RÅ 2005:5

Arbetsmarknadsstyrelsen avslog den 2 juni 2004 med stöd av 8 kap. 10 § sekretesslagen (1980:100) T.F:s begäran att få ta del av kundnamn i den statistik som Hammer & Hanborg AB lämnat till Arbetsmarknadsstyrelsen eftersom det enligt styrelsen förelåg särskild anledning att anta att Hammer & Hanborg AB kunde komma att lida skada om T.F. fick del av namnen.

T.F. överklagade beslutet och vidhöll sin begäran samt anförde bl.a. följande. Ett sekretessbeläggande av efterfrågade uppgifter inskränker och försvårar Manpower AB:s rätt till avrop enligt avtal. Ett sekretessbeläggande av uppgifterna underminerar betydelsen av offentlighetsprincipens funktion som garant för rättssäkerheten. De sekretessbelagda uppgifterna i Hammer & Hanborgs kundstatistik har stor betydelse för Manpowers rätt till avrop enligt avtal. Manpower lider således ekonomisk skada på grund av Arbetsmarknadsstyrelsens beslut att sekretessbelägga uppgifterna enligt 8 kap. 10 § i sekretesslagen. Att vissa uppgifter sekretessbelagts undanröjer såväl Manpowers, i egenskap av avtalspart, som allmänhetens möjlighet till en allmän utvärdering och insyn i avropande enheters utövande av verksamheten. De aktuella uppgifterna får även anses vara av väsentlig betydelse vid avgörande huruvida avtalsparterna har möjlighet att bevaka om parterna lever upp till sitt ansvar som avtalspart utan att annan part lider skada. Sekretesslagen 8 kap. 10 § ger även regeringen rätt att för särskilt fall förordna om undantag från sekretess om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. Manpower anser att så är fallet med hänsyn till ingånget avtal och rätt till avrop. Det kan inte vara motiverat att part (Hammer & Hanborg) skyddas av sekretess då de inte har avtalad rätt till avrop i 1:a hand enligt avtal, och då avtalspart (Manpower) med rätt till avrop lider ekonomisk och affärsmässig skada på grund av sekretess. Endast i undantagsfall kan handlingarna sekretessbeläggas. Arbetsmarknadsstyrelsens skäl torde därför inte anses utgöra tillräcklig grund för att ett utlämnande av handlingarna inte skall kunna komma till stånd. Manpower anser därmed att sekretess inte bör föreligga enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen, samt att de efterfrågade uppgifterna bör bli offentliga.

Arbetsmarknadsstyrelsen avstyrkte bifall och anförde bl.a. följande. I avtalet om personaluthyrningstjänster tillämpas avropsordning vilket innebär att myndigheter som köper från avtalet som huvudregel är skyldiga att först vända sig till nummer ett i avropsordningen. Avtalet är indelat i sju yrkesområden varav ett är yrkesområdet "Information". För vart och ett av yrkesområdena finns det en avropsordning. Såsom framgår av överklagandeskrivelsen är Manpower nummer ett i avropsordningen för information och Hammer & Hanborg nummer två. Manpower misstänker dock att flera myndigheter som avropar från personaluthyrningsavtalet har vänt sig direkt till Hammer & Hanborg med sin förfrågan vilket kan strida mot avropsordningen i avtalet. Av överklagandeskrivelsen, särskilt s. 2 sista stycket, framgår att Manpower vill få ut kundnamnen för att kunna kontakta dessa kunder och förmå dem att göra sina avrop hos Manpower i stället för hos Hammer & Hanborg. Detta måste enligt Arbetsmarknadstyrelsens mening vara en sådan situation där skaderekvisitet i 8 kap. 10 § sekretesslagen skall anses vara uppfyllt.

Kammarrätten i Stockholm, (2004-07-01, Lindgren, Sjölund) yttrade: Vad T.F. anfört i kammarrätten och vad i övrigt förekommit i målet föranleder inte kammarrätten att göra annan bedömning än den Arbetsmarknadsstyrelsen gjort. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Skiljaktig

T.F. fullföljde sin talan.

Regeringsrätten (2005-02-08, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I § 3 i det ramavtal för personaluthyrning som ingåtts mellan Arbetsmarknadsstyrelsen och ett antal leverantörer om personaluthyrningstjänster anges att avropsordningen för Yrkesområde Information är Manpower AB, Hammer & Hanborg AB, Poolia AB och Proffice Sverige AB i nu nämnd ordning. Enligt paragrafen avgör den avropande myndigheten själv om det är möjligt att frångå avropsordningen. Av § 22 i avtalet framgår att leverantör skall lämna statistik till Arbetsmarknadsstyrelsen över gjorda förhyrningar per kvartal under avtalsperioden.

Frågan i målet är om T.F. skall få ta del av de av Hammer & Hanborg AB inlämnade statistiska uppgifterna i sin helhet, dvs. även uppgifter om namnen på de kunder som anlitat det bolaget eller om sekretess skall anses gälla för dessa uppgifter.

Enligt 8 kap. 10 § första stycket första meningen sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för enskild, som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§ har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ saknar intresse i målet. Av förarbetena till 10 § framgår att vägledande vid utformningen av skaderekvisitet var att mot den enskildes behov av sekretess måste ställas allmänhetens intresse av insyn i myndigheternas ekonomiska verksamhet (prop. 1979/80:2 Del A s. 240 och 241).

T.F. har uppgivit att han skall använda uppgifterna för att kontakta de kunder som vänt sig till Hammer & Hanborg AB och informera dem om avropsordningen och om att de i första hand skall vända sig till Manpower AB. Den risk för skada som Hammer & Hanborg AB skulle kunna tänkas komma att lida skulle således bestå i att kunderna efter påpekande från Manpower AB om vad avtalet innehåller skulle komma att anlita Manpower AB och Hammer & Hanborg AB därmed förlora kunder.

De aktuella uppgifterna avser ett antal redan genomförda uppdrag. Ingenting har i målet framkommit som ger anledning att anta att uppgifterna skulle omfattas av sekretess hos respektive myndighet. Berörda kunder, i första hand statliga myndigheter, har vid eventuella kommande uppdrag - oberoende av om det särskilt påpekats för dem av en möjlig leverantör - att med tillämpning av ramavtalet bestämma sig för vilken leverantör de skall anlita. Mot bakgrund av vad som nu anförts finner Regeringsrätten att det inte av särskild anledning kan antas att Hammer & Hanborg AB kommer att lida skada om de i målet aktuella uppgifterna röjs. Talan skall därför bifallas.