RÅ 2005 not 161

Not 161. Överklagande av Post- och telestyrelsen (PTS) av beslut om inhibition i mål om tvistlösning enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. -PTS (2005-04-28) föreskrev i beslut att följande villkor skulle gälla mellan TDC Song AB (Song) och TeliaSonera Network Sales AB (TeliaSonera): 1. Song får för terminering av samtal i bolagets fasta nät, oavsett vilket nät trafiken originerat och som överlämnas från relevant överlämningspunkt, av TSSales högst ta ut med vissa i beslutet närmare angivna genomsnittliga priser från och med den 6 juli 2004 till och med den 31 december 2004. - 2. Song får för terminering av samtal i bolagets fasta nät, oavsett i vilket nät trafiken har originerat och som överlämnas från relevant överlämningspunkt, av TeliaSonera högst ta ut med vissa andra i beslutet närmare angivna genomsnittliga priser från och med den 1 januari 2005 fram till och med dagen för detta beslut och för tiden därefter till dess annat avtalas mellan parterna eller på annat sätt förordnas. - Song överklagade PTS:s beslut och yrkade bl.a. att länsrätten skulle förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition). - TeliaSonera och PTS bestred bifall till inhibitionsyrkandet. - Song anförde följande till stöd för sitt inhibitionsyrkande. PTS bedömning är felaktig och strider mot grundläggande rättsprinciper. I beslut den 6 juli 2004 (Skyldighetsbeslutet) har PTS ålagt Song Network Holding AB (SNHAB) skyldighet att, i egenskap av operatör med betydande inflytande, tillämpa en rättvis och skälig ersättning för terminering av röstsamtal i bolagets fasta nät. Skyldighetsbeslutet riktar sig mot moderbolaget SNHAB och inte mot Song. SNHAB är, sedan många år tillbaka, ett holdingbolag som inte själv tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga kommunikationstjänster och är inte heller anmälningspliktigt enligt 21 kap. 1 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikaton (EkomL). Nät- och teletjänster tillhandahålls i stället av några av bolagets dotterbolag. I Sverige sker detta genom Song, som också är anmält enligt 2 kap. 1 § EkomL. Om PTS önskat att Skyldighetsbeslutet skulle omfatta andra Songbolag än SNHAB eller att SNHAB har en skyldighet att tillse att dotterbolag tillämpar beslutet borde PTS ha förordnat om detta i beslutet. Song har erfarit att en sådan ordning tillämpas av tillsynsmyndigheter i andra länder, bl.a. Ofcom i England. Det bör vidare noteras att EkomL inte stipulerar någon skyldighet för dotterbolag att efterkomma sådana PTS-beslut som är riktade mot moderbolag i koncernen. Song kan inte heller på annan grund anses ha en skyldighet att tillämpa Skyldighetsbeslutet. - På samma sätt som ovan redovisats omfattas inte heller Song av SMP-beslutet den 6 juli 2004 i vilket PTS fastställt att SNHAB har ett betydande inflytande på den svenska marknaden för terminering i SNHAB:s allmänna telefonnät. - Då Song inte omfattas av de förpliktelser som följer av Skyldighetsbeslutet och SMP-beslutet saknas förutsättningar för att förplikta Song att tillämpa ett rättvist och skäligt pris. Song har därför rätt att även fortsättningsvis ta ut en kostnadsbaserad ersättning för terminering med 10,4 öre/min (dygnsoberoende) exklusive mervärdesskatt. Denna prisnivå är fastställd av PTS beslut den 20 februari 2004 och av länsrättens i Stockholm dom den 21 april 2005 (mål nr 5574-04). - Det föreligger hög grad av sannolikhet för att Song får helt eller delvis bifall till sitt överklagande. Under alla förhållanden anser Song att utgången i målet är oviss och att en omedelbar verkställighet kommer att medföra betydande olägenheter för Song. Det är av stor betydelse att fortsatt verkställighet/tillämpning av PTS beslut skjuts upp i avvaktan på den slutliga prövningen. De ersättningsnivåer som Song enligt beslutet är ålagd att tillämpa ligger avsevärt under den nivå som PTS och länsrätten tidigare fastställt skall gälla. Det nu överklagade beslutet är således mycket ingripande och innebär att Song tvingas att vidta betydande prissänkningar. Kostnaderna för detta kommer att uppgå till mångmiljonbelopp. Detta står inte i rimlig proportion till den irreparabla skada som dessa kostnader innebär om Song får