RÅ 2005 not 36

Not 36. Ansökan om L.H. m.fl. om rättsprövning av arbetsplan för väg. -Vägverket (2002-06-03) beslutade att fastställa arbetsplan för "Förbifarten Stenkullen, Lerums kommun, Västra Götaland. - Vägverket beslutade även om indragning från allmänt underhåll av de delar av väg 1940 som markerats på arbetsplanens planritning. Indragningen skulle ske när den nya vägen öppnades för trafik. - I arbetsplanen föreslagna områden att disponeras med tillfällig nyttjanderätt skulle vara tillgängliga för väghållaren under byggnadstiden. - Arbetsplanen omfattade en utbyggnad av "Förbifart Stenkullen" på en 1 700 m lång sträcka och med vägbredden 8 m. Vid "Förbifart Stenkullens" anslutning till väg 1940 ingick i arbetsplanen en ombyggnad av väg 940 på en sträcka av 600 m. Arbetsplanen omfattade även cirkulationsplatser vid anslutningarna till väg 1939 och väg 1940. Vid cirkulationsplatserna utmed dels väg 1939 och dels väg 1940 ingick i arbetsplanen gång- och cykelvägar som var ca 200 m respektive ca 300 m långa. - Som väganordningar ingick på arbetsplanens planritningar markerade sedimentationsdammar och bullerskydd. Som väganordning ingick även, av drifttekniska skäl, kantremsor med en bredd av 0,5 m i åkermark och 2 m i skogsmark. - Vägverket anförde som motiv för sitt beslut följande. Huvudvägnätet i Stenkullen består av de allmänna vägarna väg 1939 (Gråbovägen) och väg 1940 (Alingsåsvägen/Stenkullevegen). - Arbetsplanens syfte är att förbättra trafiksäkerheten genom att kraftigt minska trafiken på befintliga vägar i centrala Stenkullen. - Syftet är även att förbättra miljön i centrala Stenkullen med avseende på trafikbuller. - Arbetsplanens förslag innebär även att Stenkullens verksamhetsområde kan utvecklas utan konflikt med miljö och säkerhet i centrala Stenkullen. - I vägutredningen har olika alternativ studerats. Under hand har även av bl.a. boende i Lerans dalgång ett modifierat alternativ av Ny genomfart utmed järnvägen kallat Helhetsalternativet presenterats. - Kommunfullmäktige har dels beslutat att förbifarten är det alternativ som skall ligga till grund för upprättande av arbetsplan och dels godkänt arbetsplanen samt översänt den till Vägverket för fastställande. - Ur kommunens synpunkt är arbetsplanens alternativ det enda acceptabla eftersom en ny genomfart utmed järnvägen skulle innebära så stora ingrepp i bebyggelsemiljön att Stenkullens nuvarande karaktär som stationssamhälle helt skulle försvinna. - När de nya vägarna är byggda behövs inte längre för det allmänna de till indragning föreslagna delarna av väg 1940. Vägdelarna kommer bl.a. att användas som fastighetsutfarter. De bör därför dras in från allmänt underhåll. Indragningen medför ingen olägenhet för bygden. - Den i arbetsplanen föreslagna väganläggningen tillgodoser ändamålet med vägen med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad med hänsyn tagen till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden. - Beslutet överklagades av E-C.C., Miljöpartiet de gröna i Lerum, E.E., K.A., A.B., L-B.N., L.H., G.H., P.E., S.B, Vi de boende i Leråns dalgång, Lerums Naturskyddsförening samt Ölslanda Gärdes Bostadsförening. - E-C.C. hemställde i första hand att regeringen ogiltigförklarade fastställelsen och att Lerums kommun skulle utreda ett alternativ längs järnvägen. Hon hemställde i andra hand att krav skulle ställas på Lerums kommun att genomföra åtgärder, bl.a. vad gäller buller och finansiering. - Miljöpartiet de gröna i Lerum motsatte sig förslaget om att dra en förbifart genom Leråns dalgång och förespråkade i stället att vägen drogs parallellt med järnvägen. - E.E., K.A.och A.B. motsatte sig Vägverkets fastställelsebeslut och yrkade att regeringen skulle uppmana Lerums kommun att samordna byggandet av vägen och en pendeltågsstation med Banverkets utbyggnad av Västra stambanan. - L-B.N. hemställde att arbetsplanen inte skulle fastställas och att regeringen borde utreda och beakta det s.k. Helhetsalternativet, som innebar en ny genomfart utmed järnvägen, innan sitt ställningstagande. - I en gemensam skrivelse yrkade Vi boende i Leråns dalgång genom D.S., Lerums Naturskyddsförening genom O.H,, Ölslanda Gärdes Bostadsförening genom Y.H. och L.H. att fastställelsebeslutet ej skulle få vinna laga kraft utan att det gavs möjlighet till en samordnad utredning av väg- och spårutbyggnad enligt det. s.k. Helhetsalternativet. - L.H., G.H., P.E. och S.B. yrkade att Vägverkets beslut skulle upphävas och åberopade bl.a. den gemensamma skrivelsen ovan. - Vägverket hade yttrat sig över överklagandena den 25 juli 2002. Skrivelser hade därefter inkommit från flertalet av de klagande, som bl.a. ytterligare utvecklade skälen för en utbyggnad längs järnvägen i stället för en förbifart enligt arbetsplanens förslag. Skrivelser hade också inkommit från Lerums kommun, Företagsföreningen i Lerums kommun, Lerumskretsen av Svenska Turistföreningen, L.O., Naturskyddsföreningen