RÅ 2005 not 142

Not 142. Överklagande av TV4 AB ang. särskild avgift enligt radio-_och_TV-lagen (1996:844), RTL. - Granskningsnämnden för radio och TV beslutade den 16 juni 2000 att ansöka hos länsrätten i Stockholms län om att TV4 AB, nedan kallat TV4, skall åläggas att betala särskild avgift. Som skäl för ansökan anfördes i huvudsak följande. TV4 har vid fem tillfällen överträtt bestämmelserna om största tillåtna annonsvolym i 7 kap. 5 § RTL under mätperioden mars-maj 2000. Enligt nämndens mening rör det sig om upprepade överträdelser, och då TV4 även vid flera tidigare tillfällen fällts för liknande överträdelser anser nämnden att avgiften bör sättas, såsom talan slutligen bestämts, till 2 500 000 kr. - TV4 bestred i första hand skyldighet att betala någon särskild avgift. I andra hand ansåg TV4 att avgiften skulle sättas ned till belopp som var väsentligt lägre än det granskningsnämnden ansökt om då bolaget inte ansåg sig ha tjänat något på de eventuella överträdelserna. TV4 menade också att den rörliga koncessionsavgiften borde beaktas i intäktssammanhanget. - TV4 medgav att gällande tidsgränser för annonser överskridits vid fem tillfällen men betonade att alla överträdelserna skett i samband med direktsända ishockeymatcher och anförde vidare som stöd för sin talan bl.a. följande. Under direktsändningarna inträffade oförutsebara förändringar vad gäller perioder som förkortades respektive förlängdes, vilket innebar att de inplanerade annonsblocken försköts. Detta medförde att största tillåtna annonsvolym för en viss timme överskreds, medan annonsvolymen i de omkringliggande timmarna underskreds. Förskjutningarna innebar dock inte att gränsen för högsta tillåtna annonsmängd över dygnet överskreds. Direktutsändningar är en viktig del i ett mångsidigt och dynamiskt programutbud men svåra att tidsbestämma vid tablåläggning. Mindre oavsiktliga förskjutningar av annonsavbrotten måste därför accepteras vid tillämpning av reglerna om annonsmängd. Detta synsätt är rådande i England, vid motsvarande tillämpning, enligt ingivet expertintyg utfärdat av Mike Taylor. - TV4 menade vidare att det vid bedömningen om ett visst förfarande var klandervärt eller inte var det nödvändigt att beakta hur publikens upplevelse av sändningen påverkats av överträdelsen. - Enligt granskningsnämnden var en förskjutning inte, enligt deras praxis, en sådan omständighet som kunde ursäkta att gällande volymgränser överskrids. - När det gällde avgift för brott mot annonsvolym uppgav TV4 oemotsagt att de faktiska intäkterna vid de aktuella sändningstillfällena uppgått till 1 903 762 kr då man tagit hänsyn till rabatter. - Granskningsnämnden som yttrat sig över TV4:s svar i målet hänvisade till Kammarrätten i Stockholm som i mål nr 7858-1998, vilket inte beviljats prövningstillstånd, fastslagit att förskjutning av ett program inte var en sådan omständighet som borde föranleda nedsättning av den särskilda avgiften. Nämnden menade också att TV4 flera gånger tidigare fällts för liknande överträdelser (SB 385/95, 362/96 och 76/98). Då TV4 väl känt till att förskjutningar kunde uppstå vid direktsändningar ankom det på bolaget att ha en flexibel annonsplacering som inte stred mot nämndens praxis. TV4 föreföll närmast systematiskt ha åsidosatt reglerna om annonsvolym när förskjutningar uppstått vid direktsändning, och en ekonomisk sanktion mot bolaget var befogad. - TV4 anförde att, för det fall länsrätten fann att överträdelse skett, man vid bestämmandet av den särskilda avgiften skulle beakta att bolaget inte medvetet eller oaktsamt brutit mot reklamreglerna. TV4 anförde vidare att man inte erhållit några merintäkter genom överträdelsen och att länsrätten i detta sammanhang borde beakta den koncessionsavgift företaget betalar på sänd reklam. TV4 menade dessutom att granskningsnämnden använt avvikande beräkningsgrunder i förhållande