bifall till sitt överklagande. Att Song till följd av PTS:s beslut kommer att drabbas av krav är redan en realitet. TSSales har redan i brev den 11 maj 2005 framställt krav på att återfå ett belopp som betalats till Song avseende trafik under perioden 6 juli 2004 till och med mars 2005. Enligt TSSales motsvarar det hävda beloppet prisskillnaden mellan 10,4 öre och de av PTS beslutade priserna. - Det föreligger även ett allmänt intresse av att beslutet inte gäller under den tid handläggningen av målet pågår. Även om beslutet formellt endast gäller i en tvist mellan Song och TSSales kan andra operatörer med vilka Song bedriver samtrafik komma att åberopa beslutet. Om beslutet inte inhiberas utan gäller under handläggningstiden kan Song därför komma nödgas genomföra en generell sänkning av sina termineringspriser till förelagd nivå. En sådan generell sänkning är emellertid inte ägnad att skapa säkerhet på marknaden om vilket termineringspris som slutligen kommer att gälla, utan bidrar snarare till en ökad osäkerhet om följderna om och när beslutet slutligen undanröjs. Om beslutet först senare undanröjs riskerar andra operatörer att drabbas av krav på den skillnad mellan förelagt pris och det högra pris som Song kan äga att utfå som hänför sig till den tid som målet pågått. Det kan antas att sådana krav kommer att bli tvistiga och bli föremål för nya processer. - I fråga om risken för skada och olägenhet vill Song även erinra om hur PTS i mål nr 5299-04 och 15 300-04 argumenterat till bemötande av SNHAB:s inhibitionsyrkande. - I yttrande den 7 september 2004 anför således PTS bl.a. följande: Det skall återigen framhållas att de överklagade beslutet består av skyldigheter och övriga förhållningsregler av normerande karaktär. Dessa beslut kommer att ligga till grund för PTS vidare tillsyn och tvistlösning inom sektorn. När den t.ex. gäller prissättningen av samtrafik är det i form av tillsyns- eller tvistlösningsbeslut som priset slutligt slås fast av myndigheten om de ersättningsnivåer som tillämpas av operatörerna inte ligger i linje med regelverket. Sådana beslut är naturligtvis överklagbara och då finns det även möjlighet för operatörerna att begära inhibition. Möjligheten att särskilt överklaga tillsyns- och tvistlösningsbeslut i vilka PTS slutligt genomdriver skyldigheterna bör alltså enligt PTS:s mening beaktas av länsrätten när risken för skada eller olägenhet bedöms i nu aktuellt mål. - Med hänsyn till att tvist pågår om SMP-beslutet och Skyldighetsbeslutet vore det allmänt olämpligt att låta det nu överklagade beslutet gälla under målets handläggning. De av PTS angivna termineringspriserna grundar sig nämligen ytterst på Skyldighetsbeslutet och det framstår som egendomligt om länsrätten nu, vid en prövning av inhibitionsyrkandet, skulle utgå ifrån att länsrätten vid en kommande prövning av skyldighetsbeslutet skulle lämna detta överklagande utan bifall. Det bör i inhibitionsbedömningen även vägas in att det råder oklarheter om hur PTS:s beslut faktiskt skall tillämpas. - Enligt Songs uppfattning kan ett inhibitionsbeslut fattas utan risk för allmänhetens eller någon annans intresse påverkas negativt. I vart fall har inte eventuellt motstående konsument- och operatörsintressen sådan styrka att inhibition inte bör komma ifråga. I sistnämnda avseende åberopar Song Kammarrättens i Stockholm inhibitionsbeslut av den 9 februari 2005 i mål nr 275-05. - PTS uppgav följande till stöd för sitt bestridande av inhibitionsyrkandet. PTS:s uppfattning är att Song inte har visat att det är sannolikt att överklagandet slutligt kommer att bifallas eller att Song lider skada eller olägenhet om beslutet inte inhiberas. Även om länsrätten skulle anse att den slutliga utgången i målet är oviss finns det starka motstående intressen som talar för att beslutet skall gälla omedelbart. Vid sådant förhållande skall inhibition inte meddelas oavsett om beslutet kan antas medföra betydande olägenheter för Song. Vid en bedömning av dessa intressen är det klart att effekterna av beslutet är av sådan karaktär att dessa kan bringas att återgå vid ett slutligt bifall till överklagandet. - PTS vill understryka att det överklagade beslutet, till skillnad från de som kammarrätten inhiberat