt 1976: 500. ? Senaste lydelse 1979: 391.

Prop. 1979/80: 58 40

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att av Församling är berättigad att un-

staten såsom förskott uppbära det der visst år av staten såsom förbelopp, som på grundval av taxe- skott uppbära ett belopp som motringsnämnds beslut visst år rörande svarar produkten av den skattesats taxering till kommunal inkomst- som har beslutats för året och det

skatt beslutats till utdebitering för antal skattekronor och skatteören,

nästkommande år. Vid beräkning- som enligt taxeringsnämnds beslut

en av förskottsbeloppet justeras an- rörande det föregående årets taxe-

talet skattekronor och skatteören ring till kommunal inkomstskatt

enligt 2§ lagen med särskilda be- har påförts de skattskyldiga. Det

stämmelser om kommuns och an- nu nämnda beloppet ingår i församnan menighets utdebitering av lingens fordran hos staten vid inskatt. Vad sålunda beslutats till ut- gången av året efter det är, då bedebitering ingår i församlingens slutet fattades. Förskottet avräknas fordran hos statsverket vid ingång- mot den församlingsskatt. som fören av året näst efter det, då beslutet samlingen har rätt att uppbära av fattades. Förskottet avräknas mot staten på grundval av taxeringen den församlingsskatt, som försam- under året efter det. då förskottet lingen äger uppbära av statsverket enligt bestämmelserna i nästföljanpå grundval av taxeringen under de stycke utanordnas. året efter det då förskottet enligt

bestämmelserna 1 = nästföljande

stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommun, I vilken församlingen är belägen, med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad föregående år. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades i januari månad inte motsvarar en sjättedel av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter avlämna medlen till kyrkorådet.

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980. Äldre bestämmelser om beräkning av skatteunderlag gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

Prop. 1979/80: 58 41

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i

vissa fall! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

38 Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skat-

ten hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten Den beskattningsbara inkomsskall ten, minskad med 4500 kronor,

skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning, ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 228 och punkt 9a av anvisningarna till 298 kommu-

nalskattelagen (1928: 370), samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b & nämnda lag,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den be-

skattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här

angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och enligt I $ 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattnings- enligt första stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad bara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, enligt andra och tredje styckena, som ej Överstiger 200000 kronor som ej överstiger 30 basenheter en-

och 85 procent av överskjutande ligt lagen (1977:1071) om basenbelopp. het enligt 108 I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

och 85 procent av överskjutande

belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i

fråga om skatt som påförs på grund av 1981 års taxering.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772. ? Senaste lydelse 1976:1095

Prop. 1979/80: 58

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. IS lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Hos allmän försäkringskassa in- Hos allmän tförsäkringskassa tn-

skriven försäkrad äger enligt vad skriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning. om nedan sägs rätt till sjukpenning, om

hans — sjukpenninggrundande = in- hans — sjukpenninggrundande = inkomst uppgår till minst fyratusen- komst uppgår till minst se.xfuscn femhundra kronor. kronor.

Försäkrad, som är inskriven i all- Försäkrad, som är inskriven t all-

män försäkringskassa men som män försäkringskassa men som

icke har sjukpenninggrundande in- icke har sjukpenninggrundande inkomst uppgående till fyratusenfem- komst uppgående tll sexusen krohundra kronor. skall ändä vara be- nor, skall ändä vara berättigad till rättigad till sjukpenning enligt vad sjukpenning enligt vad nedan sägs. nedan sägs, förutsatt att han är gift förutsatt att han är gift och staådigoch stadigvarande sammanbor med varande sammanbor med sin make sin make eller. i annat fall, stadig- eller, i annat fall. stadigvarande varande sammanbor med barn un- sammanbor med barn under sexton der sexton år ull honom eller hans år till honom eller hans make eller make eller med någon. med vilken med någon, med vilken han varit han varit gift eller har eller har haft gift eHer har eller har haft barn. barn.

Denna lag träder i kraft den I jänuari 1980.

Den som vid utgängen av år 1979 är inskriven vid allmän försäkringskasså. men vars sjukpenninggrundande inkomst då icke uppgår till sextusen kronor, skall vid sjukdom uppbära sjukpenning enligt äldre bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till fyratusenfemhundra kronor men ej till sextusen kronor.

! Lagen omtryckt 1977: 630.

Prop. 1979/80: 58

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ och 4 kap. 65 lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 65 Sjukpenningunderlag utgöres av I. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962: 381) om allmän försäkring: YS hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2§ nämnda lag. 2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha ut- den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande — in- gjort sjukpenninggrundande — in-

komst för honom enligt 3 kap. 23 komst för honom enligt 3 kap. 28

nämnda lag. om han hade varit nämnda lag, om han hade vari sjukpenningförsäkrad. dock lägst sjukpenningförsäkrad. dock lägst 4500 kronor, 4000 kronor,

3. för försäkrad som avses i I kap. 1§ andra stycket eler som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade: hans livränteunderlag enligt 4 kap. Bestämmelserna i 4 kap. 8§ äger motsvarande tillämpning i fråga om sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlaget fär ej beräknas till högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt I kap. 68 lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap. HS

För den som ej är sjukpenning- För den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen försäkrad enligt 3 kap. fagen (1962:381)) om allmän försäkring (1962: 38 om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvs- men likväl har inkomst av förvärvsarbete utgöres Jlivränteunderlaget arbete utgöres tHvränteunderlaget

av den inkomst som skulle ha ut- av den inkomst som skulle ha ut-

gjort sjukpenninggrundande = in- gjort sjukpenninggrundande — inkomst för honom enligt 3 kap. 2§ komst för honom enligt 3 kap. 2§ nämnda Jfag. om han hade varit nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock kigst sjukpenningförsäkrad. dock lägst 4500 kronor. 4000 kronor.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

Beträffande sjukpenning tll skadad vars sjukpenningunderlag vid utgången av år 1979 ej uppgår till 6000 kronor skall äldre bestämmelser alltjämt äga tillämpning.

tlagen omtryckt 1977: 264,

Prop. 1979/80: 58 44

Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1979-11-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

1 Inledning

I prop. 1978/79: 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m. framlades förslag om bl. a. marginalskattelättnader för år 1980, marginalskattespärr och lagteknisk reglering av den förenkling av det kommunala skatteunderlaget som utgjorde ett led i prop. 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin. Förslagen om en förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget grundade sig på förslag som lagts fram av 1976 års kommunalekonomiska utredning (KEU 76) i dess slutbetänkande (SOU 1977:78-79) "Kommunerna. Utbyggnad, utjämning, finansiering” och förslagen i övrigt på 1972 års skatteutrednings slutbetänkande (SOU 1977:91) ”Översyn av skattesystemet”. I prop. 1978/79: 160 behandlades också på grundval av sistnämnda betänkande folkpensionärernas skattelättnader.

Riksdagen avslog propositionen 1978/79: 160 såvitt avser de förut nämnda förslagen och begärde att förslag till skatteomläggning avseende 1980 års inkomster skulle föreläggas riksdagen i höst (SkU 1978/79:55, rskr 1978/79: 334).

Jag avser att nu åter ta upp de förut angivna frågorna. En sammanfattning av KEU 76:s förslag i dessa delar och av remissyttrandena däröver finns intagen i bilagorna 8 och 9 till prop. 1978/79:95 och av 1972 års skatteutrednings förslag i dessa delar och remissyttrandena däröver i bilagorna 2:1 och 2:2 till prop. 1978/79: 50, vartill kan hänvisas.

I 1972 års skatteutrednings slutbetänkande föreslogs också en utvidgning av rätten till avdrag för avgift för arbetslöshetsförsäkring. Jag avser att nu ta upp denna fråga och kommer att i samband därmed redogöra för förslaget och remissyttrandena i denna del.

Prop. 1979/80: 58 45

2¶Föredragandens överväganden

2.1 Utgångspunkter för den ekonomiska politiken

Inledningsvis vill jag efter samråd med chefen för ekonomidepartementet anlägga några synpunkter på utgångspunkterna för den ekonomiska politiken. > Iregeringsförklaringen konstateras att Sveriges ekonomi i betydelsefulla avseenden förbättrats sedan 1976. Detta gäller bl.a. vår internationella

konkurrenskraft som i sin tur är av avgörande betydelse för sysselsättning

och välfärd. Möjligheterna att nå balans i ekonomin tedde sig också vid början av innevarande år relativt ljusa. Krisen i Iran och den därpå följande oljeprisstegringen har emellertid kraftigt förändrat förutsättningarna

för den svenska ekonomins utveckling. För det första ser vi nu en avmattning i den internationella konjunkturen med en dämpad tillväxt på våra exportmarknader. För det andra har

oljeprisstegringarna påtagligt ökat inflationstrycket i den svenska ekonomin. För det tredje har de höjda oljepriserna lett till en kraftig försvagning av bytesbalansen.

Det bör också tilläggas att osäkerheten om den framtida ekonomiska utvecklingen nu är stor och att risken för fortsatta oljeprisstegringar är betydande. En sådan utveckling skulle ytterligare försvåra vår situation.

Svårigheterna har alltså uppträtt på just de punkter som är särskilt viktiga för att vi skall nå balans i ekonomin. En god exportutveckling, en

förbättrad bytesbalans och låg inflationstakt är nödvändiga villkor för att

klara de övriga centrala målen för den ekonomiska politiken: full syssel-

sättning, god tillväxt, regional balans och en rättvis inkomstfördelning.

Om vi inte på annat sätt kan komma tillrätta med underskottet i bytesbalansen kommer vi förr eller senare att tvingas till drastiska åtstramningsåtgärder, som genom att skära ner den privata konsumtionen visserligen håller tillbaka importen och därigenom förbättrar bytesbalansen, men som då också måste gå ut över sysselsättning och välfärd.

För att undvika att vi kommer i en sådan situation måste den ekonomis-

ka politiken inriktas på att skapa förutsättningar för en successivt ökad

export och för en dämpad utveckling av importen. Det är emellertid en väg som ställer stora krav och som är förenad med betydande svårigheter. En markant nedgång i den internationella konjunkturen kan förutses under

1980. BNP-tillväxten i OECD-området beräknas enligt konjunkturinstitu-

tets bedömningar minska från ca 3 20 1979 till ca 2 26 1980. Världshandeln förutses komma att expandera relativt långsamt eller med 4 40 i volym 1980

jämfört med 6 26 innevarande år. Marknadstillväxten inom OECD-områ-

det för våra bearbetade varor, dvs. ungefär tre fjärdelar av vår export,

förutses i konjunkturinstitutets höstrapport sjunka från ca 9 26 1978-1979 till ca 5 20 1979-1980.

Prop. 1979/80: 58 46

Orsakerna till uppbromsningen i världshandeln är framför allt att söka i

förändringarna på oljemarknaden med kraftiga prishöjningar och stor osä-

kerhet om den framtida utbudssituationen. Således lägger många länder om politiken i restriktiv riktning i syfte att minska risken för en inflatorisk utveckling till följd av oljeprishöjningarna. I länder som redan i utgångsläget har bytesbalansproblem motiveras åtstramningen även av behovet att motverka belastningen av de ökade oljekostnaderna.