till vad som stipulerats i RTL och förarbetena, enligt vilka avgiften skall sättas från noll till maximalt det belopp som motsvarar de intäkter överträdelsen genererat. -Länsrätten i Stockholms län (2001-07-18, ordf. Anell), som i sin dom även behandlade ytterligare en av Granskningsnämnden gjord ansökan, yttrade: Enligt 7 kap. 5 § RTL får annonser sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela klockslag. I TV-sändning får denna tid dels under sändningstiden mellan kl. 19.00 och 24.00, dels i rena undantagsfall utsträckas till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tiden. Annonser får i en TV-sändning sändas under högst tio procent av sändningstiden per dygn. - Avgift får enligt 10 kap. 5 § RTL åläggas den som åsidosätter reklamreglerna. Enligt 10 kap. 6 § RTL skall den särskilda avgiften fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor. När avgiften fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de intäkter som den sökande kan beräknas ha fått med anledning av överträdelsen. - Av lagens förarbeten (prop. 1995/96:160 s. 190) framgår att avgiften aldrig bör sättas så lågt att överträdelsen så att säga går med vinst, dvs. att avgiften sätts lägre än intäkterna för det otillåtna förfarandet. - Länsrätten gör följande bedömning. - Vad gäller annonsvolymen så utgår RTL från hela klockslag och att förskjutningar av annonsblock utgör överträdelse av annonsreglerna. Att man i England ser annorlunda på saken ändrar inte denna bedömning. De i målet aktuella och vitsordade annonsöverskridandena skall därför avgiftsbeläggas. - Frågan om det från intäkterna skall avräknas koncessionsavgiften har indirekt avgjorts av Regeringsrätten i avgörande den 23 januari 2001, mål nr 4659-1999. Genom att hänvisa till länsrättens bedömning fastslogs att det vid fastställandet av avgiften saknas stöd för att kunna ta hänsyn till koncessionsavgiften till staten. - Ett skäl till att särskild avgift valts som sanktion för brott mot de aktuella bestämmelserna är att bolaget inte skall tjäna på att bryta mot reglerna. Avgiften bör därför normalt minst motsvara den intäkt som bolaget haft av regelbrottet, obeaktat den rörliga koncessionsavgiften. Ett upprepat brott mot klara och kända regler bör föranleda en förhöjd avgift. I förevarande fall menar dock länsrätten att viss hänsyn skall tas till att de annonsbegränsande reglerna motiveras av omsorg om publiken. För den typiske tittaren som följer en direktsänd ishockeymatch torde sändningen under periodpausen närmast framstå som utfyllnad. Länsrätten finner det därför skäligt att bestämma den särskilda avgiften i denna del till endast 2 000 000 kr. - Länsrätten bifaller granskningsnämndens för radio och TV:s ansökan vad gäller överträdelse mot bestämmelserna om största tillåtna annonsvolym per timme, i fem fall, på så sätt att TV4 åläggs att betala en särskild avgift om 2 000 000 kr. - TV4 överklagade länsrättens dom och yrkade i första hand att kammarrätten skulle undanröja länsrättens dom. För det fall kammarrätten fann att TV4 skall påföras särskild avgift yrkade TV4 att avgiften skulle sättas ned till ett belopp som var väsentligt lägre än det länsrätten bestämt. Vidare yrkade TV4 att vid överträdelse av bestämmelsen om högsta tillåtna annonstid inom en timme som berodde på s.k. förskjutning skulle TV4 inte påföras någon avgift. I vart fall skulle förskjutningens omfattning och orsak utgöra omständigheter som skulle beaktas vid fastställandet av den särskilda avgiftens storlek. Till stöd för sin talan åberopade TV4 vad bolaget tidigare anfört och tillade bl.a. följande. Direktsändning av t.ex. idrotts- och nöjesevenemang är en viktig del i ett mångsidigt programutbud. Vid direktsända program är det omöjligt att undvika små förändringar i de planerade sändningstiderna. Detta problem är särskilt påtagligt vid sändningar där TV4 