och som är beslut i tillsynsärenden, är ett beslut i ett tvistlösningsärende. Det finns flera avgörande skillnader mellan tillsynsärenden och tvistlösningsärenden. Ett tillsynsärende kan inledas antingen på myndighetens initiativ eller efter anmälan från enskild. Efter genomförd tillsyn kan PTS vid behov exempelvis förelägga en operatör att iaktta visst beteende eller ålägga operatören vissa skyldigheter. Myndighetens beslut i ett tillsynsärende kan förenas med vite. Beslutet riktar sig endast mot den operatör som varit föremål för tillsynen. PTS kan således inte "tillsynsvägen" besluta om vilka avtalsvillkor som skall gälla mellan två operatörer. Ett beslut i ett tvistlösningsärende förutsätter att någon part har inkommit med begäran om tvistlösning till myndigheten. Även om fråga är om ett rättsområde med tvingande offentlighetsrättsliga regler är det i tvistlösningsärendet som huvudregel parterna själva som förfogar över processen och vad som skall bli föremål för PTS:s prövning. Det är också endast parterna i ärendet som omfattas av beslutets rättskraft. Beslut i tvistlösningsärenden får således endast direkt verkan för de inblandade parterna. Häri ligger alltså en stor skillnad i förhållande till beslut i tillsynsärenden som har en helt annan räckvidd och betydelse. Det skall också understrykas att tvistlösningsbeslut, till skillnad från tillsynsbeslut, inte kan förenas med vite. En annan viktig skillnad mellan de båda ärendetyperna är att PTS i tvistlösningsbeslut kan förordna om retroaktiva avtalsvillkor. Förelägganden i tillsynsärende har däremot ingen retroaktiv verkan. - Med stöd av 7 kap. 10 § EkomL har PTS, på ansökan av part, i tvistlösningsärende alltså möjlighet att genom förvaltningsbeslut föreskriva vilka avtalsvillkor som skall gälla mellan dem som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster i fråga om skyldigheter som följer av lagen. Fråga är således om en slags "tvångskontrahering" för det fall parterna inte på frivillig väg kan komma överens. Parterna hade emellertid lika gärna själva kunnat förhandla fram avtalsvillkoren och därefter underteckna ett avtal i enlighet därmed. Ett sådant avtal hade i princip inte varit möjligt att få verkställbart enligt utsökningsbalken. Inte heller kan ett förvaltningsbeslut som det aktuella, som reglerar vilka avtalsvillkor som skall gälla mellan två parter, verkställas i enlighet med utsökningsbalken. Detta betyder i sin tur att ett av de typiskt sett starkaste argumenten för inhibition, nämligen risken för betydande olägenhet på grund av omedelbar verkställighet, inte gör sig gällande i förevarande mål. En annan sak är naturligtvis att det överklagade beslutet i och för sig kan bli föremål för ingripande i enlighet med 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). - Sammanfattningsvis menar PTS att kammarrättens inhibitionsbeslut inte har någon betydelse för länsrättens prövning av Songs inhibitionsyrkande i förevarande mål eftersom det är fråga om dels olika ärendetyper med olika rättsverkan, dels olika former av termineringsersättningar och dels till övervägande del skilda tidsperioder. Vidare anser PTS att det inte föreligger risk för betydande olägenhet eftersom beslutet inte är verkställbart i enlighet med utsökningsbalken. - Song har i sitt överklagande anfört att Song inte är det bolag som Skyldighetsbeslutet riktar sig mot utan att detta är riktat mot moderbolaget SNHAB. PTS hänvisar till vad PTS anfört i denna fråga i det överklagade beslutet samt tillägger bl.a. följande. Den av lagstiftaren avsedda effekten av den offentlighetsrättsliga regleringen i EkomL skulle gå om intet om aktörerna genom överlåtelser eller omorganisationer själva skulle kunna disponera över huruvida de omfattas av PTS:s ålägganden och skyldigheter eller inte. Konsekvensen av det anförda blir i tillämpliga fall att moderbolaget, oavsett var verksamheten i koncernen de facto bedrivs, skall se till, i det här fallet, att Skyldighetsbeslutet följs. PTS behöver naturligtvis i SMP- respektive Skyldighetsbeslutet inte särskilt förordna att moderbolaget skall tillse att dotterbolag skall efterleva en viss skyldighet. EkomL tar sikte på att reglera bedrivna verksamheter och gör ingen skillnad