I vissa hänseenden måste man räkna med att de i år inträffade oljepris-

höjningarna fär allvarligare effekter än vad som var fallet efter oljeprischocken 1973-1974. Den gången räknade man med att de ökade priserna skulle medföra en relativt snabb ökning av utbudet på olja. Enligt OECD:s bedömningar beräknas ökningen av oljeproduktionen nu stanna vid ca 2 2

per år. Det ligger dessutom i sakens natur att denna prognos är ytterst

osäker och att riskerna för att den nämnda siffran kommer att underskridas torde vara större än utsikterna för att den kommer att överskridas.

Tillgången på olja uppfattas därmed denna gång som en absolut restriktion för den möjliga BNP-tillväxten i den industrialiserade världen. Enligt

OECD:s bedömningar begränsas medlemsländernas potentiella tillväxt till ca 3 Sö per är vid en ökad tillgång på olja om 2 76 per år. Tillväxtutsikterna

på medellång sikt är därmed sämre än vad tidigare prognoser givit vid

handen.

De omedelbara effekterna av oljeprishöjningarna i år torde bli mindre dramatiska än efter 1973-1974. Dessa beräknas denna gång medföra ett relativt sett mindre efterfrågebortfall — ca 1,5 Zz av BNP mot då ca 3 2. Dessutom kom konjunkturutvecklingen dä att bli nära synkroniserad i de viktigaste OFCD-länderna. Denna gång är recessionstendenserna starkast i Förenta staterna och där har uppbromsningen blivit påtaglig redan innevarande år. Tillväxten i Västeuropa beräknas enligt konjunkturinstitutets höstrapport däremot bli ungefär oförändrad 1979 eller ca 3 Zz. För OECDtänderna sammantagna förutser konjunkturinstitutet en BN P-ökning om ca

2 56 1980. De internationella utsikterna är f.n. utomordentligt osäkra. Alla

bedömningar måste därför omgärdas med osedvanligt kraftiga reservationer; i första hand föreligger risker för att utvecklingen blir sämre än vad ovan angivna siffror anger.

Regeringen avser att i finansplanen i januari mer fullständigt redovisa uppläggningen av den ekonomiska politiken. Då kommer beslutsunderla-

get att på viktiga punkter vara mer fullständigt än det som f.n. föreligger. Det gäller bl. a. OECD: s bedömningar av den internationella utvecklingen för 1980, en mer definitiv redovisning av betalningsbalansdelegationens slutsatser i vad avser vår egen bytesbalans och resultatet av OPEC-mötet i december samt därav föranledda justeringar i prognoserna för bl.a BNP-

och exportutveckling.

På vissa punkter måste emellertid åtgärder vidtas redan dessförinnan. Det gäller bl.a. den höjning av energiskatterna, om vilken förslag redan

Prop. 1979/80: 58 47

förelagts riksdagen (prop. 1979/80: 30), och den omläggning av den statliga

inkomstskatten till vilken jag återkommer i det följande. Enligt konjunkturinstitutets beräkningar kommer underskottet i bytesbalansen att uppgå till ca 12,8 miljarder kr. 1979, en markant försämring

från föregående år då underskottet stannade vid 3,4 miljarder kr. För 1980

förutser konjunkturinstitutet, under förutsättning av oförändrad ekonomisk politik, att bytesbalansunderskottet blir drygt 16 miljarder kr. Enligt

betalningsbalansdelegationens preliminära slutsatser bör bytesbalansstatistiken korrigeras så att nivån på de nämnda siffrorna sjunker med mellan 2,5 och 5 miljarder kr. Delegationens definitiva rapport väntas föreligga inom kort. När så är fallet kommer statistiska centralbyrån också att vidta

motsvarande förändringar i nationalbudgetens BNP-, export-, import- och

produktionssiffror m. m.

Även om således nivän i bytesbalansunderskotten under de olika åren härigenom sänks är det oroande att underskotten återigen växer. För att vi

skall kunna bryta denna utveckling måste den utlandskonkurrerande sektorn vinna marknadsandelar. För varje procentenhet som exporten kan ökas förbättras bytesbalansen med drygt 1 miljard kr. En nödvändig förutsättning för att detta skall ske är givetvis att vår internationella konkur-

renskraft ytterligare förstärks. Detta innebär i sin tur att vi måste söka uppnå en långsammare kostnadsökning och en snabbare produktivitetsför-

bättring än jämförbara länder. I detta perspektiv har skattepolitiken en

viktig uppgift. Det är av flera skäl angeläget att fortsätta det inledda reformarbetet på att sänka marginalskatterna. Vid utformningen av försla-

get till ny skatteskala, för vilken jag kommer att redogöra i det följande,

har jag också beaktat behovet att genom inkomstskattesänkningar under-

lätta avtalsförhandlingarna på arbetmarknaden och möjliggöra en rimlig

reallöneutveckling utan starkt kostnadsuppdrivande effekter.

Att framgångsrikt kunna bekämpa inflationen är av vikt inte endast för att försvara den utlandskonkurrerande sektorns konkurrenskraft utan också därför att de fördelningspolitiska verkningarna av en hög inflationstakt är starkt negativa. Företagen och arbetsmarknadens parter har i lika hög

grad som regeringen möjlighet att genom sitt handlande påverka denna

utveckling.

Vi vet inte i dag vilka oljepriser vi har att räkna med den närmaste tiden;

sedan december förra året har prisökningen varit nära 70 360. Det innebär en överföring av årliga inkomster i storleksordningen 90 miljarder dollar från oljekonsumenter till oljeproducenter. För Sveriges del innebär det en

förlust för folkhushållet motsvarande närmare 2 96 av BNP. Det är självklart att vi inte kan kompensera oss för denna reala inkomstminskning på något annat sätt än genom en ökad export och en dämpad importutveckling.

På längre sikt är en förutsättning för att bytesbalansen skall kunna förbättras att den utlandskonkurrerande sektorn, i första hand industrin,

Prop. 1979/80: 58 48

byggs ut. Detta ställer bestämda krav på industripolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Den nödvändiga strukturomvandlingen måste underlättas samtidigt som man säkerställer att processen äger rum i socialt godtagbara former så att enskilda människor eller regioner inte utsätts för oacceptabla påfrestningar.

En viktig förutsättning för industrins utbyggnad är att investeringarna

stimuleras, vilket bl. a. förutsätter bättre villkor för sådant sparande som

inriktas på produktiva ändamål. I syfte att främja investeringarna har regeringen nyligen beslutat att investeringsfonderna skall få tas i anspråk också under 1980. Däremot har

det inte ansetts lämpligt att ytterligare förlänga det särskilda investeringsavdrag på 25 46 (med motsvarande bidragsmöjlighet) som infördes 1976.

I en period av svag tillväxt i världshandeln är det inte möjligt att uppnå den nödvändiga förbättringen av bytesbalansen enbart genom att vinna

andelar på exportmarknaderna. Vi måste också dämpa den snabba importtillväxten. Även härvidlag spelar den utlandskonkurrerande sektorn en central roll. Det är viktigt att den svenska industrin vinner marknadsandelar också på hemmamarknaden.

Därutöver är det av stor vikt att vi på alla sätt försöker nedbringa kostnaderna för vår ökande oljenota. En minskning av oljeimporten ligger

också 1 linje med våra internationella åtaganden. Åtgärder för att spara

energi och för att utveckla säkra inhemska energikällor mäste mot denna bakgrund ges högsta prioritet.

Även beskattningen av energiförbrukningen måste utformas för att pre-

miera sparande och hushållning. Regeringen har därför nyligen föreslagit

riksdagen att skatten på olja höjs med 40 kr. per m?, på bensin med 25 öre per liter (med en motsvarande höjning av kilometerskatten) och på el med I öre per kWh. Regeringen avser att vidta särskilda åtgärder så att inte de som bor i glesbygden skall få en i förhållande till andra försämrad situation

genom de höjda energiskatterna. I samband med skattehöjningarna ökas

också beredskapsavgiften med 5 kr. per m? olja resp 5 öre per liter bensin.

Totalt beräknas skattehöjningarna öka statsinkomsterna med ca 2900

milj. kr. per år vid oförändrad förbrukning. De prishöjningar som skatteoch avgiftsökningarna medför, drygt 4 26 på oljan, ca 13 26 på bensin och knappt 5 2 för el, kommer givetvis att ha en dämpande effekt på efterfrå-

gan. Hur stor minskningen blir beror på priselasticiteten. Det kan nämnas

att för varje procentenhet som förbrukningen av olja, bensin och el sjunker

minskas belastningen på bytesbalansen med uppskattningsvis 375 milj. kr. och statsinkomsterna går ned med ca 100 milj. kr. Det är naturligtvis angeläget att spareffekten blir så stor som möjligt men med alla rimliga

antaganden får höjningarna en klart positiv effekt för budgetbalansen.

De ökande oljepriserna, behovet att skapa realt utrymme för en ökande export och för den nödvändiga strukturomvandlingen och kapacitetsutbyggnaden av den utlandskonkurrerande sektorn medför — vilket också

Prop. 1979/80: 58 49

ströks under i regeringsförklaringen att utrymmet för inhemsk konsumtionsökning, såväl offentlig som privat, blir ytterst begränsat under de

närmaste åren. Självfallet finns härvidlag ett samband: ju mer den offentliga utgiftsökningen kan hållas tillbaka desto större blir utrymmet för reallöneökningar.

F.n. växer utgifterna i den konsoliderade offentliga sektorn (summan av

staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn) trendmässigt med drygt 6 20 i volym. Utvecklingen är mycket stabil sedan 1960-talet. Samtidigt beräknas BNP i konjunkturinstitutets höstrapport öka med ca 4 4 i volym 1980. Eftersom de offentliga utgifterna motsvarar närmare 2/3 av

BNP skulle detta, vid oförändrad utgiftspolitik, innebära att dessa i stort

sett toge i anspråk hela den ekonomiska tillväxten 1980. Dessutom torde den långsiktigt möjliga tillväxttakten i BNP ligga lägre, eller på ca 3 76 per år i volym. Vid oförändrad utgiftspolitik skulle därför de offentliga utgif-

terna på sikt ta i anspråk betydligt mer än hela den ekonomiska tillväxten.

Självfallet vore en sådan utveckling orimlig; den skulle bl.a. leda till växande bytesbalansunderskott, förvärrad inflation och sjunkande reallöner.

Om de offentliga utgifterna fortsatte att öka i samma takt skulle också

mycket stora krav på skattehöjningar komma att ställas. De skulle i sin tur

leda till ökad inflation som riskerar att underminera konkurrenskraften. I en ond cirkel skulle därmed tillväxten i ekonomin minska vilket i sin tur sänker de reala skatteinkomsterna. Möjligheterna att genom höjda skatter

minska budgetunderskotten är starkt begränsade.

Årets budgetarbete måste mot denna bakgrund präglas av mycket stor

restriktivitet och åtgärder måste vidtas för att minska automatiken i utgifts-

ökningarna.

