RÅ 2005 not 122

Not 122. Ansökan av G.M. m.fl. om rättsprövning av ett beslut om bearbetningskoncession. - Bergsstaten beviljade Boliden Mineral AB, Garpenberg, bearbetningskoncession för området Gränsgruvan K nr 1 i Ludvika och Smedjebackens kommuner, Dalarnas län, enligt minerallagen (1991:45). Koncessionen innebar rätt till utvinning och tillgodogörande av koppar, guld, silver, zink och bly enligt minerallagens bestämmelser. Koncessionen ersatte utmålen Gränsgruvan, Gränsgruvan nr 2, Gruvsjöettgruvan och Gruvsjötvågruvan. - Bergsstatens beslut överklagades hos regeringen av G.M. m.fl. Samtliga var ägare till fastigheter inom koncessionsområdet. De klagande yrkade att bearbetningskoncessionen skulle upphävas. - Bergsstaten hade den 18 januari 2001 yttrat sig över överklagandena. - Ludvika kommun, Riksantikvarieämbetet och Sveriges geologiska undersökning (SGU) hade även yttrat sig över överklagandena. Naturvårdsverket och Boverket hade avstått från att avge yttrande över överklagandena. Smedjebackens kommun och Länsstyrelsen i Dalarnas län åberopade tidigare yttranden i ärendet. -Ludvika kommun anförde att kommunen yttrat sig redan vid ansökan om bearbetningskoncession, och att det i den beredningen framgick att ansökan var ett led i att företaget bevakade de intressen som fanns i området, men att det inte var aktuellt med brytning. Om brytning senare skulle komma till stånd, påpekade kommunen att denna måste föregås av ett tillstånd enligt miljöbalken, vilket kräver en fullständig och detaljerad miljökonsekvensbeskrivning. Kommunen anförde vidare att en eventuell framtida utvinning av mineral inte var oförenlig med gällande översiktsplan, och att bolagets bearbetningskoncession kunde ses som ett försvar av gamla intressen, för en beredskap i det fall möjligheter uppstod att bryta och anrika malmen med lönsamhet. - Riksantikvarieämbetetdelade de klagandes synpunkter på hur en gruvbrytning borde utformas, men avstyrkte bifall till överklagandet och bedömde gruvbrytning i området som möjlig under vissa förutsättningar. Ämbetet betonade betydelsen av grundvattenförekomsterna i området som en förutsättning för bygdens attraktivitet och dess fortlevnad som levande kulturmiljö. - SGU anförde att de miljöskäl som framförts av de klagande var kända redan innan beslut i ärendet fattades. Myndigheten delade också de synpunkter som länsstyrelsen lämnade till bergmästaren, vilka innebar att det inte fanns hinder för att en koncession beviljades, men att miljövillkoren skulle fastställas i miljödomstolen först när en brytning blev aktuell. SGU konstaterade vidare att omvandlande av utmål till koncession inte innebar någon förändring beträffande intressen eller markanvändning, utan att det i princip var en administrativ åtgärd. - Regeringen (2003-09-11, Näringsdepartementet) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut att det inte hade framkommit några omständigheter som föranledde en annan bedömning än den Bergsstaten gjort i det överklagade ärendet. - G.M. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde de följande. Regeringen har åsidosatt vad som stadgas till skydd för äganderätten i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Regeringen har i det klandrade beslutet fråntagit dem äganderätten till mineraltillgångar på deras mark utan att stadga om ersättning. Detta är i strid med den sed som funnits sedan urminnes tid i Dalarna. Av politiska skäl avskaffades ersättningen till markägaren i 1974 års gruvlag. Det betyder att den sed som funnits i ca 800 år bröts. Sverige är nu medlem av EU och skyldig att som lag följa det skydd för äganderätten som finns i Europakonventionen. - Regeringsrätten (2005-10-06, Eliason, Wennerström, Nord, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I svensk rätt förekommer olika inskränkningar i en ägares rätt att disponera över sin fastighet. Ett exempel är den begränsning av fastighetsägarens möjligheter att tillgodogöra sig mineraltillgångar på en fastighet som följer av bestämmelserna i minerallagen (1991:45) i den lydelse som är tillämplig i målet. Enligt dessa bestämmelser får fysiska och juridiska personer, efter tillstånd av bergmästaren, undersöka och utvinna malm, vissa industrimineral, olja, gas, stenkol m.m. som anges i lagen, även om de inte äger den mark där mineralerna förekommer. Fastighetsägaren har rätt till ersättning för skada eller intrång men inte för värdet av den mineraltillgång som någon annan fått tillstånd att undersöka eller utvinna. - Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen skall varje fysisk eller juridisk person ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Bestämmelserna inskränker dock inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse. - Regeringens beslut innebär enligt Regeringsrättens mening inte att rätten till egendom har inskränkts i strid med Europakonventionen. I målet har inte heller framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ärenden om bearbetningskoncession eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2005-06-29, J. Svensson)