RÅ 2006 not 165

För ändring av huvudmannaskap för allmän plats (avslag)

Not 165. Ansökan av A.N. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. -Kommunfullmäktige i Hässleholms kommun (2003-12-15)antog ändring av detaljplan (tidigare byggnadsplan) för Hörja kyrkby. Syftet var att övergå från enskilt till kommunalt huvudmannaskap för allmän platsmark. - Beslutet överklagades av A.N. - Länsstyrelsen i Skåne län (2004-10-25) avslog överklagandet. - A.N. överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Att ändra huvudmannaskapet för allmän plats från enskilt till kommunalt innebär att hon inte har någon rätt till sin fastighet men ändå får sköta den och betala skatt för den. Vid en försäljning halveras värdet på fastigheten eftersom den förlorar sina naturtillgångar såsom reservvattentäkt, jordvärmeledningar, fiskerätt, orkidéer m.m. Det kommunala huvudmannaskapet ger kommunen rätt att lösa in fastigheten vilket hon inte kan godta. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2006-02-09)avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut bl.a. följande. Regeringen konstaterar att Hörja 7:19 enligt gällande byggnadsplan (numera detaljplan) till viss del är utlagd som allmän plats, park, och att aktuell detaljplan inte innebär någon ändring i detta avseende. Marken kan således redan utan aktuell planändring tas i anspråk för parkändamål. Vidare konstaterar regeringen att detaljplanen endast innebär att huvudmannaskapet för allmän plats ändras från enskilt till kommunalt. - Regeringen finner att kommunen får anses ha tillräckliga skäl för sitt beslut att ta över huvudmannaskapet. Det ändrade huvudmannaskapet kan enligt regeringens mening inte anses medföra en sådan förändring för klaganden att detaljplanen av det skälet inte kan godtas. Vad A.N. framfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - A.N. ansökte om rättsprövning. - Regeringsrätten (2006-10-26, Lavin, Nordborg, Nord, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i förevarande mål. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-09-20, S. Nilsson)