Kravet på en lägre takt i utgiftsökningen gäller inte minst den kommunala sektorn. För 1979 uppskattar konjunkturinstitutet kommunernas ök-

ningstakt till 5,4 Zz vilket är avsevärt mer än de 3 22 varom regeringen och

kommunförbunden slutit en av de fyra största partierna godkänd överenskommelse. Visserligen kan enligt preliminära beräkningar kanske en procentenhet av den höga ökningstakten förklaras av särskilda insatser för att motverka ungdomsarbetslösheten, men det är likväl uppenbart att ökningen ligger klart över den överenskomna ramen.

I regeringsförklaringen erinras om att riksdagen i våras uttalade att

ytterligare åtgärder för att begränsa den kommunala tillväxten måste prö-

vas, om den kommunala expansionen visar tecken att fortsätta i samma snabba takt som hittills.

En lägre tillväxt i den offentliga sektorn är också nödvändig för att

industrin skall kunna rekrytera den arbetskraft som behövs för en fortsatt

expansion. Behovet av en växande utlandskonkurrerande sektor har starkt

ökat genom de ökade oljekostnaderna. Som ett räkneexempel kan nämnas att en ca 10-procentig ökning av förädlingsvärdet i den utlandskonkurre- 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 58

Prop. 1979/80: 58 50

rande sektorn skulle förbättra bytesbalansen med ungefär 10 miljarder kr.

och innebära ca 90000 nya sysselsättningstillfällen inom första hand industrin.

När det gäller den privata konsumtionen ligger gjorda åtaganden gent-

emot pensionärer och barnfamiljer m. fl. fast. Detta innebär att uppskatt-

ningsvis 1,5 Z av det utrymme som kan avsättas för en privat konsum-

tionsökning är intecknat. Det ytterligare utrymme som kan stå till förfogande för reallöneökningar blir under dessa förutsättningar med nödvän-

dighet synnerligen begränsat.

2.2 Fortsatt reformering av inkomstskatten

Med 1977 års beslut om sänkning av den statliga inkomstskatten och

införande "av ett inflationsskydd för skatteskalan inleddes ett långsiktigt

reformarbete beträffande inkomstbeskattningen. År 1978 beslöts om en

utvidgning av inflationsskyddet så att den särskilda skattereduktionens belopp anpassas till penningsvärdets utveckling. Alla skattskyldiga ges

därmed, oavsett inkomst, samma kompensation för inflationens urholkning av grundavdragets värde. Samtidigt beslöts om vissa marginalskattelättnader för år 1979.

Det är angeläget att nu fortsätta det inledda reformarbetet. Ett primärt

mål är att dämpa marginalskatteeffekterna. I detta avseende innebär mina

förslag dels fortsatta sänkningar av skattesatserna i ett brett inkomstskikt, dels införande av en s.k. marginalskattespärr, dvs. en regel om begränsning av den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten. Vid utformningen av förslaget till ny skatteskala har jag också beaktat behovet av att genom inkomstskattesänkningar underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden.

Ändringar av inkomstbeskattningen är aktuella även av andra skäl. I prop. 1978/79:95 uttalade jag att det kommunala skatteunderlaget för framtiden bör bestämmas på ett betydligt enklare sätt än f. n. Den lagtek-

niska regleringen av denna förenklade beräkning bör tas upp i detta sam-

manhang, varvid bl.a. frågor som rör det statliga och det kommunala

grundavdraget och den särskilda skattereduktionen aktualiseras.

En ytterligare punkt där tiden nu enligt min mening är mogen för en reform gäller den skattemässiga behandlingen av avgifter till de erkända arbetslöshetskassorna. F.n. ses dessa som likställda med premier för s.k.

K-försäkringar och de får endast dras av tillsammans med sådana premier inom en total ram av 250/500 kr. Som bl.a. 1972 års skatteutredning

påpekat ligger det numera, sedan utfallande ersättningar från arbetslöshetskassorna blivit skattepliktiga, närmare till hands att göra avgifter till dessa obegränsat avdragsgilla. Jag tar i detta sammanhang upp förslag till

en sådan ändring.

På andra områden krävs ytterligare överväganden innan ställning kan tas

Prop. 1979/80: 58

till olika reformönskemål. I prop. 1978/79: 160 angav jag några sådana

områden, där utredningsarbete redan inletts eller inom kort skall påbörjas. Jag vill nu särskilt peka på problemet med stimulanser till hushållens

sparande. Ett fortsatt högt och om möjligt ökat sådant sparande är av samhällsekonomiska skäl ytterligt önskvärt. Samtidigt är det angeläget att

detta sparande kan kanaliseras till de områden där det särskilt behövs,

t.ex. som riskvilligt kapital i näringslivet. Ett faktum är emellertid att

dagens beskattningsregler i förening med inflationen relativt sett missgyn-

nar just de sparformer som är de samhällsekonomiskt viktigaste och som i första hand står öppna för småsparare, medan spekulativa och från samhällelig synpunkt mer onyttiga placeringar kommer att framstå som gynnade.

Olika mer genomgripande förslag har framförts om hur dessa problem skall kunna angripas. Jag vill här bl. a. hänvisa till den progressiva utgifts-

skatten, som har belysts genom 1972 års skalteutrednings försorg, och den

s.k. reala inkomstbeskattningen, som f. n. undersöks av realbeskattningsutredningen (B 1978: 07). Studierna av dessa och andra tänkbara alternativ

bör drivas vidare. Det är emellertid uppenbart att sådana mer genomgri-

pande lösningar endast kan vara aktuella på förhållandevis lång sikt. Insat-

ser för att komma till rätta med de värsta snedvridningarna måste emellertid göras så snabbt som möjligt. Införandet av det s.k. skattesparandet

(prop. 1977/78:165. FiU 1977/78: 37, rskr 1977/78:346, SFS 1978:423-

429) är exempel på en åtgärd i detta syfte, varigenom möjlighet har öppnats för ett visst begränsat sparande på bank eller i särskilda aktiefonder med en nettoavkastning som ligger betydligt över vad man normalt kan räkna med i dessa sammanhang. Men ytterligar åtgärder behövs, inte minst för att öka intresset för aktiesparande. Jag avser att nästa år återkomma i denna fråga.

I det följande tar jag först upp frågan om det kommunala skatteunderlaget eftersom denna sammanhänger med vissa grundläggande moment vid inkomstbeskattningen. Därefter behandlar jag skatteskalans närmare ut-

formning m. m. och i det sammanhanget tar jag också upp folkpensionärernas särskilda skattelättnader för år 1980. Slutligen tar jag upp utformningen

av avdragsrätten för avgifter till arbetslöshetskassa.

2.3 Det kommunala skatteunderlaget

Enligt 2§ lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns

och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. inräknas inte i det kommunala skatteunderlaget vissa skattepliktiga förmåner. Så är bl.a. fallet med sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. AFL.

Reglerna om detta tillkom genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973:49, SkU 1973:30, rskr 1973:199, SFS 1973:434 och 437) när sjukpenningen m. fl.

liknande ersättningar gjordes skattepliktiga. Skälet härtill var att staten, som skulle finansiera de ökade kostnaderna för sjukpenningreformen,

Prop. 1979/80: 58 52

skulle ges kompensation härför i samband med avräkningen av kommunalskattemedel mellan staten och kommunerna. Denna modell har sedan kommit till användning i fråga om ytterligare skattepliktiga ersättningar. Det kommunala skatteunderlaget skall f.n. även ändras med hänsyn till vissa bidrag. Så skall enligt 1§ nyssnämnda lag underlaget ökas med skattebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform; förordningen

(1972: 140) om skuttebortfallsbidrag. Även i anledning av 1974 års skattereform tillförsäkrades kommunerna kompensation och bestämmelser om detta togs in i den tidigare angivna 28 (prop. 1975/76: 147, FiU 1975/76: 30,

rskr 1975/76: 258, SFS 1976: 198). Dessa olika justeringar gör f.n. beräkningen av det kommunala skatteunderlaget komplicerad och svåröverskådlig. KEU 76 ansåg en förenkling angelägen, varigenom å ena sidan särbehandlingen av skatteunderlaget

från de nämnda förmånerna upphör och å andra sidan skattebortfallsbidraget och kompensationen i anledning av 1974 års skattereform slopas.

Nettoeffekten av dessa åtgärder innebär emellertid en betydande omedel-

bar ökning av det kommunala skatteunderlaget och en motsvarande ökad kostnad för staten. KEU 76 pekade på hur denna effekt skulle kunna balanseras genom avräkning mot vissa statsbidrag, men som jag närmare redovisat i propositionen om den kommunala ekonomin står denna väg

inte längre öppen. I stället bör en annan lösning väljas som bygger på att grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen höjs från 4500 kr.

till 6000 kr. samtidigt som den av staten finansierade särskilda skattere-

duktionen minskas i motsvarande mån. Denna minskning bör därvid motsvara genomsnittlig kommunalskatt på mellanskillnaden 1500 kr., dvs. 435

kr. Genom en sådan omläggning minskar det kommunala skatteunderlaget medan statens skatteinkomster ökar. Förändringens storlek har avpassats så att övergången till de nya reglerna skall bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. På sikt innebär däremot den förenklade skatteunderlagsberäkningen enligt de prognoser som redovisades i den nyss nämnda propositionen en växande inkomstöverföring till kommunsektorn. I de överläggningar om den kommunala ekonomin som regelbundet skall hållas i fortsättningen mellan regeringen och företrädare för kommunförbunden får detta förhållande givetvis beaktas. Om i framtiden

de skattepliktiga förmånernas omfattning ökar mer markant kan det t. ex.

bli aktuellt med en ny anpassning av det kommunala grundavdraget resp.

den särskilda skattereduktionen. För de enskilda skattskyldiga innebär omläggningen ingen ändring av

skatten i kommuner med genomsnittlig utdebitering. I kommuner med högre utdebitering sjunker däremot skatten något, medan den blir något högre i kommuner med lägre utdebitering än genomsnittet. Avvikelserna

kan beräknas uppgå till högst ca 60 kr.

Höjningen av det kommunala grundavdraget aktualiserar frågan om det

statliga grundavdragets utformning. Det statliga grundavdraget får sägas

Prop. 1979/80: 58 53

utgöra en del av den statliga skatteskalan. Detta grundavdrag skulle för

framtiden kunna undvaras, genom att skalan i stället ändras samtidigt som

den särskilda skattereduktionen anpassas härtill. Dessa justeringar avser jag att närmare behandla i följande avsnitt om teknisk anpassning av

skatteskalan, m. m.

Höjningen av det kommunala grundavdraget till 6 000 kr. påkallar ytterligare ändringar. Jag har tidigare föreslagit (prop. 1978/79: 111, bil. 7) att

deklarationspliktsgränsen höjs till 6000 kr. Motsvarande höjning bör ske

även i fråga om andra gränser med anknytning till grundavdragets storlek. Även i fråga om det s. k. hemmamakeavdraget i 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953: 272), UL, får en ändring göras. Också dessa frågor avser jag att ta

upp I närmast följande avsnitt. Mina förslag i förevarande avsnitt föranleder följande lagändringar. I

lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. bör 2§ upphävas. Följdändringar får göras i 1, 3 och 4 §§ samt i 84 § lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

Ändringarna i fråga om grundavdragen bör tas in i 48 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL, och 8§ lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, Si.

I fråga om den särskilda skattereduktionen föranleder de nya bestämmel-

serna ändringar i 2§ 5 mom. UL. Jag återkommer i ett senare avsnitt till de

närmare detaljerna i dessa ändringar, liksom till de följdändringar som blir

behövliga.

