Prop. 1979/80:58

om fortsatt reformering av inkomstskatten, m.m.

Regeringens proposition 1979/80: 58

om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

beslutad den 8 november 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

lNGEMAR MUNDEBO

Bilaga

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+32.0 C? + 32,5 % +34,0 %- +38.0% +42,0 C?- +48.5 C? +51.5C?- +56.5 C?- +m5%

+68.0% + 72.5 % + 74.5 % + 76.095

+ 77.0 '.??- + 81.096 + 80.0 % + 85.0 %

Skatt på inkomst ulöver skiktets nedre gräns

+32.5 C? +34,5 C?. +37.5 'I? +42.0%

+48.0C/?— + 52.0??1 +56,0C'?- +61 .5 C?

+6759? +715a +nn% +mo%

+76.5 % +8|.0'J? +81),0 % +85_0C?

• Sida 33
•  Original

Prop. 1979/80: 58 33

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 2420— 3000 11.70 +33,5% 3 000— 3 600 206 + 37.0 % 3 600— 4 200 428 + 40551; 4200— 4800 671 +46.5% 4 800 — 5 400 950 + 50.5 '.'-?- 5400— 6000 1253 +55.0% 6000— 6600 1583 +6().5 C?- 6 600— 7 200 1 946 + 65 .5 C"- 7200— 7800 2339 +71_5 7800— 8400 2768 +74.ocz.. 8400— 9000 3212 +76,0% 9000— 9600 3668 +76.0% 9600—10000 4124 +so, % 10000—14600 4444 +80.0C?.. 14600— 8124 +85.0C?-

Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns

1 850— 2 400 10.00 + 8.0 '.P'Z 2400— 3000 54 +31,0'£-l 3000— 3600 240 +34.0C?- 3600— 4200 444 +37.5.C/r

4 200— 4 800 669 + 43 .5 Ci.- 4800— 5400 930 +46.5 % 5400— 6000 1209 +50_5'..f'2- 6000— 6600 1512 +55.0C-?- 6600— 7200 1842 +61.0',7?, 7200— 7800 2208 +65,5';-? 7800— 8400 2601 +67.0C? 8400— 9000 3003 +68.5 C?- 9000— 9600 3414 +69.0C? 9600—10000 3828 +73.0C? 10000—14400 4120 +72.0% 14400— 7288 +76,5 C?-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1979/80: 58 34 Föreslagen lydelse

Närl'arl Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns

850— 1200 11.00 +30.0',-""c 1200— 1800 116 +31.0C?; 1800— 2400 302 +32.5 % 2400— 3000 497 +35.0C="c 3000— 3600 707 +39,0% 3600— 4200 941 +44.0% 4 200— 4 800 1 205 4.491) % 4800— 5400 1499 +53.0€5?'.- 5400— 6000 1817 +58.0C'? 6000-_ 6600 2165 +63.5'?2 6600— 7200 2546 +69.5 % 7 200— 7 800 2 963 + 72.5 C?- 7800— 8400 3398 +75.5% 8400— 9000 3851 +76.0% 9000+ 9600 4307 +78.5% 9600— 10 000 4775 +80.5 % 10000— 14200 5 100 +80.0% 14 200— 8460 +85,0 %

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 1370— 1800 11.70 +31 .091- 1 800— 2 400 . 145 +32,5 % 2400— 3000 340 +35.0% 3000— 3600 550 +39.0'7-r- 3 600— 4 200 784 +44.0 C?! 4 200— 4 800 1 048 + 49.0 %- 4800- 5400 1342 +52.5% 5400— 6000 1657 +58.0% 6000— 6600 2005 +63-0'7c 6600— 7200 2383 +69.59'P' 7 200— 7 800 2 800 + 72.5 % 7800— 8400 3235 +75,5% 8400— 9000 3688 +76.0% 9000-- 9601) 4144 +78.5% 9600— 10000 4615 +30.5 % 10 000— 14200 4937 +80.0% 14 200— 8 297 +85,0 %

• Sida 35
•  Original

Prop. 1979/80: 58

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns. kr.

1530— 1800 11.00 1 800— 2400 92 2400— 3000 284 3000— 3600 491 3600— 4200 719

4200— 4800 968 4 800— 5 400 1 259 5400— 6000 1 568 6000— 6600 1907

6600— 7200 2273 7200— 7800 2681 7 800— 8400 3 113 8400— 9000 3563

9000— 9600 4019 9 600 — 10000 4 478 10000—14400 4802 14400— 8322

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

35

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+30.0% +RD% +34,5% +38.0% +41.5%

+48.5% +51.5% +56.5% 1-61.0% +68,0% +72,0% +HD% +76.0% +76.5% +81.0% +80,0% +85.0%

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 870— 1200 10.95 + 18.5% 1200— 1 800 72 + 19.09?! 1800— 2400 186 +20.0% 2400— 3000 306 +31.5% 3000— 3600 495 +35.0% 3600— 4200 705 +39.5 % 4200— 4800 942 +44.0% 4800— 5400 1206 +47.5% 5400— 6000 1491 +52,0% 6000— 6600 1803 +57_.0% 6600— 7200 2145 +62,5% 7200— 7800 2520 +65.5 % 7800— 8400 2913 +68.0%1 8400— 9000 3321 +68,0% 9000— 9 600 3 729 +70,5 % 9600— 10000 4152 +73.0% 10000— 14200 4444 +72,0% 14 200— 7468 +76.5%

• Sida 36
•  Original

Prop. 1979/80: 58 36

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. De nya tabellerna tillämpas från och med ikraftträdandet vid redares avräkning med sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Äldre lydelse av tabellerna gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som har avräknats eller hade bort avräknats från beskattningsbar inkomst före ikraftträdandet av denna lag.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1979/80: 58

6 Förslag till

37

Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1965: 269) med särskilda bestäm- melscr om kommuns och annan menighcts utdebitering av skutt. m. m.'

dels att 2 & skall upphöra att gälla. dels att I. _3 och 4 ss skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ires'luyen lydelse

1152

Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skat- teören, som enligt länsstyrelsens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas. just- erar enligt 2.5 och ökat med det an- tal skattekronor. som staten upp— skattas skola tillskjuta enligt lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbi- drag och med bidragsunderlag en- ligt bestämmelserna om skattebon- fal/shidrag.

Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skat— teören. som enligt länsstyrelsens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas. ökat med det antal skattekronor. som staten uppskattas skola tillskjuta enligt lagen (1979: 362) om skatteut- jämningsbidrag.

Om enligt 4 kap. 45 andra stycket kommunallagen (1977: 17.9) annan skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts tidigare. skall den nya Skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor och skattcören som har påförts dc skattskyldiga vid taxeringen det är skattesatsen skall fastställas.

333

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun. lundstingskommun och församling uppgift om det.i/tutt1.'1tmlerla_1_'. som enligt 2 ,») skall ballt/as rid bestå/11- llHl/ltlt' ar utt/('hiteriny.

' Lagen omtryckt 1973: 437 Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191 23 1977: 1076- 2 Senaste lydelse 1979: 392. " Senaste lydelse 1976: 198.

Länsstyrelsen skall senast den 10 september varje år lämna kommun. landstingskommun och församling uppgift om det beräknade antalet skattekronor m'lt .skattec'iren som avses i I .5_/i'>'rstu styrket.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse

38

Föreslagen lydelse

4å4.

Kommun är berättigad att under visst är av staten uppbära kom— munalskatt med belopp som mot- svarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering. beräknat efter den skatte- sats som har bestämts för året före taxeringsåret. Vid beräkningen av antalet skattekronor och skatteören beaktas bestämmelserna i2 å.

Kommun är berättigad att under visst är av staten uppbära kom- munalskatt med belopp som mot- svarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen vid det föregående årets (taxeringsåret") taxering, beräknat efter den skatte- sats som har bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 & kommunallagen (1977: 179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare. skall till grund för utbetalning- en läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att av sta- ten såsom förskott uppbära det be— lopp som på grundval av taxerings- nämnds beslut visst år (taxerings- år) rörande taxering till kommunal inkomstskatt har beslutats till utde- bitering för det kommande året. Vid beräkningen av _Rirskottsbelop— pet justeras antalet skattekronor och skatteören enligt 2 5. Vad som har beslutats till utdebitering ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år, då beslutet fattades. Förskottet av— räknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år. då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stycket.

Kommun är berättigad att under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året oeh det antal skattekronor och .s'kattetiiren. som enligt ta.t'eringsnämnds beslut rö- rande det föregående årets taxe- ring till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kom- munens fordran hos staten vid in- gången av året näst efter det år. då beslutet fattades. Förskottet avräkÅ nas mot den kommunalskatt. som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år. då förskot- tet utanordnas enligt bestämmel- serna i femte stycket.

Är antalet hos länsstyrelsen registrerade kyrkobokförda invånare i kom- munen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

' Senaste lydelse 1979: 392.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1979/80: 58 39

Belopp. som vid ingången av ett är utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf. skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari. mars. maj._iuli. septemberouh november. Är kommunens fordran icke uträknad vid utbetalningstilltället ijanuari månad, skall vid detta till- fälle utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades ijanuari månad icke motsvarar en sjättedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det be- lopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt. ] fråga om församlingsskatt gäller däremot be- stämmelserna i 84 & lagen (l96lz436) om församlingsstyrclse.

Denna lag träder i kraft den ] januari 1980. Äldre bestämmelser om bestämmande av utdebitering samt förskottsutbetalning av allmän kom- munalskatt gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 84% lagen (l96lz436) om församlingsstyrelse1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

84.52

Församling är berättigad att un- der visst är av staten uppbära för- samlingsskatt med belopp som mot— svarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skatte— sats som har bestämts för året före taxeringsaret. Vid beräkningen av anta/el skattekronor och skatteören beaktas bestämmelserna i 2 13 lagen (1965.'269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menig/rets utdebitering av skatt. Har skattskyldig enligt lagen (1951: 691) om viss lindn'ng i skatt- skyldigheten för den som inte till— hör svenska kyrkan ätnjutit lindring i skattskyldigheten till församling- en. skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i mot— svarande män.

* Lagen omtryckt 19761500. 2 Senaste lydelse 1979: 391.

Församling är berättigad att un- der visst är av staten uppbära för- samlingsskatt med belopp som mot- svarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skattcören i församlingen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering. beräknat efter den skatte- sats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig en- ligt lagen (l95l269l) om viss lind- ring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan ätnjutit lindring i skattskyldigheten till för- samlingen, skall belopp. som för- samlingen annars skulle ha varit be- rättigad att uppbära av staten, ned- sättas i motsvarande mån.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1979/80: 58

Nuvarande lydelse

Församling är berättigad att av staten såsom förskott uppbära det belopp, som på grundval av taxe— ringsnämnds beslut visst är rörande taxering till kommunal inkomst- skatt heslutats till utdebitering för nästkommande år. Vid beräkning- en 11 t'_lörskottsbelappe/ justeras an- talet skattekronor och skatteören enligt 25? lagen med särskilda be- stämmelser am kommuns och an- nan menig/tets utdebitering av skatt. Vad sålunda beslutats till at- debitering ingår i församlingens fordran hos statsverket vid ingång- en av året näst efter det, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt. som församv lingen äger uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

40 Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att un- der visst är av staten såsom för- skott uppbära ett belopp som mot- svarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor ()(-h skattet'iren. som enligt taxeringsnämnds beslut rörande det/öregående årets taxe- ring till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i försam- lingens fordran hos staten vid in- gången av året efter det är. då be- slutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt. som för- samlingen har rätt att uppbära av stulen på grundval av taxeringen under året efter det. då förskottet enligt bestämmelsema i nästföljan- de stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till kommun, i vilken församlingen är belägen, med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna januari. mars, maj, juli, september och november. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällct ijanuari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas sam- ma belopp som utbetalades i november månad föregående år. När särskil- da skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades ijanuari månad inte motsvarar en sjättedel av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter avlämna medlen till kyrkorådet.

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regering- en eller den myndighet regeringen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari l980. Äldre bestämmelser om be- räkning av skatteunderlag gäller fortfarande i fråga om åren [980 och l98l.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1979/80: 58 41 8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 52 Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyl- dige enligt lagen (l947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skat- ten hänför sig.

Den be skattningsbara inkomsten skall

Den beskattningsbara inkoms- ten. minskad med 4500 kronor, skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975: I 147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning,

ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningama till 22.5 och punkt 9a av anvisningarna till 295 kommu- nalskattelagen ( l928: 370). samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 4l b 5 nämnda lag.

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den be- skattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här

angivet slag.

()m den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret. skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskatt- ningsbara inkomsten och enligt l s 2 mom. lagen (l958: 295) om sjömans- skatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattnings- bara inkomst. ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena. som ej överstiger 200000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattnings- bara inkomst. ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena. som ej överstiger 30 basenheter en- ligt lagen ( 1977:1071 ) om basen- het enligt 10 5 1 mom. lagen ( I 947:576) om statlig inkomstskatt och 85 procent av överskjutande belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1981 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik l974: 772. 7 Senaste lydelse 1976: 1095

• Sida 42
•  Original

Prop. 1979/80: 58 9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. lä lagen (1962: 38l) om allmän försäk- ring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förtur/agan [lule/.ru

3 kap.