om en verksamhet bedrivs i ett moder- eller dotterbolag eller är organiserad på annat sätt. - PTS:s bestämda uppfattning är att ärendet vare sig är felaktigt bedömt eller materiellt oriktigt, varför inhibition inte skall meddelas. Även om länsrätten skulle anse att PTS bedömt ärendet felaktigt eller att utgången i målet är materiellt oriktigt, bör länsrätten i så fall inskränka inhibitionen till den eller de delar av beslutet som sannolikt kommer att ändras. Om domstolen uppmärksammar behov av endast mindre ändringar torde inhibition endast i undantagsfall aktualiseras. - PTS:s tvistlösningsbeslut är förvisso ett ingripande beslut men beslutet har inte sådana verkningar att det kan antas att Song inte - om beslutet sedermera upphävs eller ändras av högre instans - har möjlighet att genom kvittning få full kompensation för den i så fall begränsade merkostnad Song åsamkats genom beslutet. Inget hindrar heller att Song genom avtal villkorar betalningar för de fall domstol beslutar annat. Ett sådan agerande från Song i nu aktuellt fall skulle helt eliminera de eventuella risker för skada som Song påstår föreligger. Sådana möjligheter att förebygga eventuella skadeverkningar har också i praxis talat för en restriktiv bedömning i inhibitionsfrågan. Även om utgången i målet skulle framgå som oviss kan någon skaderisk för Song inte påvisas, varför skäl att meddela inhibition inte föreligger. - I förevarande fall finns flera motstående intressen som med styrka talar för att inhibition inte skall meddelas. De höga grossistpriserna utgör ett konkurrenshinder för mindre operatörer som har ambitionen att växa sig större och konkurrera på olika marknader. Allt för höga avgifter på grossistmarknaden medför också att inträdeshindren för nya operatörer utan egen infrastruktur ytterligare höjs eftersom en betydande del av kostnadsmassan för sådana operatörer utgörs av ersättning för terminering hos nätägande operatör. - Song har ett intresse av att maximera vinsten på samtliga marknader bolaget verkar på. Intäkterna från samtalsterminering i Song fasta nät är mycket stora. Det är naturligtvis angeläget för Song, från en affärsmässig synpunkt, att så länge som möjligt bibehålla denna höga intäktsnivå. Song kontrollerar all terminering i det egna nätet och tillämpar en prissättning som måste beaktas som oacceptabelt hög i förhållande till kostnaden för prestationen. - Att med hänvisning till Song enskilda intresse alltjämt tillåta Song att utnyttja sin dominerande ställning på den fastställda marknaden och fortsätta tillämpa monopolprissättning, anser PTS stå direkt i strid med lagstiftarens intentioner. - Länsrätten i Stockholms län (1005-06-02, ordf. Sandström): yttrade: Länsrätten finner i likhet med PTS att Skyldighetsbeslutet skall tillämpas av Song oavsett de koncerninterna omstruktureringar som må ha vidtagits. - Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan domstol, som har att pröva besvär, förordna att det överklagade beslutet, om det eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart, tills vidare icke skall gälla och i övrigt även förordna rörande saken. - För att avgöra frågan om inhibition skall meddelas måste det först göras en preliminär bedömning av sakfrågan för att klarlägga vilken grad av sannolikhet som föreligger för att överklagandet kan komma att bifallas. För att inhibition skall kunna meddelas krävs en tämligen hög grad sannolikhet för ett slutligt bifall till överklagandet (jfr bl.a. RÅ 1990 ref. 82 och RÅ. 1996 ref. 24). Om emellertid en omedelbar verkställighet kan antas medföra betydande olägenhet för en klagande och det samtidigt kan konstateras att det inte finns något motstående intresse som starkt talar för att verkställighet ändå sker utan fördröjning, bör inhibition kunna meddelas redan när utgången i sakfrågan framstår som oviss. - De olägenheter som Song drabbas av om det överklagade beslutet inte inhiberas är av ekonomisk art. Utredningen i målet ger inte stöd för annat än att de ekonomiska effekterna av det överklagade beslutet är av sådan karaktär att dessa kan bringas återgå vid ett slutligt bifall till överklagandet. Det sagda innebär att det i målet bör krävas en tämligen hög grad av sannolikhet för ett