De nya reglerna bör såvitt gäller grundavdrag och skattereduktion till-

lämpas första gången vid 1981 års taxering. Detta bör också gälla i fråga om

det ändrade kommunala skatteunderlaget. De nya bestämmelserna tillämpas första gången i fråga om utdebitering för år 1982. Denna skall beräknas

på grundval av 1981 års taxering. Jag föreslår att ikraftträdandet bestäms till den 1 januari 1980.

I fråga om utdebiteringslagen bör äldre bestämmelser om utdebitering samt om förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt tillämpas i fråga om åren 1980 och 1981. I dessa delar är det fråga om åtgärder som bygger på 1979 och 1980 års taxeringar. Under åren 1980 och 1981 skall dessutom länsstyrelsen lämna de uppgifter som nu är föreskrivna i 3 8. Detta följer av

vad jag nyss sagt om att äldre bestämmelser om utdebitering m. m. skall

tillämpas under dessa år. På motsvarande sätt bör övergångsbestämmelser

finnas i fråga om justering av det kommunala skatteunderlaget enligt 2§ i

den nyss nämnda utdebiteringslagen. Nuvarande bestämmelser skall allt-

jämt gälla vid 1979 och 1980 års taxeringar.

2.4 Teknisk anpassning av skatteskalan, m. m.

Som jag redan nämnt bör det statliga grundavdraget slopas i samband

med reformeringen av det kommunala skatteunderlaget. Isolerad skulle denna åtgärd leda till skatteskärpningar som varierar från 90 kr. i skatte- 5 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 58

Prop. 1979/80: 58 54

skalans första skikt till 2610 kr. i det högsta. De flesta inkomsttagare skulle

också få höjd marginalskatt. Ett sådant resultat är givetvis inte avsett och därför måste en teknisk anpassning ske av skatteskalan. En mindre ökning av den särskilda skattereduktionen krävs också. Jag vill samtidigt erinra

om att minskning av denna reduktion med 435 kr. motiveras av att det

kommunala grundavdraget enligt mitt tidigare förslag ökar med 1500 kr.

Den särskilda skattereduktionen uppgår f.n. till det belopp varmed 0,4

basenheter, enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 & I mom. lagen

(1947: 576) om statlig inkomstskatt. överstiger 1600 kr. En lämplig justering uppnås genom att gränsen om 1600 kr. ändras till 2000 kr., vilket allt-

så innebär en minskning av reduktionen med 400 kr. Basenheten för år 1980

uppgår till 5 800 kr., vilket innebär att den särskilda skattereduktionen för året blir 320 kr. med mitt förslag.

Genom att inte längre något grundavdrag skall göras vid den statliga beskattningen kommer en given taxerad inkomst att motsvaras av en större

beskattningsbar inkomst än tidigare. En omräkning får därför göras av

skattesatserna för att undvika de höjningar av marginalskatten som detta

eljest innebär. Som framgår av följande uppställning kommer det totala

skatteuttaget efter ändring av grundavdragen och den särskilda skattereduktionen och med tillämpning av den omräknade statsskatteskalan att

mycket nära överensstämma med det som följer av gällande regler. Den kommunala utdebiteringen har i beräkningen antagits uppgå till 29 kr.

Skattebeloppen avser skattskyldig utan skattereduktion om 1 800 kr.

Upp till en inkomst som motsvarar 20 basenheter — 116 000 kr. år 1980 — är avvikelserna obetydliga. Vid högre inkomster uppstår en mindre skat-

teökning. För att undvika denna skulle nya skiktgränser behöva införas i

skatteskalan vid 21 resp. 31 basenheter, vilket jag finner mindre lämpligt. Jag vill också förutskicka att jag i det följande kommer att föreslå skatte-

Prop. 1979/80: 58 55

lättnader som mer än väl uppväger den skärpning som den tekniska an-

passningen här medför. Sammantaget kommer mina förslag alltså att med-

föra en skattesänkning även i de högsta inkomstskikten. De nu nämnda ändringarna bör tillämpas första gången på 1980 års inkomster. Jag avser att i ett senare avsnitt ta upp de ytterligare ändringar av teknisk natur som föranleds av mitt förslag.

2.5¶Marginalskattefrågor, m. m.

2.5.1 Sänkta marginalskatter för år 1980

Jag har i flera tidigare sammanhang deklarerat att en sänkning av marginalskatterna är en av de mest angelägna skattefrågorna i dag. Skatteutskot-

tet anförde också i sitt betänkande med anledning av prop. 1978/79: 160

(SkU 1978/79: 55) att en sänkning av marginalskatterna numera är angelägnare än någonsin tidigare under 1970-talet.

Av internationella jämförelser som utförts, t. ex. av OECD:s sekretariat, framgär att den svenska inkomstbeskattningen är unik framför allt genom den starka progressiviteten redan i normala inkomstlägen för heltidsarbetande. Det finns andra länder i OECD-redovisningen som har ett högt genomsnittligt inkomstskatteuttag, men inget med så hög marginalskatt för inkomster motsvarande den genomsnittlige industriarbetarens eller något därutöver. I någon mån återspeglar detta en hög utjämningsambittion i vårt land. Till stor del är det emellertid ett resultat av många ärs alltför kortsiktigt inriktad skattepolitik. Till följd av de starka höjningarna av de kommu-

nala skattesatserna och den tidigare avsaknaden av ett inflationsskydd för

skatteskalan har denna successivt kommit att ändra karaktär. Genom att den högsta skiktgränsen i den statliga skatteskalan legat stilla i nominella termer under lång tid före innevarande år har skatteskalan kommit att bli allt mer sammanträngd. Marginalskatten stiger snabbt med smala skikt i de normala inkomstlägena, medan någon differentiering mellan höga och mycket höga inkomster knappast finns kvar. Skattesatser som förut varit avsedda som utjämningsfaktor beträffande ett begränsat antal personer med särskilt höga inkomster har kommit att bli aktuella för allt större

grupper.

För att komma ur denna situation fordras en flerärig målmedveten retformpolitik. E1t avgörande steg har tagits genom beslutet att införa ett inflationsskydd för skatteskalan (prop. 1977/78:49, SkU 1977/78:14, rskr

1977/78:48. SFS 1977:1070 och 1071). Därmed har en fast grund lagts för

successiva sänkningar av marginalskattesatserna. Man riskerar inte längre att inflationen varje år raserar vad som i detta avseende vunnits genom tidigare års beslut.

1972 års skatteutredning har lagt fram ett förslag till marginalskattesänk-

ningar i tre steg. I förhållande till 1978 års skala innebar detta sammanlag-

da sänkningar med upp till 14 procentenheter. Resultatet skulle bl. a. bli alt marginalskatten när förslaget genomförts kommer att ligga under 50

Prop. 1979/80: 58 56

AZ för inkomster upp till ca 64000 kr. i nuvarande penningvärde och

överstiga 60 3 först vid ca 75 000 kr. inkomst. Enligt min mening bör ett program av minst denna omfattning genomföras. Ett mindre steg har tagits

redan genom beslutet om 1979 års skatt (prop. 1978/79: 50 bil. 2, SKU 1978/ 79:19, rskr 1978/79: 107, SFS 1978:912-915). Utrymmet för en skatteomläggning var då med hänsyn till det samhällsekonomiska läget mycket

begränsat. Också för 1980 är det samhällsekonomiska läget ansträngt, men

samtidigt är inkomstskattelättnader angelägna för att underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden. Ett ytterligare steg bör därför tas i fråga om marginalskattesänkningarna. Tyngdpunkten bör ligga i de skikt där de stora grupperna av heltidsarbetande befinner sig. Jag föreslår därför att den statliga inkomstskatten sänks med 4 procentenheter i skikten mellan 10 och 13 basenheter, vilket med hänsyn tagen till det slopade grundavdra-

get beräknas motsvara inkomster mellan 58000 kr. och 75 400 kr. för år

1980. Såväl under som över de nu nämnda skikten bör mindre justeringar ske och i allt berör mina förslag inkomstskikt som för år 1980 beräknas sträcka sig från 34800 kr. upp till 116 000 kr. Det kan visserligen göras

gällande att marginalskatterna redan är förhållandevis måttliga i skikten

upp till 10 basenheter (58000 kr.) men jag vill erinra om att de sammanlagda marginaleffekterna med hänsyn tagen till förekomsten av inkomstprövade bidrag trots detta kan bli besvärande höga. Insatser här har också särskild betydelse från de synpunkter som sammanhänger med avtalsförhandlingarna. Lättnader är därför motiverade även i dessa skikt.

De närmare effekterna av mitt förslag framgår av följande uppställningar. I den första, som anger den föreslagna nya skatteskalan. redovisas ochså resultatet av den tekniska anpassning av nuvarande skatteskala som jag redogjort för i ett tidigare avsnitt. I den andra uppställningen anges marginalskattesänkningarnas effekt och i den tredje redovisas den skattelättnad som uppstår i olika inkomstlägen. Hänsyn är därvid tagen till såväl effekten av den tekniska anpassningen som inverkan av de sänkta marginalskatterna. De vierligare verkningarna av den marginalskattespärr jag avser att föreslå och effekterna av denna kommer jag alt redovisa I följande avsnitt.

Uppställningarna bygger på en kommunal utdebitering om 29 kr. Skattebe-

loppen har beräknats för skattskyldiga utan rätt till skattereduktion om

1800 kr.

arna. Under senare är har emellertid människorna vid flera tillfällen kunnat konstatera att minskningarna i statlig skatt helt eller delvis kommit att uppvägas av höjd kommunal skatt. Enligt de bedömningar som nu kan gö-

ras är emellertid kommunsektorns finansiella utgängsläge inför år 1980 re-

lativt gott. Enligt en överenskommelse mellan regeringen och kommunför-

bunden skall en fortsatt dämpning av den kommunala expansionen efter-

strävas. Den väsentliga utbyggnad av de statliga skatteutjämningsbidragen som riksdagen beslöt om vid föregående riksmöte (prop. 1978/79:95, FiU

Prop. 1979/80: 58

Statsskatteskalan

Marginalskattelättnaderna år 1980

Prop. 1979/80: 58 58

Skatteminskning är 1980 genom ändringen av skatteskala, grundavdrag och särskild skattereduktion

Särskild skattereduktion har avräknats från statlig skatt.

1978/79:35, rskr 1978/79:335, SFS 1979:362) innebär en avsevärd in-

komstökning för ett stort antal kommuner och landstingskommuner redan år 1980. Jag framhöll i det sammanhanget att de ökade statliga bidragen inte får utnyttjas till att driva upp den kommunala expansionstakten. Enligt de uppgifter som föreligger om det kommunala budgetarbetet finns det inte heller någon anledning att räkna med att kommunala skattehöjningar den-

na gång skall behöva omintetgöra skattelättnaden.

lönan jag övergar tl att behandla frägan om en marginalskattespärr vill jag nagot återvända till det tidigare resonemanget om behovet av en flerårig målmedveten reformpolitik för att pressa ned marginalskatterna. I ytterligare en uppställning belyses nämligen de sammanlagda skatteförändringarna mellan är 1976 och är 1980 1 de inkomstlägen som är aktuella för heltidsarbetande. Alla belopp är därvid uttryckta i fast penningvärde (1980

ställningen inte gör anspråk på att visa vad som hänt individuella inkomsttagare, som ju kan ha haft mycket varierande inkomstutveckling under perioden. I stället är det skatten på en given inkomst år 1980 och den däremot med hänsyn till konsumentprisutvecklingen svarande inkomsten är 1976 som jämförs. Priserna antas därvid schematiskt komma att stiga med 6 "7 1ärstakt under återstående del av perioden.

