RÅ 2007:22

PTS beslutade den 15 december 2004 att, vid vite om 100 miljoner kr, förelägga Telenor att senast fyra veckor efter delfåendet sänka den mellan olika taxenivåer vägda genomsnittliga avgiften för terminering av rösttrafik i bolagets mobilnät till högst 80 öre/minut. Telenor överklagade PTS beslut och yrkade inhibition. Länsrätten i Stockholms län avslog den 10 januari 2005 inhibitionsyrkandet. Sedan Telenor överklagat inhibitionsbeslutet biföll kammarrätten den 9 februari 2005 överklagandet och inhiberade föreläggandet.

Telenor överklagade länsrättens dom och yrkade inhibition.

PTS överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens inhibitionsbeslut och fastställa att PTS beslut skulle gälla omedelbart. Till stöd för yrkandet anfördes i huvudsak följande. Det föreligger inte en hög grad av sannolikhet för att PTS beslut skall ändras. Inte heller kan utgången i målen sägas vara oviss. Det bör därvid särskilt framhållas att länsrätten nu prövat målen i sak och avslagit överklagandena. De av kammarrätten inhiberade föreläggandena är för Telenor ingripande beslut men de har inte sådana verkningar att Telenor - om besluten upphävs - inte kan antas få full kompensation för den förlust bolaget åsamkats genom det ursprungliga beslutet. Telenor har också i samband med att bolaget rättade sig efter föreläggandena vidtagit åtgärder avtalsvis. Utifrån befintlig praxis talar detta för en restriktiv bedömning av inhibitionsfrågan. I förevarande fall finns även motstående intressen. En omedelbar sänkning av samtrafikersättning ger utrymme för sänkningar av samtalstaxan för konsumenterna. De höga grossistpriserna utgör vidare konkurrenshinder för mindre operatörer som önskar växa sig större och de medför också att inträdeshindren för nya operatörer utan egen infrastruktur höjs eftersom en betydande del av kostnaderna för sådana operatörer utgörs av termineringskostnader hos nätägande operatörer. Telenor har möjlighet att gentemot en avtalspartner förbehålla sig rätten att få ytterligare ersättning för det fall att föreläggandena skulle komma att ändras. Motsvarande förbehåll är avsevärt svårare för de mindre operatörerna att ställa upp gentemot Telenor och för den enskilde konsumenten är det omöjligt. Även om utgången i målen skulle bedömas som oviss kan någon skada för Telenor inte påvisas varför skäl för att meddela inhibition saknas. - Besluten är ett resultat av tillämpningen av LEK som bygger på EG-direktiv. Möjligheterna för enskilda medlemsstater att avvika från de fastslagna regleringsprinciperna är små. Besluten har fattats i behörig ordning med beaktande av de nationella och internationella samrådsprocedurer som föreskrivs och i enlighet med de rekommendationer och riktlinjer som PTS enligt lag och förarbeten har att följa. PTS har följt den avgränsning av den aktuella marknaden som kommissionen anger i sin rekommendation om relevanta marknader. Ett omfattande samråd har skett med marknadens aktörer och ett flertal remissomgångar har genomförts. Kommissionen har inte haft något att invända mot PTS fastställande av marknaden, bedömningen att Telenor har ett betydande marknadsinflytande eller de skyldigheter som ålagts bolaget.

