RÅ 2005 not 32

Not 32.Ansökan av H.C. och T.K. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Byggnämnden i Linköpings kommun beslutade den 16 juni 2003 att anta detaljplan för Stensätter 1:107, 1:156 m.fl. inom Ekängen i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Östergötlands län den 17 december 2003 att avslå överklagandena. - H.C. och T.K. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De yrkade att detaljplanen skulle omarbetas så att den överensstämde med översiktsplanen avseende det naturområde på ca 20 m som var avsett att avskilja det planerade utbyggnadsområdet från befintlig bebyggelse och anförde bl.a. följande. Detaljplanen medför onödiga intrång på både allmänna och enskilda intressen. Kommunen har inte överfört inriktningen för den översiktliga planeringen till detaljnivån. I översiktsplanen för Ekängen har kommunen uttryckt sin önskan om att vid planläggning och nyexploatering bl.a. ge förutsättningar för att bibehålla den för orten karaktäristiskt glesa bebyggelsen i naturmark. I översiktplanen anges också att en markremsa med naturmark skall sparas mellan befintlig bebyggelse och det aktuella exploateringsområdet. På kartan illustreras detta med en ca 20 m bred remsa avsatt som naturmark. I detaljplanen har denna naturmark helt tagits bort. Naturområdet består av både tall- och lövträd samt busk- och gräsvegetation. Området skulle fungera som en grönridå mellan de båda villaområdena som till sin karaktär blir mycket olika. Området är viktigt från naturvärdessynpunkt och för närrekreation inte minst för de i dag 60-talet (och i en nära framtid ännu fler) barn som vistas på förskolor och hos dagbarnvårdare både i och i direkt anslutning till planområdet. Naturvårdsinventeringen har utförts vid en för syftet olämplig tidpunkt och det finns därmed risk för att skyddsvärda arter förbisetts. En kompletterande naturvärdesinventering borde utföras under växtsäsong och av en konsult som inte utses av exploatören. -Regeringen (Miljödepartementet, 2004-09-23) avslog överklagandet och yttrade. Regeringen finner att ärendet kan avgöras på det underlag som nu föreligger. - En översiktplan anger bl.a. grunddragen i den avsedda markanvändningen och reglerar inte i detalj vilka områden som skall utgöra bostadskvarter och vilka som skall avsättas som allmän plats. Frågan om hur mark slutligt skall disponeras prövas först i samband med att ett område blir föremål för detaljplaneläggning. Det finns i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ingen strikt låsning mellan översikts- och detaljplan och det finns inte heller något krav på att en detaljplan måste överensstämma med en översiktsplan. - Regeringen finner att de olägenheter, bl.a. att nya tomter anordnas i direkt anslutning till klagandenas fastigheter, som detaljplanen kan medföra för klagandena inte kan anses så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Den omständigheten att kommunen valt att vid detaljplaneläggningen integrera den nya bebyggelsen med den befintliga innebär inte en avvikelse från översiktsplanen eller dess syfte. Vad klagandena anfört om valet av planutformning, om påverkan på naturförhållandena eller om behovet av grönområden för närrekreation utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklagande skall upphäva kommunens beslut att anta planen. Regeringen finner inte heller att klagandenas invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - H.C. och T.K. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och begärde även inhibition. De anförde bl.a. följande. Översiktsplanens riktlinjer innebär att man skall bevara Ekängens karaktär av gles bebyggelse i naturmark. Detta gäller i synnerhet det cirka 20 m breda natur- och rekreationsområde som var planerat mellan området för utbyggnad och den angränsande befintliga bebyggelsen. Kommunen har inte följt riktlinjerna utan låtit en exploatör ta fram en detaljplan med hög exploateringsgrad med bebyggelse som ansluter direkt till befintliga tomter. - När byggnämnden antog detaljplanen beslutade nämnden också att låta ta fram ett förslag till skrivelse till teknik- och samhällsbyggnadsnämnden i avsikt att peka på vikten av att kommunen i kommande planprövningar bevakar och lägger större vikt vid naturvärden, estetiska värden och värden för närrekreation. Eftersom byggnämnden inte beaktade dessa värden när den beslutade om den nu aktuella detaljplanen bröt nämnden mot kraven på opartiskhet och allas likhet inför lagen. - Kommunen har avsagt sig huvudmannaskapet för allmänna platser inom planområdet. Planen föreskriver friliggande enfamiljshus respektive par-, rad- eller kedjehus för permanentboende. Särskilda skäl för kommunen att avsäga sig detta ansvar föreligger inte. - Regeringsrätten (2005-04-08, Sandström, Stävberg, Kindlund, Lundin, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 6 kap. 26 § PBL skall kommunen inom områden med detaljplan vara huvudman för allmänna platser, om det inte finns särskilda skäl till annat. Om kommunen inte skall vara huvudman för de allmänna platserna inom planområdet skall det enligt 5 kap. 4 § PBL anges i detaljplanen. - Det har inte framkommit att det saknats fog för beslutet avseende huvudmannaskap. Det har inte heller i övrigt framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i detaljplaneärenden enligt PBL eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2005-02-23, I. Larsson)