Prop. 1979/80: 58 59

Förändring av total skatt och marginalskatt ären 1976-1980 för realt oförändrad inkomst

Av materialet framgar att det trots en höjning av den genomsniuliga kommunala skattesatsen från 26 till 29 kr. varit möjligt att åstadkomma inte obetydliga marginalskattelättnader i de inkomstskikt som omfattar de största grupperna av heltidsarbetande. För inkomster däröver har däremot marginalskatteskärpningar inte kunnat undvikas. vilka delvis varit uvsevärda. Orsaken är här framför allt att under periodens förra del inget inflationsskydd för skatteskalan funnits. Om man ser till de absoluta skattebeloppen, så visar det sig att mindre sänkningar uppstått endast i inkomstskalans mitt. medan höjningar inträffat såväl under som över denna. Betydelsen av den kommunala skattesatsens utveckling framstår här tydligt. Uppställningen visar också klart att föreställningen om att skattepolitiken under perioden let till stora skattesänkningar i de högsta inkomstlägena saknar grund.

De ändringar som jag föreslagit i fraga om inkomstbeskattningen bör tilllämpas även I fråga om dem som erlägger skatt enligt reglerna i lagen (1958: 295) om sjömansskatt. SjL. I samband med ändringarna av sjömansskatten för är 1979 öppnades en möjlighet för riksskatteverket alt utan riksdagens medverkan fastställa de sjömansskattetabeller som avses i 9a 5 SJL och som alltså används för beräkningen av sjömansskatten i de enskilda fallen (prop. 1978/79: 56. SKU 1978/79:20, rskr 1978/79:103. SES 1978: 916-918). Denna befogenhet har riksskatteverket i den man sjömansskatten påverkas av ändringar i fråga om uttaget av statlig inkomstskatt eller storleken av den skattereduktion som medges enligt UL. Emel-

lertid går de ändringar som jag nu föreslår längre än så genom att även

t.ex. det kommunala grundavdraget ändras. Även för år 1980 bör därför

riksdagen medverka vid sjömansskattens fastställande. Jag föreslår därför

Prop. 1979/80: 58 60

att sjömansskatten anpassas till de förslag som jag nu har lagt fram i fråga

om skatteskala, grundavdrag och särskild skattereduktion. Med tanke på att sjömansskatten nyligen har ändrats bör enligt min mening inga ytterli-

gare justeringar göras, t. ex. på grundval av höjda skattesatser för kommu-

nal inkomstskatt. Å andra sidan avser jag inte heller att föreslå att den

ändring av rätten till avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa, som jag återkommer till i det följande, utsträcks att gälla även sjömansbeskatt-

ningen.

2.5.2 Marginalskattespärr

I propositionen 1978/79: 50 bil. 2 med förslag bl. a. om 1979 års skatter

uttalade jag avsikten att senare behandla frågan om en marginalskattespärr. I 1972 års skatteutrednings slutbetänkande (SOU 1977:91) framför-

des reservationsvis förslag om en sådan spärr. Flertalet av de remissin-

stanser som tog upp denna fråga tillstyrkte förslaget. Jag vill här redovisa följande överväganden.

Enligt min mening framstär det som ett rimligt krav att en skattskyldig som fär en inkomstökning alltid skall kunna få behålla en viss minsta del av denna. Givetvis kan man ha olika åsikter om hur stor en sådan del lämpligen bör vara. I den nyss nämnda reservationen förordades en spärr vid 85 "7. dvs. den skattskyldige skulle allud få behålla minst 15 44 av en inkomstökning. Under remissbehandlingen uttrycktes också önskemål om en spärr på lägre nivå, t. ex. 50, 60 eller 70 "7 marginalskatt.

Jag vill här återknyta till min tidigare diskussion om skatteskalans ändrade karaktär. Det är enligt min mening svårt att se det berättigade i en extremt hög marginalbeskattning som är riktad mot löneökningar som är

en följd av befordran eller en extra arbetsinsats. Inte heller ter det sig

rimligt i fråga om t. ex. upphovsmän eller uppfinnare att praktiskt taget

hela ersättningen för en framgång skall gå bort i skatt. Men situationen har,

som jag tidigare har nämnt, numer blivit den att de högsta marginalskatterna i stor utsträckning träffar just dessa kategorier av inkomster.

Åtgärder bör enligt min mening nu vidtas för att se till att problemen på denna punkt i vart fall inte ytterligare förvärras. På någon sikt bör man sträva efter att upphäva den sammanpressning av skatteskalan som uppstålt. Skatteskikten bör göras bredare och de högsta skattesatserna komma in först vid betydligt större inkomster än I dag. Detta är emellertid nåägot som inte kan genomföras snabbt. De alternativ som står öppna på kort

sikt är att sänka skattesatserna i statsskatteskalans topp eller att införa en marginalskattespärr, dvs. en bestämmelse om att summan av statlig och

kommunal skattesats inte fär överstiga en viss gräns. Tanken på en sådan

spärr fär ses mot bakgrund av de stora variattonerna i kommunala skatte-

satser. Vore dessa överallt ungefär desamma, så skulle givetvis det riktiga vara att sätta de statliga skattesatserna på en sådan nivå att den sammanlagda marginalskatten inte blir för hög. Så är emellertid inte fallet, utan de

Prop. 1979/80: 58 61

kommunala skattesatserna varierar mellan ca 25 kr. och vå 33 kr. Om man då vill kunna garantera att marginalskatten ingenstans skall överstiga 1. ex. 857 så mäste statsskatten anpassas till det högsta av dessa värden. I förhållande till dagens skala skulle en avsevärd sänkning krävas i högsta skiktet och en mindre i det näst högsta. Men större delen av skattelättnaden till följd av en sådan åtgärd skulle komma att ullfalla personer som bör i kommuner med lägre skattesats och där sänkningen inte behövt vara så stor för att nå det asyftade resuttatet. Marginalskattespärren kan alltså sägas vara en atgärd som mer precist än en generell sänkning av statsskatten ger uttryck just för vad man vill åstadkomma, nämligen en garanti för alt en viss minsta debav en inkomstökning alluid skall kunna behållas av den skattskyldige.

Mot denna bakgrund förordar jag alternativet med en marginalskattespärr. Bedömningen kan emellertid i en framtid bli en annan om utvecklingen går mot minskade skillnader i de kommanala skattesatserna. bl.a. till följd av utbyggnaden och förbättringen av den kommunala skatteutjämningen. Som jag skall återkomma till uppstår nämligen vissa tekniska komplikationer vid tillämpningen av en spärr, som inte skulle uppkomma vid en genereli skattesatssänkning.

Frågan är no på vilken nivå marginalskattespiärren bör ligga. I likhet med reservanterna I skatteutredningen finner jag att en utgångspunkt för bedömningen här ges av den s.k. SO/85-proceniregeln enligt vilken summan av imkomst- och förmögenhetsskatt inte får överstiga vissa andelar av in-

Kkomsten. Närmare bestämmelser om detta finas i lagen (1970:172) om be-

gränsping av skatt I vissa fall. Den som tjänar högst 200000 kr. skall noörmalt alltid få behålla minst 2077 av sina inkomster och den som har högre inkomster minst 1577 av överskjutande del. Regeln har betydelse främst för den som äger förmögenhet. När regeln blir tillämplig för en skattskyklig kommer den emellertid i praktiken också att fungera son marginalskattespärr. Den skattskyldige får regelmässiet behålla 20-27 eller 15 7 av en inkomstökning även om den tillämpliga marginalskattesatsen I princip skulle vara högre än SO 7 resp. 8500 Enligt min mening är det natorligt att tänka sig utt en motsvarande förmån bör kunna komma även löntagare utan förmögenhet till del.

Jag är medveten om att problemet med de extremt höga marginaleffekterna finns inte bara dinkomstskatans övre delar. Kombinationen av marginalskatt och inkomstprövade bidrag kan i vissa situationer ge upphov till

vål så kraftiga effekter även I lägre inkomstskikt. Framför allt gäller detta

barnfamiljer. där bostadsbidragens avtrappning sker i skikt där marginal: skatterna redan hunnit bli höga. I vissa fall kän problemen ytterligare förvärras genonpr att avgifterna Iden kommunala barntillsynen stiger vid en inkomstökning. Mot dessa förhatltanden är en spärr som enbart avser marginalskatten inte effektiv. Jag vill emellerud erinra om att det här är fråga om inkomstskikt där jag I det föregående har föreslagit marginalskattesaänk- 6 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 58

Prop. 1979/80: 58 62

ningar och där fortsatta sådana bör genomföras under de kommande ären. Rent tekniskt torde det också vara utomordentligt svårt att göra en spärr tillämplig på summan av marginalskatt, bidragsavtrappning och avgiftsök-

ning eftersom inkomstprövningen sker efter helt olika regler och vid skilda

tidpunkter. Jag vill här peka på att flera utredningar. däribland också 1972 ars skatteutredning, undersökt möjligheten att mildra de särskilda marginaletfekterna för barnfamiljer genom att göra bostadsbidragen skattepliktigå. Någon tillfredsställande lösning efter denna linje har emellertid inte kunnat konstrueras.

Sökandet efter en bättre utformning av bidragen måste givetvis fortsät-

ta. Dåvarande chefen för socialdepartementet har den 28 augusti 1979 tillkallat en kommitté (S 1979: 06) för översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna. Kommittén skall enligt sina direktiv (Dir 1979:48) bl.a. analysera de tröskel- och

marginaleffekter som de nuvarande stödformerna medför. Jag vill emeller-

tid erinra om att de höga marginaleffekterna för vissa barnfamiljer delvis är

ett uttryck för en målkonflikt. Samhället har ambitionen att genom olika

bidragsformer garantera en tillräcklig disponibel inkomst för hushåll där den egna inkomsten är otillräcklig i förhållande till försörjningsbördan.

Dessa bidrag behöver med hänsyn till de mest utsatta fallen göras så höga att det inte är rimligt att de utgår generellt, oberoende av inkomsten. Att en extra marginaleffekt då uppstår när hushållet ökar sin egen inkomst är oundvikligt. Vad man kan sträva efter är emellertid att genom successiva marginalskattesänkningar komma ned till en nivå där den sammanlagda

marginaleffekten inte längre kan bli så extremt hög som i dag i vissa fall kan förekomma. Ett steg i denna riktning tas genom mitt förslag i dag om sänkning av den statliga inkomstskatten. Jag föreslår mot bakgrund av det anförda att en marginalskattespärr införs och att den samordnas med nuvarande 80/85-procentregeln. Gränserna kan lämpligen utformas så att ståtlig och kommunal inkomstskatt inte får uttas med mer än 80 55 i iimkomstskikt upp ull 30 basenheter vilket för är 1980 motsvarar inkomster på högst 174000 kr. I fråga om inkomstdelar därutöver bör gränsen sättas vid 85 7. Den skattenedsättning som kan bli

aktuell får avse den statliga skatten, alltså samma modell som gäller för nu-

vurande 80/85-procentregel. Beträffande 80/85-procentregeln föreslar jag en anpassning till basenhetssystemet på så sätt att gränsen mellan 80 och

8574 i totalt skatteuttag bestäms till 30 basenheter, Detta innebär för år

1980 en sänkning från 200 000 till 174000 kr. Gränsen kommer sedan successivt att stiga. En ändring med den innebörden bör göras t 3 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall. De nya reglerna om en marginalskattespärr bör lämpligen tas ini Si. Jag föreslår att en ny paragraf. 10 a §. införs med sådana regler.

