RÅ 2006 not 63

Not 63. Ansökan av E.S. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Umeå kommun (2002-03-26)antog detaljplan för del av Vallberget, Långviksvallen, avseende markanvändning för en alpin skidanläggning. - Bl.a. E.S. m.fl. överklagade. - Länsstyrelsen i Västerbottens län (2002-06-20) avslog överklagandena. - Bl.a. E.S. m.fl. överklagade. - Boverket och Umeå kommun avgav yttranden till regeringen; i Boverkets yttrande återgavs synpunkter som verket inhämtat från Statens geografiska institut och Lantmäteriverket. Boverkets sammanfattande bedömning var att planen inte borde godtas eftersom tillräcklig hänsyn till de närboende inte tagits när det gällde buller- och ljustörningar från verksamheten inom planområdet. Boverket gjorde vidare, liksom Lantmäteriverket, bedömningen att användningen enligt detaljplanen avsåg ”mark för annat än enskilt bebyggande” och att lösenreglerna enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, därför var tillämpliga. - Regeringen (Miljödepartementet, 2004-07-01)avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Detaljplanen syftar till att möjliggöra byggande av en skidsportanläggning på Vallbergets östra sluttning. Anläggningen avses att förläggas mycket nära bostadsbebyggelse, som närmast ca 40 meter. - Enligt 5 kap. 2 § PBL skall vid utformning av en detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. I de delar som planen medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ PBL skall planen dessutom utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda. - Klagandenas invändningar rör bl.a. de olägenheter som de närboende kan drabbas av i form av buller och ljus. Vad gäller störningar konstaterar regeringen att en bestämmelse införts i planen som anger att verksamheten inte får vara störande och att ekvivalentnivån för buller inte får överstiga nivåerna 50/45/40 dB (A) under dag/kväll/natt vid bostäder. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att det finns en påtaglig risk för att bullernivåerna överskrids samt att det finns stor risk för störande ljus för närboende från strålkastare vid skidanläggningen. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen är avsikten att bullermätningar kommer att genomföras och där det bedöms nödvändigt kommer åtgärder att vidtas. Beträffande ljusstörningar anges i miljökonsekvensbeskrivningen att vid placering och planering av strålkastare i anläggningen skall hänsyn tas så att störningar för närboende minimeras samt att strålkastarna skall förses med "hel- och halvljusfunktion". - Med hänsyn till att det i detaljplanen införts en bestämmelse om att verksamheten inte får vara störande samt till vad kommunen anfört i yttrande till regeringen om de åtgärder som avses att vidtas om bullervärdena inte följs eller ljusstörningar uppkommer, finner regeringen vid den avvägning som skall ske mellan berörda intressen att klagandenas invändningar om buller- och ljusstörningar inte i förevarande ärende utgör tillräckliga skäl att upphäva beslutet att anta planen. - När det gäller frågan om inlösen av mark finner regeringen, mot bakgrund av Boverkets yttrande, att det inte finns skäl att på den grunden upphäva planen. - Vad klagandena anfört i övrigt, bl.a. i fråga om förändrad naturmiljö, utgör inte heller skäl för att regeringen med anledning av överklagandena skall upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - E.S. m.fl. anförde i ansökningen om rättsprövning bl.a. följande. Föreslagen exploatering innebär risk för stor påverkan på vattentäkter inom vattenskyddsområdet enligt tidigare miljökonsekvensbeskrivning. Anläggningen ligger inom ett område som är klassat med "högsta naturvärde" och "högsta skyddsvärde". Umeå kommun har vid ett antal tillfällen förklarat att det inte är någon kommunal angelägenhet att driva anläggningen. Kommunen har försäkrat att den inte kommer att satsa några pengar i anläggningen. Det är i stället en privat finansiär som skall driva anläggningen. Mot denna bakgrund är det märkligt att kommunen skall använda sig av expropriationsrätten och tvångsinlösa marken mot markägarnas vilja. Egendomsskyddet naggas i kanten när privata ägare tvingas avstå mark till förmån för en enskild näringsidkare. - Regeringsrätten (2006-03-27, Nordborg, Eliason, Schäder, Fernlund, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpade bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan inte anses strida mot någon rättsregel på sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-03-08, Liljeros)