Hos allmän försäkringskassa in- skriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning. om hans sjukpenninggrundande in- komst uppgår till minst fj'ruluswt- fhm/tundra kronor.

l-"örsäkrad. som är inskriven i all- män försäkringskassa men som icke har sjukpenninggrundande in- komst uppgående tilljj'ratusen/"('In— Im/nlm kronor. skall ändå vara bc- rättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs. förutsatt att han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller. i annat fall. stadig- varande sammanbor med barn un- der sexton år till honom eller hans make eller med någon. med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Hos allmän försäkringskassa in- skriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning. om hans sjukpenninggrundande in- komst uppgår till minst .rurlurun kronor.

Försäkrad. som är inskriven i all— män försäkringskassa men som icke har siukpenninggrundande in— komst uppgående till .rurmswz kro- nor. skall ändå vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs. förutsatt att han är gift och stadig- varande sammanbor med sin make eller. i annat fall. stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon. med vilken han varit gift eller har eller har haft barn.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1980. Den som vid utgången av är [979 är inskriven vid allmän försäkringskas- sa. men vars sjukpenninggrundande inkomst da ieke uppgår till sextusen kronor. skall vid sjukdom uppbära sjukpenning enligt äldre bestämmelser så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgar till fyratusenfemhundra kronor men ej till sextusen kronor.

' Lagen omtryckt 19771630.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1979/80: 58 43 10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 380.) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. (»s och 4 kap. 6.5 lagen tl9761380) om arbetsskadetTnsäkringl skall ha nedan angivna lydelse.

Nlll'urmu/z' [rdr/yr ["i'il'r'.slrl_uu/l [wir/.ru

3 kap. 6 s

Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (Nol: 38!) om allmän försäkring:

hans s_jukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2s' nämnda lag.

2. för den som ej är s_jukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring men likväl har inkomst av förväerarbete:

den inkomst som skulle ha ut- gjort sjukpenninggrundande in-

den inkotnst som skulle ha ut- gjort sjukpenninggrundande in— komst för honom enligt 3 kap. 29" nämnda lag. om han hade varit sjukpenninglörsäkrad. dock lägst 450!) kronor.

komst för honom enligt 3 kap. 2.5 nämnda lag. om han hade varit s_jukpenningförsäkrad. dock lägst 6000 kronor.

3. för försäkrad som avses i I kap. 1 9" andra stycket eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:

hans livränteunderlag enligt 4 kap. Bestämmelserna i 4 kap. 8.5 äger motsvarande tillämpning i fråga om sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlagct får ej beräknas till högre be- lopp än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap. 65 lagen om allmän försäkring som gällde vid årets början.

4 kap. 6 9"

för den som ej är sjukpenning- försäkrad enligt 3 kap. lagen (I9h21381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvs- arbete utgöres livränteunderlaget av den inkomst som skulle ha ut- gjort sjukpenninggrundande in- komst för honom enligt 3 kap. :s" nämnda lag. om han hade varit sjukpenningförsäkrad. dock lägst 45()() kronor.

För den som ej är sjukpenning- försäkrad enligt 3 kap. lagen (l*)62:38l) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvs- arbete utgöres livränteunderlaget av den inkomst som skulle ha ut- gjort sjukpenninggrundande in— komst för honom enligt 3 kap. 2.5 nämnda lag. om han hade varit sjtlkpenningförsäkranl. dock lägst (100!) kronor.

Denna lag träder i kraft den I januari Nöt). Beträffande sjukpenning till skadad vars sjukpenningunderlag vid ut— gängen av ar l*)79 ej uppgar till 6001) kronor skall äldre bestämmelser allt— jämt äga tillämpning.

' Lagen omtryckt 1977: 264.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1979/80: 58 44

Utdrag BUDGE'l'DEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979- 1 1-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo, Wikström. Mogård, Dahlgren, Åsling. Söder, Krön- mark, Johansson. Wirtén. Holm, Andersson. Boo. Winberg, Adelsohn. Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

1 Inledning

[ prop. 1978/79: 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten. m.m. framlades förslag om bl.a. marginalskattelättnader för år 1980, marginal- skattcspärr och lagteknisk reglering av den förenkling av det kommunala skatteunderlaget som utgjorde ett led i prop. 1978/79: 95 om den kommu- nala ekonomin. Förslagen om en förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget grundade sig på förslag som lagts fram av 1976 års kom- munalekonomiska utredning (KEU 76) i dess slutbetänkande (SOU 1977: 78—79) "Kommunerna. Utbyggnad. utjämning, finansiering" och förslagen i övrigt på 1972 års skatteutrednings slutbetänkande (SOU 1977z9l) ”Översyn av skattesystemet". l prop. 1978/79: 160 behandlades också på grundval av sistnämnda betänkande folkpensionäremas skatte- lättnader.

Riksdagen avslog propositionen 1978/79: 160 såvitt avser de förut nämnda förslagen och begärde att förslag till skatteomläggning avseende 1980 års inkomster skulle föreläggas riksdagen i höst (SkU l978/79155, rskr 1978/79: 334).

Jag avser att nu åter ta upp de förut angivna frågorna. En sammanfatt- ning av KEU 76:s förslag i dessa delar och av remissyttrandena däröver finns intagen i bilagorna 8 och 9 till prop. 1978/79: 95 och av 1972 års skatteutrednings förslag i dessa delar och remissyttrandena däröver i bila— gorna 2:1 och 212 till prop. 1978/79: 50, vartill kan hänvisas.

[ 1972 års skatteutrednings slutbetänkande föreslogs också en utvidg- ning av rätten till avdrag för avgift för arbetslöshetsförsäkring. Jag avser att nu ta upp denna fråga och kommer att i samband därmed redogöra för förslaget och remissyttrandena i denna del.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1979/80: 58 45

2 Föredragandens överväganden

2.1 Utgångspunkter för den ekonomiska politiken

Inledningsvis vill jag efter samråd med chefen för ekonomidepartemen- tet anlägga några synpunkter på utgångspunkterna för den ekonomiska politiken. _ I regeringsförklaringen konstateras att Sveriges ekonomi i betydelsefulla avseenden förbättrats sedan 1976. Detta gäller bl.a. vår internationella konkurrenskraft som i sin tur är av avgörande betydelse för sysselsättning och välfärd. Möjligheterna att nå balans i ekonomin tedde sig också vid början av innevarande år relativt ljusa. Krisen i Iran och den därpå föl- jande oljeprisstegringen har emellertid kraftigt förändrat förutsättningarna för den svenska ekonomins utveckling.

För det första ser vi nu en avmattning i den internationella konjunkturen med en dämpad tillväxt på våra exportmarknader. För det andra har oljeprisstegringarna påtagligt ökat inflationstrycket i den svenska ekono- min. För det tredje har de höjda oljepriserna lett till en kraftig försvagning av bytesbalansen.

Det bör också tilläggas att osäkerheten om den framtida ekonomiska utvecklingen nu är stor och att risken för fortsatta oljeprisstegringar är betydande. En sådan utveckling skulle ytterligare försvåra vår situation.

Svårigheterna har alltså uppträtt på just de punkter som är särskilt viktiga för att vi skall nå balans i ekonomin. En god exportutveckling. en förbättrad bytesbalans och låg inflationstakt är nödvändiga villkor för att klara de övriga centrala målen för den ekonomiska politiken: full syssel- sättning, god tillväxt, regional balans och en rättvis inkomstfördelning.

Om vi inte på annat sätt kan komma tillrätta med underskottet i bytesba— lansen kommer vi förr eller senare att tvingas till drastiska åtstramningsåt- gärder, som genom att skära ner den privata konsumtionen visserligen håller tillbaka importen och därigenom förbättrar bytesbalansen. men som då också måste gå ut över sysselsättning och välfärd.

För att undvika att vi kommer i en sådan situation måste den ekonomis- ka politiken inriktas på att skapa förutsättningar för en successivt ökad export och för en dämpad utveckling av importen. Det är emellertid en väg som ställer stora krav och som är förenad med betydande svårigheter. En markant nedgång i den internationella konjunkturen kan förutses under 1980. BNP-tillväxten i OECD-området beräknas enligt konjunkturinstitu- tets bedömningar minska från ca 3 % 1979 till ca 2 % 1980. Världshandeln förutses komma att expandera relativt långsamt eller med 4 % i volym 1980 jämfört med 6 % innevarande år. Marknadstillväxten inom OECD—områ- det för våra bearbetade varor, dvs. ungefär tre fjärdelar av vår export. förutses i konjunkturinstitutets höstrapport sjunka från ca 9 % 1978—1979 till ca 5 % 1979—1980.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1979/80: 58 46

Orsakerna till uppbromsningen i världshandeln är framför allt att söka i förändringarna på oljemarknaden med kraftiga prishöjningar och stor osä- kerhet om den framtida utbudssituationen. Således lägger många länder om politiken i restriktiv riktning i syfte att minska risken för en inflatorisk utveckling till följd av oljeprishöjningarna. 1 länder som redan i utgångslä— get har bytesbalansproblem motiveras åtstramningen även av behovet att motverka belastningen av de ökade oljekostnaderna.

I vissa hänseenden måste man räkna med att de i år inträffade oljepris— höjningarna får allvarligare effekter än vad som var fallet efter oljepris- chocken 1973— 1974. Den gången räknade man nred att de ökade priserna skulle medföra en relativt snabb ökning av utbudet på olja. Enligt OECD:s bedömningar beräknas ökningen av oljeproduktionen nu stanna vid ca 2 % per år. Det ligger dessutom i sakens natur att denna prognos är ytterst osäker och att riskerna för att den nämnda siffran kommer att underskridas torde vara större än utsikterna för att den kommer att överskridas.

Tillgången på olja uppfattas därmed denna gång som en absolut restrik- tion för den möjliga BNP-tillväxten i den industrialiserade världen. Enligt OECD:s bedömningar begränsas medlemsländernas potentiella tillväxt till ca 3 % per år vid en ökad tillgång på olja om 2 % per år. Tillväxtutsikterna på medellång sikt är därmed sämre än vad tidigare prognoser givit vid handen.

De omedelbara effekterna av oljeprishöjningarna i år torde bli mindre dramatiska än efter 1973— 1974. Dessa beräknas denna gång medföra ett relativt sett mindre efterfrågebortfall — ca 1.5 % av BNP mot då ca 3 %. Dessutom kom konjunkturutvccklingen då att bli nära synkroniserad i de viktigaste OECD-länderna. Denna gång är recessionstendenscrna starkast i Förenta staterna och där har uppbromsningen blivit påtaglig redan inne- varande år. Tillväxten i Västeuropa beräknas enligt konjunkturinstitutets höstrapport däremot bli ungefär oförändrad 1979 eller ca 3 %. För OECD- ländernasammantagnaförutser konjunkturinstitutet en BN P-ökning om ca 2 % 1980. De internationella utsikterna är f. n. utomordentligt osäkra. Alla bedömningar måste därför omgärdas med osedvanligt kraftiga reserva- tioner; i första hand föreligger risker föratt utvecklingen blir sämre än vad ovan angivna siffror anger.

Regeringen avser att i frnansplanen ijanuari mer fullständigt redovisa uppläggningen av den ekonomiska politiken. Då kommer beslutsunderla- get att på viktiga punkter vara mer fullständigt än det som f.n. föreligger. Det gäller bl.a. OECD: s bedömningar av den internationella utvecklingen för 1980. en mer definitiv redovisning av betalningsbalansdelegationens slutsatser i vad avser vår egen bytesbalans och resultatet av OPEC-mötet i december samt därav föranledda justeringar i prognoserna för bl.a BNP- och exportutveckling.

På vissa punkter måste emellertid åtgärder vidtas redan dessförinnan. Det gäller bl.a. den höjning av energiskatterna. om vilken förslag redan

• Sida 47
•  Original

Prop. 1979/30; 58 47

förelagts riksdagen ( prop. 1979/80: 30 ), och den omläggning av den statliga inkomstskatten till vilkenjag återkommer i det följande.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar kommer underskottet i bytes— balansen att uppgå till ca 12.8 miljarder kr. 1979, en markant försämring från föregående år då underskottet stannade vid 3.4 miljarder kr. För 1980 förutser ktmjunkturinstitutet. under förutsättning av oförändrad ekono- misk politik. att bytesbalansunderskottet blir drygt 16 miljarder kr. Enligt betalningsbalansdelegationens preliminära slutsatser bör bytesbalansstati- stiken korrigeras så att nivån på de nämnda siffrorna sjunker med mellan 2.5 och 5 miljarder kr. Delegationens definitiva rapport väntas föreligga inom kort. När så är fallet kommer statistiska centralbyrån också att vidta motsvarande förändringari nationalbudgetens BN P-. export-, import- och produktionssiffror m.m.