I fråga om de individuella verkningarna av den nya spärren vill jag nämna följande. Effekten kommer att bli beroende av skattesatsen i den kom-

Prop. 1979/80: 58 63

mun där inkomsten beskattas. Understiger denna 27 kr.. vilket den i dag gör I ett antal lägskattekommuner, så träder spärren inte i funktion. Vid skattesatser över denna gräns blir den aktuell för inkomstdelar över 20 basenheter. Om skattesatsen överstiger 32 kr., vilket kan förekomma i enstaka fall, kommer spärren in även i skiktet mellan 17 och 20 basenheter.

Skattenedsättningens storlek i en kommun med en skattesats om 29 kr. blir 560 kr. vid en inkomst om 150 000 kr. och 1 560 kr. vid en inkomst om 200000 kr. Vid högre skattesatser och större inkomster blir nedsättningen i princip större, men i sådana fall torde den många gånger inte få fullt genomslag för den enskilde. För skattskyldiga med mycket stora inkomster blir nämligen ofta också förmögenhetsskatt aktuell. Om då inte utdebiteringen är låg, så blir i dag 80/85-procentregeln snabbt tillämplig varigenom den totala skatten sätts ned. Marginalskattespärrens effekt blir då helt etler delvis bara en omfördelning så att inkomstskatten minskar medan förmögenhetsskatten ökar.

Marginalskattespärren bör tillämpas första gången i fråga om 1980 års inkomster. Jag återkommer I ett senare avsnitt till vissa tekniska frågor.

2.6 Folkpensionärernas skattelättnader

Sedan lång tid tillbaka beskattas folkpensionärer regelmässigt gynnsammare än inkomsttagare i aktiv ålder med motsvarande inkomst. Detta sker genom att en pensionär medges ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen, Det extra avdraget nedtrappas i takt med stigande inkomst. |

Från början hade skattelättnaderna en mer generell utformning, nägot som får sägas ha varit naturligt eftersom en folkpensionär då ofta inte hade annan inkomst än pensionen. Foölkpensionssystemet har emellertid förbättrats med tiden och vidare har det sociala skyddet i övrigt byggts ut. bl.a. genom tillkomsten av ATP och andra förmåner. Jag vill här nämna de pensionstillskott som tillkommer pensionärer utan ATP eller med lap sädan. Dessa tillskott, som f.n. utgör 37 22 av basbeloppet enligt AFL, höjs med fyra procentenheter varje budgetår till dess de den I juli 1981 uppgår till 45 726 av basbeloppet. Antalet pensionärer som bara har folkpension och pensionstillskott har också minskat starkt under årens lopp. I stället har

antalet pensionärer som har ATP eller andra pensionsförmåner ökat kraf-

tigt.

Skatteutredningen har I sitt slutbetänkande behandlat även folkpensio-

närernas ekonomiska förhållanden. Utredningen ansäg att skattelättnader var motiverade för pensionärer med låga inkomster, eftersom de lägsta

pensionerna inte kunde anses ge full skattekraft. Däremot ansågs skäl inte

föreligga för en förmånsbehandling även av pensionärer med inkomster som var jämförbara med de aktiva gruppernas. Denna uppfattning delades av flertalet remissinstanser som yttrade sig i frågan.

Prop. 1979/80: 58 64

För egen del kan jag konstatera att frågan om folkpensionärernas ställ-

ning i skattehänseende rymmer flera, delvis svårbemästrade avvägningsproblem. Det är inte bara fråga om hur lättnader vid beskattningen bör va-

ra utformade rent tekniskt och hur stora de lämpligen bör vara. Det finns också ett mycket nära samband med pensionsförmånernas närmare ut-

formning och med reglerna om bl. a. kommunala bostadstillägg ull folkpen-

sionen m. m. Dessa förhållanden föranleder följande bedömning från min sida.

För inkomståret 1979 har skattelättnaderna, liksom för de närmast före-

gående ären, varit så avvägda att en folkpensionär med enbart ålderspen-

sion och pensionstillskott inte påförs skatt. Detsamma bör gälla för år 1980. Detta medför att det extra avdraget måste ökas. Med hänsyn till omläggningen av grundavdragen får den tekniska konstruktionen av avdraget samtidigt justeras något. I lagen bör anges att avdraget vid en viss högsta sidoinkomst skall medges med så stort belopp att den statligt

beskattningsbara inkomsten uppgår till högst 6000 kr. Med beaktande av detta och av det tidigare förslaget i fråga om den särskilda skattereduktionen får beloppsgränsen i punkt 2 av anvisningarna till 50 & KL sättas till 5200 kr. för att syftet skall uppnås.

Som jag nyss nämnde rymmer de nuvarande reglerna om folkpensionärernas beskattning flera problem. 1972 års skatteutredning har pekat på en

del av dessa och ytterligare synpunkter framkom vid remissbehandlingen av utredningens betänkande. Likaså har man i den praktiska tillämpningen av nuvarande regler mött problem. Det gäller både frågor som hänger sam-

man med den principiella utformningen av systemet och detaljfrågor.

Dessa problem kan enligt min mening inte få en mera långsiktig lösning utan ett ganska omfattande utredningsarbete. Jag avser att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild kommitte för att göra denna utredning.

Enligt 225 taxeringslagen (1956:623) är skattskyldig som har uppburit folkpension i regel skyldig att avlämna deklaration endast om hans inkomst

har uppgått till minst 16 000 kr. eller, om hans make har uppburit folkpen-

sion, till minst 13 800 kr. Beloppen är avvägda med hänsyn till de regler om extra avdrag som gällde för 1978 års inkomster. För 1980 års taxering, som avser 1979 års inkomster, kan beloppen höjas till 17 500 resp. 15 200 kr.

2.7 Tekniska frågor

Jag avser nu att redovisa mina överväganden och förslag rörande de tekniska ändringar som föranleds av grundavdragsreformen och marginal-

skattespärren.

Höjningen av det kommunala grundavdraget och slopandet av det statliga kräver en fång rad följdändringar i KL. och UL. Höjningen av grundavdraget föranleder ändringar i 48 & 2 och 3 mom. KL. Det höjda grundav-

Prop. 1979/80: 58 65

draget medför att någon kommunal skatt inte blir aktuell förrän inkomsten

överstiger 6000 kr. Statsskatt beräknas däremot även för mindre inkoms-

ter. Till följd av den särskilda skattereduktionen kommer emellertid inte nägon slutlig skatt att påföras. Skattskyldighet inträder därför i praktiken först när inkomsterna överstiger grundavdraget. Jag vill erinra om att jag

redan i propositionen 1978/79:111 bil. 7 har föreslagit att deklarationspliktsgränsen höjs till 6000 kr. Motsvarande beloppshöjning bör ske även

på andra håll i skattelagstiftningen där en anknytning finns till grundavdra-

gets storlek. Så är fallet med de sociala förmåner som är inkomstskatte-

pliktiga, t.ex. sjukpenningen. Skatteplikt föreligger här i den mån sjukpenningen grundas på en inkomst om 4 500 kr. eller däröver. Här bör gränsen

för framtiden vara 6 000 kr. I denna del får ändringar göras i 19 8, punkt 14

av anvisningarna till 21 8, punkt 9 av anvisningarna till 24 §, punkt 9 av anvisningarna till 28 § samt punkt 12 av anvisningarna till 32 & KL. Likasa

bör skattefrihetsgränsen i 53 § I mom. KL för vissa pensionsförmåner till

utomlands bosatta personer höjas från 4500 kr. till 6000 kr.

Regler som rör det statliga grundavdraget finns 18 §, 9 & 2 och 3 mom. samt 118 I mom. Si. Dessa bestämmelser får säledes ändras. En anknytning till det statliga grundavdraget finns vidare i anvisningarna till 12 & SIL. Bestämmelsen anger högsta belopp för jämkning på grund av väsentligen nedsatt skatteförmåga vid sjömansbeskattningen. Även här bör en ändring göras. I fråga om den särskilda skattereduktionen får ändring gö-

ras I 285 mom. UL. Jag vill samtidigt föreslå en redaktionell ändring i 2 §4 mom. UL. Av enkelhetsskäl bör det för framtiden anges vilka skatter

m.m. som kan komma i fråga för skattereduktion. F.n. anges i stället när

reduktion inte skall ske.

Mina nu redovisade förslag påkallar ändringar i AFL och lagen

(1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

Sem erinrades 1 prop. 1973:46 angående utformningen av beskattad sjukpenning (s. 99) har, alltsedan den obligatoriska sjukpenningförsäkringen infördes. den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till försäkringen närå följt deklarationspliktsgränsen. F det nuvarande systemet med beskattad slukpenning är anknytningen mellan deklarationspliktsgränsen och den reella skattepliktsgränsen å ena sidan och den nedre gränsen för ullhörighet vill sjukpenningförsäkringen särskilt motiverad. Dessa båda gränser bör således överensstämma. Jag förestår därför att den nedre gränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen i 3 kap. I & AFL höjs på samma sätt som deklarationspliktsgränsen till 6000 kr. För den föreslagna höjningen av den nedre inkomstgränsen talar också den allmänna löneutvecklingen sedan är 1973 då den nuvarande gränsen fastställdes. Som en konsekvens av ändringarna I AFL föreslår jag att 3 kap. 6 § och 4 kap. 6 § lägen om arbetsskadeförsäkring ändras på motsvarande sätt.

Vid en nedre inkomstgräns av 6 000 kr. skulle försäkrade som f. n. har en årlig förvärvstnkomst mellan 4 500 kr. och 6000 kr. komma att ställas utan-

Prop. 1979/80: 58 66

för sjukpenningförsäkringen. För att förebygga att personer som vid tiden för lugändringens ikraftträdande är sjukpenningförsäkrade på grund av sådan inkomst får en försämring i skyddet vid sjukdom förordar jug att dessa försäkrade övergångsvis fär behålla sin sjukpenningförsäkring enligt nuvarande regler så länge de har en inkomst som uppgär till 4 500 kr. Stiger inkomsten till 6000 kr. etter däröver kommer självfallet den nya regeln ati bli tillämplig på den försäkrade.

Jag vill påpeka att ytterligare ändringar kan behöva göras i en del kungörelser. Här får regeringen utfärda nya bestämmelser längre fram om de av

mig redovisade förslagen godtas av riksdagen. Eikasa kan höjningen till

6000 kr. inverka på en del dubbelbeskattningsavtal. Beloppsgränser på 4500 kr. förekommer I vissa avtal, men gränserna har inte den omedelbara anknytning till grundavdraget som bestämmelserna i de lagrum jag redovisat I det föregående. Beträffande dubbelbeskattningsavtalen får eventuella ändringar övervägas t annat sammanhang.

