RÅ 2005:38
Vid prövningen av rätten till handikappersättning skall inte beaktas merutgifter som uppkommer efter det att den försäkrade har fyllt 65 år.
M-B.S. uppbar handikappersättning. Hallands läns allmänna försäkringskassa avslog i beslut den 29 juni 2001 en ansökan från henne om högre handikappersättning med anledning av att hon hade fått merkostnader för en s.k. Meniettapparat.
Länsrätten i Hallands län
M-B.S. överklagade kassans beslut.
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Länsrätten i Hallands län (2001-09-20, ordförande Angemark) yttrade: Enligt 5 § lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag tillkommer rätt till handikappersättning den som har fyllt sexton år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon 1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan, 2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller 3. i annat fall har betydande merutgifter. Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda avseenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret, grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd. Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör handikappersättning enligt 6 § samma lag för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet. - I förarbetena till motsvarande lagrum i lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, (prop. 1977/78:100 Bilaga 8) ansluter sig föredragande departementschefen (s. 54) till Riksförsäkringsverkets förslag (s. 53) att handikappersättning skall kunna komma ifråga om en försäkrad för att i möjligaste mån bemästra följderna av ett handikapp är i behov av hjälp eller anordningar som medför utgifter, oavsett om dessa utgifter redan föreligger eller ej. - Enligt Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1998: 5, s. 17, kan vid bedömningen av den försäkrades merutgifter hänsyn tas till sådant som den försäkrade skulle behöva men inte har haft råd att kosta på sig tidigare. - Av försäkringskassans utredning framgår följande. M-B.S. beviljades handikappersättning med 60 procent av basbeloppet (nuvarande 69 procent) från och med juli 1975 med hänsyn till hjälpbehov och merkostnader på grund av höftledsbesvär. Ersättningen minskades till 32 procent av basbeloppet (nuvarande 36 procent) från och med juni 1983 på grund av minskat hjälpbehov och lägre merkostnader eftersom M-B.S. samtidigt beviljades hel förtidspension och inte längre hade kostnader för arbetsresor. Enligt henne själv förlorade hon hörseln helt på vänster öra för 15 år sedan efter ett fall i en trappa. Sedan 1984 har hon svåra yrselanfall och 1985 konstaterades Ménières sjukdom i det högra örat. Hennes hörsel förbättras med hjälp av Meniettapparaten. - Av utlåtande den 6 juni 2001 av Barbara Densert, docent, specialist i öron-, näs- och halssjukdomar samt audiolog, framgår följande. M-B.S. lider av mycket dålig hörsel på båda öronen till följd av Ménières sjukdom. Hon har använt sig av så kallad lokal tryckbehandling, vilket innebär att man tillför tryckpulsar till mellanörat. Detta har enligt M-B.S:s uppfattning och enligt uppmätta hörselnivåer varit till hjälp. Hon har kunnat höra bättre och klarar sig bättre med sina hörapparater och även utan, vilket varit till stor nytta och glädje för henne. Tryckbehandlingen genomförs med en utrustning som kallas Meniett och som M-B.S. hyr från ett företag. Hittills har hon inte behövt betala någon hyra för apparaten i syfte att utvärdera effekten. - Av ett brev den 11 juni 2001 från M-B.S. till försäkringskassan framgår att kostnaden för hyra av Meniettapparaten uppgår till 1 375 kr per månad och att hon under året betalt fyra gånger (5 500 kr) samt att nästa inbetalning skall ske den 30 juni. - Länsrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår att M-B.S. drabbats av Ménières sjukdom innan hon fyllt 65 år och på grund härav för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt. Till följd av funktionsnedsättningen har hon numera betydande merutgifter för hyra av tryckapparaten Meniett. Hyreskostnaden för Meniettapparaten uppgår till 16 500 kr per år. Hon har således merutgifter föranledda av sitt handikapp i den omfattningen att rätt till handikappersättning föreligger. Merutgifterna för Meniettapparaten har visserligen inte uppkommit förrän efter det att M-B.S. fyllt 65 år men detta beror på att apparaten dessförinnan inte funnits tillgänglig på marknaden. Förhållandet får enligt länsrättens mening jämställas med en situation där den försäkrade har haft ett behov men inte haft råd att kosta på sig merutgiften ifråga. - Länsrätten upphäver det överklagade beslutet och förklarar att M-B.S. har rätt till handikappersättning även för de merutgifter som hon åsamkas till följd av hyra av Meniettapparaten. - Målet visas åter till försäkringskassan för erforderlig handläggning.