Även om således nivån i bytesbalansunderskotten under de olika åren härigenom sänks är det oroande att underskotten återigen växer. För att vi skall kunna bryta denna utveckling måste den utlandskonkurrerande sek- torn vinna marknadsandelar. För varje procentenhet som exporten kan ökas förbättras bytesbalansen med drygt 1 miljard kr. En nödvändig förut- sättning för att detta skall ske är givetvis att vår internationella konkur- renskraft ytterligare förstärks. Detta innebär i sin tur att vi måste söka uppnå en långsammare kostnadsökning och en snabbare produktivitetsför- bättring än jämförbara länder. I detta perspektiv har skattepolitiken en viktig uppgift. Det är av flera skäl angeläget att fortsätta det inledda reformarbetet på att sänka marginalskatterna. Vid utformningen av försla- get till ny skatteskala. för vilken jag kommer att redogöra i det följande. harjag också beaktat behovet att genom inkornstskattesänkningar under- lätta avtalsförhandlingarna på arbetmarknaden och möjliggöra en rimlig reallöneutveckling utan starkt kostnadsuppdrivande effekter.

Att framgångsrikt kunna bekämpa intiationen är av vikt inte endast för att försvara den utlandskonkurrerande sektorns konkurrenskraft utan ock- så därför att de fördelningspolitiska verkningarna av en hög inflationstakt är starkt negativa. Företagen och arbetsmarknadens parter har i lika hög grad som regeringen möjlighet att genom sitt handlande påverka denna utveckling.

Vi vet inte i dag vilka oljepriser vi har att räkna med den närmaste tiden; sedan december förra året har prisökningen varit nära 70 %. Det innebär en överföring av årliga inkomster i storleksordningen 90 miljarder dollar från oljekonsumenter till oljeproducenter. För Sveriges del innebär det en förlust för folkhushållet motsvarande närmare 2 % av BNP. Det är själv- klart att vi inte kan kompensera oss för denna reala inkomstminskning på något annat sätt än genom en ökad export och en dämpad importutveck- ling.

På längre sikt är en förutsättning för att bytesbalansen skall kunna förbättras att den utlandskonkurrerande sektorn, i första hand industrin.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1979/80: 58 48

byggs ut. Detta ställer bestämda krav på industripolitiken och arbetsmark— nadspolitiken. Den nödvändiga strukturomvandlingen måste underlättas samtidigt som man säkerställer att processen äger mm i socialt godtagbara former så att enskilda människor eller regioner inte utsätts för oacceptabla påfrestningar.

En viktig förutsättning för industrins utbyggnad är att investeringarna stimuleras, vilket bl. a. förutsätter bättre villkor för sådant sparande som inriktas på produktiva ändamål.

I syfte att främja investeringarna har regeringen nyligen beslutat att investeringsfonderna skall få tas i anspråk också under 1980. Däremot har det inte ansetts lämpligt att ytterligare förlänga det särskilda investerings- avdrag på 25 % (med motsvarande bidragsmöjlighet) som infördes l976.

I en period av svag tillväxt i världshandeln är det inte möjligt att uppnå den nödvändiga förbättringen av bytesbalansen enbart genom att vinna andelar på exportmarknadema. Vi måste också dämpa den snabba import— tillväxten. Även härvidlag spelar den utlandskonkurrerande sektorn en central roll. Det är viktigt att den svenska industrin vinner marknadsande- lar också på hemmamarknaden.

Därutöver är det av stor vikt att vi på alla sätt försöker nedbringa kostnaderna för vår ökande oljenota. En minskning av oljeimporten ligger också i linje med våra internationella åtaganden. Åtgärder för att spara energi och för att utveckla säkra inhemska energikällor måste mot denna bakgrund ges högsta prioritet.

Även beskattningen av energiförbrukningen måste Utformas för att pre- miera sparande och hushållning. Regeringen har därför nyligen föreslagit riksdagen att skatten på olja höjs med 40 kr. per ma. på bensin med 25 öre per liter (med en motsvarande höjning av kilometerskatten) och på el med 1 öre per kWh. Regeringen avser att vidta särskilda åtgärder så att inte de som bor i glesbygden skall få en i förhållande till andra försämrad situation genom de höjda energiskatterna. I samband med skattehöjningama ökas också beredskapsavgiften med 5 kr. per maolja resp 5 öre per liter bensin.

Totalt beräknas skattehöjningama öka statsinkomstema med ca "2900 milj. kr. per år vid oförändrad förbrukning. De prishöjningar som skatte— och avgiftsökningarna medför. drygt 4 % på oljan. ca 13 % på bensin och knappt 5 % för el. kommer givetvis att ha en dämpande effekt på efterfrå- gan. Hur stor minskningen blir beror på priselasticiteten. Det kan nämnas att för varje procentenhet som förbrukningen av olja. bensin och el sjunker minskas belastningen på bytesbalansen med uppskattningsvis 375 milj. kr. och statsinkomstema går ned med ca 100 milj. kr. Det är naturligtvis angeläget att spareifekten blir så stor som möjligt men med alla rimliga antaganden får höjningarna en klart positiv effekt för budgetbalansen.

De ökande oljepriserna. behovet att skapa realt utrymme för en ökande export och för den nödvändiga strukturomvandlingen och kapacitetsut- byggnaden av den utlandskonkurrerande sektorn medför — vilket också

• Sida 49
•  Original

Prop. 1979/80: 58 49

ströks under i regeringsförklaringen att utrymmet för inhemsk konsum— tionsökning. såväl offentlig som privat. blir ytterst begränsat under de närmaste åren. Självfallet finns härvidlag ett samband: ju mer den offent- liga utgiftsökningen kan hållas tillbaka desto större blir utrymmet för reallöneökningar.

F. n. växer utgifterna i den konsoliderade offentliga sektorn (summan av staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn) trendmässigt med drygt 6 % i volym. Utvecklingen är mycket stabil sedan 1960-talet. Samti- digt beräknas BNP i konjunkturinstitutets höstrapport öka med ca 4 % i volym 1980. Eftersom de offentliga utgifterna motsvarar närmare 2/3 av BNP skulle detta. vid oförändrad utgiftspolitik, innebära att dessa i stort sett toge i anspråk hela den ekonomiska tillväxten 1980. Dessutom torde den långsiktigt möjliga tillväxttakten i BNP ligga lägre, eller på ca 3 % per år i volym. Vid oförändrad utgiftspolitik skulle därför de offentliga utgif— terna på sikt tai anspråk betydligt mer än hela den ekonomiska tillväxten. Självfallet vore en sådan utveckling on'mlig', den skulle bl.a. leda till växande bytesbalansunderskott. förvärrad inflation och sjunkande real— löner.

Om de offentliga utgifterna fortsatte att öka i samma takt skulle också mycket stora krav på skattehöjningar komma att ställas. De skulle i sin tur leda till ökad inflation som riskerar att underminera konkurrenskraften. I en ond cirkel skulle därmed tillväxten i ekonomin minska vilket i sin tur sänker de reala skatteinkomsterna. Möjligheterna att genom höjda skatter minska budgetunderskotten är starkt begränsade.

Årets budgetarbete måste mot denna bakgrund präglas av mycket stor restriktivitet och åtgärder måste vidtas för att minska automatiken i utgifts- ökningarna.

Kravet på en lägre takt i utgiftsökningen gäller inte minst den kommuna- la sektorn. För 1979 uppskattar konjunkturinstitutet kommunernas ök- ningstakt till 5.4 % vilket är avsevärt mer än de 3 % varom regeringen och kommunförbunden slutit en av de fyra största partierna godkänd överens- kommelse. Visserligen kan enligt preliminära beräkningar kanske en pro— centenhet av den höga ökningstakten förklaras av särskilda insatser för att motverka ungdomsarbetslösheten. men det är likväl uppenbart att ökning- en ligger klart över den överenskomna ramen.

l regeringsförklaringen erinras om att riksdagen i våras uttalade att ytterligare åtgärder för att begränsa den kommunala tillväxten måste prö- vas. om den kommunala expansionen visar tecken att fortsätta i samma snabba takt som hittills.

En lägre tillväxt i den offentliga sektorn är också nödvändig för att industrin skall kunna rekrytera den arbetskraft som behövs för en fortsatt expansion. Behovet av en växande utlandskonkurrerande sektor har starkt ökat genom de ökade oljekostnaderna. Som ett räkneexempel kan nämnas att en ca lO-procentig ökning av förädlingsvärdet i den utlandskonkurre- 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 58

• Sida 50
•  Original

Prop. 1979/80: 58 50

rande sektorn skulle förbättra bytesbalansen med ungefär 10 miljarder kr. och innebära ca 90000 nya sysselsättningstillfällen inom första hand indu- strin.

När det gäller den privata konsumtionen ligger gjorda åtaganden gent— emot pensionärer och barnfamiljer m.fl. fast. Detta innebär att uppskatt- ningsvis l,5 % av det utrymme som kan avsättas för en privat konsum- tionsökning är intecknat. Det ytterligare utrymme som kan stå till förfo- gande för reallöneökningar blir under dessa förutsättningar med nödvän- dighet synnerligen begränsat.

2.2 Fortsatt reformering av inkomstskatten

Med 1977 års beslut om sänkning av den statliga inkomstskatten och införande ' av ett inflationsskydd för skatteskalan inleddes ett långsiktigt reformarbete beträffande inkomstbeskattningen. År 1978 beslöts om en utvidgning av inflationsskyddet så att den särskilda skattereduktionens belopp anpassas till penningsvärdets utveckling. Alla skattskyldiga ges därmed. oavsett inkomst. samma kompensation för inflationens urholk- ning av grundavdragets värde. Samtidigt beslöts om vissa margi- nalskattclättnader för år 1979.

Det är angeläget att nu fortsätta det inledda reformarbetet. Ett primärt mål är att dämpa marginalskatteeffekterna. ] detta avseende innebär mina förslag dels fortsatta sänkningar av skattesatserna i ett brett inkomstskikt. dels införande av en s.k. marginalskattespärr. dvs. en regel om begräns- ning av den sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten. Vid utformningen av förslaget till ny skatteskala harjag också beaktat behovet av att genom inkomstskattesänkningar underlätta avtalsförhandlingama på arbetsmarknaden.

Ändringar av inkomstbeskattningen är aktuella även av andra skäl. l prop. 1978/79: 95 uttalade jag att det kommunala skatteunderlaget för framtiden bör bestämmas på ett betydligt enklare sätt än f. n. Den lagtek- niska regleringen av denna förenklade beräkning bör tas upp i detta sam- manhang. varvid bl.a. frågor som rör det statliga och det kommunala grundavdraget och den särskilda skattereduktionen aktualiseras.

En ytterligare punkt där tiden nu enligt min mening är mogen för en reform gäller den skattemässiga behandlingen av avgifter till de erkända arbetslöshetskassorna. F. n. ses dessa som likställda med premier för s.k. K—försäkringar och de får endast dras av tillsammans med sådana premier inom en total ram av 250/500 kr. Som bl.a. l972 års skatteutredning påpekat ligger det numera. sedan utfallande ersättningar från arbetslös- hetskassorna blivit skattepliktiga. närmare till hands att göra avgifter till dessa obegränsat avdragsgilla. Jag tar i detta sammanhang tipp förslag till en sådan ändring.

På andra områden krävs ytterligare överväganden innan ställning kan tas

• Sida 51
•  Original

Prop. 1979/30: 58 51

till olika reformönskemål. 1 prop. 1978/79: 160 angav jag några sådana områden, där utredningsarbete redan inletts eller inom kort skall påbörjas. Jag vill nu särskilt peka på problemet med stimulanser till hushållens sparande. Ett fortsatt högt och om möjligt ökat sådant sparande är av samhällsekonomiska skäl ytterligt önskvärt. Samtidigt är det angeläget att detta sparande kan kanaliseras till de områden där det särskilt behövs. t.ex. som riskvilligt kapital i näringslivet. Ett faktum är emellertid att dagens beskattningsregler i förening med inflationen relativt sett missgyn- narjust de sparformer som är de samhällsekonomiskt viktigaste och som i första hand står öppna för småsparare. medan spekulativa och från sam- hällelig synpunkt mer onyttiga placeringar kommer att framstå som gynna- de.

Olika mer genomgripande förslag har framförts om hur dessa problem skall kunna angripas. Jag vill här bl.a. hänvisa till den progressiva utgifts- skatten. som har belysts genom 1972 års skatteutrednings försorg. och den s.k. reala inkomstbeskattningen. som f.n. undersöks av realbeskattnings- utredningen (B 1978: 07). Studierna av dessa och andra tänkbara alternativ bör drivas vidare. Det är emellertid uppenbart att sådana mer genomgri- pande lösningar endast kan vara aktuella på förhållandevis lång sikt. insat— ser för att komma till rätta med de värsta snedvridningarna måste emeller- tid göras så snabbt som möjligt. Införandet av det s.k. skattesparandet (prop. 1977/78: 165. FiU 1977/78: 37. rskr 1977/78: 346. SFS 1978: 423— 429) är exempel på en åtgärd i detta syfte. varigenom möjlighet har öppnats för ett visst begränsat sparande på bank eller i särskilda aktiefonder med en nettoavkastning som ligger betydligt över vad man normalt kan räkna med i dessa sammanhang. Men ytterligar åtgärder behövs, inte minst för att öka intresset för aktiesparande. Jag avser att nästa år återkomma i denna fråga.

1 det följande tarjag först upp frågan om det kommunala skatteunderla- get eftersom denna sammanhänger med vissa grundläggande moment vid inkomstbeskattningen. Därefter behandlar jag skatteskalans närmare ut- formning m. m. och i det sammanhanget tarjag också upp folkpensionärer- nas särskilda skattelättnader för år 1980. Slutligen tarjag upp utformningen av avdragsrätten för avgifter till arbetslöshetskassa.