Jag vill nu tå upp några speciella frågor som aktualiseras genom ändrade grundavdrag och skattereduktion och där ytterligare överväganden är päkallade.

Först vill jag behandla den skattereduktion på 1800 kr. (s.k. hemmamakeavdrag) som enligt 28 4 mom. UL medges bl.a. gift skattskyldig vars make saknar taxerad inkomst. Denna reduktion avtrappas och upphör helt när den andre makens inkomst när upp till 4500 kr. Är makens taxerade in-

komst lägre innebär avtrappningen att skattereduktionen uppgår till 4077.

av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4500 kr. och den taxerade

inkomsten. Dessa bestämmelser bör anpassas till det höjda grundavdraget

men inte i övrigt ändras på sädant sätt att skattelättnaderna blir annorlunda

än f.n. Jag föreslår att regeln utformas så att skattereduktionen uppgår till

3056 av skillnaden mellan 6 000 kr. och den lägre taxerade inkomsten. En bättre anknytning till den marginalskattesats som blir aktuell för inkomster överstigande grundavdraget uppnås därigenom. En ändring får göras även 148 2 mom. UL och som rör kolumnindelningar i skattetabellerna. Den nuvarande gränsen vid 2 000 kr. har bestämts med beaktande av nuvarande

skattereduktions anknytning till grundavdraget. Mina förslag medför att

gränsen för framtiden får sättas vid 3000 kr. Jag vill i detta sammanhang föreslå redaktionella ändringar i 2§ I mom. och 4§ I, 3 och 4 mom. UL.

En ytterligare fråga avser beskattningen av makars B-inkomster. F.n. gäller enligt 118 Si att sådana inkomster skall sammanläggas och skatten

beräknas som om hela beloppet utgjort inkomst för den make som har den

högsta A-inkomsten. Om makarnas sammanlagda B-inkomster inte uppgår

till 2000 kr. behandlas de dock vid skatteberäkningen som A-inkomst. Ett slopande av det statliga grundavdraget skulle här leda till en skärpt beskattning I åtskilliga fall. Så blir genomgående fallet vid sammanläggning när makes A-inkomst inte uppgår till 4500 kr. Detta beror på att den beskattningsbara B-inkomsten enligt 9§ 3 mom. sista stycket utgörs av skill-

Prop. 1979/80: 58 67

naden mellan den beskattningsbara B-inkomsten och den beskattningsbara A-inkomsten. varvid bl.a. grundavdraget avräknas från sistnämnda inkomst. Slopandet av det statliga grundavdraget bör inte medföra en skatteskärpning av nu nämnt slag. Jag föreslår därför att en regel införs i 118 om att vid skatteberäkningen minst 4500 kr. av vardera makens inkomst skall

behandlas som A-inkomst. Härigenom blir beskattningen i sammanläpg-

ningsfallen I princip oförändrad.

Av motsvarande skäl bör en ändring göras i 3 8 lagen om begränsning av skatt i vissa fall. Vid beräkning av spärrbeloppet bör den beskattningsbara

inkomsten minskas med 4500 kr.

De bestämmelser som jag nu tagit upp bör tillämpas första gången vid

1981 års taxering.

Jag övergår nu till frågan om marginalskattespärrens närmare utformning och tillämpning.

En marginalskattespärr måste utformas så att den blir tekniskt lätthan-

terlig. Det är viktigt både för skattemyndigheterna och för de skattskyldiga

som bör ha möjlighet att själva kunna beräkna sin skatt. Det innebär att spärregeln bör byggas upp med utgångspunkt i den situation som är aktuell för flertalet av de skattskyldiga som kan komma att beröras. Det är nämligen inte möjligt att redan från början förutse varje tänkbar variation av skilda inkomstförhållanden och andra omständigheter som kan päverka

skattens storlek och beakta den vid bestämmelsernas utformning.

För skattskyldig vars inkomster bäde statligt och kommunalt beskattas i hemortskommunen erbjuder tillämpningen av en spärregel inga särskilda svårigheter. Inkomsterna läggs ihop och skattesatsen sätts ned i de in-

komstskikt där så skall ske för att inte det angivna skatteuttaget skall över-

skridas. Detsamma gäller även I fråga om två makar som båda har inkomster av nu nämnt slag.

Bilden kompliceras emellertid i de fall där skattskyldighet föreligger i Flera kommuner. Antag att en person förutom sin löneinkomst. som skall beskattas themortskommunen, även har inkomster där beskattning skall ske tannan kommun, s.k. utbokommun. Den skattskyldige äger t. ex. en jordbruksfastighet som ligger i en utbokommun. De kommunala skattesatserna är då regelmässigt olika och man måste ta ställning till hur nedsättningen av de statliga skattesatserna skall ske med hänsyn till att olika kommunala skattesatser gäller för skilda delar av den sammanlagda inkomsten. För att nå fram till ett principiellt riktigt resultat skulle man för fall av detta slag få skapa speciella fördelningsregler av komplicerad natur. Än större svårig-

heter uppkommer om den skattskyldige har inkomster inte i bara en utbo-

kommun utan I flera. Det är emellertid inte möjligt att inom ramen för ett nägorlunda lätthanterligt system skapa millimeterrättvisa i sådana fall som

jag nyss berört. Dessa torde inte heller vara vanliga. Jag vill därför i för-

enklande syfte föreslå att man i första hand låter skattesatsen I hemortskommunen vara avgörande vid tullämpningen av marginalskattespärren.

Prop. 1979/80: 58 68

Det kan också uttryckas så att inkomsterna i hemortskommunen antas ligga I toppen av den sammanlagda inkomstsumman när marginalskatten beräknas. Öm inkomsterna och skattesatsen it utbokommunen är sådana att

den skattskyldige fortfarande ligger inom området för spärren får skattesatsen I denna kommun vara avgörande i denna del. Ett exempel får belysa

det sagda.

I hemortskommunen där inkomsterna uppgår tll 95000 kr... är skattesatsen 29 kr. och i utbokommunen, där inkomsterna är 120000 kr.. är skattesatsen 31 kr. Vid statstaxeringen är alltså inkomsten (95 + 120) 215 000 kr. De kommunala skattesatserna är så höga att marginalskattespärren skall

tillämpas. I skiktet 116 .000--174 000 kr. är skatten vid den statliga taxering-

en 5367 och 584 på beloppen däröver. Mitt förslag innebär att hemortskommunens skattesats i första hand blir avgörande. På beloppet mellan 174000 kr. och 215000 kr. skall marginalskatten nedsättas från 8777 (58429) till 8527. Av inkomsten i hemortskommunen återstår nu 54000 kr. (95-41) och på denna del blir marginalskatten 80271 stället för 8277. Nu återstår i skiktet 116 000-174000 kr ett belopp av 4000 kr. och även här uttas skatt med 801 stället för 8452 (53+31).

Om exemplet ändras så att skättesatsen i hemortskommunen antas vara bara 25 kr. blir marginalskattespärren bara tillämplig i fråga om det sist-

nämnda beloppet 4000 kr.

Hemortskommunens skattesats blir alltså avgörande i första hand. Berörs flera utbokommuner bör därnäst skattesatsen i den kommun där den högsta utboinkomsten finns bli avgörande osv. Motsvarande bör gälla i de sällsynta fall fysisk person har inkomster i flera församlingar utan att vara mantalsskriven i någon. Även här bör fördelningen ske efter inkomsternas

storlek i de skilda församlingarna. Skulle i något fall inkomsterna i olika

kommuner vara lika stora. bör den högsta skattesatsen vara vägledande.

Beträffande makar uppkommer I vissa fall särskilda problem beroende på sambeskattningen. Sambeskattningen sker i princip så att B-inkomster-

na vid beräkningen av den statliga inkomstskatten läggs i toppen hos den

make som har den högsta A-inkomsten. Så länge makarna har inkomster bara i hemortskommunen behövs inte nägra särskilda regler. Så är däremot fallet om den make. som har den lägre A-Inkomsten har B-inkomst i annan kommun med annan skattesats än hemortskommunen. Jag har nyss föreslagit att man för det fåll maken med den högre A-inkomsten har en Binkomst I annan kommun låter skattesatsen i hemortskommunen vara avgörande i första hand. Denna modell är enligt min åsikt också den lämpligaste för det fall som nu avses. Även vid sambeskattning bör alltså skatte-

satsen ft hemortskommunen bli avgörande. För de sällsynta fall där makar.

söm skall sambeskattas. är skrivna tolka kommuner bör motsvarande göälla. Det innebär att skatten I hemortskommunen för den som har den högsta

A-inkomsten blir avgörande. Är inkomsterna lika stora bör den kommun

som har den höpsta skattesatsen unses som hemortskommun.

Prop. 1979/80: 58 69

Vid sambeskattning i sådana fall där bäda makarna har B-inkomster skall skatten fördelas dem emellan efter inkomsternas storlek. Då marginalskattespärren tillämpas bör man först. liksom nu, räkna ut den sammanlagda skatten på summan av högsta A-inkomster och makarnas B-inkomster. Den skatt som skall fördelas mellan makarna bör sedan motsvara skillnaden mellan denna summa och skatten på A-inkomsten. Detta följer av gällande bestämmelser it 118 I mom. Si.

Genom de lösningar som jag nu har förordat i sambeskattningsfallen erhalls ett system son är relativt enkelt att tillämpa i praktiken. Det står också I överensstämmelse med reglerna för sambeskattningen av makars Binkomst. Dessa regler bygger på tanken att skatten sä längt möjligt bör bli densamma oavsett vilken av makarna som har B-inkomsten.

En vuerligare fråga som jag vill beröra gäller de fall där statligt och kommunalt beskattningsbar inkomst uppgår till olika belopp. Om den statliga beskattningsbara inkomsten är lägre än den kommunala träffas överskjutande kommunalt beskattningsbar inkomst bara av den kommunala skattesatsen. Några egentliga marginalskatteproblem föreligger inte. Detsamma far sägas vara läget I det omvända fallet. Uppgår den statligt beskattningsbara inkomsten till eu högre belopp än den kommunalt beskattningsbara. nagot som till följd av grundavdragsreformen ofta blir fallet i framtiden. så träffas overskjutande del bara av statlig inkomstskatt. Jag förordar därför att marginalskattespärren tillämpas till de delar inkomsterna sammanfaller men inte mer. Om den statligt beskattningsbara inkomsten uppgär till

140000 kr. och den kommunala tull 200000 kr. kan spärren tillämpas I in--

komstskikten upp till 140000 kr. och detsamma bör gälla också i det omvända fallet. Några uttryckliga bestämmelser om detta anser jag inte behö-

Vas.

Jag vill avslutningsvis tå upp nägra detaljfrågor som aktualiseras av den föreslagna marginalskattespärren. Först vill jag påpeka att spärren liksom den nu gällande 80/85-procentregeln skall tillämpas bara i fråga om fysisk person som är bosatt här I ländet samt dödsbo efter sådan person. Spärren anses kunna tillämpas även i fråga om preliminär skatt.