inte kan påverka utformningen av evenemanget som t.ex. sportsändningar. I samband med sportsändningar blir i vissa fall förskjutningarna i programtablån så stora att dessa justeringar inte kan genomföras på ett sådant sätt att regelöverträdelser helt undviks. De i målet aktuella överträdelserna har inte ens varit möjlig för publiken att notera. Om man gör en avvägning mellan å ena sidan programföretagets intresse av att kunna sända idrottsevenemang och publikens intresse av att kunna se sådana program och å andra sidan behovet av att skydda publiken från icke märkbara förskjutningar i sändningstiden för annonser framstår det som uppenbart att överträdelsen inte kan anses klandervärd. TV4 vidhåller därför vad som tidigare anförts om hur den brittiska motsvarigheten till Granskningsnämnden, ITC, tillämpar regeln om största tillåtna mängd reklam per hel timme. - TV4 bestred inte att mängden reklam överträtts på det sätt Granskningsnämnden påstått. TV4 ville framhålla att bolaget inte under någon av de aktuella dagarna sänt annonser mer än tio procent av sändningstiden per dygn. Vidare hade annonsvolymen närmast före och efter de aktuella överträdelserna klart understigit tillåten annonsvolym per timme. - Samtliga överträdelser har varit oavsiktliga och ej planerade. TV4 har inte vid något tillfälle erhållit någon merintäkt i samband med överträdelserna. TV4 har uppgett att intäkterna från de aktuella tidpunkterna har varit 1 903 762 kr. Samma värde har dock gått förlorat eftersom TV4 sänt mindre reklam än tillåtet närmast före och efter den aktuella överträdelsen. - Det saknas stöd i lag eller förarbeten för ett sådant moment av straff vid utdömande av avgift. Vid de aktuella tidsförskjutningarna saknades praxis vad gäller direktsända idrottssändningar. Mot bakgrund härav kan TV4 ej anses ha varit nonchalant inför regelverket. - Granskningsnämnden bestred bifall till överklagandet och hänvisade till vad nämnden tidigare anfört. - Kammarrätten i Stockholm (2003-05-13, Gäverth, Olsson, Bäckström): Av förarbetena till RTL (prop. 1995/96:160 s. 189 f.) framgår att omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av om avgift skall påföras är överträdelsens art, varaktighet och omfattning. Med begreppet överträdelsens art avses att hänsyn skall tas både till det slag av överträdelse som är föremål för bedömning och till det mått av uppsåt, nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom överträdelsen. Vid bedömningen skall hänsyn även tas till hur länge en överträdelse pågått och till förfarandets omfattning och spridning till allmänheten. Vidare framgår att vid bestämmandet av avgiftens storlek skall särskilt beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträdelsen. Avgiften bör aldrig sättas så lågt att överträdelsen så att säga går med vinst, dvs. att avgiften sätts lägre än intäkterna för det otillåtna förfarandet. Av förarbetena (a. prop. s. 138) framgår vidare att ansvaret är strikt och att även den som av misstag brutit mot lagens bestämmelser om annonser i princip bör kunna drabbas av en avgift. Avgiftsreaktionen bör även kunna komma ifråga för mindre allvarliga överträdelser. Subjektiva moment liksom överträdelsens art i övrigt, dess varaktighet och de intäkter den sändande kan beräknas ha fått skall beaktas av domstolen. - Kammarrätten har i en lagakraftvunnen dom den 18 maj 1999 i mål nr 7858-1998, funnit att TV4 den 19 september 1997 överträtt bestämmelsen om största tillåtna annonsvolym orsakad av en förskjutning av ett direktsänt program och att skäl inte funnits att sätta ned den särskilda avgiften. - Kammarrätten gör följande bedömning. - I målet är klarlagt att TV4 vid fem tillfällen överskridit gällande tidsgränser för annonser. Grund föreligger därför för påförande av särskild avgift. Fråga uppkommer då till vilket belopp den särskilda avgiften skall