2.3 Det kommunala skatteunderlaget

Enligt lä lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. inräknas inte i det kommunala skatteunderlaget vissa skattepliktiga förmåner. Så är bl.a. fallet med sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. AFL. Reglerna om detta tillkom genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973: 49. SkU 1973130. rskr 1973: 199. SFS 1973:434 och 437) när sjukpenningen m.fl. liknande ersättningar gjordes skattepliktiga. Skälet härtill var att staten. som skulle finansiera de ökade kostnaderna för sjukpenningreformen,

• Sida 52
•  Original

Prop. 1979/80: 58 52

skulle ges kompensation härför i samband med avräkningen av kommu— nalskatremedel mellan staten och kommunerna. Denna modell har sedan korrnnit till användning i fråga om ytterligare skattepliktiga ersättningar.

Det konununala skatteunderlaget skall f.n. även ändras med hänsyn till vissa bidrag. Sä skall enligt 15 nyssnämnda lag underlaget ökas med skattebortfallshidrag i anledning av 1970 års skattereform; förordningen (1972: 140) om skattebonfallshidrag. Även i anledning av 1974 års skattere- fonn tillförsäkrades kommunerna kompensation och bestämmelser om detta togs in i den tidigare angivna 25 (prop. 1975/76: 147. FiU 1975/76: 30. rskr 1975/76: 258. SFS 1976: 198).

Dessa olika justeringar gör f. n. beräkningen av det kommunala skat- teunderlaget komplicerad och svåröverskådlig. KEU 76 ansåg en förenk- ling angelägen. varigenom å ena sidan särbehandlingen av skatteunderlaget från de nämnda förmånerna upphör och å andra sidan Skattebortfallsbidra- get och kompensationen i anledning av 1974 års skattereform slopas. Nettoeffekten av dessa åtgärder innebär emellertid en betydande omedel- bar ökning av det kommunala skatteunderlaget och en motsvarande ökad kostnad för staten. KEU 76 pekade på hur denna effekt skulle kunna balanseras genom avräkning mot vissa statsbidrag. men som jag närmare redovisat i propositionen om den kommunala ekonomin står denna väg inte längre öppen. I stället bör en annan lösning väljas som bygger på att grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen höjs från 4500 kr. till 6000 kr. samtidigt som den av staten finansierade särskilda skattere— duktionen minskas i motsvarande mån. Denna minskning bör därvid mot- svara genomsnittlig kommunalskatt på mellanskillnaden 1500 kr.. dvs. 435 kr. Genom en sådan omläggning minskar det kommunala skatteunderlaget medan statens skatteinkomster ökar. Förändringens storlek har avpassats så att övergången till de nya reglerna skall bli neutral i fråga om kostnads- fördelningen mellan stat och kommun. På sikt innebär däremot den förenk- lade skatteunderlagsberäkningen enligt de prognoser som redovisades i den nyss nämnda propositionen en växande inkomstöverföring till kom- munsektorn. [ de överläggningar om den kommunala ekonomin som regel- bundet skall hållas i fortsättningen mellan regeringen och företrädare för kommunförbunden får detta förhållande givetvis beaktas. Om i framtiden de skattepliktiga förmånernas omfattning ökar mer markant kan det t. ex. bli aktuellt med en ny anpassning av det kommunala grundavdraget resp. den särskilda skattereduktionen.

För de enskilda skattskyldiga innebär omläggningen ingen ändring av skatten i kommuner med genomsnittlig utdebitering. 1 kommuner med högre utdebitering sjunker däremot skatten något. medan den blir något högre i kommuner med lägre utdebitering än genomsnittet. Avvikelserna kan beräknas uppgå till högst ca 60 kr.

Höjningen av det kommunala grundavdraget aktualiserar frågan om det statliga grundavdragets utformning. Det statliga grundavdraget får sägas

• Sida 53
•  Original

Prop. 1979/80: 58 53

utgöra en del av den statliga skatteskalan. Detta grundavdrag skulle för framtiden kunna undvaras. genom att skalan i stället ändras samtidigt som den särskilda skattereduktionen anpassas härtill. Dessa justeringar avser jag att närmare behandla i följande avsnitt om teknisk anpassning av skatteskalan. m. m.

Höjningen av det kommunala grundavdraget till 6 000 kr. påkallar ytterli- gare ändringar. Jag har tidigare föreslagit (prop. 1978/79: 111. bil. 7) att deklarationspliktsgränsen höjs till 6000 kr. Motsvarande höjning bör ske även i fråga om andra gränser med anknytning till grundavdragets storlek. Även ifråga om det s.k. hemmamakeavdraget i ut 4 mom. uppbördslagen (1953: 272). UL. får en ändring göras. Också dessa frågor avser jag att ta upp i närmast följande avsnitt.

Mina förslag i förevarande avsnitt föranleder följande lagändringar. 1 lagen (19651269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets tttdebitering av skatt. m.m. bör 25 upphävas. Följdändringar får göras i 1, 3 och 4 så samt i 84.5 lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse.

Ändringarna i fråga om grundavdragen bör tas in i 48.6 kommunalskatte- lagen (1928: 370). KL. och 85 lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, Si. I fråga om den särskilda skattereduktionen föranleder de nya bestämmel- serna ändringar i 2 s 5 mom. UL. Jag återkommer i ett senare avsnitt till de närmare detaljerna i dessa ändringar. liksom till de följdändringar som blir behövliga.

De nya reglerna bör såvitt gäller grundavdrag och skattereduktion till- lämpas första gången vid 1981 års taxering. Detta bör också gälla i fråga om det ändrade kommunala skatteunderlaget. De nya bestämmelserna tilläm- pas första gången i fråga om utdebitering för år 1982. Denna skall beräknas på grundval av 1981 års taxering. Jag föreslår att ikraftträdandet bestäms till den ljanuari 1980.

I fråga om utdebiteringslagen bör äldre bestämmelser om utdebitering samt om förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt tillämpas i fråga om åren 1980 och 1981. I dessa delar är det fråga om åtgärder som bygger på 1979 och 1980 års taxeringar. Under åren 1980 och 1981 skall dessutom länsstyrelsen lämna de uppgifter som nu är föreskrivna i 3 så. Detta följer av vad jag nyss sagt om att äldre bestämmelser om utdebitering m.m. skall tillämpas under dessa år. På motsvarande sätt bör övergångsbestämmelscr finnas i fråga om justering av det kommunala skatteunderlaget enligt 25 i den nyss nämnda utdebiteringslagen. Nuvarande bestämmelser skall allt- jämt gälla vid 1979 och 1980 års taxeringar.

2.4 Teknisk anpassning av skatteskalan, m. m.

Som jag redan nämnt bör det statliga grundavdraget slopas i samband med reformeringen av det kommunala skatteunderlaget. Isolerad skulle denna åtgärd leda till skatteskärpningar som varierar från 90 kr. i skatte- 5 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 58

• Sida 54
•  Original

Prop. 1979/80: 58 54

skalans första skikt till 2610 kr. i det högsta. De flesta inkomsttagare skttlle också få höjd marginalskatt. Ett sådant resultat är givetvis inte avsett och därför måste en teknisk anpassning ske av skatteskalan. En mindre ökning av den särskilda skattereduktionen krävs också. Jag vill samtidigt erinra om att minskning av denna reduktion med 435 kr. motiveras av att det kommunala grundavdraget enligt mitt tidigare förslag ökar med 1 500 kr.

Den särskilda skattereduktionen uppgår f.n. till det belopp varmed 0.4 basenhcter. enligt lagen ( 1977:1071 ) om basenhet enligt 10 ä 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. överstiger 1600 kr. En lämplig juste— ring uppnas genom att gränsen om 1600 kr. ändras till 2000 kr.. vilket allt- så innebär en minskning av reduktionen med 400 kr. Basenheten för år 1980 uppgår till 5 800 kr., vilket innebär att den särskilda skattereduktionen för året blir 320 kr. med mitt förslag.

Genom att inte längre något grundavdrag skall göras vid den statliga bc- skattningen kommer en given taxerad inkomst att motsvaras av en större beskattningsbar inkomst än tidigare. En omräkning får därför göras av skattesatserna för att undvika de höjningar av marginalskatten som detta eljest innebär. Som framgår av följande uppställning kommer det totala skatteuttagct efter ändring av grundavdragcn och den särskilda skattere— duktionen och med tillämpning av den omräknade statsskatteskalan att mycket nära överensstämma med det som följer av gällande regler. Den kommunala utdebiteringen har i beräkningen antagits uppgå till 29 kr. Skattebeloppen avser skattskyldig utan skattereduktion om 1 800 kr.

Taxerad Skatt nr 1980 Andring efter inkomst. enligt nuvarande teknisk anpass- kr. regler. kr. ning. kr. 10 000 985 — 3 20000 4085 — 3 30 000 7347 — 19 40000 10942 — 6 50000 15289 — 11 60000 20318 — 50 70000 26 086 — 54 80000 32 409 + 15 90000 39524 — 40 100000 47 032 — 34 120 000 62 632 + 126 150000 87 212 + 146 200000 129 287 +37l 300000 216 287 +37l

Upp till en inkomst som motsvarar 20 basenheter — 116000 kr. år 1980 — är avvikelserna obetydliga. Vid högre inkomster uppstår en mindre skat- teökning. För att undvika denna skulle nya skiktgränser behöva införas i skatteskalan vid 21 resp. 31 basenheter. vilket jag finner mindre lämpligt. Jag vill också förutskicka att jag i det följande kommer att föreslå skatte-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1979/80: 58 55

lättnader som mer än väl uppväger den skärpning som den tekniska an- passningen här medför. Sammantaget kommer mina förslag alltså att med- föra en skattesänkning även i de högsta inkomstskikten. De nu nämnda ändringarna bör tillämpas första gången på 1980 års inkomster. Jag avser att i ett senare avsnitt ta upp de ytterligare ändringar av teknisk natur som föranleds av mitt förslag.

2.5 Marginalskattefrågor, m. m.

2.5.1 Sänkta marginalskatterför år 1980

Jag hari flera tidigare sammanhang deklarerat att en sänkning av margi- nalskatterna är en av de mest angelägna skattefrågorna i dag. Skatteutskot- tet anförde också i sitt betänkande med anledning av prop. 1978/79: 160 (SkU 1978/79: 55) att en sänkning av marginalskatterna numera är angeläg- nare än någonsin tidigare under 1970-talet.

Av internationellajämförelser som utförts. t. ex. av OECD:s sekretariat. framgår att den svenska inkomstbeskattningen är unik framför allt genom den starka progressiviteten redan i normala inkomstlägen för heltidsarbe- tande. Det finns andra länder i OECD-redovisningen som har ett högt ge- nomsnittligt inkomstskatteuttag, men inget med så hög marginalskatt för inkomster motsvarande den genomsnittlige industriarbetarens eller något därutöver. ! någon mån återspeglar detta en hög utjämningsambition i värt land. Till stor del är det emellertid ett resultat av många års alltför kortsik- tigt inriktad skattepolitik. '1'ill följd av de starka höjningarna av de kommu- nala skattesatserna och den tidigare avsaknaden av ett inflationsskydd för skatteskalan har denna successivt kommit att ändra karaktär. Genom att den högsta skiktgränsen i den statliga skatteskalan legat stilla i nominella termer under lång tid före innevarande år har skatteskalan kommit att bli allt mer sammanträngd. Marginalskatten stiger snabbt med smala skikt i de normala inkomstlägena, medan någon differentiering mellan höga och mycket höga inkomster knappast finns kvar. Skattesatser som förut varit avsedda som utjämningsfaktor beträffande ett begränsat antal personer med särskilt höga inkomster har kommit att bli aktuella för allt större grupper.

För att komma ur denna situation fordras en flerårig målmedveten re- formpolitik. Ett avgörande steg har tagits genom beslutet att införa ett in- llationsskydd för skatteskalan ( prop. 1977/78: 49 , SkU 1977/78: 14. rskr 1977/78: 48. SFS 1977: 1070 och 1071 ). Därmed har en fast grund lagts för successiva sänkningar av marginalskattesatserna. Man riskerar inte längre att inflationen varje år raserar vad som i detta avseende vunnits genom ti- digare ars beslut.