slutligt bifall till överklagandet för att beslutet skall inhiberas. Det är länsrättens bedömning att denna förutsättning inte är uppfylld. Songs yrkande om inhibition skall därför avslås. - Länsrätten avslår TDC Song AB:s yrkande om inhibition. - Song överklagade och yrkade att kammarrätten med upphävande av länsrättens beslut skulle förordna att PTS:s beslut den 28 april 2005 tills vidare inte skall gälla. - Song åberopade till stöd för sin talan vad som anförts i länsrätten och anförde därutöver bl.a. följande. En av kärnfrågorna i förevarande mål är om PTS förmått övertyga om att ett rättvist och skäligt termineringspris för Song skall vara ett pris som maximalt får uppgå till TeliaSoneras kostnadsorienterade pris beräknat enligt LRIC-metoden. Denna fråga är föremål för prövning av länsrätten (målnr 15299--153.00-04). TeliaSonera respektive Song har i målen pekat på ett antal olika felaktigheter och brister i PTS s.k. skyldighetsbeslut den 6 juli 2004. - Det föreligger en hög grad av sannolikhet att Song vid en slutlig prövning av skyldighetsbeslutet och det i målet föreliggande tvistlösningsbeslutet kommer att få rätt i sak. Songs priser beräknade enligt PTS prismetod är tveklöst högre än motsvarande priser för TeliaSonera. Song åberopar härvid yttrande till PTS den 7 januari 2005. PTS har inte anfört någonting som motsäger detta. - Song delar inte länsrättens bedömning att utredningen i målet inte ger stöd för annat än att de ekonomiska effekterna av tvistlösningsbeslutet är av sådan karaktär att dessa kan bringas att återgå vid ett slutligt bifall till överklagandet. Att Song redan nu, innan skyldighetsbeslutet och tvistlösningsbeslutet slutligt prövats i sak, tvingas att tillämpa de termineringspriser som anges i PTS beslut innebär att Song förlorar miljontals kronor i uteblivna termineringsintäkter. Tvärtemot vad PTS synes vilja göra gällande gäller detta inte bara i förhållande till TeliaSonera utan även gentemot andra operatörer, vilka med stöd av diskrimineringsprincipen i skyldighetsbeslutet åberopar det överklagade tvistlösningsbeslutet mellan Song och TeliaSonera som grund för att de i tvistlösningsbeslutet angivna priserna skall gälla även gentemot dem. - En förutsättning för att genom avtal kunna villkora sina betalningar och på så vis gardera sig för att domstol senare beslutar att ändra de termineringspriser som PTS fastställt, är att operatörerna är ense om villkoren för sådana avtal. Detta är ofta inte fallet. Det är inte heller säkert att ett ensidigt förbehåll om att retroaktivt få utta högre termineringsersättning skyddar Song från ekonomiska förluster. Att redan nu tillämpa PTS tvistlösningsbeslut innebär därför en betydande likviditetspåfrestning och kreditrisk för Song samt även risk för att Song kommer att drabbas av långa och dyrbara rättsprocesser mot andra operatörer. - Vidare föreligger en hög grad av sannolikhet att Song inte är bundet av SMP- och skyldighetsbeslutet och att PTS tvistlösningsbeslut mellan Song och TeliaSonera därför är felaktigt. Till grund för tvistlösningsbeslutet ligger SMP- och skyldighetsbeslutet mot Songs moderbolag, Song Networks Holding AB (numera TDC Song Holding AB). Varken PTS eller länsrätten har anfört något lagstöd för att dotterbolaget Song, som är ett annat sättsubjekt, skulle vara bundet av dessa beslut. - De i punkten 2 i PTS beslut angivna priserna är identiska med de priser som PTS i föreläggande den 28 april 2005 (dnr 04-4599) förelagt TeliaSonera vid vite att tillämpa. Sistnämnda beslut har emellertid länsrätten genom beslut den 25 maj 2005 inhiberat med uttrycklig hänvisning till Kammarrättens i Stockholm beslut den 9 februari 2005 i målnr 275-05 (målnr 10740-05). Länsrättens skiftande bedömningar av TeliaSoneras inhibitionsyrkande i målnr 10740-05 och Songs inhibitionsyrkande i förevarande tvist medför uppenbart oönskade och orättvisa konsekvenser. - Till stöd för begäran om inhibition åberopas vidare kammarrättens beslut om inhibition den 9 februari 2005 (målnr 275-05). Kammarrätten fann i dessa mål att den i målet omdiskuterade beräkningsmodellen saknade motsvarighet enligt såväl nuvarande som tidigare rättsfall och att varken föreskrifterna eller modellen i sig eller dess