Kammarrätten i Göteborg
Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom samt anförde bl.a. följande. Vid bedömningen av rätten till handikappersättning skall endast det hjälpbehov och de merutgifter som uppstår innan den försäkrade fyllt 65 år beaktas. Eftersom merutgiften för Meniettapparaten uppkommit efter det att M-B.S. fyllt 65 år skall merutgiften för denna inte beaktas vid bedömningen av rätten till handikappersättning.
M-B.S. fick tillfälle att bemöta överklagandet men hördes inte av.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2002-01-02, Edström, referent, Dahlin och nämndemännen Hedin och Torstensson) yttrade: Av förarbetena till lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag framgår (prop. 1997/98:152 s. 129) att någon saklig förändring av förutsättningarna för handikappersättning enligt dåvarande bestämmelserna i 9 kap. AFL inte var avsedd. I förarbetena till de äldre bestämmelserna om handikappersättning (prop. 1977/78:100 Bilaga 8 s. 53) uttalade departementschefen bl.a. följande. Handikappersättningen är i princip en merkostnadsersättning. Rätt till ersättning kan uppkomma inte bara till följd av hjälpbehov utan också till följd av att den handikappade har betydande merutgifter för resor, kost etc. I den praktiska tillämpningen krävs det enligt Riksförsäkringsverket på grund av förarbetena till lagstiftningen att den handikappade gör troligt att det är fråga om merutgifter som han verkligen har på grund av sitt handikapp. Därigenom har man i praktiken inte kunnat ta med i beräkningen sådant som den handikappade inte haft råd att kosta på sig tidigare. Verket föreslår att handikappersättning skall kunna komma i fråga om en försäkrad för att i möjligaste mån bemästra följderna av ett handikapp är i behov av hjälp eller anordningar som medför utgifter, oavsett om dessa utgifter redan föreligger eller ej. Departementschefen anförde vidare (prop. s. 54) att han fann det riktigt att merutgifter, som verket förordat, beaktas oavsett om utgifterna redan föreligger eller ej vilket borde markeras genom en ändring i 9 kap. 2 § AFL. Det angivna lagrummet hade före ändringen den lydelsen att rätt till handikappersättning tillkom försäkrad, som fyllt sexton år och som innan han fyllt sextiofem år för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han - c) eljest får vidkännas betydande merutgifter. Genom ändringen blev lydelsen - c) eljest behöver vidkännas betydande merutgifter. - Av utredningen framgår att M-B.S. drabbades av Ménières sjukdom innan hon fyllde 65 år samt att hennes funktionsförmåga blev varaktigt nedsatt till följd av sjukdomen. Det framgår inte annat av utredningen än att nedsättningen av M-B.S:s funktionsförmåga har varit oförändrad sedan hon drabbades av sjukdomen. Riksförsäkringsverket har inte ifrågasatt att M-B.S. delvis kan bemästra det handikapp som Ménières sjukdom medför för henne genom att använda en s.k. Meniettapparat och att hon således har behov av apparaten. Inte heller utgifterna för hyra av Meniettapparaten har ifrågasatts. Eftersom M-B.S. fick sin funktionsförmåga nedsatt innan hon fyllde 65 år är hon därför, som länsrätten funnit, berättigad att få utgifterna för hyra av Meniettapparaten medräknade vid bedömningen av hennes rätt till handikappersättning. Den omständigheten att Meniettapparaten blivit tillgänglig på marknaden först efter det att M-B.S. fyllde 65 år utgör enligt 5 § lagen om handikappersättning och vårdbidrag inte skäl för att göra en annan bedömning. En sådan tolkning av bestämmelserna i det angivna lagrummet skulle innebära att vissa handikappade av åldersskäl utestängdes från möjligheterna att kunna ta del av den tekniska eller medicinska utvecklingen. Ingenting i förarbetena tyder heller på att en sådan begränsning har varit avsedd. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Kammarrättslagmannen Dyhre var skiljaktig och anförde: M-B.S. drabbades av Ménières sjukdom innan hon fyllde 65 år och hennes funktionsförmåga blev i aktuellt hänseende varaktigt nedsatt till följd av sjukdomen. Vid bedömningen av rätten till handikappersättning skall emellertid endast beaktas det hjälpbehov och de merutgifter som uppstår innan den försäkrade fyllt 65 år. M-B.S. hade vid tidpunkten för ansökan om handikappersättning fyllt 73 år och den Meniettapparat varom är fråga har inte funnits tillgänglig förrän under senare tid. M-B.S. uppfyller härigenom inte kraven för rätt till handikappersättning. Jag upphäver därför länsrättens dom och fastställer försäkringskassans beslut. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.