1972 års skatteutredning har lagt fram ett förslag till marginalskattesänk- ningar i tre steg. 1 förhållande till 1978 ars skala innebar detta sammanlag- da sänkningar med upp till 14 prtjicentenheter. Resultatet skulle bl.a. bli att marginalskatten när förslaget genomförts kommer att ligga under 50

• Sida 56
•  Original

Prop. 1979/80: 58 56

% för inkomster upp till ca 64000 kr. i nuvarande penningvärde och överstiga 60% först vid ca 75 000 kr. inkomst. Enligt min mening bör ett program av minst denna omfattning genomföras. Ett mindre steg har tagits redan genom beslutet om 1979 års skatt ( prop. 1978/79: 50 bil. 2. SkU 1978/ 79: 19, rskr 1978/79: 107, SFS l978z912—915). Utrymmet för en skatteom- läggning var då med hänsyn till det samhällsekonomiska läget mycket begränsat. Också för 1980 är det samhällsekonomiska läget ansträngt, men samtidigt är inkomstskattelättnader angelägna för att underlätta avtalsför- handlingama på arbetsmarknaden. Ett ytterligare steg bör därför tas i fråga om marginalskattesänkningarna. Tyngdpunkten bör ligga i de skikt där de stora grupperna av heltidsarbetande befinner sig. Jag föreslår därför att den statliga inkomstskatten sänks med 4 procentenheter i skikten mellan 10 och 13 basenheter, vilket med hänsyn tagen till det slopade grundavdra- get beräknas motsvara inkomster mellan 58000 kr. och 75400 kr. för år 1980. Såväl under som över de nu nämnda skikten bör mindre justeringar ske och i allt berör mina förslag inkomstskikt som för år 1980 beräknas sträcka sig från 34800 kr. upp till 116000 kr. Det kan visserligen göras gällande att marginalskatterna redan är förhållandevis måttliga i skikten upp till 10 basenheter (58000 kr.) men jag vill erinra om att de samman- lagda marginaleffektema med hänsyn tagen till förekomsten av inkomst- prövade bidrag trots detta kan bli besvärande höga. Insatser här har också särskild betydelse från de synpunkter som sammanhänger med avtalsför- handlingama. Lättnader är därför motiverade även i dessa skikt.

De närmare effekterna av mitt förslag framgår av följande uppställning— ar. 1 den första. som anger den föreslagna nya skatteskalan. redovisas ock- sa resultatet av den tekniska anpassning av nuvarande skatteskala som jag redogjort föri ett tidigare avsnitt. 1 den andra uppställningen anges margi- nalskattesänkningarnas effekt och i den tredje redovisas den skattelättnad som uppstär i olika inkomstlägen. Hänsyn är därvid tagen till såväl effek- ten av den tekniska anpassningen som inverkan av de sänkta marginalskat- terna. l)e ytterligare verkningarna av den marginalskattespärrjag avser att föreslå och effekterna av denna kommerjag att redovisa i följande avsnitt. Uppställningarna bygger på en kommunal utdebitering om 29 kr. Skattebe- loppen har beräknats för skattskyldiga utan rätt till skattereduktion om 1 800 kr.

Vad som här redovisats hänför sig till effekten av statsskatteförändring— arna. Under senare år har emellertid människorna vid flera tillfällen kun- nat krmstatera att minskningarna i statlig skatt helt eller delvis kommit att uppvägas av höjd kommunal skatt. Enligt de bedömningar som nu kan gö— ras är emellertid kommunsektorns finansiella utgångsläge inför är 1980 re- lativt gott. linligt en överenskommelse mellan regeringen och kommunfi'ir— bunden skall en fortsatt dämpning av den kommunala expansionen efter— strävas. l')en väsentliga utbyggnad av de statliga skatteutjämningsbidragen som riksdagen beslöt om vid föregående riksmöte ( prop. 1978/79: 95 . FiU

• Sida 57
•  Original

Prop. 1979/80: 58

Slutukulmskulan

Beskattningsbar inkomst Skatteskala för år 1980. i enligt de föreslagna reglerna procent. enligt basenheter omräkning av förslaget

nuvarande skala

I 2 3

0 - I 1 l 1— 4 2 2 4— 5 4 4 5— 6 5 5 6— 7 9 8 7— 8 14 11 8— 9 16 14 9— 10 21 20 lll - l 1 26 22 l l -- 12 30 26 12— 13 34 30 13— 14 36 34 14— 15 41 39 15—- 16 45 44 16— 17 46 45 l7-- 20 49 43 20-—30 53 53 30— 58 58 Margimi[skuHc/är]nader/ia år [980

Beskattningsbar inkomst enligt de Total marginalskatt år 1980. i föreslagna reglema procent. enligt basenheter kronor omräkning av förslaget

nuvarande skala

1 2 3 4

6— 7 34800—40600 38 —1 37 7— 8 40600—46400 43 —3 40 8— 9 46400—52200 45 —2 43 9-— 10 52 200—58000 50 —1 49 10— 11 58000—63800 55 —4 51 11— 12 63 800—69600 59 —4 55 12— 13 (9600—75 400 63 —4 59 13— 14 75400—81200 65 —2 63 14— 15 81200—87000 70 —2 68 15— 16 87000—92800 74 —1 73 16— 17 92800—98600 75 -1 74 17—20 98600—116000 78 —1 77

• Sida 58
•  Original

Prop. 1979/80: 58 58

Ska”emfas/mint: år 1981) genom ändringen av skatteskala. grundavdrag och särskild skattereduktion

Taxerad inkomst 'l'otal skatt är Därav statlig Ändring enligt år 1980. kr. 1980 enligt gäl— skatt. kr. förslaget. kr. lande regler. kr.

40000 10942 647 _53 45 000 13 042 1 297 _ 176 50000 15 289 2094 —315 55000 17703 3058 _4|| 60000 20318 4223 _ 536

(35 000 23 118 5 573 —738 70 000 26 086 7 091 _940 75000 29 204 8759 _| mg 80000 32409 10514 _| 179 90 000 39 524 14729 _1404 100000 47032 19337 —1498 110000 54 832 24 237 —1598 120000 62 632 29137 _1493 150000 87212 45017 _ | 473 200000 129 287 72 592 — 1 253

Särskilt! skattereduktion har avräknats fran statlig skatt.

1978/79: 35, rskr 1978/79: 335. SFS 1979:362) innebär en avsevärd in- komstökning för ett stort antal kommuner och landstingskommuner redan år 1980. Jag framhöll i det sammanhanget att de ökade statliga bidragen inte får utnyttjas till att driva upp den kommunala expansionstakten. Enligt de uppgifter som föreligger om det kommunala budgetarbetet finns det inte heller någon anledning att räkna med att kommunala skattehöjningar den— na gång skall behöva omintetgöra skattelättnaden.

Innan jag övergar till att behandla frågan om en marginalskattespärr vill jag nagot inervända till det tidigare resonemanget om behovet av en fler- ärig mälmedveten reformpolitik för att pressa ned marginalskatterna. l yt- terligare en uppställning belyses nämligen de sammanlagda skatteföränd- ringarna mellan är 1976 och år 1980 i de inkomstlägen som är aktuella för heltidsarbetande. Alla belopp är därvid uttryckta i fast penningvärde (1980 års) sa att de reala förändringarna framgår. Jag vill understryka att upp— ställningen inte gör anspråk påatt visa vad som hänt individuella inkomst- tagare. som ju kan ha haft mycket varierande inkomstutveckling under perioden. I stället är det skatten pä en given inkomst år 1980 och den däre- mot med hänsyn till konstnnentprisutvccklingen svarande inkomsten är 1976 som jämförs. Priserna antas därvid schematiskt komma att stiga med 6 ("i i arstakt under aterstaende del av perioden.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1979/80: 58 59

I'ir'iriimlriug m- tolu/ skull och murgimt/x/t'ut/ (iran I976 198()_/i')'r l't'u/l o/i'ir- ändrad inkomst

Taxerad Skatteförändring 1976—80. kr. Total marginalskatt i procent ink vinst är 11.180. om kommunal- när kommunal- enligt 1976 är 1980 om kom— år 1980 när kr. skatten le- skatten höjts års regler munalskatten kommunal—

gat stilla med 3 kr. legat stilla skatten höjts med 3 kr.

45000 — 592 + 578 46 37 —9 40 -—6 50000 — 970 + 350 48 40 —8 43 —5 55000 —1551 — 81 48 46 —2 49 +1 60000 —1898 — 278 54 48 —6 51 —3 65000 —2 292 — 522 59 52 —7 55 —4 70000 —2 667 — 747 64 56 —8 59 —5 75000 —3067 — 997 64 56 —8 59 —5 80000 —3 283 —1063 64 60 —4 63 —1 90000 —3093 — 573 64 70 +6 73 +9 100000 -—2 523 + 297 69 74 +5 77 +8 150000 —1097 +3 223 79 79 i() 82 +3 200000 + 205 +6025 79 84 +5 87 +3

Av materialet framgar att det trots en höjning av den genomsnittliga kommunala skattesatsen från 26 till 29 kr. varit möjligt att astadkomma in- te obetydliga marginalskattelättnader i de inkomstskikt som omfattar de största grupperna av heltidsarbetande. För inkomster däröver har däremot marginalskatteskärpningar inte kunnat undvikas. vilka delvis varit avse— värda. (h'saken är här framför allt att under periodens förra del inget infla— tionsskydd för skatteskalan funnits. Om man ser till de absoluta skattebe— Ioppen. sa visar det sig att mindre sänkningar uppstatt endast i inkomst— skalans tnitt. tnedan höjningar inträffat saväl ttnder sorti över denna. Bety— delsen av den kommunala skattesatsens utveckling framstar här tydligt. Uppställningen visar ocksa klart att föreställningen om att skattepolitiken under perioden lett till stora skattesänkningar i de högsta inkomstlägena saknar grttnd.

De ändringar som jag föreslagit i fraga om inkomstbeskattningen bör till- lämpas även i fraga om dem som erlägger skatt enligt reglerna i lagen (1958: 2951 om sjömansskatt. Sjl.. [ samband med ändringarna av sjömans— skatten för är 1979 öppnades en möjlighet för riksskatteverket att titan riksdagens medverkan fastställa de sjömansskattetabeller som avses i 9 a s* Sjl, och som alltsa används för beräkningen av sjömansskatten i de enskilda fallen ( prop. 1978/79: 56 . SkU 1978/79: 20. rskr 1978/791103. SFS 1978z916—918). Denna befogenhet har riksskatteverket i den man sjö- mansskatten paverkas av ändringar i fraga om uttaget av statlig inkomst— skatt eller storleken av den skattereduktion som medges enligt UL. Emel- lertid går de ändringar som jag nu föreslår längre än så genom att även t.ex. det kommunala grundavdraget ändras. Även för är 1980 bör därför riksdagen medverka vid sjömansskattens fastställande. Jag föreslår därför

• Sida 60
•  Original

Prop. 1979/80: 58 60

att sjömansskatten anpassas till de förslag som jag nu har lagt fram i fråga om skatteskala. grundavdrag och särskild skattereduktion. Med tanke på att sjömansskatten nyligen har ändrats bör enligt min mening inga ytterli— gare justeringar göras. t.ex. på grundval av höjda skattesatser för kommu- nal inkomstskatt. Å andra sidan avser jag inte heller att föreslå att den ändring av rätten till avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa, som jag återkommer till i det följande, utsträcks att gälla även sjömansbeskatt— ningen.

2.5.2 Marginalskattespärr I propositionen 1978/79: 50 bil. 2 med förslag bl.a. om 1979 års skatter uttalade jag avsikten att senare behandla frågan om en marginalskatte- spärr. 1 1972 ars skatteutrednings slutbetänkande ( SOU 1977:91 ) framför- des reservationsvis förslag om en sådan spärr. Flertalet av de remissin- stanser som tog upp denna fråga tillstyrkte förslaget. .lag vill här redovisa följande överväganden. Enligt min mening framstår det som ett rimligt krav att en skattskyldig som får en inkomstökning alltid skall kunna få behålla en viss minsta del av denna. Givetvis kan man ha olika åsikter om httr stor en sådan del lämpli- gen bör vara. 1 den nyss nämnda reservationen förordades en spärr vid 85 "2. dvs. den skattskyldige skttlle alltid fa behålla minst 15 (..-i- av en in— komstökning. Under remissbehandlingen uttrycktes också önskemål om en spärr på lägre nivft. (. ex. 50. 60 eller 70 '."? marginalskatt. Jag vill här återknyta till min tidigare diskussion om skatteskalans ändra- de karaktär. Det är enligt min mening svårt att se det berättigade i en extremt hög marginalbeskattning som är riktad mot löneökningar som är en följd av befordran eller en extra arbetsinsats. Inte heller ter det sig rimligt i fråga om t.ex. upphovsmän eller uppfinnare att praktiskt taget hela ersättningen för en framgång skall gå bort i skatt. Men situationen har. somjag tidigare har nämnt, numer blivit den att de högsta marginalskatter— na i stor utsträckning träffarjust dessa kategorier av inkomster. Åtgärder bör enligt min mening nu vidtas för att se till att problemen på denna punkt i vart fall inte ytterligare förvärras. Pa någon sikt bör man sträva efter att upphäva den sammanpressning av skatteskalan som upp— stätt. Skatteskikten bör göras bredare och de högsta skattesatserna kom- ma in först vid betydligt större inkomster än i dag. Detta är emellertid nä- got som inte kan genomföras snabbt. De alternativ som står öppna på kort sikt är att sänka skattesatserna i statsskatteskalans topp eller att införa en marginalskattespärr. dvs. en bestämmelse om att summan av statlig och kommunal skattesats inte får överstiga en viss gräns. Tanken på en sådan spärr fär ses mot bakgrund av de stora variationerna i kommunala skatte— satser. Vore dessa överallt ungefär desamma. så skulle givetvis det riktiga vara att sätta de statliga skattesatserna pa en sådan nivä att den samman— lagda marginalskatten inte blir för hög. Så är emellertid inte fallet, utan de

• Sida 61
•  Original

Prop. 1979/30: 58 01

koiitmunala skattesatserna varierar mellan ca 25 kr. och ca 33 kr. Om man da vill kunna garantera att marginalskatten ingenstans skall överstiga t. ex. 85 "'i så måste statsskatten anpassas till det högsta av dessa värden. 1 för- hallande till dagens skala .sktille en avsevärd sänkning krävas i högsta skik- tet och en mindre i det näst högsta. Men större delen av skattelättnaden till följd av ett sadan atgärd sktillc komma att tillfalla personer sotn bor i kom— muner med lägre skattesats och där sänkningen inte behövt vara så stor för att na det asyl'tade resultatet. Marginalskattespiftrreit kan alltsa sägas vara en atgärd sont mei precist än ett generell sänkning av statsskattcn ger (11- tr_vck just för vad ittait vill i'istadkomina. nämligen en garanti föratt en viss minsta del av en inkomstökning alltid skall kunna behallas av den skatt- skt ldige.