tillämpning hade varit föremål för rättslig prövning. Motsvarande argument gör sig gällande även i nuvarande fall. Olägenheterna för Song att PTS tvistlösningsbeslut gäller omedelbart är av samma slag som de olägenheter som Tele2 Sverige AB och Vodafone Sverige AB redovisade i nämnda mål (målnr 275-05 och 316-05). - Kammarrätten i Stockholm (2005-06-23, Hallberg, Gäverth, Hallengren) yttrade: Kammarrätten finner skäl att meddela prövningstillstånd och företar målet till omedelbart avgörande. - För att inhibition skall kunna meddelas krävs i allmänhet en tämligen hög grad av sannolikhet för ett slutligt bifall till överklagandet. Om emellertid en omedelbar verkställighet kan antas medföra betydande olägenhet för en klagande bör dock inhibition kunna meddelas redan när utgången i sakfrågan framstår som oviss, under förutsättning att det inte finns något motstående intresse som starkt talar för att verkställighet ändå sker utan fördröjning. - Vad gäller den i målet aktuella perioden fr.o.m. den 6 juli 2004 t.o.m. den 31 december 2004 har frågan om s.k. SMP-status och därtill hörande skyldigheter, dvs. om Song i egenskap av operatör med betydande inflytande på marknaden skall förpliktas att tillämpa kostnadsorienterad prissättning, ännu inte varit föremål för prövning i sak (jfr Kammarrättens beslut om interimistiskt förordnande den 12 november 2004 i målnr 6343-04). Inte heller den av PTS tillämpade beräkningsmodellen eller de föreskrifter denna baserats på har varit föremål för rättslig prövning (se Kammarrättens beslut den 9 februari 2005 i målnr 275-05 och 316-05). Kammarrätten finner med hänsyn härtill att det föreligger sådan osäkerhet om utgången i sakfrågan att denna får anses som oviss. Skyldigheten att tillämpa kostnadsorienterad prissättning innebär ingripande följder för Song, varför en omedelbar verkställighet av PTS beslut i denna del får antas medföra betydande olägenheter för Song. Kammarrätten finner vidare att det i målet inte föreligger sådana motstående intressen som med tillräcklig styrka talar för en omedelbar verkställighet. Vid nu angivna förhållanden föreligger skäl att meddela inhibition av PTS beslut även i denna del (jfr även Kammarrättens beslut denna dag i målnr 3848-05 och 3449-05). - Kammarrätten bifaller överklagandet och förordnar, med upphävande av länsrättens beslut, att PTS beslut den 28 april 2005 om tvistlösning enligt 7 kap. 10 § EkomL (04-15698) tills vidare inte skall gälla. - PTS överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens beslut och förordna att PTS beslut skulle gälla omedelbart. Till stöd för sin talan anförde PTS bl.a. följande. Kammarrätten har i sitt beslut lagt stor vikt vid de inhibitionsbeslut kammarrätten tidigare har meddelat vad avser PTS tillsynsbeslut. Nu förevarande mål avser ett tvistlösningsbeslut vilket på flera för inhibitionsfrågan avgörande sätt skiljer sig från ett tillsynsbeslut, vilket kammarrätten inte synes ha uppmärksammat. Tvistlösningsbeslut är inte verkställbara enligt utsökningsbalken, de kan inte förenas med vite, de kan endast inledas efter ansökan av part, endast parterna i det aktuella ärendet omfattas av beslutets rättskraft och det är som huvudregel endast dessa som förfogar över processen. Det är vidare möjligt att förordna om retroaktiva avtalsvillkor i ett tvistlösningsärende. Ett tvistlösningsbeslut är att se som en tvångskontrahering mellan parterna när dessa inte förmår komma överens. Parterna hade lika gärna själva kunnat förhandla fram avtalsvillkoren och underteckna ett avtal. Ett sådant avtal hade inte varit möjligt att få verkställt enligt utsökningsbalken, liksom inte heller tvistlösningsbeslutet. Detta betyder att ett av de typiskt sett starkaste argumenten för inhibition, nämligen risken för betydande olägenhet på grund av omedelbar verkställighet, inte gör sig gällande. Om en operatör, som genom tvistlösningsbeslut ålagts någonting, vägrar att följa beslutet kan PTS genom tillsynsbeslut vid vite förelägga operatören att följa tvistlösningsbeslutet. Detta föreläggande kan efter överklagande komma att inhiberas, vilket innebär att operatören tills vidare inte behöver följa föreläggandet och därmed inte heller tvistlösningsbeslutet. Kammarrättens