Regeringsrätten
Riksförsäkringsverket (sedermera Försäkringskassan) överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar samt fastställa försäkringskassans beslut. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. M-B.S:s funktionsförmåga blev varaktigt nedsatt till följd av Ménières sjukdom innan hon fyllde 65 år. Funktionsnedsättningen är såvitt framkommit oförändrad sedan hon drabbades av sjukdomen. Enligt kammarrättens dom skall vid bedömningen av M-B.S:s rätt till handikappersättning beaktas utgifter för hyra av en s.k. Meniettapparat trots att utgifterna uppkommit efter det att hon fyllt 65 år. Försäkringskassan ifrågasätter inte att hyra av en Meniettapparat är en sådan utgift som i princip kan beaktas vid bedömningen av rätten till handikappersättning. Kassan ifrågasätter inte heller det belopp som hyran enligt uppgift uppgår till. Frågan i målet är om vid bedömningen av en försäkrads rätt till handikappersättning får beaktas merutgifter som uppkommit efter det att den försäkrade har fyllt 65 år. Om så är fallet skulle det vara möjligt att beakta utgifter för t.ex. hjälpmedel och behandlingar som blivit tillgängliga först efter det att den försäkrade passerat 65-årsgränsen. - Försäkringskassan uppfattar lagtexten på så sätt att det är en förutsättning för att en viss merutgift skall få beaktas att den försäkrade har haft merutgiften innan han eller hon fyllt 65 år. - Det av kammarrätten återgivna förarbetsuttalandet ger inte tillräckligt stöd för att tolka lagtexten på det sättet att även merutgifter som uppkommit efter det att den försäkrade fyllt 65 år får beaktas. Kassans tolkning stöds av Försäkringsöverdomstolens dom den 27 april 1993 i mål nr 663/91:12.
M-B.S. bestred bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (2005-05-31, Sandström, Nord, Stävberg, Kindlund, Lundin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. M-B.S., som är född 1927, har uppburit handikappersättning sedan år 1975. Frågan i målet är om man vid prövningen av hennes ansökan om höjd handikappersättning skall beakta utgifterna för en Meniettapparat trots att denna blivit tillgänglig på marknaden först sedan hon fyllt 65 år.
Den föreskrift som är tillämplig i målet finns i 5 § första stycket lagen om handikappersättning och vårdbidrag. Den har följande lydelse.
Rätt till handikappersättning har en försäkrad från och med juli månad det år han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Av lagtexten får anses följa att den som har fyllt 65 år kan ha rätt till handikappersättning endast om nedsättningen av funktionsförmågan före fyllda 65 år var av sådan omfattning att det då förelåg rätt till handikappersättning. Är den förutsättningen inte uppfylld kan, oavsett hjälpbehov och merutgifter, ersättning inte beviljas för senare tid. Det kan sägas ligga i linje med detta att inte höja en tidigare beviljad ersättning om det sammanlagda behovet av stöd ökar efter det att den försäkrade fyllt 65 år.
Förarbetena till motsvarande äldre bestämmelser ger vid handen att avsikten varit att en utgående ersättning inte skall kunna höjas på grund av förhållanden som inträffar sedan den försäkrade har fyllt 65 år (prop. 1974:129 s. 79 och 101). Det har inte kommit fram något som tyder på att lagstiftaren senare har velat få till stånd en annan ordning. Det finns också - som Försäkringskassan har pekat på - stöd i praxis för denna tolkning.
Regeringsrätten finner att den aktuella regeln bör uppfattas så att merutgifter kan ersättas inom ramen för reglerna om handikappersättning endast om behovet av stöd har uppkommit innan den försäkrade har fyllt 65 år. Detta krav är inte uppfyllt i M-B.S:s fall eftersom Meniettapparaten blev tillgänglig först senare. Försäkringskassans överklagande skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt fastställer försäkringskassans beslut.