Mot denna bakgrund förordar jag alternativet med en marginalskatte- sparr. Bedömningen kan emellertid i en framtid bli en annan om utveckling- en gär mot minskade skillnader i de kommunala skattesatserna. bl.a. till följd av utbyggnaden och förbättringen av den kommunala skatteutjäm— ningen. Som jag skall återkomma till uppstår nämligen vissa tekniska komplikationer vid tillämpningen av en spärr. som inte skulle uppkomma vid en generell skattesatssänkning.

Fragan är itu pa vilken niva itiargiiialskattespärren bör ligga. [ likhet med reservanterna i skatteutredniitgen finner jag att en iitgt'ingspunkt för be- dömningen här ges av den s. k. 80/85-proceiiti'egeln enligt vilken summan av inkomst— och föritiögctihetsskatt inte far överstiga vissa andelar av in— kottisteti. Närmare bcstäniiticlsei om detta fittns i lagen (1970: 1721 om be— gränsning av skatt i vissa fall. Dett soiti tjänar högst 200000 kr. skall nor- malt alltid ft'i beh-alla minst 20 'i av sitta inkomster och den sotn har högre inkomster minst 15 ':' av överskjutande del. Regeln har betydelse främst för den som äger förmögenhet. När regeln blir tillämplig för en skattskyldig kommer deti emellertid i praktiken ocksa att fungera som marginalskatte— spärr. Den skattskyldige far regelmässigt behalla 20 'i eller 15 "'i av en iii— komstökning även om deti tillän'ipliga ittargittalskattesatseit i princip sktille vara högre ätt 80 '; icsp. 8.5 'i. l-Änligt min mening är det naturligt att tänka sig att en itiolsvarande förmän bör kunna komma även löntagare titan för- mögenhet till del.

Jag är medveten om att problemet med de extremt höga iiiargiitaleffek— terna finns inte bara i ink—.nustskalans öv re delar. Kombinationen av margi- nalskatt och inkoinstpt'övade bidrag katt i vissa situationer ge upphov till väl sa kraftiga effekter även i lägre inkomstskikt. Framför allt gäller detta barnfamiljer. där hostadsbidragetis avtrappning sker i skikt där marginal- skatterna redan htiitiiit bli höga. I vissa fall katt problemen ytterligare för- x ärras genom att avgifterna i deti kommunala harntillsynen stiger vid en in— koiitstökniiig. Mot dessa ft'irhallanden är en spärr som enbart avser margi— nalskatten inte effektiv. Jag vill emellertid erinra om att det här är fraga om inkomstskikt där jag i det föi'egx'icttdc har föreslagit marginalskattesänk- 6 Riksdagen 1979/80. I sunt]. Nr 58

• Sida 62
•  Original

Prop. 1979/80: 58 6”

ningar och där fortsatta sadana bör genomföras urtder de kommande ären. Rent tekniskt torde det också vara utomordentligt svart att göra en spärr tillämplig på strmntan av marginalskatt. bidragsavtrappning och avgiftsök- tting eftersom inkomstprövningen sker efter helt olika regler och vid skilda tidpunkter. .lag vill här peka pä att flera utredningar. däribland ocksa l972 ars skatteutredning. undersökt möjligheten att mildra de särskilda margi— naleffekterna för barnfamiljer genom att göra bostadsbidragen skatteplikti- ga. Nägon tillfredssti'tllande lösning efter denna linje har emellertid inte kttnnat konstrueras.

Sökandet efter en bättre utformning av bidragen mäste givetvis fortsät- ta. Dåvarande chefen för socialdepartementet har den 28 augusti 1979 tillkallat en kommitté (S 1979: 06) för översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna. Kommittén skall enligt sina direktiv (Dir l979:48) bl.a. analysera de tröskel- och marginaleffekter som de nuvarande stödformerna medför. Jag vill emeller— tid erinra om att de höga marginaleffektema för vissa barnfamiljer delvis är ett trttryck för en målkonflikt. Samhället har ambitionen att genom olika bidragsformer garantera en tillräcklig disponibel inkomst för hushåll där den egna inkomsten är otillräcklig i förhållande till försörjningsbördan. Dessa bidrag behöver med hänsyn till de mest utsatta fallen göras så höga att det inte är rimligt att de utgår generellt. oberoende av inkomsten. Att en extra marginaleffekt dä uppstår när hushållet ökar sin egen inkomst är oundvikligt. Vad man kan sträva efter är emellertid att genom successiva marginalskattesänkningar komma ned till en nivå där den sammanlagda marginaleffekten inte längre kan bli så extremt hög som i dag i vissa fall kan förekomma. Ett steg i denna riktning tas genom mitt förslag i dag om sänkning av den statliga inkomstskatten.

Jag föreslår mot bakgrund av det anförda att en marginalskattespärr itt- förs och att den samordnas med nuvarande 80/85-proeentregeln. Gränser- na kan lämpligen utformas sa att statlig och kommunal inkomstskatt inte far ttttas med mer än 80 '.'/' i inkomstskikt tipp till 30 basenheter vilket för är 1980 motsvarar inkomster på högst 174000 kr. I fråga om inkomstdelar därutöver bör gränsen sättas vid 85 '.!-('. Den skattenedsättning som kan bli aktuell far avse den statliga skatten. alltsa samma modell som gäller för nu- varande 80/85-procentregel. Beträffande XO/XS-procentregeln föreslar jag en anpassning till basenhetssystemet på så sätt att gränsen mellan 80 och 85 % i totalt skatteuttag bestäms till 30 basenheter. Detta innebär för år 1980 en sänkning från 200000 till 174000 kr. Gränsen kommer sedan suc- cessivt att stiga. En ändring med den innebörden bör göras i fis lagen (197ltzl72tom begränsning av skatt i vissa fall.

De nya reglerna om en marginalskattespärr bör lämpligen tas in i Si. .lag fi'öreslar att en ny paragraf. l0 a &. införs med sådana regler.

[ fråga om de individuella verkningarna av den nya spärren villjag näm— na följande. l:'.ffckten kommer att bli beroende av skattesatsen i den kom-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1979/80: 58 63

mtin där inkomsten beskattas. Understiger denna 27 kr.. vilket den i dag gör i ett antal lagskattekommuner. så träder spärren inte i funktion. Vid skattesatser över denna gräns blir den aktuell för inkomstdelar över 20 basenheter. Om skattesatsen överstiger 32 kr., vilket kan förekomma i enstaka fall. kommer spärren in även i skiktet mellan 17 och 20 basenheter.

Skattenedsättningens storlek i en kommun med en skattesats om 29 kr. blir 560 kr. vid en inkomst om 150000 kr. och 1560 kr. vid en inkomst om 200000 kr. Vid högre skattesatser och större inkomster blir nedsättningen i princip större, men i sådana fall torde den många gånger inte få fullt genomslag för den enskilde. För skattskyldiga med mycket stora inkoms— ter blir nämligen ofta också förmögenhetsskatt aktuell. Om då inte utdebi- teringen är låg, så blir i dag 80/85-procentregeln snabbt tillämplig varige- nom den totala skatten sätts ned. Marginalskattespärrens effekt blir då helt eller delvis bara en omfördelning så att inkomstskatten minskar medan fönnögenhetsskatten ökar.

Marginalskattespärren bör tillämpas första gången i fråga om 1980 års in— komster. Jag aterkommer i ett senare avsnitt till vissa tekniska frågor.

2.6 Folkpensionärernas skattelättnader

Sedan lång tid tillbaka beskattas folkpensionärer regelmässigt gynnsam- mare än inkomsttagare i aktiv alder med motsvarande inkomst. Detta sker genom att en pensionär medges ett extra avdrag för nedsatt skatteförmaga vid inkotnsttaxeringen. Det extra avdraget nedtrappas i takt med stigande inkomst.

Från början hade skattelättnadema en mer generell utformning. något som far sägas ha varit naturligt eftersom en folkpensionär då ofta inte hade annan inkomst än pensionen. Folkpensionssystemet har emellertid för- bättrats med tiden och vidare har det sociala skyddet i övrigt byggts ut. bl.a. genom tillkomsten av ATP och andra förmåner. Jag vill här nämna de pensionstillskott som tillkommer pensionärer utan ATP eller med lag sä- dan. Dessa tillskott. som f.n. utgör 37 % av basbeloppet enligt AFL. höjs med fyra procentenheter Varje budgetår till dess de den 1 juli 1981 uppgår till 45 "a av basbeloppet. Antalet pensionärer som bara har folkpension och pensionstillskott har också minskat starkt under årens lopp. I stället har antalet pensionärer som har ATP eller andra pcnsionsförmåner ökat kraf- tigt.

Skatteutredningen har i sitt slutbetänkande behandlat även folkpensio— närernas ekonomiska förhållanden. Utredningen ansåg att skattelättnader var motiverade för pensionärer med låga inkomster. eftersom de lägsta pensionerna inte kunde anses ge full skattekraft. Däremot ansågs skäl inte föreligga för en förmånsbehandling även av pensionärer med inkomster som var jämförbara med de aktiva gruppernas. Denna uppfattning delades av flertalet remissinstanser som yttrade sig i frågan.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1979/80: 58 64

För egen del kan jag konstatera att frågan om folkpensionärernas ställ- ning i skattehänseende rymmer flera. delvis svårbemästrade avvägnings- problem. Det är inte bara fråga om hur lättnader vid beskattningen bör va- ra utformade rent tekniskt och hur stora de lämpligen bör vara. Det finns också ett mycket nära samband med pensionsförmånernas närmare ut- formning och med reglerna om bl. a. kommunala bostadstillägg till folkpen- sionen m. rn. Dessa förhållanden föranleder följande bedömning från min sida.

För inkomståret l979 har skattelättnaderna. liksom för de närmast före— gående åren. varit så avvägda att en folkpensionär med enbart ålderspen- sion oeh pensionstillskott inte påförs skatt. Detsamma bör gälla för år 1980. Detta medför att det extra avdraget måste ökas. Med hänsyn till omläggningen av grundavdragen får den tekniska konstruktionen av avdra- get samtidigt justeras något. I lagen bör anges att avdraget vid en viss högsta sidoinkomst skall medges med så stort belopp att den statligt beskattningsbara inkomsten uppgår till högst 6000 kr. Med beaktande av detta och av det tidigare förslaget i fråga om den särskilda skattereduk- tionen far beloppsgränsen i punkt 2 av anvisningarna till 505 KL sättas till 5200 kr. för att syftet skall uppnås.

Som jag nyss nämnde rymmer de nuvarande reglerna om folkpensionä- rernas beskattning flera problem. 1972 års skatteutredning har pekat på en del av dessa och ytterligare synpunkter framkom vid remissbehandlingen av utredningens betänkande. Likaså har man i den praktiska tillämpningen av nuvarande regler mött problem. Det gäller både frågor som hänger sam- man med den principiella utformningen av systemet och detaljfrågor. Dessa problem kan enligt min mening inte få en mera långsiktig lösning utan ett ganska omfattande utredningsarbete. Jag avser att begära rege— ringens bemyndigande att tillkalla en särskild kommitté för att göra denna utredning.

Enligt 2225 taxeringslagen(1956: 623) är skattskyldig som har uppburit folkpension i regel skyldig att avlämna deklaration endast om hans inkomst har uppgått till minst l6000 kr. eller, om hans make har uppburit folkpen- sion. till minst B 800 kr. Beloppen är avvägda med hänsyn till de regler om extra avdrag som gällde för 1978 års inkomster. För 1980 års taxering. som avser [979 års inkomster. kan beloppen höjas till 17500 resp. l5200 kr.

2.7 Tekniska frågor

Jag avser nu att redovisa mina överväganden och förslag rörande de tek- niska ändringar som föranleds av grundaydragsreformen och marginal— skattespärren.