inhibition av tvistlösningsbeslutet innebär att domstolen förekommer den senare prövning som kan ske sedan PTS genom vitesföreläggande "tvingat" en part att följa tvistlösningsbeslutet. Först i det läget kan det, om sakliga skäl föreligger, finnas behov av att - indirekt - inhibera ett tvistlösningsbeslut genom inhibition av det efterföljande tillsynsbeslutet. - Det är osannolikt att de bakomliggande besluten skulle ändras. De är fattade i laga ordning och har i sak redan godkänts av kommissionen. - Song bestred bifall till överklagandet och anförde till stöd härför bl.a. följande. Det bakomliggande skyldighetsbeslutet är riktat mot TDC Song Holding AB. Detta är ett holdingbolag som visserligen äger aktierna i Song men inte befintlig nätinfrastruktur. Skyldighetsbeslutet har härigenom kommit att riktas mot fel rättssubjekt. - Av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att domstol kan förordna att ett beslut som eljest skulle gälla omedelbart tills vidare icke skall gälla (inhibition). Denna förutsättning är i förevarande mål uppfylld. Huruvida beslutet är verkställbart enligt utsökningsbalken saknar relevans i sammanhanget. Att beslutet gäller omedelbart innebär att det omgående träder i kraft som avtalsvillkor mellan parterna i tvistlösningsärendet. Det ligger då i sakens natur att den part som är missnöjd med beslutet kan ha behov av att få beslutet inhiberat i avvaktan på överprövning. Inte heller det faktum att ett tvistlösningsbeslut inte kan förenas med vite har någon betydelse. Ett av PTS fattat beslut som gäller omedelbart blir inte mindre verkningsfullt för att det inte är förenat med vite, eftersom det lika fullt får direkta och omedelbara verkningar i parternas avtalsförhållande. PTS argument om att en operatör som vägrar att följa ett tvistlösningsbeslut genom ett tillsynsbeslut kan bli föremål för ett föreläggande, som sedan kan bli föremål för överklagande och inhibition, antyder att en operatör, som har ålagts ett omedelbart gällande beslut, skulle ha en rätt att vägra rätta sig efter beslutet. Om så vore fallet skulle detta kraftigt urholka betydelsen och effekterna av att beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation skall gälla omedelbart. Det skulle inte bara innebära att en operatör obstruerar mot myndighetsbeslut utan också att den begår avtalsbrott gentemot samtrafikerande operatör. De av PTS redovisade skillnaderna mellan beslut i tvistlösningsärenden och beslut i tillsynsärenden påverkar inte på något sätt bedömningen av frågan om inhibition skall kunna meddelas i tvistlösningsbeslut. - Det föreligger en hög grad av sannolikhet för att Song inte är bundet av de bakomliggande besluten och att Song kommer att vinna framgång i sak. PTS beslut innebär betydande likviditetspåfrestningar för Song och det är av stor betydelse att det förblir inhiberat. Vid bedömningen av motstående intresse måste man komma ihåg att PTS i beslut den 28 april 2005 förelagt TeliaSonera att tillämpa kostnadsorienterad prissättning varvid de priser som förelagts TeliaSonera är identiska med de priser som PTS ålagt Song att tillämpa. PTS föreläggande mot TeliaSonera har emellertid inhiberats. - TeliaSonera medgav bifall till PTS överklagande och anförde till stöd härför bl.a. följande. Varken ett beslut om föreläggande (förbud) efter en tillsyn eller ett beslut i ett tvistlösningsärende är i sig verkställbart enligt utsökningsbalken. Däremot kan besluten, om de gäller omedelbart eller har vunnit laga kraft, läggas till grund för andra rättsliga åtgärder. Ett ej efterkommet tvistlösningsbeslut, som inte inhiberats, kan föranleda att en part för en fullgörelsetalan i allmän domstol. Ett ej efterkommet tvistlösningsbeslut skulle möjligen också kunna föranleda en privaträttslig sanktion såsom en skadeståndstalan vid allmän domstol. Möjligheterna att vidta rättsliga åtgärder med stöd av tvistlösningsbeslut innan detta vunnit laga kraft förefaller till och med vara större jämfört med beslut efter en tillsyn. Exempelvis förutsätter utdömande av vite i allmänhet att vitesföreläggandet har vunnit laga kraft. - Förutsättningen för inhibition enligt 28 § förvaltningsprocesslagen är att ett överklagbart beslut träder i tillämpning omedelbart, inte