RÅ 2005 not 63

Not 63. Ansökan av C-M.S. och E.P. m.fl. om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. -Kommunfullmäktige i Svedala kommun (2003-05-14) beslutade att anta detaljplan för genomfart vid Finnebjersgatan-Möllebergavägen samt småhus vid Fåraborg i Bara. Syftet med planen var enligt planbeskrivningen att öppna bussgatan vid Finnebjersgatan-Möllebergavägen för biltrafik samt att möjliggöra byggandet av sex villor med utsikt åt väster vid Fåraborg. - För planområdet hade fastställts stadsplaner som nu gällde som detaljplaner. Genomförandetiden för planerna hade gått ut. - E.P. m.fl. överklagade beslutet och yrkade att den av kommunfullmäktige antagna detaljplanen för en exploatering av Fåraborgs parkmark upphävas. Klagandena anförde i huvudsak följande. Många Barabor har motsatt sig att parkmark bebyggs, t.ex. Föreningen Värby Villa stad. Halva parkmarken försvinner och grönområdet delas varvid rekreationsvärdet går om intet. Det befintliga grönområdet är redan i dagsläget i minsta laget. Grönområdet är en kompensation för en förtätad bebyggelse som tillkom 1975 väster om området. Felaktigheter i samrådsredogörelsen har medfört att kommunfullmäktige fattat beslut på ett felaktigt underlag. I samrådsredogörelsen saknas helt protokoll från de samrådsmöten som hållits. Detaljplanen strider mot en god stads- och landskapsmiljö. Landskapsbilden störs av att bebyggelsen sker på en dominerande höjd. Utförd landskapsbildsanalys är förvanskad varför beslut fattats på felaktigt underlag. De planerade husen får genom insyn kraftig inverkan på näraliggande bebyggelse. Kommunen har förvanskat yttranden från de tre närmast boende intill en ny genomfartsväg. De närmast boende har motsatt sig en ny genomfartstrafik medan kommunen påstått motsatsen. En ny vägkorsning vid hundrastplatsen är olämplig från trafiksäkerhetssynpunkt. Om Finnebjersgatan skall öppnas för trafik bör hastighetsbegränsningen behållas, och hastighetsbegränsande hinder anläggas. Fastighetsgränser har flyttats ca 15 m österut utan att fastighetsägarna lämnat sitt tillstånd och fastighetsägarna kan bli formellt ansvariga för skötsel av ett område de inte vill äga. - Länsstyrelsen i Skåne län (2004-02-19) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (PBL) skall vid prövning av frågor enligt lagen både allmänna och enskilda intressen beaktas. I 5 kap. 2 § samma lag föreskrivs att det vid utformningen av en detaljplan skall tas skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden, som kan inverka på planens genomförande. - Enligt 3 kap. 1 § PBL skall byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturförutsättningarna på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Av 3 kap. 2 § PBL framgår bl.a. att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - En grundläggande princip i plan- och bygglagstiftningen är att kommunen själv inom vida ramar får avgöra hur marken skall användas och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Vid länsstyrelsens överprövning av ett överklagat planbeslut bör således stor vikt tillmätas de lämplighetsbedömningar som gjorts av kommunen. Ett överklagat planbeslut skall upphävas endast då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. - Av planbeskrivningen framgå bl.a. följande. Inom planområdet finns 18 småhus och ytterligare 6 småhus föreslås. De nya husen föreslås ligga längst österut med en maximal byggnadshöjd på 3,5 meter och en totalhöjd på 4,5 meter. All mark mellan befintlig och nytillkommen bebyggelse föreslås ingå i kvarteret. Det innebär att befintliga tomter på ca 500 kvadratmeter ökar med 200 kvadratmeter. Kvartersmarken för de föreslagna villorna ligger mellan 52 och 48 meter över havet. Befintliga villor i väster ligger ca 44 meter över havet. Kullens krön ligger ca 53 meter över havet. Den planerade bebyggelsens exponering i landskapet har studerats i en landskapsanalys. Väster om planområdet odlas energiskog. Tillkommande bebyggelsen döljs från Kyrkvägen i öster av energiskogen. Avverkas energiskogen kommer man att kunna ana bebyggelsen över kullens krön. För att bättre förankra bebyggelsen i landskapet föreslås en trädrad öster om den nya vägen. Träden kommer då att fungera som en skärm då skogen med jämna mellanrum avverkas. Gatan sänks i förhållande till backkrönet och den slänt som bildas kommer att innebära att en del av den vegetationen som växer mellan energiskogen och den planerade bebyggelsen försvinner. Den bebyggelse som föreslås i planen ligger i direkt anslutning till befintlig bebyggelse. Lekplatserna norr och söder om befintlig bebyggelse bibehålls. Hundrastplatsen och talldungen söder om uppfarten till Fåraborg kommer att bli kvar. Vägen flyttas söderut och lutningen fördelas jämt i backen upp. Det innebär att nya slänter och en vall mot bebyggelsen i norr tillkommer. Naturmarken