Höjningen av det kommunala grundavdraget och slopandet av tlet statli— ga kräver en lång rad följdändringar i Kl. och UL. Höjningen av grundav- draget föranleder ändringar i 48 ä 2 och 3 mom. KL. Det höjda grundav-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1979/80: 58 65

draget medför att någon kommunal skatt inte blir aktuell förrän inkomsten överstiger 6000 kr. Statsskatt beräknas däremot även för mindre inkoms- ter. "fill följd av den särskilda skattereduktionen kommer emellertid inte någon slutlig skatt att påföras. Skattskyldighet inträder därför i praktiken först när inkomsterna överstiger grundavdraget. Jag vill erinra om att jag redan i propositionen 1978/79zlll bil. 7 har föreslagit att deklarations— pliktsgränsen höjs till 6000 kr. Motsvarande beloppshöjning bör ske även på andra håll i skattelagstiftningen där en anknytning finns till grundavdra— gets storlek. Så är fallet med de sociala förmåner som är inkomstskatte- pliktiga. t. ex. sjukpenningen. Skatteplikt föreligger här i den mån sjukpen- ningen grundas på en inkomst om 4500 kr. eller däröver. Här bör gränsen för framtiden vara 6000 kr. I denna del får ändringar göras i 19 &. punkt 14 av anvisningarna till 21 &. punkt 9 av anvisningarna till 24 &. punkt 9 av att—- visningarna till 28 & samt punkt 12 av anvisningarna till 32 & Kl.. Likaså bör skattefrihetsgränscn i 53 ä 1 mom. KL för vissa pensionsförn'tåner till utomlands bosatta personer höjas från 4500 kr. till 6000 kr.

Regler som rör det statliga grundavdraget finns i 8 ä. 9 5 2 och 3 mom. samt 11 5 I mom. Si. Dessa bestämmelser får således ändras. lin anknyt— ning till det statliga grundavdraget finns vidare i anvisningarna till 12 .5 S_il.. Bestämmelsen anger högsta belopp förjämkning på grttnd av väsentli— gen nedsatt skatteförmåga vid sjömansbeskattningen. Även här bör en ändring göras. [ fråga om den särskilda skattereduktionen får ändring gö» ras i 29” 5 mom. L'L. Jag vill samtidigt föreslå en redaktionell ändringi ?. #4 mom. UL. Av enkelhetsskäl bör det för framtiden anges vilka skatter m.m. som kan komma i fråga för skattereduktion. F.n. anges i stället när reduktion inte skall ske.

Mina nu redovisade förslag påkallar ändringar i AFL och lagen (1976: 3th) om arbetsskadeförsäkring.

Som erinrades i prop, 1973: 46 angående utformningen av beskattad sjukpenning (s. 99) har. alltsedan den obligatoriska sjukpenningförsäkring- en infördes. den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till försäkringen nä- ra följt deklarationspliktsgränsen. 1 det nuvarande systemet med beskattad sjukpenning är anknytningen mellan deklarationspliktsgränsen och den re-- ella skattepliktsgränsen å ena sidan och den nedre gränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen särskilt motiverad. Dessa båda gränser bör sa- ledes överensstämma. Jag föreslår därför att den nedre gränsen för tillhö— righet till sjukpenningförsäkringen i 3 kap. 1 s AFL höjs på samma sätt som deklarationspliktsgränsen till 6000 kr. För den föreslagna höjningen av den nedre inkomstgränsen talar också den allmänna löneutvecklingen sedan år 1973 då den nuvarande gränsen fastställdes. Som en konsekvens av ändringarna i A Fl. föreslår jag att 3 kap. 6 s och 4 kap. 6 & lagen om ar— hetsskadeft'irsäkring ändras på motsvarande sätt.

Vid en nedre inkomstgräns av 6000 kr. skttlle försäkrade som f. n. har en årlig förvärvsinkomst mellan 4 500 kr. och 6000 kr. komma att ställas utan—

• Sida 66
•  Original

Prop. 1979/80: 58 66

för sjukpenninglörsäkringen. För att förebygga att personer som vid tiden för lagändringens ikraftträdande är sjukpenningförsäkrat'le pä grttnd av så— dan inkomst fftr en försämring i skyddet vid sjukdom förordar jag att dessa försäkrade övergangsvis får behålla sin sjukpenningförsäkring enligt nuva— rande regler sa länge de har en inkomst som uppgår till 4500 kr. Stiger in— komsten till 6000 kr. eller däröver kommer självfallet den nya regeln att bli tillämplig pri den försäkrade.

Jag vill papeka att ytterligare ändringar kan behöva göras i en del kungö- relser. Här fär regeringen utfärda nya bestämmelser längre fram om de av mig redovisade förslagen godtas av riksdagen. Likaså kan höjningen till 6000 kr. inverka pa en del dubbelbeskattningsavtal. Beloppsgränser på 4 500 kr. förekommer i vissa avtal. men gränserna har inte den omedelbara anknytning till grundavdraget som bestämmelserna i de lagrum jag redovi- sat i det föregaende. Beträffande dubbelbeskattningsavtalen far eventuella ändringar övervägas i annat sammanhang.

Jag vill nu ta upp nagra speciella frägor som aktualiseras genom ändrade grundavdrag och skattereduktion och där ytterligare överväganden är på- kallade.

Först villjag behandla den skattereduktion på 1800 kr. (s. k. hemmama- keavdrag) som enligt :s 4 mom. Ul, medges bl.a. gift skattskyldig vars make saknar taxerad inkomst. Denna reduktion avtrappas och upphör helt när den andre makens inkomst när upp till 4500 kr. År makens taxerade in- komst lägre innebär avtrappningen att skattereduktionen uppgår till 4007. av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4500 kr. och den taxerade inkomsten. Dessa bestämmelser bör anpassas till det höjda grundavdraget men inte i övrigt ändras på sådant sätt att skattelättnaderna blir annorlunda än f. n. Jag föreslär att regeln utformas så att skattereduktionen uppgår till 30532; av skillnaden mellan 6000 kr. och den lägre taxerade inkomsten. En bättre anknytning till den marginalskattesats som blir aktuell för inkomster överstigande grundavdraget uppnäs därigenom. En ändring får göras även i 45 2 mom. UL och som rör kolumnindclningar i skattetabellerna. Den nuvarande gränsen vid 2000 kr. har bestämts med beaktande av nuvarande skattereduktions anknytning till grundavdraget. Mina förslag medför att gränsen för framtiden får sättas vid 3000 kr. Jag vill i detta sammanhang föreslå redaktionella ändringar i 2:11 | mom. och 41; 1. 3 och 4 mom. UL.

lin ytterligare fraga avser beskattningen av makars B-inkomster. F.n. gäller enligt 11 & Si att sådana inkomster skall sammanläggas och skatten beräknas som om hela beloppet utgjort inkomst för den make som har den högsta A—inkomsten. (.)m makarnas sammanlagda B-inkomster inte uppgår till ltltlt) kr. behandlas de dock vid skatteberäkningcn som A-inkomst. litt slopande av det statliga grundavdraget skulle här leda till en skärpt be— skattning i atskilliga fall. Så blir genomgående fallet vid sammanläggning när makes A—inkomst inte uppgår till 45th kr. Detta beror på att den be— skattningsbara ll—inkomsten enligt %" 3 mom. sista stycket utgörs av skill—

• Sida 67
•  Original

Prop. 1979/80: 58 67

naden mellan den beskattningsbara B-inkomsten och den beskattningsbara A-inkomsten. varvid bl. a. grundavdraget avräknas från sistnämnda in- komst. Slopandct av det statliga grundavdraget bör inte medföra en skatte— skärpning av nu nämnt slag. Jag föreslår därför att en regel införs i 11 s om att vid skarteberäkningen minst 4500 kr. av vardera makens inkomst skall behandlas som A-inkomst. Härigenom blir" beskattningen i sammanlägg— ningsfallen i princip oförändrad.

Av motsvarande skäl bör en ändring göras i flå lagen om begränsning av skatt i vissa fall. Vid beräkning av spärrbeloppet bör den beskattningsbara inkomsten minskas med 4500 kr.

De bestämmelser som jag nu tagit upp bör tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

Jag övergår nu till frågan om marginalskattespärrens närmare utform- ning och tillämpning.

En marginalskattcspärr måste utformas så att den blir tekniskt lätthan- terlig. Det är viktigt både för skattemyndigheterna och för de skattskyldiga som bör ha möjlighet att själva kunna beräkna sin skatt. Det innebär att spärregeln hör byggas trpp med utgångspunkt i den situation som är aktuell för llertalet av de skattskyldiga som kan komma att beröras. Det är nämli- gen inte möjligt att redan från början förutse varje tänkbar variation av skilda inkomstförhallanden och andra omständigheter som kan påverka skattens storlek och beakta den vid bestämmelsernas utformning.

l-"ör skattskyldig vars inkomster både statligt och kommunalt beskattas i hernortskommunen erbjuder tillämpningen av en spärregel inga särskilda svårigheter. Inkomsterna läggs ihop och skattesatsen sätts ned i de in- komstskikt där så skall ske för att inte det angivna skatteuttaget skall över— skridas. Detsamma gäller även i fråga om två makar som båda har inkoms- ter -.'.v nu nämnt slag.

Bilden kompliceras emellertid i de fall där skattskyldighet föreligger" i fle- ra kommuner. Antag att en person förutom sin löneinkomst. som skall be— skattas i hemortskommunen. även har inkomster där beskattning skall ske i annan komrnrrn. s. k. utbokommun. Den skattskyldige äger t. ex. en jord- bruksfastighet som ligger i en utbokommun. De kommunala skattesatserna är då regelmässigt olika och man måste ta ställning till hur nedsättningen av de statliga skattesatserna skall ske med hänsyn till att olika kommunala skattesatser gäller för skilda delar av den sammanlagda inkomsten. För att nå fram till ett principiellt riktigt resultat skulle man för fall av detta slag fa skapa speciella fördelningsregler av komplicerad natur. Än större svårig— heter uppkommer om den skattskyldige har inkomster inte i bara en utbo- kommun utan i flera. Det är emellertid inte möjligt att inom ramen för ett någorlunda lätthanterligt system skapa millimeterrättvisa i sådana fall som jag nyss berört. Dessa torde inte heller vara vanliga. Jag vill därför i för— enklande syfte föreslå att man i första hand låter skattesatsen i hemorts- kommunen vara avgörande vid tillämpningen av marginalskattespärren.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1979/80: 58 68

Det kan också uttryckas sa att inkomsterna i hemortskomtnunen antas lig- ga i toppen av den sammanlagda inkomstsumrnan trär marginalskatten be- räknas. t')m inkomsterna och skattesatsen i utbokommunen är sådana att den skattskyldige fortfarande ligger inom området för spärren far skatte- satsen i denna kommun vara avgörande i denna del. Ett exempel får belysa det sagda.

1 hetnortskomntunen där inkomsterna uppgår till 95000 kr.. är skatte- satsen 29 kr. och i utbokomtnunen. där inkomsterna är 120000 kr.. är skat— tesatsen 31 kr. Vid statstaxeringen är alltså inkomsten (95 + 120) 215000 kr. De kommunala skattesatserna är så höga att marginalskattespärren skall tillämpas. 1 skiktet 1 16000 —— 174 000 kr. är skatten vid den statliga taxering- en 53'1- och 58% på beloppen däröver. Mitt förslag innebär att hemorts- komtnunens skattesats i första hand blir avgörande. På beloppet mellan 174000 kr. och 215000 kr. skall marginalskatten nedsättas från 875"? (58+ 29) till 85 '.'-'I. Av inkomsten i hemortskommunen återstår nu 54000 kr. (95—41) och på denna del blir marginalskatten 80??- i stället för 825-'i'. Nu återstår i skiktet 116000—174000 kr ett belopp av 4000 kr. och även här uttas skatt med 8095-- i stället för 84'J4-153+3l).

(')tn exemplet ändras så att skattesatsen i hemortskomrnunen antas vara bara 25 kr. blir marginalskattespärren bara tillämplig i fråga om det sist- nämnda beloppet 4000 kr.

l-letnortskotnmunens skattesats blir alltså avgörande i första hand. Bc- rörs flera utbokomtnuner bör därnäst skattesatsen i den kommun där den högsta utboinkotnsten finns bli avgörande osv. Motsvarande bör gälla i de sällsynta fall fysisk person har inkomster i flera församlingar" utan att Vara mantalsskriven i någon. Även här bör fördelningen ske efter inkotttsternas storlek i de skilda förs'amlingarna. Skulle i något fall inkomsterna i olika kommuner vara lika stora. bör den högsta skattesatsen vara vägledande.

Beträffande makar ttppkotnmcr i vissa fall särskilda problem beroende på santbeskattningen. Sambeskattningen sker i princip så att [_l—inkomster— na vid beräkningen av den statliga inkomstskatten läggs i toppen hos den tnake som har den högsta A-inkomsten. Så länge makarna har inkomster bara i hemortskommuncn behövs inte några särskilda regler. Så är där— emot fallct om den make. sotn har den lägre A—inkotnsten har B-inkomst i annan kotntntrn med annan skattesats än hemortskommunen. Jag har nyss föreslagit att man för det fall maken med den högre A—inkomsten haren B- inkotnst i annan kommun låter skattesatsen i hemortskommunen vara av- görande i första hand. Denna modell är enligt min åsikt också den lämpli— gaste för det fall som nu avses. Även vid sambeskattning bör alltså skatte— satsen t hetnortskontmturen bli avgörande. För de sällsynta fall där makar. som skall sambcskattas. är skrivna i olika kommuner bör motsvarande gäl- la. Det innebär att skatten i hetnortskomntunen för den som har den högsta A—inkontstett blir avgörande. Är inkomsterna lika stora bör den kommun som har den högsta skattesatsen anses sotn hemortskotntnun.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1979/80: 58 69

Vid sambeskattning i sadana fall där båda makarna har B-inkomster skall skatten fördelas dem emellan efter inkonrsternas storlek. Då marginalskat- tespärren tillämpas bör man först. liksom nu. räkna ut den sammanlagda skatten på srrnrrrran av högsta A-inkomster och makarnas B—inkomster. Den skatt som skall fördelas mellan makarna bör sedan motsvara skillna- den nrellan denna srrnrnra och skatten på A—inkomsten. Detta följer av gäl- lande hestänrmelseri lls' 1 mom. Si.