Marginalskattespärren innebär en minskning av skatteuttaget. Den skall självfallet beaktas vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal och vid avräkning av utländsk skatt enligt 24—28 88 Si. Skall t.ex. utländsk skatt avräknas från svensk skatt fastställs den svenska skatten med beaktande av spärregeln. Likaså skall marginalskattespärren tillämpas innan nedsättning sker enligt den nuvarande 80/85-procentregeln. För den som inte

tillhör svenska kyrkan nedsätts församlingsskatten med 70 26. Detta leder till att den kommunala skattesatsen blir lägre vilket givetvis skall beaktas

vid spärrens tillämpning. Några särskilda regler för de fall jag nu behandlat

torde inte behövas.

Da margtnalskattespärren ullämpas kommer den självfallet att något försvara beräkningen av skatten. För flertalet fall torde emellertid beräkning-

Prop. 1979/80: 58 70

arna kunna bemästras någorlunda enkelt. Det får bli eh uppitt för riksskatteverket att närmare informera enskilda och myndigheter om hur de nya reglerna skall ullämpas. Marginalskattespärren bör ullämpas första gången I fråga om 1980 års inkomster.

2.8 Avdrag för avgift för arbetslöshetsförsäkring

I princip föreligger vid den skattemässiga behandlingen av försäkringar

reciprocitet mellan avdrag för försäkringspremier och beskattning av utfallande ersättningar. Antingen medges avdrag för de erlagda avgifterna och

beskattas utfallande försäkringsbelopp eller också vägras avdrag för avgifterna och är de utfallande beloppen skattefria. I fråga om livförsäkringar

behandlas pensionsförsäkringar (P-försäkringar) på det förra sättet och kapitalförsäkringar (K-försäkringar) på det senare.

En rätt till avdrag med begränsat belopp för premier för sådana försäkringar som behandlas som K-försäkringar har dock funnits alltsedan år 1910. Avdrag får säledes enligt 46§ 2 mom. KL göras för premier och andra avgifter för kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sjuk-

elter olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp (kapitalförsäkringsavdraget). Rätt till avdrag enligt dessa regler föreligger dock inte i vissa fall då premien i stället är avdragsgill

enligt särskilda bestämmelser och inte heller för avgift till sjukförsäkring enligt 2-4 kap. AFL. Avdraget är maximerat till 250 kr. för ensamstående samt till 500 kr. för sammanlevande makar gemensamt och för ensamstående med hemmavarande barn. Avdraget har till syfte att stimulera försäkringssparande.

Avdrag för medlemsavgift till arbetslöshetskassa är avdragsgill endast inom ramen för kapitalförsäkringsavdraget. Utfallande belopp är sedan är 1974 skattepliktig intäkt (prop. 1973: 49. SkU 1973: 30, rskr 1973: 199, SES

1973: 505). Sjukpenningutredningen hade i betänkandet (SOU 1972:60)

Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. föreslagit införande av skatteplikt för bl. a. sjukpenning, dagpenning från avbetslöshets-

försäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd. Utredningen uttalade att

avdrag I praktiken redan erhölls inom ramen för försäkringsavdraget och

att anledning därför inte förelåg att föreslå ändrade avdragsregler. Under remissbehandlingen riktades kritik mot förslaget från bla. Svenska metallindustriarbetareförbundet, Arbetslöshetskassornas samorganisation och Tjänstemännens centralorganisation.

Dåvarande departementschefen anförde av. med hänsyn bl.a. till att

försäkringsavdraget var under översyn av 1972 ärs skatteutredning och till

att utgående avgifter i regel rymdes inom maximibeloppet. skäl inte förelåg att då föreslå någon ändring.

1972 års skatteutredning föreslog en oinskränkt avdragsrätt för avgift till

arbetslöshetsförsäkringen genom att denna avgift lades utanför belopps-

gränsen för försäkringsavdraget.

Prop. 1979/80: 58 71

Försäkringsinspektionen, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, Centralorganisationen SACOISR, Kooperativa förbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation wllstyrkte förslaget eller lämnade det utan erinran. Några remissinstanser. däribland länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län, påpekade att förslaget har nackdelar från administrativ synpunkt. Riksrevisionsverket och Föreningen Sveriges fögderitjänstemän ansåg att avdraget bör slopas. Lundstings-

förbundet anslöt sig till utredningens synsätt men ansäg att frågan borde

prövas i ett större sammanhang i anslutning till förslag från 1974 års

utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (A 1974: 08). Att resultatet

av nämnda utredning borde avvaktas ansäg också bl.a. riksskatteverket. Försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund tog upp frågan om en höjning av försäkringsavdraget.

För egen del vill jag anföra följande.

Den skattemässiga behandlingen av arbetslöshetsförsäkringen strider mot den princip som gäller för beskattning av försäkringar. [ fråga om avdrag för premier jämställs den med K-försäkringar och i fråga om utfal-

lande ersättning med P-försäkringar. Redan detta förhällande motiverar i

och för sig en ändring av avdragsrätten.

Avgifterna till arbetslöshetskassorna varierar kraftigt. från några tiotal

kronor per år till flera hundratal. Skillnaderna beror i viss mån på olikheter beträffande utfallande förmäner men till stor del på risken för arbetslöshet inom verksamhetsområdet. De tar vanligen i anspråk en betydande del av försäkringsavdraget och i vissa fall räcker detta inte till. Detta drabbar i första hand dem som har ett yrke där risken för arbetslöshet är särskilt stor.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört vill jag därför föreslå att en särskild rätt till avdrag införs för avgift till erkänd arbetslöshetskassa. Den nyssnämnda utredningen har numera lagt fram betänkandet (SOU 1978:45) Allmän arbetslöshetsförsäkring. Enligt utredningens förslag skall en allmän arbetslöshetsförsäkring inte finansieras genom avgifter från de

försäkrade. Det är f.n. inte möjligt att bedöma när de statsfinansiella

förutsättningarna för en sådan reform kan komma att föreligga. Jag anser det därför inte motiverat alt på grund av det framlagda förslaget underlåta att nu reformera avdragsrätten.

Avdraget bör medges i förvärvskälla, i de flesta fall från tjänsteinkomst.

Kan flera förvärvskällor komma i fråga bör avdraget i första hand hänföras till den där intäkterna är störst. Förslaget medför ändringar i 468 2 mom,

och anvisningarna till 20, 22, 29 och 338§ KL. De nya reglerna bör

tillämpas första gängen vid 1981 års taxering.

Prop. 1979/80: 58 7

3 Inkomsteffekter för år 1980

De marginalskattesänkningar jag i det föregående har föreslagit kan beräknas medföra ett inkomstbortfall år 1980 för staten om ca 2650 milj. kr. Jag har därvid tagit hänsyn också till effekterna av grundavdragsreformen och den tekniska anpassningen av skatteskalan, Skaueborrtfallet il följd

av marginalskattespärren kan uppskattas till ca 80 milj. kr. om man beaktar

inverkan av 80/85-procentregeln och variationerna i de kommunala skattesatserna. Slutligen beräknas omläggningen av avdragsrätten för avgift till arbetslöshetskassu ge upphov till en sådan ökning av de skattemässiga avdragen att skattebortfallet uppgär till ca 50 nu. kr. Sammantaget blir effekten av de föreslagna åtgärderna alltså en inkomstminskning år 1980 om ca 2 780 milj. kr.

Statsbudgeten för nästa är påverkas emellerud inte endast av de här behandlade inkomstskatteförändringarna. Jag vill erinra om alt iegeringen tidigare I prop. 1979/80:30 om höjning av skatten på energi. m.m. har föreslagit höjningar av skatten på bensin, olja och elektrisk kraft som även om skattehöjningarna främst har ett energipolitiskt syfte - kan beräknas medföra en betydande inkomstökning för staten, Tikaså innebär den höjning av skatterna på alkoholhaltiga drycker och tobak som riksda-

gen redan har beslutat om (prop. 1979/80:28. SKU 1979/80:8. rskr 1979/

80: 1, SFS 1979: 858 -860) också en inkomstförstärkning. I bäda fallen är ett huvudsyfte med skattehöjningarna att hålla ullbaka förbrukningen. vilket gör en noggrann beräkning av inkomsteffekterna vansklig. Etfekterna vid oförändrad konsumtionsvolym uppgår till ca 2900 milj. kr. i fråga om energibeskattningen och drygt 1400 milj. kr. I fråga om skatten på alkohol och tobak.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag

till 1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. tb lag om ändring I Kommunalskattelagen (1928: 370), BW lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

vB lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 6. lag om ändring I lagen (1965: 2691 med särskilda bestämmelser om

kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse,

8. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skutt I vissa fall. 9. lag om ändring i lagen (1962: 38H) om allmän försäkring.

Prop. 1979/80: 58 73

10. lag om ändring i lagen (1976: 280) om arbetsskadeförsäkring.

Det under 7 angivna förslaget har upprättats i samrad med chefen för kommundepartementet och de under 9 och 10 upptagna förslagen I samräd med chefen för socialdepartementet.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop, 1979/80: 58

Innehåll

PrOpPOSIlIONCIHN sosse ser eeeee sees r rss rer str sr ers s ser ser ns

Propositionens huvudsakliga innehäll

Lagförslag I Förslag till lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomst - SKaäff oosooeerereerer ere rer ere r ere rer ers est sr rr rs esse sees ss ses

bo Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) ..

WW Förslag till lag om ändring i taxeringlagen (1956: 623)

'nA Förslag till lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt .

> Förslag till lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

7 Förslag till lag om ändring i tagen (1961: 436) om församlingssty-

relse 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fälloooooooooessseeseres ere rertr rss sees ss teser sa 9 Förslag till lag om ändring I lagen (1962: 381) om allmän försäk- FÅ ooseerereerrrer er rr sees rt rr rr reser r res r rr rs rss rer rese ss ss

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetskadeför- SÄKFINA ooseeeeeeereeeerer reser esse ere reser ert rr sr rr reset

| Inledrfing sosooeerserersererrerer re rerr rer se rese ses ers ss sees sa

2 Föredragandens ÖVervägandeh s.sossseesserrerererer rester rt

tb 10 Fortsatt reformering av inkomstskatten o..s.sssossserso. res ID tr Det kommunala skatteunderlaget sossseeesseressrerr ser rr ov Teknisk anpassning av skatteskalan m. Mm. oo.ooocssocor. ess

I IA MarginalskattefrågOor, M.M. sossosserssessssss rss rss sea

2.5.1 Sänkta marginalskatter för år 1980 ..sssooooo00 vo vs. 2.5.2 Marginalskattespälr oososssesseress rr rr rer rr ss sr ta 2.6 Foölkpensionärernas skattelättnader sossssscssssrsrr serna 2.7 Tekniska frågOr cosossereesreresrrrrss rr rer rer rss r rr sa

Inkomsteffekter för år 1980 sisossosssersseer sasse r rese ss ss sa

BO Hemställan sossssmssrserrrrrerrrrer rr rr rr er ere r ers sr ser sket

'n BeSlUl mosoereeeeererees sekr srt rer rr rest r rr RR rr KKR rskr es

Norstedts Tryckeri, Stockholrn 1979