i Göteborg, Naturskyddsföreningen Norra Älvsborg, Naturskyddsföreningen i Bohuslän, Nybyggarna Hede Park, Friluftsfrämjandet Lerum, Lerums Socialdemokratiska Arbetarekommun och C.C. - Regeringen (2004-09-09, Näringsdepartementet) tog inte upp överklagandena från E-C.C., Miljöpartiet de gröna i Lerum, Vi de boende i Leråns dalgång, Lerums Naturskyddsförening och Ölslanda Gärdes Bostadsförening till prövning och avslog övriga överklaganden. - Som skäl för sitt beslut anförde regeringen följande. E-C.C., Miljöpartiet de gröna i Lerum, Vi de boende i Leråns dalgång, Lerums Naturskyddsförening samt Ölslanda Gärdes Bostadsförening är inte berörda på sådant sätt att de kan anses ha rätt att överklaga Vägverkets beslut. Deras överklaganden bör därför avvisas. - Regeringen finner inte att ytterligare utredningar och remisser erfordras. Det har inte framkommit några omständigheter som föranleder en annan bedömning än den Vägverket gjort i det överklagade beslutet. Övriga överklaganden bör därför avslås. - L.H., L-B.N., Vi boende i Leråns dalgång och Ölslanda Gärdes Bostadsföreing genom D.S. samt C.C. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas, att ärendet återförvisades till den myndighet som Regeringsrätten beslutade och att Regeringsrätten skulle inhibera verkställigheten av regeringens beslut. L-B.N. yrkade även att Regeringsrätten skulle återförvisa ärendet till länsstyrelsen för en komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen och för en utredning av frågan om en samordning mellan väg och järnväg. - E-C.C. yrkade att hon skulle anses ha rätt att överklaga Vägverkets beslut och att regeringens beslut skulle rättsprövas. - L.H., L-B.N., Vi de boende i Leråns dalgång och Ölslanda Gärdes Bostadsförening åberopade till stöd för sin talan i huvudsak vad de tidigare anfört i ärendet hos Lerums kommun, Vägverket och regeringen. De anförde vidare bl.a. följande. Lerums kommun har påbörjat upphandlingen av projekteringen av vägen varför det är av stor vikt att fastställelsebeslutet inhiberas. Regeringen har underlåtit att ta hänsyn till ändrade förutsättningar i förhållande till vad som gällde när Vägverket tog sitt beslut. Varken Vägverket eller regeringen har beaktat vägens indirekta, negativa påverkan på Natura 2000-området vid nedre delen av Säveån. Den planerade vägen bedöms komma att få så stor påverkan på Lerån med biflöden att det sannolikt krävs prövning enligt 11 kap.miljöbalken. Tillståndsfrågan borde ha prövats enligt 4 kap. 8 § och 7 kap. 28 a §miljöbalken, något som också gäller vid handläggning enligt väglagen (1971:948). En vägdragning längs järnvägen skulle på de flesta punkter vara mer fördelaktig än en vägdragning i Leråns dalgång. Banverket har senare konstaterat att kombinationen spårutbyggnad och vägdragning är genomförbar. Detta innebär att bästa möjliga genomförbara alternativ från miljösynpunkt inte har valts i enlighet med 3 a § väglagen och 2 kap. 4 § miljöbalken. Regeringen har därmed inte tagit hänsyn till de förändrade förutsättningarna. Vägdragningen i Leråns dalgång medför bristande samordning vid utbyggnaden av väg och järnväg. Detta ger sammantaget ett sämre utnyttjande av samhällets begränsade resurser och en sämre hushållning med begränsade naturresurser. Vägdragningen strider därmed mot de grundläggande stadgandena i 1 kap. 1 § miljöbalken. I miljökonsekvensbeskrivningen tas inte hänsyn till att vägen kommer att tillföra buller i en tidigare i huvudsak ostörd miljö. För de boende innebär bullerökningen en påtaglig försämring. De synpunkter angående miljön som framförts av Miljö- och hälsoskyddskontoret och Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lerums kommun har inte beaktats. - E-C.C. anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Rätten att överklaga är hennes enda väg att demokratiskt påverka ett kommunalt projekt. Någon utanför den kommunala förvaltningen måste tala för de barn, funktionshindrade och äldre som uppehåller sig eller bor i kommunala institutioner längs den planerade vägen. - Regeringsrätten (2005-04-15, Nordborg, Ersson, Almgren, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Det har inte förebringats omständigheter som visar att C.C. har rätt att påkalla rättsprövning. Hennes ansökan om rättsprövning skall därför avvisas. - Vi de boende i Leråns dalgång, Ölslanda gärdes Bostadsförening och E-C.C. har saknat talerätt i ärendet hos regeringen. Regeringens beslut i denna del skall därför stå fast. - Vad avser prövningen av L.H:s och L-B.N:s ansökningar om rättsprövning finner Regeringsrätten att de i målet tillämpliga bestämmelserna i väglagen är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om byggande av väg enligt väglagen eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. - Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar C.C:s ansökan om rättsprövning. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2005-03-09, Liljeros)