att det är verkställbart enligt utsökningsbalken. Det är snarare fråga om beslutet är bindande, om det har rättsverkan eller om beslutet till följd av bestämmelser i lag skall gälla omedelbart och därmed kan verkställas på något sätt innan det vunnit laga kraft. Såväl tillsynsbeslut som tvistlösningsbeslut uppfyller dessa kriterier. Sammanfattningsvis finns det inte några väsentliga skillnader som gör att inhibition av tillsynsbeslut skall vara möjlig men inte inhibition av tvistlösningsbeslut. - En annan sak är att intresseavvägningar vid frågan om inhibition av tvistlösningsbeslut som endast har ekonomiska verkningar blir mycket svåra att utföra. Det är uppenbart att det inte är särskilt svårt att låta verkställighet av ett överklagat beslut som avser priser återgå om beslutet upphävs, i vart fall inte om parterna är solventa. Det är typiskt sett också svårt att se att det skulle föreligga en större olägenhet för den ene parten av att det överklagade beslutet skall gälla, eller inte gälla, än för den andre parten. Generellt sett är det en fördel för marknaden om priserna är förutsebara för aktörerna. - Det framstår som osannolikt att PTS tvistlösningsbeslut kommer att ändras. - Regeringsrätten (2005-12-23, Lavin, Schäder, Almgren, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 22 § EkomL skall ett beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen gälla omedelbart, om inte annat har bestämts. PTS har i tvistlösningsbeslutet uttryckligen angett att det skall gälla omedelbart. Något formellt hinder mot att i processen hos förvaltningsdomstol pröva en fråga om inhibition av tvistlösningsbeslutet med tillämpning av 28 § förvaltningsprocesslagen föreligger inte. - PTS gör med hänvisning till de skillnader som finns mellan tvistlösningsbeslut och tillsynsbeslut gällande att det saknas behov av att inhibera ett tvistlösningsbeslut. Ett beslut om inhibition anses skola vara praktiskt motiverat och således undvikas om det framstår som överflödigt eller meningslöst. (Se Lavin i Förvaltningsrättslig tidskrift 1993 s. 40 f.) I det föreliggande fallet innehåller tvistlösningsbeslutet emellertid villkor som är direkt tillämpliga på operatörernas affärsförhållanden. Denna effekt hos beslutet medför att en inhibition har stor praktisk betydelse för dessa parter och därför inte kan betraktas som obehövlig. - För att ett beslut om inhibition skall meddelas har i praxis i allmänhet uppställts ett krav på en tämligen hög grad av sannolikhet för ett slutligt bifall till själva sakfrågan i målet. Kravet har dock satts lägre om målet varit av sådan karaktär att det för den enskilde kan antas medföra betydande olägenheter om beslutet skall gälla omedelbart och något motstående intresse som starkt talar för att beslutet skall gälla omedelbart inte finns. Inhibition har då ansetts böra meddelas redan när utgången i målet framstår som oviss (se t.ex. RÅ 1990 ref. 82 och RÅ 1998 not. 93). - Den preliminära bedömningen av den slutliga utgången i tvistlösningsmålet påverkas oundvikligen av frågornas mycket komplexa karaktär. Det är inte nu möjligt att göra en säker bedömning av hur den slutliga prövningen av frågorna kommer att utfalla. Utgången av målet får bedömas som oviss. - Det finns inte skäl att ifrågasätta Songs uppgifter om att bolaget skulle utsättas för betydande olägenheter om tvistlösningsbeslutet kom att gälla omedelbart. Något motstående intresse, som starkt talar för att beslutet skall gälla omedelbart, finns inte heller i målet. PTS synes således driva frågan om att inhibitionsbeslutet skall upphävas främst av den anledningen att inhibition av tvistlösningsbeslut i princip skulle framstå som obehövlig, och TeliaSonera har för sin del över huvud inte överklagat kammarrättens beslut om inhibition. Härav följer att inhibition kan meddelas redan av det skälet att utgången i målet får bedömas som oviss. - Med hänsyn till det ovan anförda finner Regeringsrätten, i likhet med kammarrätten, att tvistlösningsbeslutet tills vidare inte skall gälla. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd I 2005-11-30, Mathiasson) - Samma dag avgjorde Regeringsrätten ytterligare två mål där omständigheterna var i huvudsak likartade; mål 4366-05 och 4367-05.