Telenor bestred bifall till överklagandet och anförde till stöd härför bl.a. följande. PTS påstående om att utgången i huvudfrågan inte är oviss är felaktig. Telenor har framfört flera beaktansvärda invändningar mot PTS beräkningsmetod och som Telenor anfört i överklagandet av länsrättens dom har länsrättens prövning varit mycket grund och lämnar en hel del i övrigt att önska. Till ovissheten bidrar också att den rättsliga prövningen av bakomliggande SMP- och skyldighetsbeslut pågår i kammarrättens mål nr 7562-06. Kammarrätten har meddelat prövningstillstånd och det är i högsta grad ovisst hur utgången kommer att bli i det målet. Vad gäller ovissheten om utgången i huvudfrågan i nu aktuella mål skall också beaktas att Telenor kan vinna delvis bifall. En möjlig slutlig utgång är att Telenor får ta ut ett högre kostnadsorienterat pris än de PTS beslutat om i föreläggandena utan att föreläggandena undanröjs i sin helhet. - PTS har i sitt överklagande medgivit att föreläggandena utgör ett synnerligen ingripande beslut för Telenor men också påstått att Telenor avtalsvis kan tillförsäkra sig full kompensation för det fall att man skulle vinna slutligt bifall. PTS utgår härvid från den felaktiga förutsättningen att Telenor ensidigt kan bestämma om ändringar i existerande avtalsförhållanden. Telenor kan emellertid inte hindra att motparter motsätter sig sådana ändringar och några prejudikat på vad som gäller i sådana fall finns inte. Telenor utsätts därmed för en risk för irreparabel skada som kan omfatta synnerligen stora värden. Vad avser motstående intresse kan konstateras att syftet med de aktuella föreläggandena är att slutkunderna skall få lägre priser för mobiltelefoni. Verkligheten har härvidlag sprungit ifrån såväl det bakomliggande skyldighetsbeslutet som föreläggandena. Som varje mobilkund har kunnat konstatera har priserna för mobilsamtal sjunkit drastiskt de senaste två - tre åren. Denna utveckling har skett trots att föreläggandena hela tiden har varit inhiberade. Bakgrunden till detta är att det utan inverkan från PTS har pågått - och alltjämt pågår - ett mycket intensivt priskrig. PTS farhågor om skadliga effekter på konkurrensen om föreläggandena inhiberas skall bedömas utifrån att det troligtvis endast dröjer ett par månader tills kammarrätten slutligt avgör målen. På den korta tiden hinner PTS farhågor knappast realiseras.

Regeringsrätten (2007-06-21, Lavin, Dexe, Stävberg, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. PTS aktuella förelägganden syftar till att genomdriva myndighetens beslut den 6 juli 2004 i fråga om kostnadsorienterad prissättning för terminering i Telenors mobilnät och innebär en tillämpning av den modell som PTS fastställt i PTSFS 2004:5.

Enligt 8 kap. 22 § LEK skall ett beslut enligt lagen eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen gälla omedelbart, om inte annat har bestämts. I författningskommentaren till nämnda paragraf (prop. 2002/03:110 s. 409) anges att syftet med de skyldigheter som kan åläggas enligt lagen är att rätta till missförhållanden som kan begränsa konkurrensen och som kan missgynna slutanvändarna. Detta kräver, framhålls det, speciellt på det dynamiska område som området för elektronisk kommunikation utgör, ofta skyndsamma ingripanden till undvikande av skada m.m.

Något formellt hinder mot att i processen hos förvaltningsdomstol förordna om inhibition av ett föreläggande av PTS av det i målet aktuella slaget med tillämpning av förvaltningsprocesslagen (1971:291) föreligger inte (jfr RÅ 2005 not. 161).

Inhibition syftar till att förhindra en verkställighet i fall då det är av stor betydelse för klaganden att ett överklagat beslut inte verkställs innan saken slutligt prövats. Inhibition skall därför meddelas endast i sådana fall då åtgärden fyller ett praktiskt behov och inte framstå som överflödig eller meningslös. (Se Lavin i Förvaltningsrättslig tidskrift 1993 s. 40 f.).

Telenor har som skäl för att besluten bör inhiberas anfört att utan ett inhibitionsbeslut blir dess möjligheter att avtalsvis tillförsäkra sig kompensation för det fall bolaget skulle vinna slutligt bifall mer osäkra och att bolaget därmed utsätts för risk för att drabbas av en betydande skada. Vad Telenor här anfört innebär dock inte att bolaget löper en omedelbar risk att skadas om inhibitionen inte meddelas. Dessutom borde Telenor avtalsvägen ha kunnat tillse att någon skada att tala om inte uppkommer för bolaget.

Enligt Regeringsrättens mening kan vad Telenor anfört inte anses utgöra tillräckliga skäl för att motivera inhibition av PTS beslut. Inte heller i övrigt har skäl för inhibition framkommit. Med hänsyn härtill skall kammarrättens inhibitionsbeslut upphävas.