RÅ 2006 not 207

Not 207. Överklagande av B.E. i mål ang. rätt till livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Västmanlands läns allmänna försäkringskassa beslutade den 17 april 2002 att B.E. inte hade rätt till livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. Beslutet motiverades med att hans besvär i nacke, axlar och armar inte kunde godkännas som arbetsskada. B.E. överklagade beslutet hos Länsrätten i Västmanlands län och begärde att länsrätten skulle hålla muntlig förhandling och sakkunnigförhör med professorn i ortopedisk kirurgi Sven-Erik Larsson. I dom den 28 mars 2003 fann länsrätten att B.E. måste anses ha varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete, att övervägande skäl talade för att hans besvär i nacke, axlar och armar var orsakade av den skadliga inverkan samt att han var berättigad till livränta under förutsättning att hans inkomstförlust var av sådan omfattning som anges i 4 kap. 1 § LAF. Vid denna utgång fann länsrätten att det saknades anledning att hålla muntlig förhandling. Länsrätten upphävde försäkringskassans beslut och återförvisade målet till kassan för förnyad handläggning. - Försäkringskassan överklagade länsrättens dom hos Kammarrätten i Stockholm, som genom beslut den 9 maj 2003 meddelade prövningstillstånd i målet. B.E. framställde härefter yrkande om att muntlig förhandling och förhör med Sven-Erik Larsson skulle hållas. I beslut den 26 januari 2004 fann kammarrätten att muntlig förhandling med kallande av vittne var obehövlig och avslog yrkandet härom. B.E. slutförde sin talan i kammarrätten, varefter kammarrätten genom dom den12 oktober 2004 biföll försäkringskassans överklagande och fastställde kassans beslut med motiveringen att B.E. inte hade varit utsatt för skadlig inverkan. - B.E. yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Han yrkade vidare att Regeringsrätten skulle hålla muntlig förhandling i målet. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. att kammarrätten genom att avslå hans begäran om muntlig förhandling hade kränkt hans mänskliga rättighet att enligt artikel 6 i Europakonventionen erhålla en rättvis rättegång. - Försäkringskassan bestred B.E:s yrkande om rätt till livränta enligt LAF. Kassan anförde vidare följande. Även om kassan vidhåller sin inställning i sakfrågan kan det inte uteslutas att en muntlig förhandling kan vara av värde inför avgörandet av målet och att en sådan därför inte kan anses vara helt obehövlig. -Regeringsrätten (2006-12-20, Billum, Eliason, Stävberg, Lundin, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall muntlig förhandling hållas i länsrätt och kammarrätt om enskild som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det. Av förarbetena till lagen framgår att rätten bör ta stor hänsyn till parts önskemål om muntlig förhandling. Frågan om en muntlig förhandling är obehövlig eller inte bör i första hand bedömas mot bakgrund av den föreliggande utredningen i målet men även andra faktorer kan tillmätas betydelse, t.ex. att målet är mycket viktigt för den enskilde och att han eller hon genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet (prop. 1971:30 Del 2 s. 537). - Enligt artikel 6 i Europakonventionen gäller bl.a. att var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter, skall vara berättigad till en offentlig förhandling inför en domstol. Rätten till livränta enligt LAF är en sådan civil rättighet som omfattas av artikeln. - Vid tillämpning av konventionsbestämmelsen har Europadomstolen i dom den 12 november 2002 (Salomonsson mot Sverige) funnit att kammarrätt som ändrade länsrätts dom till nackdel för den enskilda parten borde ha tillmötesgått dennes begäran om muntlig förhandling i kammarrätten. Europadomstolen uttalade bl.a. att någon förhandling inte hade hållits i länsrätten, att omständigheterna var sådana att en muntlig förhandling kunde ha gett ett bättre underlag inför avgörandet och att det därför inte förelåg några undantagsförhållanden som motiverade att tvisten avgjordes utan muntlig förhandling. - I förevarande mål uppkommer frågan om B.E. varit utsatt för sådan skadlig inverkan i sitt arbete att hans besvär skall betraktas som en arbetsskada enligt LAF. När det gäller denna fråga förelåg i kammarrätten skriftliga utlåtanden från läkarna Sven Kvarnström, Ian Goldie och Sven-Erik Larsson. Utlåtandena ger uttryck för motstridiga slutsatser angående vilken betydelse olika uttalanden i den medicinska litteraturen kan tänkas ha för bedömningen av frågan om skadlig inverkan. Mot denna bakgrund är det möjligt att en muntlig förhandling hade kunnat tillföra upplysningar av betydelse för kammarrättens avgörande. B.E. var därför berättigad till en muntlig förhandling. Med hänsyn till att någon muntlig förhandling inte hade hållits i länsrätten borde kammarrätten ha hållit en sådan förhandling inför avgörandet av målet. Eftersom kammarrätten inte gjorde det bör målet återförvisas till kammarrätten för ny handläggning. Vid denna utgång saknas anledning att hålla muntlig förhandling i Regeringsrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och återförvisar målet till kammarrätten för ny handläggning. (fd II 2006-11-29, Hanson)