Genom de lösningar som jag nu har förordat i sanrbeskattningsfallen er— hålls ett system som är relativt enkelt att tillämpa i praktiken. Det står ock— så i överensstän'rmelse nred reglerna för sambeskattningen av makars B— inkonrst. Dessa regler bygger på tanken att skatten så långt möjligt bör bli densamma oavsett t ilken av makarna som har B-inkomsten.

l-Än ytterligare fraga som jag vill beröra gäller de fall där statligt och kom— rrrrrrralt beskattningsbar inkomst uppgår till olika belopp. ()m den statliga beskattningsbara inkomsten är lägre än den kommunala träffas överskju— tande konrrrrrrrralt beskattningsbar inkomst bara av den kommunala skatte— satsen. Nagra egentliga marginalskatteproblem föreligger inte. Detsamma far sägas vara läget i det omvända fallet. Uppgår den statligt beskattnings— bara inkomsten till ett högre belopp än den kommunalt beskattningsbara. nagot som till följd av grundavdragsreformen ofta blir fallet i framtiden. så träffas orerskjutande del bara av statlig inkomstskatt. Jag förordar därför att rnargirralskattespärrcn tillämpas till de delar inkomsterna sammanfaller men inte mer. Om den statligt beskattningsbara inkomsten uppgår till 140000 kr. och den kommunala till 200000 kr. kan spärren tillämpas i in-- komstskikten tipp till 140000 kr. och detsamma bör gälla också i det om- Vända fallet. Några uttryckliga bestämmelser om detta anserjag inte behö— vas.

Jag vill avslutningsvis ta tipp nägra detaljfrågor som aktualiseras av den fifrreslagna marginalskattespärren. Först villjag påpeka att spärren liksom den nu gällande 80/85-procentregeln skall tillämpas bara i fråga om fysisk person som är bosatt här i landet samt dödsbo efter sådan person. Spärren anses krrnna tillämpas även i fråga om preliminär skatt.

Marginalskattespärren innebär en minskning av skatteuttaget. Den skall självfallet beaktas vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal och vid avräkning av utländsk skatt enligt 24—28 135 Si. Skall t.ex. utländsk skatt avräknas från svensk skatt fastställs den svenska skatten med beaktande av spärregeln. Likaså skall marginalskattespärren tillämpas innan nedsätt- ning sker enligt den nuvarande 80/85—procentregeln. För den som inte tillhör svenska kyrkan nedsätts församlingsskatten med 70%. Detta leder till att den kommunala skattesatsen blir lägre vilket givetvis skall beaktas vid spärrens tillämpning. Några särskilda regler för de falljag nu behandlat torde inte behövas.

l)a nrarginalskattespärren tillämpas komnrer den självfallet att något för- svara beräkningen av skatten. För flertalet fall torde emellertid beräkning—

• Sida 70
•  Original

Prop. 1979/80: 58 70

arna kunna bemästras någorlunda enkelt. Det får bli en uppgift för riks- skatteverket att närmare informera enskilda och myndigheter om hur de nya reglerna skall tillämpas. Marginalskattespi'rr'ren bör" tillämpas första gången i fråga om 1980 ars inkomster.

2.8 Avdrag för avgift för arbetslöshetsförsäkring

1. princip föreligger vid den skattemässiga behandlingen av försi'rkringar reciproeitet mellan avdrag för försäkringsprcmier och beskattning av utfal— lande ersättningar. Antingen medges avdrag förde erlagda avgifterna och beskattas utfallande försäkringsbelopp eller också vägras avdrag för avgif- tema och är de utfallande beloppen skattefria. [ fråga om livförsäkringar behandlas pcnsionsförsäkringar (P-försäkringar) på det förra sättet och kapitalförsäkringar (K-försäkringar) på det senare.

En rätt till avdrag nred begränsat belopp för prenrier för sådana försäk— ringar sonr behandlas som K—försäkringar har dock funnits alltsedan år 1910. Avdrag får således enligt 465 2 mom. KL göras för premier och andra avgifter för kapitalförsäkring. arbetslöshetsft'frrsäkring samt sjuk- ellcr olycksfallsförsäkring. därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp (kapitalförsäkringsavdraget). Rätt till avdrag enligt dessa regler föreligger dock inte i vissa fall då premien i stället är avdragsgill enligt särskilda bestämmelser och inte heller för avgift till sjukförsäkring enligt 2—4 kap. AFL. Avdraget är maximerat till 250 kr. för ensamstående samt till 500 kr. för sammanlevande makar gemensamt och för ensam— stående med hemmavarande barn. Avdraget har till syfte att. stimulera försäkringssparande.

Avdrag för medlemsavgift till arbetslöshetskassa är avdragsgill endast inom ramen för kapitalförsäkringsavdraget. Utfallande belopp är sedan ar 1974 skattepliktig intäkt (prop. 1973: 49. SkU 1973: 30. rskr 1973: 199, SFS 1973:505). Sjukpenningutredningen hade i betänkandet (SOU 1972:60) Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m.m. föreslagit infö— rande av skatteplikt för bl. a. sjukpenning. dagpenning från arbetslöshets- försäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd. Utredningen uttalade att avdrag i praktiken redan erhölls inom ramen för försäkringsavdraget och att anledning därför inte förelåg att föreslå ändrade avdragsregler.

Under remissbehandlingen riktades kritik mot förslaget från bl.a. Svenska nretallindustriarbetareförbrrrrdet. Arbetslöshetskassornas samor- ganisation och Tjänstemännens eentralorganisation.

Dåvarande departementschefen anförde att. rrred hänsyn bl.a. till att försäkringsavdraget var under översyn av 1972 års skatteutredning och till att utgående avgifteri regel rymdes inom maximibeloppcr. skäl inte. förelåg att då föresla någon ändring.

1972 års skatteutredning föreslog en oinskränkt avdragsrätt för avgift till arbetslt'frshetsförsäkringen genom att denna avgift lades utanför belopps— gränsen för försäkringsavdraget.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1979/80: 58 71

Försiikringsinspyklionen. Iiiltsstyrt'ls't'rnu [ Slider/nunlands. Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. Centrulorgunisationen SACO/SR, Kooperativa förbundet, Svenska försäkringsbolags riksfär- bund och Uärtstemännwzs (:enrralarganisation tillstyrkte förslaget eller lämnade det utan erinran. Några remissinstanser. däribland länsstyrelser— na i St'idermanlands och Östergötlands län. påpekade att förslaget har nackdelar från administrativ synpunkt. Riks-revt.s-imrsvurker och Förening— en Sveriges fögcleritjiiluta/niin ansåg att avdraget bör slopas. Landstings— förbundet anslöt sig till utredningens synsätt men ansåg att frågan borde prövas i ett större sammanhang i anslutning till förslag från 1974 års utredning om en allmän arbetslöshctsförsäkring (A 1974108). Att resultatet av nämnda utredning borde avvaktas ansåg också bl.a. riksskartuvarket. Försäkringsinspektionen och Svenska jiirsäkringsbolags riksförbund tog upp frågan om en höjning av försäkringsavdraget.

För egen del vill jag anföra följande. Den skattemässiga behandlingen av arbetslöshetsförsäkringen strider mot den princip som gäller för beskattning av försäkringar. [ fråga om avdrag för premier jämställs den med K-försäkringar och i fråga om utfal- lande ersättning med P-försäkringar. Redan detta förhållande motiverar i och för sig en ändring av avdragsrätten.

Avgifterna till arbetslöshetskassorna varierar kraftigt. från några tiotal kronor per år till flera hundratal. Skillnaderna beror i viss mått på olikheter beträffande utfallande förmåner men till stor del på risken för arbetslöshet inom vcrksamhetsområdet. De tar vanligen i anspråk en betydande del av försäkringsavdraget och i vissa fall räcker detta inte till. Detta drabbar i första hand dem som har ett yrke där risken för arbetslöshet är särskilt stor.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört vill jag därför föreslå att en Särskild rätt till avdrag införs för avgift till erkänd arbetslöshetskassa. Den nyssnämnda rrtredningen har numera lagt fram betänkandet (SOU 1978: 45) Allmän arbetslöshetslörsäkring. Enligt utredningens förslag skall en allmän arbetslöshetsförsäkring inte finansieras genom avgifter från de försäkrade. Det är f.n. inte möjligt att bedöma när de statsfinansiella förutsättningarna för en sådan reform kan komma att föreligga. Jag anser det därför inte motiverat att på grund av det framlagda förslaget underlåta att nu reformera avdragsrätten.

Avdraget bör medges i förvärvskälla. i de flesta fall från tjänsteinkomst. Kan flera förvärvskällor komma i fråga bör avdraget i första hand hänföras till den där intäkterna är störst. Förslaget medför ändringar i 46.5 2 mom. och anvisningama till 20. 22. 29 och 33.55 KL. De nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1981 års taxering.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1979/80: 58 "11 3 Inkomsteffekter för år 1980

De marginalskattesänkningarjagidet föregående har föreslagit kan bc- räknas medföra ett inkomstbortfall år 1980 för staten om ca 2650 milj. kr. Jag har därvid tagit hänsyn också till effekterna av grundavdragsrcformen och den tekniska anpassningen av skatteskalan. Skara.-bortf.-iller till följd av marginalskattespärren kan uppskattas till ca 80 milj. kr. om man beaktar inverkan av 80/85—procentregeln och variationerna i de kommunala skatte— satserna. Slutligen beräknas omläggningen av avdragsrätten för avgift till arbetslöshetskassa ge upphov till en sådan ökning av de skattemässiga avdragen att skattebortfallet uppgår till ca 50 milj. kr. Sammantaget blir effekten av de föreslagna åtgärderna alltså en inkomstminskning år 1980 om ca 2780 milj. kr.

Statsbudgetcn för nästa år påverkas emellertid inte endast av de här behandlade inkomstskatteförändringarna. .lag vill erinra om att regeringen tidigare i prop. 1979/80: 30 om höjning av skatten på energi. m.m. har föreslagit höjningar av skatten på bensin. olja och elektrisk kraft som -— även om skattehöjningarna främst har ett cuergipolitiskt syfte - kan bc- räknas medföra en betydande inkomstökning för staten. Likaså innebär den höjning av skatterna på alkoholhaltiga drycker och tobak som riksda- gen redan har beslutat om (prop. 1979/80: 28. SkU 1979/80: 8. rskr 1979/ 80: l. SFS 1979: 858 —860) också en inkomstförsti'rrkning. l båda fallen är ett huvudsyfte med skattehöjnir'rgarna att hålla tillbaka förbrukningen. vilket gör en noggrann beräkning av inkonrstcffckterna vansklig. Effekter— ua vid oförändrad konsumtionsvolym uppgår till ca 2900 milj. kr. i fråga om energibeskattningen och drygt 1400 rrrilj. kr. i fråga om skatten pa alkohol och tobak.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anft'ftrt hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdcpartcmentct upprättade förslag till

1. lag om ändringi lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. lag om ändring i kommunalskattelagcn (1928: 370), . lag om ändring i taxeringslagen(1956: 633). lag om ändring i uppbördslagen (19531273).

LIIAWI'J

lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 6. lag om ändring i lagen (l9t'1513b9l med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m.m.. 7. lag om ändring i lagen (1961: 436) om försarnlingsstyrelsc. 8. lag om ändring i lagen ( 1970: 173) om l.)egränsning av skatt i vissa fall. 9. lag om ändring i lagen (19621381) om allmän försäkring.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1979/80: 58 7 3.

10. lag om ändring i lagen (19761380lom arbetsskadeförstikring. Det under 7 angivna förslaget har upprättats i samrad med chefen för kommundepartementet och de. under L) och 10 upptagna förslagen i samråd med chefen för stleialdepartemeutet.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra— ganden lagt fram.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1979/lll": 5251 Innehåll

Propositionen ............................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt ....................................................... Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) . . Förslag till lag om ändring i taxeringlagen (1956: 623) ......... Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) ........ Förslag till lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt . 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. '.A & »: ha 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1961 : 436) om församlingssty— relse ....................................................... 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall ............................................. 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäk— ring ........................................................ 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetskadeför-

säkring .....................................................

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträdc 1979-11-08 ........ | inledning ................................................. 2 Föredragandens överväganden .............................. 2.1 Utgångspunkter för den ekonomiska politiken ............. 2.2 Fortsatt reformering av inkomstskatten .................. 2.3 Det kommunala skattetmderlaget ........................ 2.4 Teknisk anpassning av skatteskalan m.m. ................ 2.5 Margittalskattefragor. m. m. ............................. 2.5.1 Sänkta marginalskatter för är 1980 ..................

2.5.2 Marginalskattespärr ..............................

2.6 Folkpensionärernas skattelättnader ...................... 2.7 Tekniska frågor ....................................... 2.8 Avdrag för avgift för arbetslöshetsförsäkring ..............

3 Inkomsteffekter för år 1980 ................................. 4 Hemställan ............................................... 5 Beslut ...................................................

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

70