nordost om bebyggelsen föreslås förbli ängsmark och den vegetation som finns mellan energiskogen och den föreslagna vägen bör bevaras i så stor omfattning som möjligt. Kullen föreslås bestå som strövområde men utan egentliga vägar. I en trafikplan för Bara konstateras att Bara har ett väl fungerande bilvägnät men avstängningen av Finnebjersgatan-Möllebergavägen är en begränsning. Trafiken hänvisas till Värbyvägen och Malmövägen för att minska genomfartstrafiken. Det bedöms inte som nödvändigt idag utan gatan föreslås öppnad för genomfart. Den är utformad som en huvudgata utan direkta utfarter och bedöms tåla genomfartstrafiken. Ett farthinder föreslås där cykelvägen korsar Finnebjersgatan. Tillfarten till de nya husen och till Fåraborg föreslås på en ny Lokalgata. Gatan flyttas söderut jämfört med befintlig infart så att störningsskydd mot befintlig bebyggelse kan utformas som en liten vall. - Vad gäller de klagandes invändningar mot samrådsredogörelsen och landskapsanalysen finner länsstyrelsen inte att det framkommit sådana brister att planbeslutet skall upphävas på grund av felaktigheter i beslutsunderlaget. - Vid prövning av ärendet i sak finner länsstyrelsen att utformningen av planen inte kan anses innebära olägenheter för klagandena av sådan betydelse att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena skall därför avslås. - E.P. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Alla kommuninnevånare skall enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) behandlas lika, vilket inte har skett. Av 18 intilliggande fastigheter, vilka påverkas av planen, erbjuds endast 12 en utökning av tomtarean från 500 till 750 kvm. För att uppfylla kommunallagen måste samtliga 18 intilliggande fastigheter som berörs menligt av detaljplanen erbjudas möjlighet till utökade fastigheter. Höjden vid Fåraborg har en dominerande inverkan på det omgivande natursköna backlandskapet. Den nya bebyggelsen stör landskapsbilden då den kommer att sticka upp över höjdens krön. Utförd landskapsanalys är felaktig då husen i den placerades ca 45 meter längre från backen än de har placerats på detaljplanen. Landskapsanalysen måste göras om så att karta och verklighet stämmer överens. Detaljplanen innebär att allmän genomfartstrafik tillåts mellan Finnebjersgatan och Möllebergavägen. Från trafiksäkerhetssynpunkt är det olämpligt att öka trafiken i ett grönområde intill Baras största lekplats. Korsningen är en trafikfälla eftersom vägen kröker kraftigt och har fått en trafikfarlig anslutning till Möllebergavägen i anslutning till ett dubblerat trevägskors vid Killevägen. Korsningen måste ändras så att trafiksäkerheten inte försämras jämfört med nuvarande förhållande utan genomfartstrafik. - Regeringen (2004-11-04, Miljödepartementet) som prövade överklagandet i sak på talan av bl.a. E.P. avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen finner vid en avvägning mellan de intressen som skall göras i ärendet att planen inte kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att den inte kan godtas. Vad klagandena anfört, bl.a. om landskapsbilden och trafiksäkerheten samt brister i beslutsunderlaget, utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - C-M.S. samt E.P m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. De yrkade, med hänvisning till tidigare överklagande hos Miljödepartementet, att den av kommunfullmäktige antagna detaljplanen skulle upphävas. De anförde vidare i Regeringsrätten till stöd för sin talan bl.a. att efter det att en landskapsbildanalys utförts hade detaljplanen ändrats vilket innebar att landskapsbildanalysen inte avsåg gällande detaljplan. - Regeringsrätten (2005-05-31, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Såvitt handlingarna utvisar har C-M.S. inte varit part i ärendet hos regeringen. Hans ansökan om rättsprövning skall därför avvisas. - Vad beträffar prövningen i sak gäller att sökandena i Regeringsrätten främst framställt erinringar mot att detaljplanen inte redovisar ett läge på nya byggrätter som överensstämmer med den landskapsbildanalys som gjorts i planärendet. - I målet tillämpliga bestämmelser i plan- och bygglagen (1987:10) är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Den landskapsbildanalys som utförts har ingått i planarbetet som en del av diskussionen rörande planområdets påverkan på omgivningen. Varken den omständigheten att utsättningen av ny bebyggelse i detaljplanen avviker från landskapsbildanalysen eller vad sökandena i övrigt anfört rörande den aktuella detaljplanen och dess konsekvenser visar att regeringen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden. Utredningen i målet ger inte heller stöd för att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar C-M.S:s ansökan. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2005-05-04, Lindvall)