bestämmas. - TV4 har uppgett att bolaget inte vid något tillfälle erhållit någon merintäkt i samband med överträdelserna. TV4 har vidare uppgett att intäkterna från de aktuella tidpunkterna uppgått till 1 903 762 kr men att samma värde gått förlorat eftersom TV4 sänt mindre reklam än tillåtet närmast före och efter de aktuella överträdelserna. - Vad TV4 anfört om att överträdelserna orsakats av förskjutningar av direktsända program samt om hur den brittiska motsvarigheten till Granskningsnämnden, ITC, tillämpar regeln om största tillåtna mängd reklam per hel timme, utgör enligt kammarrättens mening inte grund för nedsättning av den särskilda avgiften. Att förskjutningarna berott på direktsända idrottssändningar föranleder ingen annan bedömning. Att TV4 sänt mindre reklam än tillåtet närmast före och efter de aktuella överträdelserna utgör inte heller omständigheter som enligt kammarrättens mening kan föranleda nedsättning. Kammarrätten finner vidare, i likhet med länsrätten, att koncessionsavgiften inte skall beaktas vid avgiftsberäkningen (jfr RÅ 2001 ref. 4). Sammanfattningsvis finner kammarrätten att den av länsrätten bestämda särskilda avgiften får anses vara väl avvägd. - Kammarrätten avslår överklagandet. - TV4 överklagade i juni 2003 kammarrättens dom. I komplettering av överklagandet i september samma år yrkade TV4 bl.a. att domen skulle undanröjas. Bolaget anförde bl.a. följande. Samtliga överträdelser hade inträffat vid direktsändningar av ishockeyslutspel i den svenska elitserien och berott på att matcherna tagit kortare eller längre tid än planerat. Det hade endast varit en tidsförskjutning av annonserna. TV4 hade inte fått någon merintäkt. Ändringar i den aktuella bestämmelsen i RTL hade föreslagits av en utredning. - Granskningsnämnden avgav yttrande över överklagandet i september 2004 och sade sig då varken kunna medge eller bestrida TV4:s yrkande. Nämnden anförde bl.a. följande. Den 1 maj 2004 trädde en ändring av 7 kap. 5 § RTL i kraft. Den nya regleringen innebär att relevanta annonstider under vissa förutsättningar får överskridas. Principerna i 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken får anses tillämpliga. Därmed skall den nya lydelsen av 7 kap. 5 § tillämpas. Enligt denna skall TV4 göra sannolikt att förutsättningarna för att utnyttja undantagsregeln var uppfyllda. Eftersom denna fråga inte tidigare varit aktuell fanns inte några uppgifter om detta i ärendet. - TV4 anförde i sitt svar att rekvisiten för att tillämpa den nya undantagsregeln i 7 kap. 5 § RTL var uppfyllda och lämnade en detaljerad redovisning av rutinerna vid direktsändningar och av omständigheterna kring de aktuella överträdelserna. - Granskningsnämnden ansåg i förnyat yttrande att TV4 genom sin redogörelse för planeringen av avbrotten och hur utfallet faktiskt blev gjort sannolikt att förutsättningar för att utnyttja undantagsregeln var uppfyllda. Nämnden återkallade mot den bakgrunden sin ansökan om att TV4 skulle betala en särskild avgift för att ha överträtt bestämmelserna om största tillåtna annonsvolym per timme. - TV4 yrkade härefter med hänvisning till vad Granskningsnämnden anfört att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens och länsrättens domar. - Regeringsrätten (2005-11-16, Billum, Sandström, Dexe, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Det är ostridigt i målet dels att 7 kap. 5 § RTL skall tillämpas i lydelsen fr.o.m. den 1 maj 2004, dels att den nya regleringen medför att TV4 inte skall betala en särskild avgift på grund av de nu aktuella överträdelserna. Mot denna bakgrund skall TV4:s yrkande om undanröjande av underinstansernas domar bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer kammarrättens och länsrättens domar i vad de avser särskild avgift på grund av överskridande av största tillåtna annonsvolym per timme. (fd II 2005-10-05, Norberg)